torsdag 10 juli 2008

Skyll er själva, trögisar

Jag gav er bloggläsare första tjing på vår fina båt som vi ville GE BORT.
Men ingen av er nappade.
Därför la jag ut den på Blocket idag.
Utan att överdriva så där hemskt mycket så tog det ungefär tjugo sekunder innan någon ringde och ville ha den.
Och sedan har min mobiltelefonssignal (Time, Pink Floyd) ljudit kanske tjugofem, trettio gånger idag. Varje gång har jag fått en, först ivrig, sedan besviken, träbåtsspekulant i örat.
Det var ett gäng glada, unga killar från Falkenberg som var först ut och som åkte till Lerkils hamn för att hämta Knappa knopen för ett par timmar sedan.
Vi tänkte lite lojt att vi skulle slippa åka dit och lotsa dom rätt via telefonen.
Det gick så där. Det verkade inte alls ligga någon mahognyeka där den skulle ringa.
"Hmmm... Tänk om jag lurat några killar att åka från Falkenberg, hyra en släpkärra och så har någon SNOTT BÅTEN från oss?!" tänkte jag.
Men Johan åkte dit och den var bara flyttad från den ena sidan från till den andra.
Snart kommer dom och hämtar åror, luckor och durk (eller "burk?" som dom frågande kallade den).



Hej då, Knappa knopen!

PS. Jag har även lagt ut ett parkettgolv, om någon skulle vara intresserad av det.
Oljad ek. Tjugo kvadratmeter. Tvåhundra pix. Per kvadratmeter.
UPDATE Nu är golvet också borta.

,

Onsdag, vecka tjugoåtta

Den här veckan är det tennisvecka, Swedish Open i Båstad.
Därför tog Jonathan och jag en tur söderut igår.
Det ösregnade i princip ända till motorvägsavfarten där det sprack upp och blev en helt strålande dag, smältande varm och knökat med folk i hela Båstad.
Förutom en och annan Stureplansstekare såg vi en jämn match med en irritabel ryss som tydligen varit världsetta och som, förutom att kasta sitt racket i banan, då och då brast ut i långa och ljudliga tirader på ryska, vilket var märkligt underhållande.

Marat Safin. Om sportvärlden varit lite mer konsthistoriskt bevandrad hade de kunnat sätta rubriken "Mordet på Marat" idag.

Hans motståndare, som vann till sist, var en italienare som hette Potäto i förnamn. Nästan.
I efternamn hette han något som antingen kunde uttalas som en rymdhjälte (Star-Ace) eller som något som lät som en efterrätt med krossad choklad i (Starratche). Chokladuttalet är dock det riktiga.

Potito Starace. Ingen småpotät att möta.
"You say Potito, I say Potäto."
Man kan vitsa hur länge som helst på hans namn.

När jag tänker efter var det nog lite fler vanliga människor och lite färre stekare än vanligt, men vissa Stureplanslämningar var tydliga indicer på dess närvaro.

Inte utan min hyrhummer.

Lunchen åt vi på Sand och i kaffekön hamnade jag bakom den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn som tog väldigt många småkakor och skyllde på att de var flera som skulle äta.
Han hade på sig en ruskigt noppig lammullströja med en liten polospelare på bröstet (möjligen en kopia) och jag var på vippen att fråga honom hur i helvete det här med FRA och hans gamla parti hade gått till.
Men jag fegade ur och avstod.
Han fick äta alla sina småkakor i fred.
Alla tolv.

PS. Här är förresten en liten incident från förra årets Båstadtsur.
Och här.

, , , , ,

Andra saker man hittar i Halland


Jag gissar att det är en hjälpmedelsautomat för förstoppade.
Vad tror du?

onsdag 9 juli 2008

Hallands floder

En av de få saker en genomsnittlig svensk brukar komma ihåg från geografilektionerna, i fråga om svenska vattendrag, är Hallands floder och ramsan Ni ska äta, vi ska laga (Nissan, Ätran, Viskan, Lagan).
Idag har Jonathan och jag åkt från norraste till södraste Halland tur och retur och det slog mig på hemvägen att det var en liten, rackarns å som så när kvalade in i ramsan.
Nämligen Fylleån som mynnar ut i Laholmsbukten.
Hur hade ramsan blivit om Fylleån också varit en flod?
Ni ska äta, vi ska supa?

Fylleån. En liten avec till Hallands floder.


, ,

Fredrik till Mona:

–Titta vad fint jag lagt upp bollen åt dig! Precis framför mål. Och målvakten syns inte till. Han är väl och skriver under sin egen undergång, eller nåt.
–Men, seså, men sparka nu, då, jag ska inte hindra dig. Vi i blåa laget ställer oss bara här borta och mumlar "opportunist-Mona", lite lamt. För nåt måste vi väl göra.

