Namnförslag till Robert Wells

Vad tror du om att kalla nästa turné för det här?

Eller möjligen Rapesody in Rock.

Monstersnuvans dag

Inte sedan dagistiden har det varit så snuvigt i familjen Good som det är idag.
Johan ligger och skakar i dubbla fleecekostymer och trippla filtar.
Frida och Jonathan är snart inne på andra veckan av hostande, snorande och uselt allmänstillstånd.
Det är bara jag som är på benen.
Igår var jag också däckad, men under en fjortontimmars sömnsejour lyckades mina heroiska vita blodkroppar brotta ner det elaka förkylningsviruset så effektivt att jag i princip mår bra idag.
Det måste bero på min superfysik.
Hoppas inte förkylningsvirus läser bloggar.
För då lär jag få äta upp det påståendet snabbare än jag kan säga Echinagard.

förkylning, virus, höst

Lika dålig som Simon and Garfunkel

Kommer du ihåg Jesper, min copykompis som uppträdde på Storan och blev geniförklarad på kuppen?
Nu har han släppt sin skiva på allvar och fått en recension i Zero Magazine som du kan läsa här.
Resecenten anser att skivan, som heter Talk of the Weather, börjar helt lysande med låten Vanity, men att den inte riktigt håller hela vägen ut.
"Påminner inte sällan om Simon and Garfunkel" är hans hårda dom över hur det låter när han inte tycker det är bra.
Jag kan tänka mig många som gärna hade låtit så i sina sämre stunder.

Själv tycker jag att titelspåret är plattans bästa. Det kan du lyssna på här:

Discover undefined!

Jesper Mossberg, Talk of the weather, Zero Magazine

Change of subject

Ett raskt inlägg för att flytta fokus från den usla ordvitsen i förra inlägget.
Jag ber om ursäkt för den.
Det ska inte upprepas.
Kanske.
Lotten skriver (bland annat) om fimen Pingvinresan.
I original heter den Le marche de l'empereur.
Empereur är det franska ordet för kejsarpingvin.
Och kejsare.
Det fick mig att tänka på en fruktansvärt kul reklamfilm för Canal+ som vi gärna kan titta på igen.

Reklamfilm, Canal+, March of the penguins, le marche de l´empereur

En Göteborgsvits om Stureplan

–Vet du vilken korv som går bäst kring Stureplan?
–De måste la va brattwursten.
–Just de! Schteekt brattwurst.

Vitsmakare U. Good

Linda lovprisar silikonet

Linda Rosing är i Barcelona.
I sin beskrivning av gårdagen passar hon på att tacka sina silikoninlägg (eller, som hon kallar det: silicon inläggen. Man kan inte låta bli att tänka Om det var något ord hon borde lärt sig att stava till så vore det väl ändå...).
Fast inte de i tuttarna.
De i skorna.
Hon gör det hock helt utan ironi eller någon som helst reflektion över vad hon just skrivit:

Skärmdump från Linda Rosings blogg.

PS. Jag lovar. Jag ska inte ta över Bloggkommentatorernas jobb. Det gör dom så bra själva så.

Vad är det för likhet mellan Blondinbella och Kojak

Att ha med Blondinbella i humorprogrammet Extra! Extra! måste vara som att ha med Kojak i ett hårstylingprogram.

Blondinbella, Extra! Extra!, TV3

Idol-Andreas is in da hood.

I nästa veckas Idol kommer Andreas lägga fram sitt främsta trumfkort i sin jakt på att bli utnämnd till Sveriges bäst klädde man:


Idol, Idol 2008, Andreas Carlsson, Sveriges bäst klädde man.

Slutsats

I morse sprang jag åtta kilometer.
Nu kräks Jonathan.
Något säger mig att jag kommer att få återse mina höftben kanske till och med snabbare än jag önskat.

Morgonsång

Nu ska vi ut, trallala.
Min Nike+ åsså ja.

Recensionsdags

Nu har jag tittat en bra stund på filmen Sahara som går i SVT1.
Så här står sig den i konkurrensen i fråga om underhållningsvärde:
1. Färg som torkar.
2. Cement som torkar.
3. Vafanhelst som torkar.
4. Något som inte ens torkar, utan förblir blött.
5. Sahara.

