onsdag 31 december 2008

Broderibryderi inför det nya året.

Eftersom det är nyårsafton kommer här en till helt färsk och icke repriserad reflektion över handarbeten och visdomsord genom tiderna.

På 1900-talet:

På 2000-talet:

Säger detta något om oss och vår samtid (frågade hon pretentiöst och sög på den imaginära glasögonskalmen).

, , , ,

Direktsändning: Brevet till Amazon.

Jag bryter här reprissändningarna med ett redigt livebloggat inlägg.
Som du kanske förstår är jag på semester och min tanke var att även ha bloggsemester.
Även om den här bloggen är mitt stora fritidsintresse och en fantastisk källa till glädje och inpiration, så kände jag att jag behövde tänka på annat än att skriva och data i ett par veckor.
Men ändå, nu vill jag nu önska dig, som fortfarande står ut med mig, trots att jag för närvarande föder dig på en torr kost av gamla repriser (och alla andra) ett riktigt gott nytt år med en liten historia om ett mail som jag skrev till Amazon.com en gång.
Jag tror det var år 2000, i september, och jag hade precis beställt mina första böcker från denna banbrytande sajt. Som svar fick jag ett mail (kom ihåg att det fortfarande var september) med ett leveransbesked, som löd nåt i stil med följande:

Your shipping has been sent. It will arrive in november.


Gissa om jag inte kunde låta bli att skicka ett svar som löd ungefär så här:

Dear XX.
What kind of ship have you put my books on, since the trip is supposed to take two months?
Is it some guy trying to break the world record in canoeing?
Or is it a sailing ship that will take a detour around New Zealand on its way?
In the ninteenth century, when the Swedes emigrated to the States, their trip over the Atlantic took about a month. In two months of time, they were all settled up in Minnesota, growing on their first harvest of potoatoes.
So, howcome it will take my books that long to make the journey to me today?


Yours sincerely

Ulrika Good.

Jag fick aldrig något svar.

, , ,

tisdag 30 december 2008

Reprissändning # 7

Såhär dagen före nyårsafton slår jag till med en reprissändning som handlar om en skoluppsats som Frida skrev på engelska om hur Johan och jag träffades:

Min dotter fick i engelskauppgift att skriva en berättelse om kärlek.
Så hon gjorde lite research via sin pappa och skrev den här berättelsen hämtad ur verkliga livet:

"The cutest ears in the world.
It was a warm night in July 1985, and there was a party at the building owned by the Red Cross in Gothenburg. The place was full of people and “Love Song” by Simple Minds was streaming out of the speakers. Johan, a tall and skinny guy with disco-bang, was sitting in a brown woollen sofa. A girl with short hair walked across the room, she didn’t even look at him, but Johan, who had never seen her before, already decided that she was the girl he would marry. She stood by the balcony bars and he looked at her ears, they were the smallest and the cutest ears he had ever seen. He was absolutely enchanted. He asked all his friends who she was, and his friend Peter told him that that she already was engaged.
“Just my luck!” he thought as he was walking home alone in the abandoned streets. He never found anyone to fall in love with. And if he did they were already taken.

The time went by, and even though Johan hadn’t seen her for almost a year, he couldn’t forget the girl with the small cute ears, the big smile and the short blond hair. Once in a while he would dream about her and he secretly wished that he would bump into her on the street. But for as much as he knew she could be married right now.

One night Johan was going to see a movie with some friends. He wasn’t particularly exited about it, but it was better than sitting home in the messy apartment. He was late, as many times before, so he snuck in to the movie theatre after the movie had started. It was dark, but still he recognized her immediately. He hadn’t stopped thinking about her since the party at the Red Cross. Now she was sitting right next to him. After the movie (“Fletch” with Chevy Chase) it appeared to him that she now was dating a close friend of his.
“This was my chance, and now it’s gone.” he thought to himself as he ate a hot dog outside Palais Café.

Since Johan was a poor student, studying at the Gothenburg Business School, and since he never had found someone to fall in love and share his life with, he slept at his parent’s house in Anneberg from time to time. It was a way to get a good meal, some laundry done and to take some time off from his loud friends that he shared the apartment with.

Four month’s after the meeting at the movie theatre, Johan was lying on his bed in Anneberg. Just when he was about to drift away in his dreams, the phone rang. It was Magnus, an old school friend. He hadn’t heard from him from in over a year, and now he said there was a party in Kullavik, and invited Johan to come. Unfortunately Johan wasn’t in the mood for a party, but Magnus didn’t give up, he called several times and went on and on about how much fun it would be. Finally Johan’s mother did the trick.
”You can’t sit home with your old parents at Walpurgis Night” she said, and Johan realized that she was right.

Johan went to Kullavik, but what he didn’t know was that Magnus had in task from his girlfriend to find a date who would fit the party’s hostess, her best friend, like a pea in a pod. That’s why he had called Johan, and that’s why he had been so persistent.

The party wasn’t as big as Johan had expected, it was more like a dinner party. After introducing himself to a few people he walked into the kitchen to say hello to the hostess. He smiled when he saw who the girl was. It was the girl with the cute ears he had dreamed about for such a long time. She smiled back and said:
-I recognize you, haven’t we met before?

Walpurgis night this year they celebrated their 21 anniversary and they are my mom and dad."

av Frida Good

måndag 29 december 2008

Reprissändning # 6

Dagens reprissändning handlar om att jag är en mes och utspelar sig när Frida och jag var ute och red en gång:

Jag lider av en galopperande mesighet. Någon tuffing har jag aldrig varit, men för varje år som går så blir det fler och fler saker som jag får katastrofkänslor inför. Jag har alltid bromsat mig ner för alla skidbackar och övningar som bungjump eller dykning är inte att tänka på. Numera kan jag knappt cykla i nedförsbacke utan att se mig själv ligga med krossad skalle i ett dike.
Idag var Frida och jag och red. Om inte hon hade propsat så hade jag med all säkerhet fegat ur det med, trots att jag ridit i en himla massa år.
Men när jag satte mig på hästryggen blev jag totalt trygg. Jag kände mig säker, modig och faktiskt även duktig.
Vi klättrade uppför steniga och leriga backar, vi snirklade oss igenom smala djungelstigar, vi hade bufflar som kom emot oss i full karriär och vi galopperade, ganska snabbt, på stranden.
Utan att jag hade ett endaste ångestkill i magen.
Sånt blir man så härligt hög av.
(Tro nu för guds skull inte att det var en speciellt avancerad tur, killen framför mig hade aldrig suttit på en häst förut.)

Vovven som retade upp bufflarna.

Ganska najs, huh?