, ,

måndag 7 juli 2008

En känsla av makt

måste det vara som driver en busschaufför att titta på en springande fjortonårig kille, skaka på huvudet och med viktig min köra iväg med bussen.
Som preciiis hade börjat rulla från Göteborgs Centralstation.

"Jo, du förstår lille vän, att en del busschaufförer har inte järnkoll på det där med empati."

Om Springsteen haft mig i åtanke istället

Den där snuvan som jag dragits med ett par veckor är nu att betraktas som borta och kan inte längre skyllas på för att slippa träna.
Därför har jag just lufsat mig runt Särön och kunnat konstatera att det var tur att Springsteen inte skrev den där låten till mig.
Raderna: Baby, you were born to sitta i soffan och äta ostbågar ligger liksom inte riktigt lika bra i munnen som dom här:

Om du vill läsa några väl funna rader, skrivna av en salig man som inte ofta tar på sig hyllningskostymen, så kolla in vad Mikebike har att säga om Brucans Ullevispelning.
Jag är inget stort Springsteenfan, men sommaren –85, när jag var där och hjälpte till att hoppa sönder Ullevi, var det ingen tvekan om vem som var Boss (för att ta till en trött liknelse, jag skyller på springturen).

Apropå springturen igen; om jag ser lika tjock ut efter som innan så måste det bero på alla flugor jag svalde.

, , , , ,

Messet från Lillan

Frida, 16 år, är i Alicante och hälsar på en kompis.
Jag fick just ett mess:

Idag träffade vi alejandro och pierre och deras kompisar som jobbar vid surfuthyrningen! Haha det är verkligen som en tonårsfilm här. Hur är det hemma? Puss

Så nu sitter jag bara och funderar på viken tonårsfilm hon syftar på.

Hoppas det inte är Porky´s.

, , , ,

söndag 6 juli 2008

Inte helt nedvarvad än

Johan kom ned till frukosten, fortfarande upprörd och grinig över en dröm som han brottats med halva natten.
– Vi hade fått en ny, stor internationell kund och briefen var JÄTTEDÅLIG! fräste han medan han bredde sin macka.
För honom tar det alltid ett tag att koppla, varva ner och komma in i semestermood.

, , , ,

lördag 5 juli 2008

080705 i punktform

  • Vaknade.
  • Åt frukost på altanen och läste tidningen.
  • Packade matsäck och badgrejer.
  • Åkte ut med nya båten till Risö.
  • Paxade bästa platsen (platten, utsidan) klockan 10.15.
  • Löste korsord.
  • Solade.
  • Badade.
  • Åt lunch.
  • Sov.
  • Tänkte börja läsa Aldrig fucka upp men kom aldrig till skott.
  • Åkte in och hämtade Jonathan vid Blomstermåla.
  • Körde en sväng förbi Asperö och Brännö.
  • Åkte hem igen.
  • Åt middag (god).
  • Bloggade. Kanske världens tråkigaste inlägg.

    080705 i fem bilder:





    Ja, ja! Man ser fläng ut när man tar kort på sig själv.
080705 i YouTubevideo:

Skyltkonversation

Den här frågan (fast utan frågetecken) ställdes utanför ett gym som jag gick förbi häromdagen:



Och som svar på det vill jag bara säga:

fredag 4 juli 2008

"Tommy, Tommy, Tommy, Annika"

Just nu går det en reklamfilm på tv för ett album där The Real group tolkar Povel Ramel.
Den fick mig att tänka på den här gamla Hipp Hipp-sketchen, den när bara en av medlemmarna kunde komma...

Ja, då var det semester då. Men jag kanske har nämnt det förut ;-)?
Just nu sitter jag och funderar på om jag ska gå ner på Golfkrogens kareokekväll (om det är någon). Förra fredagen var jag där och... Ja, sjöng några mer eller mindre genomtänkta alster.

, , , ,

Jag har något skämmigt att bekänna

En gång i tiden gillade jag verkligen Bo Kaspers Orkester.
I dag är det ungefär lika kreddigt som att säga: "Jag tycker verkligen att snorgröna Foppatofflor är superstylish".
Men det fanns en tid innan BKO älskades ihjäl av alla tråkmedelåldersnormhetero som egentligen inte gillar musik utan "bara vill ha något trevligt på i bakgrunden".
Då brukade vi med stor behållning lyssna på den här låten en väldigt speciell dag varje år.
Och just idag är det en sådan speciell dag.


