Fridas sommar.

Själv har jag inte bidragit till mycket här på sistone, men turligt nog har Frida gjort en väldigt fin film om sin sommar (där även jag figurerar på ett och annat hörn) som jag kan dela med mig av.

Skräckblandad förtjusning.

När jag ändå har sänkt kravspecen för att lägga ut sådant du kanske redan har sett, här är något med betydligt högre må-bra-faktor:

Bäverkul.

Det är inte så ofta jag lägger upp skojiga YouTubeklipp, men jag kan bara inte bespara dig den här trailern för en kommande film med Mel Gibson, i regi av Jodie Foster. Den kan oavsiktligt vara det roligaste du sett på år och dag.
I´ll give you, The Beaver:


Mel Gibson, Jodie Foster, The Beaver, trailer, YouTube, videoklipp

Cats don´t smize.

Med Maggans intåg i familjen har jag gått från att vara en renodlad hundmänniska till att vara som Schweiz i den brännande frågan om katter vs. hundar. Neutral. Men jag har också noterat en viktig egenskap som skiljer dessa djur åt, en skillnad som ger en lättälskad poäng till vovvarnas favör. Hundar kan se glada ut. Både med hela sitt kroppsspråk och med sitt ansiktsuttyck. Katter kan spinna, stryka sig mot dig och fjäska, men de ha hela tiden en lite, lite svårmodig min i sina luddiga ansikten. Framförallt kan de inte le med ögonen, eller smize som Tyra hade sagt. När de halvsluter sina ögon kan de se mäkta belåtna ut, men glada? Nej, det lurar inget leende i ögonvrån på en katt. Inget lyckofniss som bubblar över, så där som det kan göra på din labrador när du plockar fram kopplet eller på taxen när du kommer hem från en tur till tvättstugan.
För att skapa lite kattjämvikt, här är en söt film om två katter som småpratar lite med varandra:

Och här är översättningen, vad de egentligen säger:


katter, hundar

Hello broder Fredrik!

Kommer du ihåg min kollega Fredrik? Han som startade bloggen Hellobrother när han gick på pappaledighet, där målsättningen var att skriva fem låtar och framföra någon av dem i teve?
Häromdagen var han i både teve och radio. Det var i Bandit Rocks morgonshow Rivstart (som alltså även sänds i TV10). Där spelade och sjöng han den egenskrivna låten "Elliot" tillsammans med sin fru Malin och bror Martin. Åh, vad bra de var!

hellobrother, rivstart, Bandit rock, musik

Mellanlandningstips.

Idag gick Jonathan ut ur nian. I hans skola kör de lite ett amerikanskt stuk med kåpor.

Det var en väldigt fin och gråtframkallande avslutning. Det krävs i och för sig inte mycket för att en skolavslutning ska vara tårtriggande för mig, men den här var något extra. Vad är det med ungdomar nu för tiden? De sjunger och uppträder på proffsnivå varenda gång, även om det bara är ett helt vanligt skolframträdande. Så var det inte på min tid.
Mellan grundskoleavslutningslunchen och en studentuppvaktning tänkte jag ge två snabba tips som berikat mitt liv på lite olika sätt.
Först och främst det som den här bilden visar:

Spotify har flyttat in i min teve! Eftersom vi har högtalarsystemet kopplat till den är det helt perfekt. Och det hände tack vare att jag lyckades pricka in kombon Telias digitalteve och Spotify premium. Här kan du läsa mer om det.

Och så ett sanslöst charmigt och roligt klipp som kära Polliver visade mig igår. En familj med två döttrar och en liten son är ute och åker bil. Så klart vill barnen ha svängig musik att digga till i baksätet. Varför inte lite Beyoncé?


Telia, Spotify, skolavslutning, YouTube, Videoklipp, Beyoncé

YouTube-hitsen i original.

Fattar du inte vilka klassiska internetklipp det syftas på i Comhem-videon? Eller blir du bara sugen på att se originalen igen? Jag tror att jag har letat fram allihop.
1. Afro Ninja.

2. Löpbandsvideon, Ok Go med Here it goes again. Den går tyvärr inte att bädda in, men du kan se den här.
3. Diet Coke + Mentos-experimentet.

4. Ninja Kid.

5. Chocolate Rain.

6. Nattliv, mensvärk med Spy-Eva.

7. How to break your computer.

8. Ansiktsburk.

9. Skogsturken, "Vem var det som kasta?".

10. Leave Britney alone!

11. Och sist, marsvinet jordekorren med Dramatic Look.

Comhem, YouTube, videoklipp, Afro Ninja, Diet Coke+Mentos, Chocolate Rain, Ninja Kid, Nattliv, Spy-Eva, Leave Britney Alone, Dramatic Look

Sell the Vatican – feed the world.

Apropå det jag pratade om igår, att slänga upp vilket tramsigt YouTube-klipp som helst, skulle jag nu vilja lägge upp ett klipp, som faktiskt är mycket tänkvärt. Det är Sarah Silverman som lanserar en teori om en lösning på världssvälten (eller åtminstone en tankeställare till kyrkans "goda" män): Sälj Vatikanen och lev det anspråkslösa liv som katolska präster är avsedda att göra.