Andra bloggar om: , ,

söndag 28 december 2008

Reprissändning # 5

Idag handlar reprissändningen om Johans variant för att bedöma reklam. Från november förra året:

En del kan spå i sump.
Andra kan tala med hästar.
Johan har en annan gåva.
Han grinar.
När han får se en riktigt, riktigt bra idé så får han tårar i ögonen.
Och då säger han varje gång:
"Det här är skitbra. Tårkanalen ljuger aldrig."
Vi kanske ska skaffa en kvalitetsstämpel?
För extra specialbraiga kampanjer.
"Grinmärkt" kanske?

Andra bloggar om: , , ,

lördag 27 december 2008

Reprissändning # 4

Idag handlar reprisen om när Jonathan visade klart reklamskadade tendenser. Från november förra året:

För några år sedan satt min son och tittade på tv.
Han kan ha varit åtta-nio år gammal.
Plötsligt kom det en reklamfilm som han tyckte var väldigt bra.
"Kom och titta, mamma." sa han "Det här är ett guldägg."
Sen tittade han lite till och la till:
"Eller i alla fall en nominering."


Det sätter sina spår när både mamma och pappa jobbar i reklambranschen.

Andra bloggar om: , ,

fredag 26 december 2008

Reprissändning # 3

Idag har jag en exklusiv makeover att bjuda på som reprissändning. Den är ursprungligen från december förra året:

Jag brukar säga att jag inte bjussar på fulbilder av mig själv.
Men det är inte sant.
En gång i tiden bjussade jag på en av tidernas fulaste bilder av mig själv.
För Expressens alla läsare.


En makeover som visar att ingenting är omöjligt.


Andra bloggar om: , ,

torsdag 25 december 2008

Reprissändning # 2

Idag kör jag en repris från december förra året som handlar om en före detta medarbetare på GOSS:

Kommer du ihåg Ola? Killen som... inte jobbar hos oss längre?
Han hade en fin titel när det begav sig.
Vår enda Creative Director någonsin.
Han har diplom med sitt namn på.
Han har fått många utskick från olika prominenta tävlingar.
Och en gång var det en kille från New York som ringde och frågade efter "äjpan olla".
Han skulle flytta till Sverige, och sökte jobb i branschen.
Så därför ringde han en kille som han visste hade både tyngd och cred.


Olas diplom.

Ola själv.


Andra bloggar om: , , ,

onsdag 24 december 2008

Good jul

Med den uppenbara rubriken tänkte jag så klart önska dig en riktigt fröjdefull jul och dessutom passa på att berätta att jag kör lite reprissändningar à la statstelevisionen på DDR-Sverigetiden de närmsta två veckorna.

Här kommer reprissändning nummer ett, den är skriven för ganska exakt ett år sedan och handlar om ... ja, det ger sig ganska snart:

När Jonathan var sjuk häromdagen och hade hög feber så fick han en slags vätskeersättning. Då kom jag och tänka på en gång för något år sedan när Johan var jättedålig, fast den gången i maginfluensa. Vi snackar Kräksjuka med stort K.
När han var som sämst ringde jag hans storasyster, som är läkare, för att få lite goda råd. Medan jag talade med henne i telefonen hörde jag en svag och ynklig röst inifrån Johans sjuksäng: ”Fråga om jag ska ta Regain”.
Med tanke på hur Johan ser ut på huvudet kunde jag inte annat än stilla undra om det inte var lite sent påtänkt och varför just denna fråga blev prioriterad i denna eländiga stund.


Regain är ett medel mot håravfall.

Lite sent påtänkt.


Han menade förstås Resorb, som vätskeersättningen heter.

Andra bloggar om: , , ,

måndag 22 december 2008

Kolla härå.

Vad hittar man i lucka tjugotvå i Tyskungens bloggtipsarkalender om inte moi.
(Och Joanna.)

Världens mest lättförtjänta pengar.

Ett antal företag i Sverige har kommit på ett sätt att tjäna pengar enligt MMI*-metoden:
1. Ta bilder på högstadieelever. Skit i kvalitet och estetik, dom som sajnar avtalen på skolorna märker inte att layout och komposition är tidstypisk och oförändrad sedan 1983.
2. Ta fram ett "erbjudande" som innebär att bilderna med rabatt kostar 550:-. Men då ingår förstås en ram i 250-gramspapp. Och – jag höll på att glömma – en bild som kylskåpsmagnet!
3. Skicka ut bildena och håll tummarna för att dom drumliga tonåringarna lägger kuvertet under en hög med smutstvätt och glömmer av hela saken. (Sannolikhet = 90–95%.)
4. Nu jobbar tiden för dig. I samma stund som tonåringen glömt av sina bilder tillräckligt länge händer följande:
-bilderna går inte längre att returnera.
-rabatten försvinner och du kan skicka en faktura på 822:- (inklusive påminnelseavgift på 50:-) till föräldrarna.

Hej, Skolfoto Norden (eller Lindorff, som ni också kallar er). Det är er jag pratar om. Jag sitter just nu här med en sådan faktura och ett gäng sorgligt bedrövliga foton som ingen är intresserad av.
Åttahundratjugotvå kronor. Ocker är ett för milt ord i det här sammanhanget.
Tack för den julklappen, era skojarfotografer.

*Minsta möjliga insats.

, , , ,

MVG till kommentatorsbåset.

När jag skrev om att jag ifrågasatte hur lärare på högstadiet resonerar när de sätter betyg, fick jag fantastiskt bra och kvalificerad respons som klargjorde både det ena och det andra.
Om du missat att läsa i kommentarena, kommer här en liten sammanfattning av vad AGO, som jobbat som bl a högstadielärare i 35 år och även suttit med i olika arbetsgrupper för utveckling av språkundervisningen både inom Skolverket och i Europarådet, skrev i kommentatorsfältet:

Apropå att lärare inte vill ge vissa betyg i vissa årskurser, oavsett prestation:
"Det betygssystem vi har för närvarande är målinriktat [...]. Har en elev uppnått kriterierna för en viss betygsnivå, det må vara G, VG eller MVG, ska eleven ha detta betyg, oavsett årskurs! [...] Acceptera inget dösnack om att vi inte sätter MVG i åttan. "

Apropå lärarnas uppfattning om att höga betyg tidigt skulle ge lata elever:
"Att elever skulle lägga av och slappa till sig för att de får ett VG eller MVG är inte min erfarenhet. Tvärtom sätter de press på sig själva att prestera lika bra nästa termin så att de får behålla betyget."

Apropå de argument som vi som hade det förra betygssystemet ofta fick höra:
"På sifferbetygstiden, 1-5, hörde man ibland argumentet "femmorna har tagit slut". Då hade man likaledes missuppfattat det hela: Gauss-kurvan, dvs, att 3 skulle vara ett medelbetyg, gällde alla elever i landet sammantaget, inte någon enskild klass eller grupp."