Varning utfärdas för den råtöntiga videon med en husvagn in space.
UPDATE Videohelvetet verkar inte funka. Gå in här istället.

,

torsdag 3 juli 2008

Sånt man tänker på en dag som denna

Semester innebär att hela familjen äntligen kan vara tillsammans. att vi får göra saker tillsammans med barnen och bara rå om varandra.
Not.
Inte när man har tonårsbarn, i alla fall.
I morse körde vi Frida till flygplatsen.
Hon ska hälsa på en kompis i en vecka.
I Spanien.
Jonathan ringer till jobbet och undrar: "Ska någon mer följa med?" apropå den stundande båtturen i det helt galet fina vädret.
"Någon annan" betyder någon kompis i hans ålder.
Sannolikheten att han vill följa med när jag svarar nej på den frågan är lika hög som att jag skulle börja prenumerera på Allt om PC.
Men imorgon eftermiddag börjar den i alla fall.
Semestern.

, ,

På Hornbach vet man

hur man ska namnge några taffligt ihopsnickrade brädor för att göra dom oemotståndliga för målgruppen:


, ,

Det är smilfinken som talar

Om du prenumererar på DN kan du roa dig med att vara hobbyjury vid frukostbordet i sommar. På sidan tre och sidan fem hittar du nämligen några dagar i veckan två annonser som tävlar mot varandra i DN:s Reklamcupen.
När DN releasade tävlingen i Dagens Media i förrgår försatt "Adam" inte chansen kommentera. Han har nämligen järnkoll på mitt innersta väsen, och vet att om jag någon gång verkar det allra minsta oskuldsfull eller cool så är det rakt igenom falskt.
Jag är en smilfink, helt enkelt.



, , , , ,

onsdag 2 juli 2008

Nu är hon vår!

Gud fader, Moder natur, John Pohlman, eller vem det nu än är som bestämmer hur vädret ska vara hade bestämt att det skulle vara löjligt fint väder den dagen vi hämtade vår fina nya båt.

Så här kan man också göra upp affärer.

Only på Hisingen.

"Okej, men var ska man lägga fendrarna, sa du?"

Vad den ska heta? Snabba knopen, så klart. Som en homage till vår förra båt.

Sedan bryggseglade vi och åt middag ända tills Johan fick solen i huvudet.

Då fick vi gå hem.

, , ,

Saker man ser på en promenad genom Göteborg

Dagens lunchtimme gick åt till att göra ett ärende i andra änden av stan.
Det innebar att jag fick knata ner för både Avenyn och Södra Vägen.
Nästan nere vid Korsvägen får jag syn på det här:

Ett kombinerat café och kennel?

På Avenyn, nästan vid Kungsportsbron, dyker den här figuren upp.

Lisebergskaninen har fått någon att fajtas med.

Det var någon stackare som fick gå utklädd till en jättelik padda (i värmen) för att göra reklam för sightseeingbåten med samma namn.
Man undrar när resten av stadens attraktioner ska marknadsföras med hjälp av människor utklädda till olika saker som går runt på gator och torg och skrämmer barn.

, , , ,

Knappt tre fjuttiga dagar kvar

Sedan ska vi ha många sköna stunder i horisontalläge tillsammans.


, ,

tisdag 1 juli 2008

Kommer du ihåg filmen jag tipsade om igår?

Jag var visst inte ensam om att koppla ihop De andras liv med FRA-lagen.
Idag hittade Jonathan den här bilden på en FRA-portal:

Århundradets opinionsflopp, Fredrik. Till och med Johan ler skadeglatt åt bilden.

Annars, då? Jo, nu har den välbekanta känslan infunnit sig, den som innebär att jag orkar jobba tills på fredag klockan fem, men inte en sekund till! Precis så där som det alltid känns tre dagar innan semestern börjar.
Imorgon ska Johan hämta nya båten och ett barn som ser fram emot en kombinerad julaftons- , tårtfestival- och födelsedagshappening hade inte kunnat vara mer förväntansfull.
Idag på lunchen var det en okänd människa som kände igen mig och gav mig en trevlig komplimang på grund av den här bloggen. Det är andra gången ever som det händer, och det kan inte hjälpas, jag blev fånigt glad. Den här gången också.

, ,

måndag 30 juni 2008

Filmen som FRA-lagstiftarna borde ha sett.