Matthew McConauhey, Sahara, film, Penelope Cruz

När Bengt af Klintberg kom på oväntat besök

"Efter en stor skogsbrand i norra USA gick chefen för släckningsmanskapet och skogvaktaren ut för att studera skadornas omfattning. Plötsligt fick de syn på en förkolnad man som hängde högt uppe i ett avsvett träd. När de kom närmare, såg de att den döde mannen hade en komplett dykardräkt på sig. En undersökning visade senare att mannen hade dykt i ytan på en närbelägen sjö, då han sögs upp i ett av de släckningsplan som hämtade vatten där..."
Så lyder en känd så kallad Klintbergare (det vill säga en vandringssägen eller skröna).
Så här ser Gevalias nya reklamfilm ut, där man dammat av Sveriges kanske mest klassiska reklamkoncept När du får oväntat besök:
Fast i Gevalias film var det ingen skogsbrand som skulle släckas utan en, ehhh... pool som skulle fyllas?
"Ringer du helikopterfirman, Johan? Vattennivån i poolen börjar se lite låg ut."

UPDATE Vad i helv...?! Dom har tagit bort filmen från YouTube. Men klicka på ordet reklamfilm här ovanför så kommer du till Adland. Där både filmen och en making of.
UPDATE igen. Nu ligger den uppe.
reklam, reklamfilm, Gevalia, oväntat besök, dykare, Klintbergare, skrönor

Säg hej till Johan.

Han är lite skäggig, men ser ut att vara på gott humör.
Det måste vara för att det är fredag.

Det kom ett mail

som åkt hela världen från Brisbane.
Det var allas vår Silverfisk som tagit en bild.
"Dom har så konstiga gatnamn här i Brisbane" skrev han och bifogade det här:

Konstig? Jag tycker det är ett mycket adekvat namn. Det enda jag undrar är varför det inte finns någon sådan gata i Göteborg?

PS. Fattar du nada? Grejen är att jag jobbar här.

Kalla mej gärna partisk

men Frida var ute och plåtade idag, och jag tycker det blev fint, jag.

Efter det satt vi och såg på gamla familjevideor.
Partisk eller ej, men jag drog i alla fall slutsatsen att Frida var ett omåttligt begåvat barn när hon vid 20 månaders ålder sa: "Ta av dej mössan!" till tomten.

Tidigare i dag var jag och hälsade på min pappa.
Han mår inte så bra just nu, så han bor på ett sjukhem.
När jag var i tio-tolvårsåldern och mina kompisars farsor lyssnade på... eh, ingenting (möjligen James Last eller Trio me´Bumba) då lyssnade min pappa på Pink Floyd och Genesis.
Idag får han lyssna på dragspel.
För det är det som bjuds på vårdhemmet.
Ålderdomen är inte vad den varit.
Undra när det ska gå upp för åldringsvården.

Klockan är sju och allt är lugnt

Okey, hon är faktiskt redan över halv åtta, men hursomhelst, trots ödesmättat datum idag och fatala prognoser igår, har natten varit lugn och helt utan undergångar.
Åtminstone på Stallbacken.
Här är bildbeviset:

"Allt väl så ock med dig hoppas jag" som någons hälsningsfras brukade lyda.

Förresten, en grej till (förutom att jorden stod pall). Grym tjej på Idol igår. Anna Bergendahl. Tror inte vi hört det namnet för sista gången.


UPDATE (igen). Saom på Älskade dumburk hittade Aftonbladets egen variant på universums skapelse:

Är dom helt säkra på att det inte ska vara Big Bengt?

big bang, undergång, Anna Bergendahl, Idol, 11 september, 9-11

Hemfrid och djävulsbarnen

Hemfrid är ett företag som hjälper dig med dina hushållsnära tjänster som det heter numera.
Just nu går en reklamfilm som handlar om allt Hemfrid kan hjälpa dig med.
Den kan du titta på här.
Vad jag tror att dom försöker säga är att:
– Dina barn kissar i tvättkorgen, häller ut juicekannor med vilje och ritar elefanter på väggarna.
– Samtidigt som dom ler ondskefullt.
Om dom gör det är dom antagligen besatta av djävulen.
Och då kan Hemfrid "ordna" det.
Jag tror inte du vill veta hur.