"Think about it, we need a hero, and who is more primed to be our hero than the Pope? He's literally a caped crusader. What is the Vatican worth, like 500 billion dollars? This is great, sell the Vatican, take a big chunk of that money, build a gorgeous condominium for you and all your friends to live in, all the amenities, swimming pool, tennis court, waterslide, and with the money left over, feed the whole fucking world."
Sarah Silverman, YouTube, videoklipp, vatikanen

O-PK.

Det är tragiskt med alkoholism, det är oförsvarligt med fyllekörning och det finns säkert en massa sorgliga öden bakom det här klippet med den serbiske farbrorn som ska blåsa i alkomätaren och istället gör ... något väldigt reflexmässigt och noga invant.
Men vansinnigt roligt är det, det går inte att komma ifrån.
Det tycker till och med polisen.


Serbian drunk driver, YouTube, videoklipp

En bra grej med att det regnar

är att man kan hitta coola saker på nätet och blogga om dem.
Om du ännu inte sett de så kallade flash mob-hyllningarna till Michael Jackson som gjordes i Stockholm i förrgår, så måste du se dem nu (det här är den officiella versionen som dansgruppen Bounce själva lagt upp). Det är så bra och så coolt att jag ryser och Johan får en tår i ögat.

Fast vid närmare eftertanke är den här versionen faktiskt ännu bättre. Här finns en tributdans från Centralstationen med också.

Michael Jackson tribute, flash mob, Bounce, Beat it, YouTube, videoklipp, dans, Stockholm

Illa vald liknelse.

Marit Paulsens retorik i den här reklamfilmen för Folkpartiet går ut på att hon (samtidigt som hon skär upp en russinlängd *fniss*) säger att "vi ska inte plocka russinen ur kakan, därför ska vi ha Euro i Sverige.".
Så Euron är inget russin utan en torr kantbit som vi måste tvångsmöla i oss, för här ska minsann inte bara väljas de bästa bitarna; ALLT ska ätas upp?
Sedan när blev det synonymt med något dåligt att plocka russinen ur kakan?
När ska fler politiska partier inse vikten av kvalitet på sin kommunikation?
Det är bara tre av frågorna man ställer sig efter att ha sett det här:

Marit Paulsen, Folkpartiet, EU, Euro, reklam, YouTube, videoklipp

En illusion fattigare.

När man ser det här klippet får man en stor portion av barndomens magiska värld krossad på tre och en halv minut. Det visar sig att Baloo och Lille John, samt Marion, Snövit och Duchess med flera har mer gemensamt än vad som är riktigt hälsosamt.

Disney, Walt Disney, Aristocats, Snövit, Djungelboken, plagiat.

Tanten sabbar allt babyn byggt upp.

Eftersom jag är en reklamsnobb (som dessutom jobbar med ett konkurrerande tubpålägg) så avskydde jag förstås redan Kavlis dansade baby, men det gjorde inte svenska folket, den scorade skyhögt på liking, som det heter.

Min gissning är att Kavlis nya reklamfilm, den dansande tanten, kommer scora lika skyhögt på hateing.

Kavli, reklamfilm, dansande baby, dansande tant

Ett återbesök på Brideshead.

Det blev inte någon speciellt extravagant födelsedagskväll för Frida igår. Både Johan och jag var helt däckade av något luftrörs- och hostbaserat djävulskap, så vi mikrade rester och plockade upp en Frödinge kolatårta ur frysen – som ingen åt. Det bästa med kvällen var att vi såg filmversionen av En förlorad värld. Jag var helt på det klara med att den inte skulle kunna mäta sig med teveversionen från 1981, ofta utsedd till den bästa serien någonsin (med mitt absoluta bifall). Det gjorde den inte heller, men det är helt klart en film som, trots det, är bättre än det mesta.
Å tredje sidan är det lite obegripligt varför man tyckte det var nödvändigt att lägga fem ziljarder på en nyinspelning som i mångt och mycket är identisk med serien. Och det som inte är identiskt är sämre.
Det viktigaste exemplet på det är castingen av Sebastian. I serien är Anthony Andrews en karismatisk excentriker. I filmen är Ben Wishaw en outhärdlig fjolla.
Matthew Goode, som spelar Charles Ryder, klarar sig bättre, men är ändå en banalare version av Jeremy Irons. Överhuvudtaget känns filmen mer såpaartad än serien. Mer uppenbara intriger i stil med Sebastian blir jättedeppig när han hittar Charles hånglandes med Julia än seriens lite mystiska insinuationer som är öppna för tolkningar.
När jag kollade igenom YouTube för att hitta klipp från Brideshead Revisited, som originaltiteln lyder, hittade jag något fantastiskt. En dokumentärserie i fem delar om tio minuter vardera om teveinspelningen från 1981.
Det är i alla fall något av det mest intressanta jag kan tänka mig. Här är första delen.

Här hittar du resten.
Och här är trailern till filmen:

Brideshead Revisited, Jeremy Irons, Anthony Andrews, Matthew Goode, Ben Wishaw