De andras liv heter en fantastisk film som utspelar sig i Östtyskland och har sin början under Stasis sista glansdagar i mitten av åttiotalet.
En känd manusförfattare skriver i smyg en artikel om självmord i öst. Artikeln smugglas ut till västsidan och publiceras i Der Spiegel. Stasi söker nu efter skrivmaskinen som artikeln är skriven på för att kunna sätta dit upphovsmannen.
Givetvis är författaren (och alla hans vänner) tungt avlyssnade.
Är det fler än jag som tänker i FRA-liknelser?
Den här filmen borde varit obligatorisk för alla som röstade på lageleändet häromveckan.
Det var den förmodligen inte, men se den du istället. Jag lovar att den är bra och extremt tankeväckande.


En tidstypisk "rolig historia" som berättas i filmen lyder ungefär så här:
Varje morgon gick DDR:s stadsöverhuvud Erich Honecker upp och hälsade på solen.
"God morgon, sol!" röt han och solen svarade:
"God morgon, Erich."
Samma sak upprepades mitt på dagen.
"God middag, sol!" hälsade Honecker.
"God middag, Erich" svarade solen lydigt.
När kvällen kom var det dags igen.
"God kväll, sol!" hojtade stadsöverhuvudet. Men solen svarade inte med en gång.
Till slut sa den:
"Fuck you! Nu är jag i väst."

, , , , ,

Fotoregi till Magnus Carlssons löshår:

"Ok, kan vi få hit meeeer! Inse att ni hamnat på en kille som inte nöjer sig med att inte se tunnhårig ut, han vill jävlarimej ge Simson, Harald Hårfager och Robert Wells en match i stråmångfald. Så kom igen, meeer hår hitåt. Tack, vad bra. Kan ni hänga ner i ansiktet och försöka se naturliga ut. Inte? Men va fan, då får vi väl nöja oss med det här då. Det är i alla fall mycket."
Klick!


, , ,

söndag 29 juni 2008

Apanalys – nu med döda poeter


På många reklambloggar diskuteras just nu filmen som vann Grand Prix i Cannes.
Cadburys trumspelande gorilla får många att undra vart relevansen tog vägen.
Den vassaste apanalysen av hittade jag i en för mig ny bloggbekanting, Sorterade och osorterade tankar och åsikter av Elias Betinakis.
(På Elias blogg får jag dessutom lära mig att det är en och samma person som är CD, AD, copywriter och regissör för bidraget!)
Den nämnda apanalysen säger som sagt det mesta, det enda jag skulle vilja tillägga är: Reklamteori i all ära, men ibland känns det som om man vill göra så här:


, , , , , ,

Vill du ha västra Sveriges finaste eka? Gratis?

Som jag nämnde i förra inlägget så har vi köpte en ny båt idag.
"Vår första riktiga båt" kallade jag den.
Vilket är jättetaskigt mot den båt vi haft i säkert tjugo år.
Knappa knopen kallad.
Hon fick sitt namn efter den första motorn, en Evinrude som gjorde att hon gick i knappt en knop.
En legend i vår bekantskapskrets.
Har inte kommit i havet varje år och vissa år har Johan slipat eller lackat den merparten av semestern.
Men hon är vacker.
Helt i mahogny.
I princip.

Och här kommer ett unikt erbjudande.
Hon kan bli din, helt gratis.
Exklusive motor.
(Och barn.)
Ligger i Lerkils hamn.
Ett erbjudande som inte återkommer.

I den här lilla filmen kan du beskåda henne.

Slå till nu så blir hon din.
Anmäl ditt intresse i kommentatorsfältet.
Hakar? Nä, inte fler än att du får hämta henne där själv.
Och lova att fortsätta att kalla henne Knappa knopen.

, , ,

Två saker mindre på livets att-göra-lista

De flesta dagar gör man saker som snabbt är ogjorda.
Lagar mat, städar, handlar, tvättar.
Lagar mat, städar, handlar, tvättar.
Men idag har vi gjort två saker som man inte gör så många gånger i livet.
För det första har vi äntligen köpt en "riktig" båt.
Nämligen den här raringen:

En Windy 22 från 1973.

Eftersom livet går ut på att vara på en ö när det är sommar och fint väder är det ett livsavgörande framsteg.
Nu ska vi bara addera semester och fint väder också.

När båtköpet var klart satte vi igång och tapetserade. Och slutade inte förrän vi var klara.
Min (könskonserverade) roll i tapetseringsprocessen var inte helt olikt en operationssköterskas. Men istället för "peang", "skalpell", "pincett" och "badda kirurgen i pannan" så fick jag istället order som "tapetskärare", "trasa", "borste" och "klägga mer tapetklister här".
Allt medan Johan med en kirugs precision skar rent runt uttag och strömbrytare.



Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

lördag 28 juni 2008

Lustmordet på Camilla Läckberg

I dagens DN recenserar Lotta Olsson Camilla Läckbergs nya bok Sjöjungfrun.
Det är Recensionen Jag Önskar Jag Hade Skrivit.
Allt som står i den har jag tänkt när jag läst Camilla Läckbergs böcker (för jag har ju läst dom).
Men aldrig lyckats formulera lika bra som Lotta Olsson gör.

Rubriken i pappers-DN fnissade jag åt vid frukostbordet:
"Nej, inte en gravöppning till!"

Läs! Det är vanvettigt underhållande.
Och sant.

Enligt Lotta Olsson i DN har Camilla Läckbergs författarskap följande existensberättigande:
"Hon är oslagbar om man är för trött för att vilja förstå något om sig själv, eller lära sig något nytt, eller uppleva något. När man uppgivet tycker att alla är dumma omkring en och vill få stöd för sin egoism. Sådana dagar har vi alla, och då behövs Camilla Läckbergs böcker."


, , , , , ,

Apropå Stellan

Som förra inlägget handlade om, här är en fin filmaffisch där han är med, han Skårsgard, eller vad han nu heter.

Med bästa feel-good-minen på plats.

, ,

Fotoregi till Stellan Skarsgård:

"Okej, Stellan, nu vill jag att du förtränger att du gjort karriär som seriös karaktärskådespelare och tuff actionaktör. Lägg allt det där bakom dej och tänk istället Åsa-Nisse, tänk Farbror Frej.
Ta fram ditt allra mest flåsflabbiga jag och gör något riktigt, riktigt galet. Ja, det är bra med benet upp så där! Vält inte killen bakom, bara. Tänk bara på royaltychecken om det känns obekvämt. Bra! Och så ser du panikslaget glad ut med riiiiktig öppen mun, så ja!"
Klick!


Här är förresten en träjler till filmen i fråga:



, , , , , , ,

Film + lejon = bra/Film + bra = lejon

Christian the Lion är väl nätets mest spridda och begråtna lejon just nu.
Apropå lejon så vann den här sköna filmen ett guldlejon i Cannes förra veckan.
Men det är ett annat stort och lurvigt djur som ska in på vågrät tolv.
Den uppmärksamme förstår vilket.



, , , ,

fredag 27 juni 2008

torsdag 26 juni 2008

Det blev visst lite fel här

När vår kampanj för Abba skulle redovisas i Månadens Print fick den en helt ny innebörd:

Smaskrill i TOMRUMSsås. Är det någonslags emo-konserv, eller?

Så här ska det vara:


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Stötande? Ja, kanske.

Den här reklamfilmen för Heinz Deli Mayo har blivit anmäld och stoppad i England. Detta för att den slutar med att en man kysser en annan man. (Eller snarare pussar.)
Om man inte ser det humoristiska i det upplägget är man så sorgligt inskränkt att jag vet inte vad, det är inga tvivel om den saken. Men däremot finns det en annan inskränkthet inbakad i filmtänket, nämligen den att det fortfarande är den könskonserverade femtiotals"mamman" som står hemma bakom spisen och brer ungarnas lunchmackor medan mannen rusar iväg till sitt viktiga jobb.
Se filmen så fattar du hur dom lagt upp intrigen.



, , , , , , , ,

Klara, färdiga, reklamtävla!

Här kan du läsa ett inlägg på copybloggen Please copy me där en panel bestående av mej, Linda Börjesson (Farfar), Hanna Björk (Åkestam Holst), Pontus Caresten (Mecka) och Johan Brink (Hundra) svara på frågor som handlar om Kan man tävla i reklam?

–Nå, vad säger du herr Lion, kan man tävla i reklam?
–Va schnackar du om? Klart man kan! Gjorde ni inte juscht det, i Cannes, va, va, va?

, , ,

onsdag 25 juni 2008

Favoriter i repriser

Nu har jag lagt upp en avdelning här till höger som jag blygsamt nog kallat för Greatest hits. Det är helt enkelt ett snabbt sätt för den otålige att skippa alla trökiga utfyllnadsinlägg (som det här) och gå direkt på det göttaste.
Förutsatt att du är utrustad med antingen en Mac (good choice!) eller superkrafter i form av förstoringssyn.
För trovärdiga PC-användare har berättat för mig att den högraste texten är ungefär en och en halv punkt stor på en PC-skärm.
Det vill säga lika stor som en bladluslort.
Men ingen kan förklara varför, eller vad jag ska göra för att ändra på detta.
Det måste vara den onde PC-gudens fel.

, , , ,

Liseberg en sommar för alltför många år sedan




, , , ,