Hemfrid, reklamfilm

The slightly smaller bang

Jag är inte så insatt, men det verkar vara det här gänget som just nu håller på och experimenterar med universums skapelse och sånt.
Om du har bättre koll än jag får du gärna titta gärna i där (på CERN) och se om du fattar vad som pågår.
Så kan du väl bara hojta till om jorden håller på att gå under, eller så.
OK?

CERN, jordens undergång, big bang

Lunchexperimentet

Vi kör ett litet lunchexperiment på jobbet den här veckan.
Som går ut på att vi ska hitta nya favoritställen.
Det går helt enkelt ut på att någon får välja ett ställe som vi inte brukar gå på.
Det betyder att man inte får välja Sandberg & Månsson, Malaysia, Nordstadsindiern, Kungstorgskaféet och några till.
En ny väljarperson och ett nytt ställe varje dag.
I måndags valde Fredrik Pasta Etc Grande och det fick väl... med nöd och näppe godkänt.
Om man kan leva med att två slevar pasta, ett fat med isbergssallad och några urvattnade bönor kostar åttio spänn, så.
I går var det min tur. Jag valde Gamle Port.
Gamle Port har funnits sedan urminnes tider och har karaktären av ett klassiskt Stadshotell av finare slag. Fast det är ett mycket schizofrent plejs, som har många olika ansikten. Några av dem är (degenererad) vita-duk-finkrog, "nattklubb" (låter elegantare än vad det är), sunkhäng och böspub.
Det har inte varit aktuellt som lunchalternativ på väldigt länge.
Men jag valde det ändå, bland annat för jag hade läst i GT:s lunchguide att man ryckt upp sig rejält.
Fyra getingar.
Det började bra med en fyllig salladsbuffé och en god soppa. Båda ingick i Dagens.
Men sedan kom varmrätterna.
Dom bestod av:
1. En ugnsbakad fisk med knaprigt hölje. Dock var den inte panerad utan överstekt.
2. En raggmunk som bestod av potatissörja med wettexyta, ettersalt fläsk och fem lingon.
3. En kycklingfilé vars konsistens mest påminde om en inte så murken stubbe på en bädd av överkokta babymorötter. Dessutom var den kall.
"Ska den vara kall?" frågade Stig ironiskt.
"Jag vet inte, jag har inte ätit den rätten" svarade den stackars servitrisen. Hon gjorde så gott hon kunde och det var inte hennes fel att jag nu kommer att bli påmind om mitt katastrofala lunchval i åratal framöver.
"Det är nog bara Mickes idé att gå till China Avenue förra året som har varit värre" sa Gunnar.
China Avenue serverar kinamat och pizza. Jag tror du kan tänka dig ungefär hur bra det är där.

Dagens, lunch, Göteborg, Gamle Port, Pasta Etc.

Veckans Sverker

Idag vill jag gnälla på... toapapper.
Numera är de så löst rullade att man måste byta rulle typ två gånger om dagen.
Om man inte köper "Extra mycket på rullen".
Men jag har nyheter för er alla som gör toapapper.
Det är inte "Extra mycket på rullen".
Det är "Extra lite på rullen".
På alla normalrullar.
Hur blev det så här?
Finns det någon dasspappersmakare därute som kan förklara sig?

En Kristallenauktoritet uttalar sig

Det hör ju till det vanliga att man sitter i sin tevesoffa och tycker om både det ena och det andra.
Till exempel vad som sög och vad som rockade på Kristallen.
Den här gången fick jag (av någon svårutgrundligt anledning) dessutom dela med mig av mina fantastiskt kvalificerade och spännande Kristallenåsikter i Resumé.

Klicka om det är för pluttigt.

Det gjorde jag förstås ganska långt innan själva galan.
Så här efter galan kan jag bara säga att jag står fast vid mina åsikter:
1. Jag skiter fortfarande ganska mycket i att Lyxfällan blev årets livsstilsprogram.
2. Henrik Schyffert som pratar svengelska är inte roligt.
3. Heja Mia och Klara. Ni är bäst! Jag ångrar ihjäl mig att jag inte vågade gå fram till er och berätta hur mycket jag gillar Roll-on när jag var och hälsade på ett webbföretag som höll till i samma lokaler som där ni spelade in Roll-on.
Jag hade tänkt berätta att vi säger "Läckurt" i tid och otid och att Roll-on-mannen är något av en husgud i vår familj. Bland annat.
Men jag kan ju alltid hoppas på att någon av er, Klara Zimmergren och Mia Skäringer, skulle råka googla på era namn och läsa det här istället.
Okej, nu tittar vi på Gulletussan när hon ska lämna barnen på dagis.