Är det inte ganska fantastiskt att hela lärarkåren missuppfattade betygskriterierna under typ 25–30 år, när man inte behöver tänka speciellt många sekunder för att inse hur orimligt det är att en enda klass skulle utgöra en normalfördelning?
Gör nu inte samma sak med det nya betygssystemet, utan ge eleverna de betyg de förtjänar. Varken mer eller mindre.

, , ,

söndag 21 december 2008

Bloggr-ulle

Jag har inte haft tid att göra någon "Best of min bloggrulle", men som tur är har Nemo gjort en, som är väldigt snarlik vad jag skulle ha gjort om jag bara hunnit (fast jag hade förstås inte tagit med mig själv).
Gå in där och läs riktigt noga, istället.

Som jag har längtat efter den här synen.


Äntligen är jag i mål i vår Nike+-utmaning.
Jag skulle ljuga om jag sa att den inte har jagat mig på sistone (ovanpå allt annat). När jag nu gett mig in i något väldigt okaraktäristiskt för mig (något som innefattar både tävling och träning) hade det känts väldigt dåligt att misslyckas.
Men i morse sprang jag alltså i mål.
Herrejädrar vad skönt det känns.

, , ,

lördag 20 december 2008

Finns det någon lärare i lokalen?

Eftersom det är betygstider, är det ett par saker jag funderar över.
Är det inte meningen att ett betyg ska spegla elevens kunskapsnivå?
Om det är så, varför hör man i så fall taktiska resonemang som i åttan ger vi inga MVG och man kan inte höja sig mer än ett steg i taget?
Resonemanget bakom det första uttalandet brukar handla om att eleverna kopplar av och blir lata om de får "för bra" betyg från början.
Vem har bestämt att denna motiveringsmodell är allenarådande för samtliga individer och känns det som om samma drivkrafter gäller generellt för oss människor?
Om arbetsgivare hade resonerat på samma sätt hade de sagt: Du är värd x kronor i lön, men du får bara y, för annars blir du för lat.
Resonemanget bakom det andra uttalandet brukar handla om ... vete fan.
Finns det någon lärare med koll på läget som kan förklara ett och annat för mig?

, , ,

fredag 19 december 2008

Nattgäster i slakteriet.


Låt mig börja med att säga att det här är en jättehemsk nyhet, att det är bedrövligt med djur som lider i onödan.
Men det är något med ordvalet ...
Övernatta?
Visst får man ofrivilligt en bild av en gris med en necessär i ena klöven och en gästhandduk över "armen"?

Jag behöver din hjälp.

Tack vare Mymlan, är jag med i panelen som tar fram kandidater till Stora bloggpriset.
Jag ska föreslå bloggar jag vill nominera.
Max fem stycken i följande sju kategorier:

- Nöje & Kultur
- Mode
- Sport & Fritid
- Livsstil
- Prylar & Teknik
- Vardag
- Politik & Samhälle

Nu skulle jag vilja ha lite hjälp med att få dina namn på omistliga bloggar som sorterar in under dessa kategorier och som förtjänar att nomineras.
Jag har minst koll på Sport & Fritid (vad fan är fritid, liksom?) och Prylar & Teknik, men föreslå gärna i andra kategorier också.

torsdag 18 december 2008

Lite omotiverat gnäll, kanske?

Nyss tog jag en bild på mig själv, klädd i t-shirten som jag vann i Lottens adventskalender, lucka 12.
Jag hade förstås tänkt att lägga upp den här, men jag såg så himla sliten och eländig ut, så jag beslöt att jag skulle bespara dig denna syn (men tröjan var fin, tack Lotten!).
Det är varken originellt eller kul att gnälla över hur trött och stressad man är så här års, men så är det i alla fall.
Vi har kört ett djävulskt tempo på jobbet och har gjort två stora och prestationsångestframkallande kampanjpresentationer på två veckor.
Den andra i ordningen ska vara klar imorgon. Idag är stora skissaredagen.
När detta kombineras med alla övriga julbestyr och en del annat smått och gått blir det ... lite tajt.
I natt vaknade jag av att jag trodde att alla fönster i sovrummet stod vidöppna. Jag, som alltid vill ha iskallt när jag sover och oftast tycker att mitt duntäcke är för varmt, frös plötsligt så jag skakade.
– Åh, nej. Nu är jag också smittad, tänkte jag mellan tandhackningarna.
(Förutom förkylningar har fyra arbetskamrater magsjuka i familjen.)
Det känns bättre nu, men den där julledigheten hägrar mer än någonsin.

När jag läser igenom det här tänker jag på Ann som jag träffade igår och inser att jag ska vara förbannat glad över mina futtiga små "bekymmer". Stryk ska jag ha.

onsdag 17 december 2008

Primetime.

Idag har jag blivit intervjuad i radion.
Eller för radion, rättare sagt, eftersom det bandades.
När det sänds räknar jag med att nå ut till en miljonpublik.
Not.
Ironiskt nog heter programmet Vaken.
Fast det kommer att sändas tjugo i sex på morgonen i P3/P4.
nyårsdagen.
Det är säkert ett gäng taxichaufförer och flera pensionärshem som är vakna då och därmed får chansen att njuta av mina kloka tankar om reklam.

, , , , ,

Resumés serie om branschbloggare.

Idag är det självaste Deeped som pratar om sin blogg på resume.se.
(Och du som tjurade för att du inte fick vara med.)

UPDATE Jag glömde ju att berätta om när Popjunkien var med.

, , , ,

Dagens nyord:

Månskensgynekolog.


Förklaring: Ordet dök upp när någon hittade den här bland designermöblerna på Lauritz.com:

Och liksom en månskensbonde skördar och harvar i på kvällarna, efter sitt riktiga jobb, måste den här stolen vara till för någon som hobbygynekologar på kvällarna, dvs en månskensgynekolog.

tisdag 16 december 2008

Seriemördare.

Som jag har nämnt förut, så ser jag mindre och mindre på teve.
Det är absolut inget jag mallar mig för, jag tycker det är rätt trist och jag saknar det en del.
Men jag har helt enkelt tillbringat alldeles för mycket tid i bloggvärlden på sistone för att hinna med att se på teveserier.
När jag slår på teven ibland så märker jag att de serier jag en gång följt och haft stort utbyte av, fortfarande harvar på och har gjort så alldeles för länge.
Grey´s anatomy, Desperate houswifes, Prison break, House och Ugly Betty.
Allihop har gått minst ett par säsonger för länge och man har nästan glömt av vad det var som var så bra med dem.
Att inte seriemakarna kan inse det stora i att avsluta en historia när den inte har mer att ge.
Prison break är kanske det bästa exemplet på en serie som har en handling som inte kan och inte bör hålla på i en evighet.
Till slut tar dom sig ut ur fängelset och så borde det vara bra med den saken, liksom.

