torsdag 26 februari 2009

Up and running.

Nu ligger min andra Resumékrönika uppe för läsning.

It goes something like this:

Konsten att förlama en copywriter.

Stupefy! lyder en lamslagningstrollformel i Harry Potter. Det finns ett antal sätt att uppnå samma effekt med en copywriter utan att använda trolldom.
Här är ett par av de mest verksamma jag stött på:
• Att varje gång man får ett manus, ibland utan att ens titta på det först, med dramatisk röst fråga: – Är det här verkligen det bästa du kan?
• Att ge för lite information i briefen (”för jag vill ju inte styra er för mycket”) och sedan nogsamt poängtera och kritisera de felaktigheter som ingen utanför den innersta företagskretsen rimligen kunnat känna till.
Bland alla pålästa och sympatiska kunder jag haft genom åren är det ett par, tre som avvikit kraftigt åt minushållet.
Av någon olycklig slump (?) är de samtliga kvinnor.
De vore knappast krönikestoff om de varit bara lite griska eller njugga, nej, jag pratar om kvinnor som verkligen njuter av att plåga och dominera stackars oskyldiga copywriters.
Näringslivets dominatrixer, skulle man kunna kalla dem.
Den första kom i min väg via ett tyskt kosmetikaföretag.
– Hurra! Jag ska få jobba med smink! jublade jag inombords inför första briefmötet.
Varenda stavelse jag presenterade för kosmetikdominatrixen använde hon sedan för att piska upp mig med. Ingenting dög. Till sist var jag skräckslagen, oförmögen att skriva och beredd att fly ut över takåsarna när telefonen ringde. För jag visste att varje gång jag lyfte på luren kunde jag bli pulveriserad eller nedmonterad till mina allra minsta och ynkligaste beståndsdelar.
Nästa kvinna i tortyrkammaren kom från ett bostadsbolag. Hon gav mig precis lagom för lite information så att det inte skulle bli helt rätt. Sedan skickade hon korr efter korr tills varje ord var EXAKT så som hon själv hade formulerat dem om hon hade skrivit hela texten själv. En process som förstås också ledde till skrivmässig totalförlamning.
Den tredje … Äsch, henne tar jag en annan gång.
Jag har märkt att en del kunder verkar tro att byrån slappar till sig om de visar den sin uppskattning. Att den ska hållas kort. Inget kunde vara mer felaktigt. Egentligen är det ganska enkelt att få sin byrå att prestera mångdubbelt bättre. Det är bara att lägga mer energi på att uppmuntra än på att trycka ned. Att inse att en kreatör är som ett barn som håller upp en teckning för mamma eller pappa och säger: ”Titta vad duktig jag är!”. Ställ höga krav, men beröm också det lilla kreatörsbarnet när det är berättigat, är mitt tips. Det kostar så lite men kan ge avkastning både här och där.

, , , ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket läsvärd o välskriven krönika! Känner dessutom helt igen mig i det du skriver. :-)

m

Anjo sa...

Hear, hear... Väldigt bra - och visst känner man igen sig.

- Men, det är ju felstavat, käre kund.
- Ja, men så skriver vi i vår bransch...

- Jag vill att du gör alla ändringar jag krävde.
- Men, det stavas verkligen inte primiär...

Abbes pappa sa...

Heja dig!

Anonym sa...

Lina undrade om jag hade läst din blogg och det hade jag inte då. Men nu har jag det. Den blev genast ett bokmärke. Hälsningar Marie (Linas "svärmor")

Anonym sa...

Åh vilken bra krönika, kul och sann och på pricken. (skrev först 'på picken', men det var det ju verkligen inte)

Anonym sa...

Det är väl så att de flesta kunder får den reklam de förtjänar...det krävs trots allt två parter i ett samarbete.

När jag var på byråsidan brukade vi säga att det finns tre kriterier för att bedöma varje kund: 1) Att den är lönsam 2) Att den är rolig att arbeta med 3) Att den är bra på referenslistan. Och minst två av tre måste uppfyllas.

Terese Mörtvik sa...

Känner igen det där med folk som egentligen bara vill att man ska skriva exakt så som de skulle skrivit. Eller folk som egentligen vill göra loggan själv och bara inte, du vet, kan göra den. Märkligt det där. Betalar man för ett proffs borde man ju kanske dra nytta av det.