Kristallen, Mia & Klara, Mia Skäringer, Klara Zimmergren, Gulletussan, Roll-on

Varför jag springer?

Jo, för att jag tänkte att det skulle kunna ge mig chansen att få återse två gamla vänner som jag inte sett till på länge.
Mina höftben.

"Och så vill jag tacka rubriksättaren på DN."

Det har varit ett jäkla spring här de sista dagarna, rent ut sagt.
Min besöksstatistik har multiplats flera gånger om.
Och allt är det här inläggets fel/förtjänst.
Ett par välplacerade länkar, och vips ser det ut så här på Bloggportalen:

Finns det måntro någon tiotusenbesöksklubb?

Jag tror inte att gänget som sprang förbi här kommer lämna några bestående spår, direkt.
"Klick, klick. Kul grej, nästa grej." är nog mer principen.
Nästa vecka är antagligen allt som vanligt igen.
Men om du mot all förmodan skulle fastna här på grund av ett klick på "Dagens sköjiga grej" så är du så välkommen så.
Vi kan nog ha riktigt kul tillsammans framöver.

Bloggportalen, besöksstatistik, Buzz Bazooka

Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle skriva.

Jag. Har. Sprungit. En. Mil.
Jag ber om ursäkt om det är lika spännande som ett Helgmålsbönmaraton för dej, men för mej är det fanimej stort.
Exakt en timme tog det.
Jag kan inte bestämma mig för om det är wöhööw eller en aaaning irriterande.
Men ok, då. Nu har jag ju en bra målsättning i att ta mig runt under timmen.
Runt, förresten, det var fram – andas tio djupa andetag – och så tillbaka.
På vägen tjingsade jag på min några av min barndoms bästa lekställen, huset där jag bodde från 0–21 års ålder och så vände jag där hållplatsen låg där jag tog bussen till högstadiet.
Jag har alltså inte tagit mej längre i livet än en halvmil.
Om man tar cykelbanan.

Jag har bytt frisyr

Vad tycks?

Jag hade med mig en bild på Trollet Rulle till frisören.

Och när vi ändå var på stan så passade vi på att prova ut en toupé till Johan.

Han hade med sig en bild på Christer Pettersson och sa "Så där vill jag se ut."

(Vill du också se ut som Christer Pettersson, Trollet Rulle, Fonzie eller kanske Agnetha Fältskog? Gå in på Yearbook Yourself och ladda upp en bild.)

Yearbook yourself, frisyrer, åttiotal

Reklambyråer som gör coola saker tillsammans

Eftersom vi är en reklambyrå gör vi alltid väldigt rätta och avantgardistiska saker på våra företagsevents.
Låt mej se nu, vi har varit och discobowlat, åkt gocart och igår var vi på Liseberg och hade femkamp.
Efter kampandet åkte några av oss Balder.
Det är en värsting till berg-och-dal-bana.
Och mitt i värsta värstingbacken så tar dom kort.
Det är en slags sanningsspegel, där det avslöjas hur tuff man egentligen är.
Mickes min på Balderbilden beskrev någon som densamma som när han inser att det är raggmunk som Dagens på Kungstorgskaféet.
Glad och upprymd men ändå avslappnad.
Jättetuff, med andra ord.
Mattias, däremot, såg ut så här:

Själv kallar Mattias bilden för Grupptryck.

Tack, Mattias för att du gick med på att jag fick lägga upp bilden som vi nära nog hånskattat ihjäl oss åt.
Bredvid Mattias skymtar förresten Abbes pappa.

Jag åkte inte Balder. Jag satt och gnällde över en öl på Tyrolen att jag aldrig vunnit någonting på ett lyckohjul.
Eller på någon tombola, Bingolott, vinlotteri eller anyfuckingthing.
Sedan gick jag håglöst och la min lyckohjulsbiljett på nummer fyra i Daimhjulet och kom därifrån med den här:

Här ska fanimej käkas Daim!