Tänk om Daniel Defoe resonerat likadant när han skrev Robinson Crusoe. I så fall hade vi fått följa Robinsons liv även efter det att han kom tillbaka till fastlandet. Hur han träffade en fru, bildade familj, sökte nytt jobb och levde sitt vardagsliv med skoskav, äktenskapsgnabb och gikt.
Inte fan hade Robinson Crusoe räknats till de klassiska mästerverken om Defoe ältat och ältat sin hjältes liv tills alla läsare kastat boken i väggen av pur uttråkning.

När jag tänker på det så saknar jag en serie att följa som kan ge mig samma upplevelser som de numera urvattnade en gång gjort. Och som jag kan titta på istället för att uggla över den här bloggen på kvällarna.
Har du några bra tips på sådana?

, , , , , ,

Kul februarigöra.

Det här ska jag göra några dagar i februari.
Förra gången var det väldigt kul och den här gången blir det förmodligen ännu bättre, eftersom juryn är dubbel så stor vilket i sin tur innebär mer tid för bedömandet.

, , ,

måndag 15 december 2008

Calle Lewenhaupt tackar för skället.

Den minnesgoda bloggläsaren kommer ihåg att jag avhandlat boken Nya Ord till salu ett flertal gånger.
Och att jag konstaterat att den är fantastisk – med ett flagrant undantag.
Den unket sexistiska texten som Calle Lewenhaupt skrivit.
Häromdagen fick jag ett mail från Calle. (Snyggt hanterat!)
Han både tackade mej och höll med, så nu får jag väl anse saken som utagerad och klar.
Så här löd Calles mail:

Hej Ulrika,
Tack för din ros över inledningen och ris över ad-texten i Nya Ord till Salu. Du har ju naturligtvis helt rätt i att genusperspektivet känns hopplöst gammalt i den 16 år gamla texten.
Men min avundsjuka över kollegorna i ad-skrået är tyvärr lika aktuell och stor idag.
Jag vet inte om du håller med, men många kunder tycks förvänta, uppmana och uppskatta experimentlustan mer hos ad:ar än hos copywriters. Att få lov att testa nya vägar med fotografier, teckningar, grafik, typsnitt, design. Medan många copytexter allt för ofta stannar vid rationella, sakliga beskrivningar.
(Precis som dessa rader).
Mvh Calle

Håller du med Calle? Är vi copywriters mindre experimentbenägna än ad:arna?

, ,

söndag 14 december 2008

Idag fyller Richard Hallberg år.

Och givetvis finns den en annons på familjesidorna i GP i samma underbart självförhärligande och egocentrerade stil som övriga enheter i världens längsta svensexa.

Grattis på den oförglömliga dagen, Richard!

,

lördag 13 december 2008

Just det, Idolfinalen.

Jag, som någorlunda trogen Idolbloggare, kanske skulle säga något om Idolfinalen.
Så här tycker jag, apropå att en dubbel melodifestivaldeltagare från Malta vinner:
Det här gjorde att formatet blev tämligen ointressant framöver. Nästa år kan man ju importera typ Céline Dion (som representerade Schweiz i melodifestivalen 1988 i Dublin). Hon kommer säkert att gå långt.

, ,

Mumien vaknar!

En sommar när jag var kanske 5–6 år sändes det skräckfilmer på teve.
Jag minns något med en gul regnrock och att jag blev halvt ihjälskrämd av Mumien vaknar. Scenen när arkeologerna står och undersöker något fynd framför mumien, med ryggen mot den och man ser hur mumien långsamt öppnar ögonen ...
När jag läste DN idag återupplevde jag plötsligt min barndoms skräckupplevelse.

Dagens hederspristagare

Jag är omåttligt stolt över att ha knipt en t-shirt genom att gissa hur Lotten tänkte i lucka 12 i julkalendern.
Så här motiverar hon:
"Därför utnämner jag faktiskt Ulrika Good till dagens hederspristagare eftersom hon lyckades sätta ord till det jag hade tänkt ut, fast jag inte riktigt hade formulerat det så tydligt."
Jag hade faktiskt föredragit en motivering utan ordet faktiskt, men man kan inte få allt ;-).
Fast vad dagens lucka handlar om har jag ingen aning. Har du?
UPDATE Åhhh! Detta ger mig ju anledning att använda samma lolcat som Ekonomipristagaren Paul Krugman gjorde på sin blogg innan han stack på Nobelfestligheterna:

Hittad via Saom på Älskade dumburk.

fredag 12 december 2008

Nya Kallesfilmen

Tänkte bara att du kanske ville se vår senaste film för Kalles.
Den är uppföljare till Tänk på ett pålägg som du kanske sett.
(Om inte så finns den här och här.)

, , , ,

Lusse på GOSS

firas med glögg, lussekatter och SBB-pepparkakor.

More cowbell.

Ibland är det väldigt svårt att förutspå vad som ska kultförklaras, bli klassiskt och spinnas vidare på i tusen olika sammanhang.
Ett sådant exempel är kanske sketchen More cowbell?
Jag hade aldrig hört talas om den förut när en kollega visade den för mig häromdagen.
Den kommer från Saturday Night Live och handlar om när sjuttiotalsgruppen Blue Öyster Cult spelar in sin största hit (Don't Fear) The Reaper.
Will Ferrell är koskällspelare och Christopher Walken producenten.
Sedan den visades första gången 2000 har den för evigt etsat sig fast i miljontals amerikaners medvetande.
Så mycket att den varit med i filmer, videospel, varit svaret på sista frågan i ett avsnitt av Double Jeopardy och tusen andra grejer.
Nu finns den även som en iPhoneapplikation.
Allt enligt Wikipedia.
Det är verkligen en jätterolig sketch, men hade du satsat på att det var just den här av alla jätteroliga sketcher som skulle bli kult och klassisk för evigt?

UPDATE Som Actionmannen mycket riktigt påpekar i kommentarerna så finns More cowbell med på Fredrik Strages Youtubiana-lista. Den hamnade på plats 79.

, , , ,

torsdag 11 december 2008

Vi blåser faran över för dvijdvs?

Idag stängde detvarintejagdetvarsossarna-Linda ner sin blogg.
Eftersom det senaste inlägget (som nu är borttaget) innan detta handlade om hur hennes polis-David blivit inkallad till två chefer för att diskutera det olämpliga faktum att hans sambo har en blogg, blev jag och många med mig oroliga att det var för gott.
Nu har den lyckligtvis öppnat igen. Läs hur Linda resonerar här.

