tisdagen den 11:e mars 2008

Jag är en kriminellt belastad språkpolis

Ibland kallar jag mig själv för språkpolis, men när jag tittar närmare på Språkrådets och TT-språkets skrivråd inser jag att jag är en ganska släpphänt sådan som ofta ser mellan fingrarna och låter buset härja fritt i mina texter.
Ibland tror jag till och med jag skulle kunna uppvigla till brott.
Att följa alla Språkrådets och TT:s rekommendationer tror jag faktiskt inte är helt lyckat. Du som läsare skulle förmodligen bli störd och snarare fundera på varför jag valt så många flänga ord än ta till dig vad jag egentligen ville säga.
Kanske främst när det gäller väldigt vedertagna och inarbetade engelska ord som vi inte ens ser som främmande längre.
Nog känns T-shirt mindre främmande än T-tröja?
Deadline mer stringent än sista lämningsdag?
Om jag pratade om en dimmer skulle du veta vad jag menade, men inte nödvändigtvis om jag yrade om en ljusregulator, eller hur?
Hon hade en vällagd make-up låter mer stilfullt än Hon hade snyggt smink, n´est-ce pas?
Han avslutade meningen med en smiley låter mindre fjantigt än Han avslutade meningen med en smilis?
Men ändå rekommenderar Språkrådet och TT i samtliga fall de svenska varianterna av orden och avråder från de engelska.
Nja, jag är skeptisk.
Och även när det kommer till vissa särskrivningar.
Varför rekommenderas i dag och i går när det ska vara itu och ibland? De uttalas ju osärskrivet allihop.
Och varför ska man skriva var sin men tvärtom?
Normaliseringsstavningar av vissa företags- och produktnamn kan också bli knepigt.
iPod är ett sådant exempel; det bär emot att skriva Ipod.
Reklambranschen, som jag jobbar i, är tungt kriminellt belastad av anglosaxiska termer, inarbetade sedan något halvsekel tillbaka. Jag tror att mina kollegor skulle titta konstigt på mig om jag hävdade (som Språkrådet rekommenderar) att kunden lämnat en kort information (istället för en brief). Om jag skulle påstå att jag jobbar som reklamskribent (inte som copywriter) och om jag skulle fråga en reklamformgivare (inte en art director) om h*n kunde göra en grafiskt formgivning (istället för en layout).
Detta betyder dock inte att jag applåderar alla engelska ord som väller in. Men jag vill helst behålla dem som haft en lång och trogen tjänst.
Av samma anledning som att det känns avigt när din goda vän Eva plötsligt vill bli kallad Ninni.
Ett exempel på en relativt ny företeelse som har fått en bra svensk benämning är tankesmedja. Det är idag, så vitt jag vet, vedertaget istället för det engelska think tank.
Ska man värna om att behålla det svenska språket svenskt får man vara snabb som en mindre gnagare av något slag. Det gäller att se till att ett svenskt uttryck är först på plats i hjärnbarken så att det är i vägen när det ursprungliga utrikiska försöker nästla sig in.
Försten vinner, liksom.



Sorry, herr t-tröja. I min hjärna finns redan en t-shirt. Och i mitt hjärta med.

Andra bloggar om: , , , ,

8 kommentarer:

B-Luv sa...

Bra skrivet!

Lars sa...

Är det helt ute att säga att man är grafisk formgivare? Jag älskar den beskrivingen, det låter så tjusigt, men bor i England och hänger ju inte med riktigt på vad som händer i Sverige.

Ulrika sa...

b-luv: Tack, vad du är snäll.

Lars: Nej det är inte alls ute, om man är en väldigt desinginriktad AD.
Men att kalla en layout för en grafisk formgivning är mer udda.

Linda sa...

jag stötte på en sida från Svenska Datatermgruppen som förespråkar svenska uttryck framför de anglosaxiska...
följande står att läsa om det vedertagna ordet cookie.

kaka
liten datamängd med information om tidigare besök som en webbserver skickar till en webbläsare och senare kan hämta därifrån

Använd kaka för eng. cookie. Hela mängden kakor för en webbläsare kallas kakfil (eng. cookie file) eller eventuellt kakburk.

KAKBURK??? oh my god!

ML sa...

Intressant det där. Kommer ihåg när jag jobbade som reklamformgivare i tokholm. Det ringer en engelsman till min AD-kollega på byrån och frågar om vi behöver folk och efter ett tag hör jag min käre kollega säga tydligt i telefonen "We don´t need an original man".

John Eje Thelin sa...

Jag bara MÅSTE...

Sl_Ä_pphänt.

Ulrika Good sa...

Tack, John Eje. Det var väldigt släppt skrivet av mej.

Anonym sa...

Jag är också språkpolis. När jag började läsa din text trodde jag att poängen var att du medvetet använde felaktig styckeindelning och att det sedan skulle vara slutpoängen i texten. Jag trodde att du till slut skulle konstatera att alla ord och uttryck får man stå ut med, men felaktig styckeindelning är omåttligt irriterande. Så tycker nämligen jag...

Labolina