Liseberg, företagsevent, balder, reklambyrå

Idol – lite tvångsmässigt

I kväll började alltså programmet som delar familjen Good i två läger.
Ett som hatar Idol och allt som har med det att göra.
Och ett som, kanske inte älskar, men tycker att det är stundtals väldigt underhållande.
Gissa vilket läger jag tillhör.
Retorisk fråga, det är förstås jag som står för det lättviktiga poplulärkulturstramset i familjen, medan Johan sitter i den nya fåtöljen och läser Roma på 635 sidor samtidigt som han skriker åt mej att sänka.
Fast ska jag vara helt ärlig så kanske jag är ganska Idolmätt vid det här laget. Mitt favoritparti av alla talangsåpor är sluttampen av auditionsdelen. När det bara är dom verkligt talangfulla som är kvar, men det ännu inte blivit sönderpolerat i en tevestudio.
Delen med falsksångarna kan jag gärna vara utan och ibland känns finalomgången väldigt utdragen.
Efter kvällens avsnitt är det tre personer som fastnat. Singer/songwriterkillen som kändes som om han hade ett ovanligt eget uttryck för det här sammanhanget (även om han lät som väldigt många andra singer/songwriters), han som blev lurad att han inte skulle ha fått någon gyllene biljett, men blev tillbakakallad.
Den tordönsstämmade servitrisen som kanske fick lite väl många superlativ.
Och den irriterande fotomodellen som bara inte kunde ta ett nej utan försökte gnälla sig till att gå vidare.
Och precis som Fredo så tycker jag att Andreas i juryn var skrämmande lik Gary Sinise.

UPDATE Det var inte det enda som var skrämmande med Andreas Carlsson.

Idol, Idol 2008

Småbarnsföräldrar är det mest lättlurade som finns

Eftersom jag är väldigt långt ifrån trendens centrum och målgruppens öga ligger min spaning så där tre år för sent.
Den handlar nämligen om bärsjalar för bebisar.
Men inte ens en tonårsmorsa som jag har kunnat undgå att se att alltfler mammor (och en och annan banbrytande pappa) bär sina små guldklimpar inlindade i långa tygstycken.
Detta tygstycksbärande verkar automatiskt ge ett självgott ansiktsuttryck som säger ”Jag gör minsann allt för mitt barn.”.
Ett ansiktsuttryck som en hederlig gammal Baby Björn aldrig skulle berättiga till.
Småbarnsföräldrar är kanske den målgrupp som är mest benägna att nappa på vad fasen som helst. Det räcker att använda ett antal magiska ord så är saken klar:
De viktigaste orden är:
1. Naturlig. En nybliven mamma köper allt som påstås vara det mest naturliga för ditt barn.
2. Närhet. Barn behöver närhet och om du inte köper en produkt som påstås ge närhet med ditt barn är du ju för fan en psykopat.
3. Trygghet. Om ditt barn blir kåkfarare är det ditt fel för att du inte köpte den där produkten som sades öka dess trygghet.
4. Sömn. Kan något göra så att barnet sover bättre? Spare no expenses!
Jag kan tänka mig att de som säljer bärsjalar kan bocka för de flesta av de magiska orden. Det är därför vi ser så många barn som hänger lite livsfarligt på svaj vid sina präktiga mammors sjalomlindade barmar.
Jag har gjort minimalt med research inför det här inlägget, jag valde att gå helt på magkänsla och förutfattade meningar. En sak som min magkänsla sa mig är att ett av argumenten för sjalarna är: ”Så har kvinnor över hela världen gjort i alla tider.” Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har aldrig förstått logiken i att det skulle vara detsamma som något som passar mig och min livsstil år 200X. Ändå verkar det vara något oemotståndligt för alla nyblivna mammor.
Nyblivna mammor har för övrigt ofta något av sektkänsla över sig.
Samma lätt besatta blick och samma brist på distans.
Lite research har jag trots allt gjort. När jag som hastigast tittade på sjalbarn.se såg jag att det inte bara är spädbarn som ska bäras i en sjal, utan att man visst ska kånka runt på dom tills dom tar körkort.