Här kan du dessutom läsa om hur Nemo reflekterar över Lindas situation (och drar paralleller till när han en gång blev inkallad till sina chefer en gång för att stå till svars för det faktum att han var en nykter alkoholist).

Jag hoppas att du orkar och kan gå vidare, Linda. Du behövs.

Min bloggrulle rular, ok?

Här kommer det där länkspäckade inlägget jag pratade om igår:

Vi börjar med Pseudonaja som berättar om tidernas roligast felgissade kändis.

Katastrofala omslag har hittat några små sagoväsen som heter Magdeburgarna.

Linda från DVIJDVS berättar om hur det är att vara polisfru som gjort sig redo för lite sexytime.

En man med ett skägg tar upp en Harry Brandeliuslåt med en minst sagt osannolik titel.

Silverfisken visar en fin bild på hur faderskap av idag kan se ut.

Abbes pappa ger sin syn på nyhetsflödet som kommer via kvällsblaskorna.

The Girls of Florida visar en av de absolut roligaste reklamfilmerna just nu.

Mattias på Please copy me recenserar första delen i nya favoritreklamboken som jag också haft uppe flera gånger redan.

Nemo om GP och Twinglylänkar (ett ämne som jag också varit inne på. Det tål att tjatas om.)

Kristina af Knusselbo har en egen IPRED-lag.

Deeped-Niclas har en ny blogg. Som verkar vara som det här inlägget. Hela tiden. Heja!

Popjunkie-Rebecka lägger fram lite högintressant pizzastatistik.

Mikebike börjar bli en riktig man.

Olle Nordell snackar om det aktuella ämnet att bli av med jobbet.

Och så ett ljuvlig lammlägg från Om jag var din hemmafru (som varit borta ett tag och nu äntligen är tillbaka).

Sandra reagerar spontant.

Stationsvakt har funderat över kvinnliga bodybuilders käkparti.

Mymlan berättar hur hon kan följa över 300 bloggar.

Och Tyskungen förklarar varför jag tappade bort hans.

Veckans rester har gjort en träffande bullshitbildtopplista.

Kontaktmannen snackar lågkonjunktur.

Bullshit-Fredo leker också politisk bloggare.

Och så påminner jag igen om Lottens julkalender. Gå in där varje dag och fundera på vad i helsicke människan menar med sitt hemlisbloggande.

Så där ja. Det var väl det för den här gången.
Och glöm förresten det där jag sa med att det inte var så märkvärdigt att kvalificera sig här.
Det där var idel toppinlägg jag listat, ska du veta.
Så där bra som det bara kan bli i just min bloggrulle.

(Om du undrar vad orden i rubriken betyder kan jag förtydliga att de står för: De bloggar som jag listat i min blogg som exempel på andra bloggar som jag läser och rekommenderar är av ypperlig kvalitet. Och så snackar vi inte mer om den saken.)

, ,

onsdag 10 december 2008

Nu vet du vad jag vetat hela tiden.

Nämligen att jag jobbar på Sveriges bästa byrå.
Fast den här gången är det inte jag som säger det, utan Resumés tävling som heter just så.
Och det har dom sagt tre av de senaste fyra åren.
Här kan du se en film med två söta och glada GOSS:ar, Micke och Mattias, som är på gala just nu.

Förra årets diplom.

UPDATE Här kan du läsa vad Resumé skriver om vinsten.
Ett litet citat ur artikeln: När det handlar om SBB är Goss som Sovjetunion i ishockey på 80-talet: för bra för sitt motstånd. Goss vinner Superettan igen.

UPDATE 2: Av någon egendomlig anledning *nudge, nudge* har Abbes pappa skrivit om precis samma sak.

, , ,

Världens längsta svensexa rullar vidare.

Del 1.
Del 2.
Del 3:

Jag räknar kallt med att det blir fler avsnitt.
(Klicka på bilden om du inte ser ordentligt.)


UPDATE Nu har Resumé också fått nys om Richardprankandet.
UPDATE 2: Och nu skriver GP igen.
,

Mimmi till huvudjuryn

Då var huvudjuryn för Guldägget klar.
Den består av ordförandena i de olika kategorierna, och mittemot mig här på GOSS sitter personen som kommer att basa för Direkt: Mimmi Andersson.
Grattis, Mimmi!
Jag hade ju det uppdraget du nu fått förrförra året och jag kan garantera att du kommer att få en helt fantastisk och oförglömlig vecka.

Så här ser resten av huvudjuryn ut:
Design: Ulf Berlin, Silver
Film: Karin Jacobsson, Forsman & Bodenfors
Integrerat/Titan: Nicke Bergström, Farfar
Interaktiv: Martin Cedergren, 180 Amsterdam
Media: Daniel Collin, Mediaegde CIA
PR: Claes Bodén, Jung
Radio: Sara Haag, SaraHaag AB
Tidning: Christian Karlsson, King
Utomhus: Mitte Blomqvist, Storåkers McCann
Och ordförande för hela Guldäggsjuryn är Pelle Sjönell från BBH i New York.

,

Ett internt meddelande till min bloggrulle (m fl)

De senaste dagarna har jag varit någon av en oavsiktlig politisk bloggare.
Först var det Monas frisyr, den rödgröna hattparaden och så lite vrede över gammelkommunismens fortlevande.
Sånt jag ramlade över och inte kunde låta bli att ta mig an.
Och vad upptäcker jag när jag snubblar in i den politiska ormgropen?
Jo, att det delas ut länkar till höger och vänster.
Så länge inlägget kan sorteras under politik så verkar de politiska bloggarna resonera: Jag strutar i om det är en fånig hattparad, här ska läknas.
Och så har politikbloggarna uppfunnit ett självspelande piano för att parkera sina tyckmyckna arslen i toppen på alla landets Knuff- och länklistor.
(På Bloggportalen regerar modebloggarna, de har dels de mest månghövdade och engagerade läsarna: unga tjejer, dels har de sina länkgenererande tävlingar.)
Detta fick mig att fundera vad vi övriga, tramsbloggare, reklambloggare och andra, ska göra för att få våra röster hörda i större utsträckning.
Jag kom fram till att vi också skulle kunna ha en mer generös och avslappnad inställning till att länka varandra.
Och att jag också kan bli bättre på den punkten.
Det händer ofta att jag berättar, mailar, diskutera, hyllar, skrattar högt åt inlägg hos er som jag varken kommenterar på eller länkar till.
Det är ju onödigt.
Därför sitter jag här och filar på ett återkommande inslag som skulle kunna heta Bloggr-ulle, Back in the RSS, Länkomania eller något liknande.
Jag tänkte att jag varje vecka skulle slänga ut ett större antal länkar från till inlägg som ackumulerats i min bloggrulle den senaste tiden.
Två som är bra på detta är Mymlan, som gör sitt Lördagsgodis och Deeped, som också brukar köra uppsamlingheat från sådant han funnit läsvärt på sistone.
Det jag tänkte mig var kanske en mer lättsam variant, där det inte krävs några omvälvande mästerverk för att kvalificera sig.
Så om jag hinner tänkte jag köra igång i kväll.
Vad tror du om det?