barn, småbarn, bärselar, bärsjalar, baby björn, föräldrar

Blåvitt–Gais 400–1

Jag håller med Prankmonkey.
Gais "hämnd" på Blåvitt efter retkampanjen och derbysegern är det lamaste vi sett.
Den gör att det nu istället står 400-1 till Blåvitt.
400 som i antalet bollar Gais lämnade tillbaka.
Eller som Prankmonkey beskriver det:
"GAIS budar tillbaka bollarna. I en liten Byggare Bob-lastbil, med en dyngrak Lasse Kongofigur bakom ratten som haltar ut och förstulet dumpar bollarna på Kamratgården och sedan drar, medan Blåvitt ser på och stilla konstaterar att de just fick en utgiftspost mindre."

Gais, blåvitt, derby, hämnd, gaisblomman

Om det här var en panel i en morgonsoffa

och ämnet var Sarah Palins gravida dotter, då tror jag att snacket skulle gått ungefär så här:

"Men hur kommer det sig att McCain var så korkad att han valde abort- och sex-före-äktenskapet-motståndaren Palin som sin kandidat till vice presidentposten? Om han visste att hennes sjuttonåriga dotter var gravid?"
"Det är klart att han inte visste..."
"Men han sa ju att..."
"Om han nu hade sagt att han inte visste hade han ju varit tvungen att sparka henne, för undanhållande av viktiga fakta. Då hade han ju varit tvungen att blotta att hennes förtroende var förbrukat. Och så hade skandalen blivit ännu större."
"Obamas tackling av det hela var i alla fall ruskigt elegant."
"Men tänk om det var Sarah som inte visste?"
"Ja, den möjligheten finns ju förstås också. Att mardrömmen blev sann efter att vicepresidentgrejen släppts till media. Fan, vad det ska ha exploderat i nyllet på henne, i så fall."
"Men är det inte precis det man känner? Här får du smaka på din egen medicin, reaktionärkärring!"
"Men vad ska man säga om pojkvännen, då, som säger att han inte vill ha något barn? Han måste väl..."
"Tack, panelen, då var tyvärr tiden ute. Nu är det dags för vädret."

Sarah Palin, presidentvalet, McCain, abortmotståndare

"Work it, girl, work it."

Fridas och mitt specialarprogram som vi alltid tittade på tillsammans var Top Model.
Ja, förfasa dig om du vill, men vi hade många höjdarögonblick framför Tyra & co.
Ikväll provade Frida mormors gamla klänning och den satt så perfekt att vi tänkte plåta den och skicka några bilder för att visa henne.
Eftersom klänningen har ett tydligt sextiotalsstuk började vi styla Frida i Twiggys anda.
Och sedan blev jag Tyra, Miss J, Jay och Nigel Barker i en och samma person.
Och Frida var min Top Model.
"Work it, girl!"
"Show me your best pose."
"And here is your best shot."
"You´re still in the running towards becoming Americas Next Top Model."
Så, kolla här, mormor. Så här blev Frida i din klänning. Vi skickar bilderna så här istället.




Americas next top model, top model, twiggy, sextiotal, mode

Hemsk nyhet med rubriksättartrauma

Först av allt, det här är ungefär så fruktansvärt tragiskt som det kan bli.
Men hade inte DN:s rubriksättare kunna formulera sig så att man inte fick bilden av att det var världens första ofödda gärningsman som var den skyldige?

Så här såg det ut på förstasidan av dn.se.

Christopher Foster, mördare

Identitetskris

Igår var det föräldramöte för första gången på nya skolan.
Gymnasiet.
Herregud jag identifierar mej ju mer med att gå på gymnasiet än att vara mamma till någon som gör det.

Blomman som fastnade i halsen?

Alltså kampanjen är helt underbar, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur det känns idag när Gais alltså slog Blåvitt igår i derbyt.

Hur känns det idag, Glenn Hysén?



derby, gamla ullevi, derby, blåvitt, ullevi

Bilden av Alex Schulman

Du som tror att Alex Schulman är detsamma som ett skymford ("din jävla Alex Schulman!") alternativt en obegåvad mediebroilerfjant får gärna läsa det här och berätta om din bild av honom nyanserats en smula.

Alex Schulman, 1000 apor, Sven Stolpe