, , , , ,

tisdag 9 december 2008

Jag har blivit pappa.

Förra gången hade han gift sig.
Denna gång har han fått barn.

Terminologityranni.

Nu har jag skojat färdigt om pressbilderna från De rödgrönas presskonferens.
För när Lars Ohly och Jan Björklund sitter i SVT:s morgonsoffa och pratar kommunism är det fan inte roligt ett dugg.
Bara otäckt och skrämmande.
Tänk dig motsvarande hypotetiska scenario:
Reinfeldtalliansen får ett akut hjärnsläpp inför valet 2010 och bjuder in partiet som förut hette Högerpartiet nazisterna till samarbete. Nu kallar dom sig bara för Högerpartiet.
När partiledaren ska förklara varför de inte längre kallar sig nazister svarar h*n att:
Det är för att det inte ger några bra associationer längre.
Inte för att de inte har den ideologin längre, inte för att man ger avbön för, eller tar avstånd från alla vidrigheter som den ställt till genom tiderna, utan för att det inte låter bra längre.
Precis så svarade Lars Ohly på frågan om varför man inte kallar sig kommunister längre.
Låt oss nu bara hoppas att svenska folket har tillräckligt med minne, kunskap, slutledningsförmåga och sunt förnuft för att inse vilken komplett galenskap detta är.

, ,

måndag 8 december 2008

Hattparad i koalitionstider.


Lite senare på dagen lånade Mona ut sin ros-ett till Larsa och satte själv på sig en väldigt käck, gul basker med fransar på.

Fast Larsa passade inget vidare i ros-etten.

"Han ser ut som en riktig turbanhäxa." viskade Maria och Peter bakom hans rygg.
Maria höll förresten inte på att få ledigt från Brazil Jack där hon extraknäcker som cirkushäst.


, , , ,

söndag 7 december 2008

SOS från tevesoffan.

Jag är banne mej varken svårflörtad eller knusslig.
Jag gillar trams, flams, glada trudelutter, fulkultur, feelgood och ler glatt åt det vanvettigt lättsamma.
Men filmen Mamma Mia! är kubikmeter mer av allt ovanstående än vad jag någonsin kan uthärda.
Den får valfri landsortsupplaga av amatörmässig nyårsrevy att framstå som subtil, lågmäld och nyanserad.
De första tio minuterna av denna film kan vara det mest outhärliga som visats på en biograf eller DVD.
Någonsin.
Självklart är det denna DVD som slår alla tiders försäljningsrekord.

, , ,

Koalitionsfrisyr.


Vilken fin ros-ett Mona har valt, dagen till ära.

, , , ,

Min nya favoritbok kraschlandar på sidan 74.

Om jag skulle göra en ljudläggning till upplevelsen av mitt läsande av boken Nya Ord till salu skulle den börja med glada fågelkvitter, kärlekssmäktande stråkar, pålagda (men äkta) gapskratt samt pukor och trumpeter.
Den inledande delen, som Johan Holmström skrivit, är så bra att jag skulle vilja doppa varje bokstav i guld och ställa ut som reklambranschens mest sanna budord just nu.
Nästa del, den som skrivits av Carl Lewenhaupt, inleds också med en lycklig trudelutt i dur.
Men på sidan 74 bryts den glada refrängen av med ett abrupt scraaatch!
Pickupnål som skrapar mot vinyl.
Därefter blir det isande tyst och tomt.
På sidan 74 har Calle L lagt med ett faksimil på en ingress han skrivit till en bok som handlar om svenska ad:ar. Jag vet inte hur gammal den är, det uppges inte, men det intressanta är att den avbildas i en bok som i första hand vänder sig till framtidens kreatörer.
Vad är det jag blir blir så upprörd över då?
Jo, den faksimilt utlagda ingressen handlar om att art directorn representerar det kvinnliga könet i kreatörsäktenskapet copy/ad.
Hela texten utgår ifrån att det självklart alltid är två män som utgör ett kreatörspar.
Att (den manlige) ad:n representerar det kvinnliga könet (thihi!) beror på att han:
  • rör upp himmel och jord inför valet av typsnitt.
  • beskär bilder med samma vånda som en kvinna har inför sina val i garderoben.
  • han använder sig av "kvinnligt irrationella vägar som charmar våra hjärtan till övertygelse".
  • har argumenterar med retoriska grepp som rubriken blir snyggare så här, det vill säga samma familj inom retoriken som varför en kvinna motiverar varför hon "klär sig för sol och värme när höstrusket ropar efter sydväst och frälsarkrans".
  • för en ad är rätt skor lika viktigt som huruvida typsnittet ska ha klack eller ej.
  • en ad gillar att pyssla med sin mus och har en drift att synas väl förpackad.
Texten hade kunnat användas som ett exempel på hur värderingar förändras, och hur humor och ironi som var rolig för ett par decennier sedan, bara är unken och gubbig idag.
Men en sådan förklaring eller någon slags avbön saknas helt.
Därför blir det bara ett exempel på riktigt dåligt omdöme att dra fram den här texten i en lärobok som ska vara till förebild för den nya generationens reklamskapare.
Så omdömeslöst och dumt att att jag saknar ord.
Och just den effekten vill man sannerligen inte att en bok för copywriters ska ge.

, , , , , , ,

lördag 6 december 2008

Det framgnällda rotavdraget.

När det är högkonjunktur går dom inte upp ur sängen (= svarar på offertförfrågningar) om det inte handlar om tvåsiffriga miljoner eller lättfixade svartjobb.
Men innan det hinner bli lågkonjunktur springer dom och grinar hos pappa staten och får till gynnsamma rotavdrag.
Jag pratar förstås om hantverkarna, ett gäng som lagt sin egen kvalitetsribba så lågt att jag nyss hörde följande definition av en firma som ansågs som bättre än de flesta: "Ja, dom är bra. Dom ringer och säger till när dom inte kan komma."
Hur vore det om dom skötte sina jobb och sina relationer, även under högkonjunktur, istället? Då kanske det inte behövde gnällas fram några yrkesmässiga gräddfiler nästa gång det blir bistrare tider?
Det jobbiga är att dom dessutom är så många att det gynnar hela samhället att subventionera denna kår som under de goda dagarna helst undviker att bidra till den gemensamma skattkistan.

, , , ,

Det gemena lilla o:et.

Jo, jag sa ju igår att jag skulle återkommat till Nya Ord till salu.
Egentligen borde jag väl hålla mig tills jag läst hela boken och kan göra något slags samlat omdöme, men nästan varje rad jag läser gör att jag bubblar över av meddelandelust.
I går förklarade jag min kärlek till Johan Holmström och hans alster i boken, nyss råkade jag slå upp Calle Lewenhaups inledande text. Den lyder så här:

"Som liten gillade jag inte bokstaven o.
Den var märkvärdig och gapade över mycket.
O.
Större gap finns inte i alfabetet.
Lilla o är gemen nog att vara medskyldig till baroner, stroppar, ordningsvakter, skolrektorer och Kommandoran.
Så gick mina tankar som o-rädd åttaåring hemma i Nyköping."

Nu älskar jag Calle L för att han så tydligt bevisar att det finns begåvade och kloka personer att vara stolt över även i vår tämligen bespottade och idiotförklarade bransch.

, , ,

fredag 5 december 2008

Svenljunga bites the dust.

Han höll förvånansvärt länge.
Och visade en avväpnande självdistans när han beskrev sig själv som en "protesarmad indian", Mr Robin Bengtsson of Svenljunga.
Men, ärligt talat, hans It´s my life lät apa.
Så att nästa veckas final kommer att stå mellan Kevin och Alice känns helt logiskt.
Men några kroppsliga reaktioner i form av ståpäls eller hjärtklappning framkallar de inte hos mig.
Så det blir nog, trots allt, en rätt blaskig tillställning, rent känslomässigt.
Och jag som verkligen hade velat ha någon att idiotheja på.
Nej, det blir till att se framåt och ägna fredagsengagemanget åt På spåret istället.
Förhoppningsvis stillar jag min törst efter star quality mer framgångsrikt via Oldsbergs förstaklasskupé.

, , , ,

Följ min blogg med bloglovin

Silverfiskbaby # 2

Silverfisken, dvs Jonas Peterson, en Göteborgscopywriter och succébloggare som förirrat sig ända bort till Brisbane, fick i fredags sitt andra barn (grattis!).
Eftersom han dessutom är en fotograf av guds nåde, kan du här se hans makalöst fina bildspel av tilldragelsen. Missa inte det.

Nya Ord till salu.


När jag gick på IHM:s copyutbildning 1987 var kanske det mest givande att jag läste boken Ord till salu, som gavs ut 1978 av bland annat Jan Cederqvist.
I dag fick jag Nya Ord till salu i min hand.
Det är en antologi om reklam och copywriting av Johan Holmström, Carl Lewenhaupt, Johan Olivero och Anna Qvennerstedt.
Jag (vi) har bara läst några sidor av Johan Holmströms del av boken, men redan hunnit:
  • Bli förstummat lycklig över hur bra det är.
  • Börjat älska Johan Holmström för allt fantastiskt han skriver.
  • Tvingat alla i min omgivning (dvs min Johan) att lyssna på högläsning av de bästa bitarna.
  • Lyssnat på (min) Johans favoritbitar i högläsningsversion.
Räkna med att jag återkommer till denna bok i helgen.

UPDATE Johan blev arg på mig för att jag glömt att berätta att han fått boken av en av initiativtagarna till projektet, Johan Fredrikzon, copywriter på Ruth.

, , , , , ,

Mymlans tur.


Idag är det Mymlans tur att bli puffad för som branschbloggareresume.se.
(Sofia-Mymlan och jag verkar ju inte i samma bransch, hon är journalist och jag är copywriter, men Resumé är både reklam- och mediabranschens eget organ.)

, ,

Sociala medier – ett drömscenario.

Du vet hur det är.
Något stör dig som gör att du inte kan sova.
Det kan vara ett fönster som står och slår eller en dörr som gnisslar.
Men istället för att gå upp med en gång och göra något åt det, så att du kan somna om igen, ligger du kvar, är vaken och hoppas att det ska gå över av sig själv. Timme in och timme ut.
I natt hade Johan en helt absurd hosta som hade ett intervall på ungefär tre sekunder.
Det var omöjligt att sova bredvid honom.
Men istället för att gå och lägga mig någon annanstans fantiserade jag ihop följande sluga scenario i mitt slumrande och tröttförvirrade tillstånd:
Jag bjöd helt enkelt in hans hosta till en Facebookgrupp som jag skapat för ändamålet.
En grupp som jag aldrig mer tänkte besöka.

Till sist gick Johan upp och tog den där hostmedicinen vars namn man kan sjunga refrängen till Kikki Danielssons gamla dänga " Papaya coconut" på.
Prova själv: Cocillana-Etyfin. Och en plats i solen.

, , , , , ,

torsdag 4 december 2008

Le hippo, c´est moi.

Jag är uppfödd i en familj av små, tunna människor.
Själv är jag varken liten eller speciellt smal.
Dessutom är jag gift med en man som alltid har varit betydligt smärtare än vad jag är.
Oavsett mina dieter, hälsosatsningar, Nike+-utmaningar, träningsprogram och kräksjukor.
Nog fan är jag den tjockaste.
(Dessutom har båda barnen fått hans smalgener.)

När tjejer lånar sin killes jeans i romantiska komedier är dom alltid väldigt baggy.
Fast på ett sexigt sätt.
När jag försöker få på mig Johans jeans går dom inte att knäppa.
På ett väldigt osexigt sätt.
Detta trots att jag är den som är mest inriktad på att äta nyttigt och träna regelbundet.

Johan är inte så mycket för att träna.
Och så gillar han sött.

På morgonen äter jag en väldigt nyttig müsli med bara hälsogrejer i.
Häromsisten hade Johan också fått för sig att han skulle äta müsli på morgonen och därför handlat en sort som han gillade.
Då utspann sig följande konversation:
Jag (anklagande): Har du köpt START?
Johan: Ja, men den här är nyttig. Den är en grov variant.
Jag (syrligt): Jaha. Du menar att kaksmulorna är hackade i större bitar.
Johan: Ja, typ. Men den är god.

Är det konstigt att min bild av mig själv har starka inslag av flodhäst.

Årets nipple shot.

Jag fick aldrig några bilder igår, så fick ordna det själv när statyetterna dök upp på byrån idag.

Halå, eller?

GP vill inte ha Twinglylänkar till sina artiklar.
Det får man ju förstå.
Då skulle det säkert bli en massa döskallar till bloggare som länkade fullt synligt varje gång dom, typ gjorde minsta lilla stavfel.

Från dagens upplaga av gp.se.
Kan man skylla på Tryckfelsnisse i nätupplagan?

onsdag 3 december 2008

Avrapportering.

I morse skrev jag att jag hade två saker att tänka på i kväll.
Dels skulle jag titta på Frida när hon dansade folkdans i Lisebergshallen.
Vilket jag nu har gjort, det var helt underbart och såg ut ungefär så här:

Har du någonsin sett hundratals tonåringar i folkdräkt (inte bara svenska)?
Det är en mycket speciell och häftig upplevelse.

Dels skulle jag heja på oss i Eurobest, där Johan och Gunnar är på prisutdelning ikväll.
Det hejandet bar frukt i form av:
2 guld.
1 brons.
Allt för Göteborgs Räddningsmission (igen!), kategorierna var Direct, Charity och Direct, Flat mailing för gulden och Media för bronset.

Jag pratade just med Gunnar på telefonen.
Det jag lyckades utröna av samtalet, trots den våldsamt gapiga ljudfonden i bakgrunden, var att dom var jätteglada (förstås), att han skulle skicka bilder snart och att Åkestam och Farfar vunnit mycket också. Med reservation för felhörning.

UPDATE Här fanns visst hela listan.
UPDATE 2 Och här kom Resumés rapport.

Här kan du läsa Abbes pappas version av saken.

, , , ,

Den oförberedda värdinnan.

Just nu på resume.se puffas det för den här bloggen:

Dessutom verkar det vara en och annan som föredrar att läsa om min blogg framför oväsentligheter som Blondinbella i Let´s Dance och den nya kampanjen för Sony Bravia:

Därför borde jag ju stå här med utsträckta armar och hälsa alla nytillkomna läsare välkomna genom att servera en delikat anrättning bestående av mitt bästa inlägg någonsin.
Eftersom jag inte har hunnit laga till något sådant får jag istället bjuda på en bricka med aptitretande hors d´oeuvres i form av det som ligger strax till höger under rubriken "Greatest Hits".
Klicka in där och se om det är något som smakar.

Kvällens fysiska utmaning.

Ikväll kommer jag att hålla ögonen på en folkdansande dotter.
Och tummarna för en Eurobestbesökande man.

Det var bara jag som tyckte det var roligt.

Igår på lunchen så berättade Abbes pappa att han en gång gått en kurs i didgeridoo.
Jag såg framför mig hur han fick en notbok som hette Min första digderidoo och fick Köp varm korv i läxa att sitta hemma och öva på.
Men det var ingen mer än jag som gick igång på det ofantligt komiska i det.

Till Paris, till Paris, ska vi rida på en gris.

tisdag 2 december 2008

Sprid det här till alla du känner.

Idiotiska mail har jag behandlat förut, men då handlade det mer om alster från kvasifilosofiska romantiker med ett rimlexikon i ena handen och bilddatabasen med gulliga nallebjörnar och enhörningar i den andra.
Den här gången tänkte jag prata om andra typer av mail som är lika misskrediterande för avsändaren.
Jag snackar om meddelanden om att Nokia ger bort mobiler, att Bill Gates ska skänka bort sin förmögenhet och andra fantastiska saker som kommer att hända om du bara skickar vidare det här mailet till alla du känner.
Men de här exemplen är ändå ganska harmlösa jämfört med efterlysningar av försvunna barn som, efter lite Googlande, visar sig vara rena bluffar.
Om du får ett mail som du ombeds skicka vidare kan du gå in på Hoax Slayer och kolla om det finns med på någon av deras listor över kända hoaxes (bluffar).
Du kanske till exempel fått en uppmaning om att skicka vidare ett mail som efterlyser den 13-åriga Ashley Flores från Philadelphia?
En ren bluff enligt Hoax Slayer och andra källor.

Mailet med den här bilden sprids fortfarande, trots att det började skickas redan 2006 och för länge sedan avslöjats som en bluff.

Julklappsapparaten.

En trappa upp, ovan för oss på GOSS, sitter Håkan Sandsjö.
Han jobbar bland annat med action marketing och därför ser han förstås ut så här:

Nu har Håkan, som är AD, tagit sig ur blisterförpackningen och tillsammans med copywritern Ola Sandell gjort en julklappsapparat för Frälsningsarmén.
Där kan du slumpa fram ovärderliga julklappstips för hela familjen.
Vad sägs till exempel om julpersienner, plattradio eller popcornslev?

Syftet med Julklappsapparaten är förstås att få oss att inse det orimliga i att vi slår knut på oss själva för att uppfinna presenter till människor som redan har allt.
Istället för att ge en slant till dom som inget har.
(Och dessutom bjuds vi på en stunds mycket underhållande absurditeter under tiden.)
Testa själv, så får du se.

Här kan du läsa vad Resumé skriver om julklappsapparaten.
Och här finns en alldeles egen Facebookgrupp för mackapären.

, , ,

Häng med på Lottens julkalender.

Det är nu jag börjar skämmas ordentligt över att jag varit en sådan usel bokläsare det senaste året. Jag har ju suttit och hängt över den här och andras bloggar istället för över den samtida litteraturen.
En som dock hinner blogga, läsa alla böcker som finns, ta hand om fem barn, spela basket jämt, vara universums mäktigaste språkpolis, intervjua kändisar i radion och dessutom göra både frågor och svar till en skojig adventskalender är Lotten.
Och igår drogs årets upplaga av kalendern igång.
Jag var inte med förra året, men jag har uppfattat att Lotten varje dag skriver ett stycke som om hon var någon fiktiv eller verklig figur: "Författare, seriefigur, tv-nisse, känd bloggare eller vad som helst. Ibland är det stilen som är förändrad, ibland är det handlingen. Ibland är allt förändrat men ändå texten fullproppad med ledtrådar som ju leder er på rätt håll."
Svaret på gårdagens "lucka" skulle vara Fay Weldon och det hade jag inte fattat om du så slagit ihjäl mig. Men det fanns det andra som gjorde.
För ögonblicket har inte lucka två öppnats än, men om jag känner Lotten rätt så sker det väldigt strax.

, ,

Meningslösa meningar.

Ibland när jag vaknar alldeles för tidigt och inte kan somna om så jobbar min hjärna av någon outgrundlig anledning med att spotta ur sig "lustiga" små Robban Brobergska formuleringar.
Det här är vad jag kommer ihåg från morgonens skörd:

Om du inte kan bärga dig vem ska då bärga mig?

Nu kan väl någon bara tala om vad man ska ha den till.

måndag 1 december 2008

Varför vill inte Resumé ha med Christer på listan?

I dag presenterar Resumé listor över vad olika "branschprofiler" tjänar.
På listan över reklambyråmänniskornas löner är det tydligen någon som anser att Christer Garell från Scholz & Friends inte ska vara med:

Visst blir man nyfiken på att få veta varför?

UPDATE Nu är Christer G borttagen från listan.

, ,