Nu ska det bli mer rock'n'roll i mitt liv!

Om att sitta i soffan med en filt över knäna, klappa en katt och läsa de här kan räknas som rock'n'roll.

De här fick jag av Johan idag. 

Biografiknarkare.

Det började lite oskyldigt för några veckor sedan med Patrik Sjöberg. Förutom den vidriga historien om Viljo Nousiainens övergrepp som alla känner till vid det här laget, var det snabba bilar, flotta hotell, snygga brudar, flödande alkohol och linor med kokain. Samt snärtiga oneliners som den här: "Om Sven Nylander tagit kokain 6-7 gånger, då har jag varit med åtta av de gångerna."
Sedan gick jag över direkt till de tyngre grejerna som Mötley Crüe levererade. Så mycket knark, whiskey, porrstjärnor och infantila egotrippar som någon människa kan klara. Samt slagkraftiga citat som "Om Tommy hade haft pattar hade han varit med i Spice Girls." (Sångaren Vince Neil om trummisen Tommy Lees faibless för det som var populärt för stunden.)
När jag var klar med de 568 sidorna om världens mest ökända rockband var jag så djupt nere i biografiträsket med rock- och popstjärnetema att jag idag var och köpte de här:

Hmm... Vilken ska jag börja med? Patti Smith har ju fått lysande recensioner och Scar Tissue ska också vara väldigt bra. Men MJ är alltid MJ, fast jag tror ändå att Keithan drar det längsta strået den här gången. Hans bok får det bli! Återkommer om den.

Att göra boktitlar lite mindre ambitösa.

Idag har vi lekt en rolig lek på Twitter. Den påminde mig om en annan skojighet vi gjorde för ganska precis ett år sedan, den som hette Fem summerar 2009. Den här gången handlade det om att ta kända boktitlar och göra dem lite lamare och en aning mindre ambitiösa. Det finns massor av riktiga guldkorn, jag har samlat ihop några få av dem, fler hittar du här.
































Här är några av mina egna alster:




UPDATE Det har visat sig att det var Richard Herold som började det hela, som en svensk version av #lessambitiousbooks

Nu kan Lotta Lundgren bli DIN hemmafru.

Nu är den här, boken som gör mig stolt över min bransch. Den som klargör att de kvaliteter vi (i bästa fall) besitter kan åstadkomma annat än irriterande avbrott i din favoritfilm och splashbemängda bilagor i din morgontidning. Som bevisar att det kan bli snyggare, bättre och definitivt mer välskrivet när reklambranschens finest får fria händer. Det är Lotta Lundgrens kokbok Om jag var din hemmafru som landat i min brevlåda. Signerat ex. Underrubriken är eller hur man får en vardag att smaka som en lördag. Den som inte tycker att det låter som ett bra koncept räcker upp en hand.
Jag vet att du har annat att tänka på än boktips en dag som denna, framförallt har du annat att göra än att läsa bloggar som min, men jag vill ändå helt kort konstatera att det här är nästa års bästa kokbok, alla kategorier, beställ den bums här.
Så medan du maskar ifrån det du egentligen borde göra får du några aptitretande smakprov här:


Den sensuella fotomodellen är Lotta själv. Det är nästan så man blir förbannad.

Som du kanske förstår har Lotta ett förflutet på reklambyrå. Hon var copywriter på Garbergs, närmare bestämt, och det är den byrån som står för den utsökta formgivningen.

"När jag var barn användes pumpa främst som transportmedel. Man satt finklädd i pumpan och åkte. Nu för tiden finns pumpa att köpa i helt vanliga mataffärer från och med augusti." Kort utdrag ur en av Lottas alla fantastiska ingresser för recepten. Även om du aldrig hållit i en kastrull är de otroligt läsvärda.
Lottas blogg, där många av recepten härstammar ifrån finns här.

Hyllningar, hyllningar, hyllningar.

Den där bloggutmärkelsen jag fick från Truth and fiction var behäftad med några villkor:

1. Tacka den du har mottagit priset av.
2. Kopiera prismärket till din blogg.
3. Berätta vilka tre författare du räknar bland dina favoriter och nämn en favoritbok per författare.
4. Skicka priset vidare till fem mottagare som du tycker förtjänar det.

De två första har jag redan klarat av här, så då var det författarna och böckerna då. Jag får en smula dåligt samvete när det kommer till böcker för jag har alltid sett mig själv som något av en bokslukare (hur lillgammalt det än låter) men de senaste åren har jag bara läst en handfull böcker. Lyckligtvis finns det en syndabock att skylla på här, och ja, jag pekar på dig internet. Jag har helt enkelt lagt min bokläsartid på att sitta och glo framför en dator. Men det har lätt varit värt det och jag hoppas hitta tillbaka till mitt litterära jag inom kort. Därför väljer jag böcker som jag läst för länge sedan (och hoppas att jag fortfarande kan stå för rekommendationerna), som fastnat i mitt medvetande som stora läsupplevelser.

1. Klas Östergrens Gentlemen. (Vadå? Ingen sa något om att det skulle vara ett originellt val.) Den här boken var min räddning när jag bytt till nytt gymnasium, inte hunnit få några nya kompisar än och åkte väldigt mycket buss varje dag. Jag var helt förtrollad och hade kunna åka buss dagen lång om jag bara fått läsa Gentlemen hela tiden. Sedan läste jag allt Klas Ö skrivit. Synd att han verkar vara en sådan tråkig gammal gubbe idag.
   
2. Fåfängans fyrverkeri av Tom Wolfe. En underbart välskriven roman om hur en yuppie på Manhattan via en serie incidenter hamnar i total misär. Blev en usel film med Tom Hanks.
3. Tidvattnets furste av Pat Conroy. Fjantig titel som låter som något ur Vita serien, men det är en fantastiskt bra bok som jag minns den. Som också blev en värdelös film, fast med Barbra Streisand och Nick Nolte.

Nu blev jag sugen på att läsa om dem alla tre.

Jag rekommenderar mer än gärna fem bloggar som förtjänar det, men det känns ärligt talat lite pinsamt att tvinga dem göra grejer à la kedjebrev. Så jag kommer inte ha några som helst synpunkter på om mottagarna inte har lust att kopiera in prismärket eller vill hoppa över något annat av "villkoren". Hursomhelst, bloggarna jag vill hylla är:

1. Truth and fiction av Annika Hernroth. Det är inte en artighetsmanöver att returnera utmärkelsen, utan helt enkelt ett resultat av att Annika skriver skarpt som få om viktiga, intressanta ämnen. "Viktiga" bloggare tenderar ofta att bli tråkiga och pretto i mitt tycke, så därför är Truth and fiction en sådan strålande förebild.
2. Manligt med Jonas Cramby. Jag kan inte nog många gånger berätta hur mycket jag gillar att läsa allt som Jonas skriver. Eller gillar, förresten det är ett alldeles för mesigt ord. Om jag inte träffat min Johan, om Jonas inte träffat sin fru och yada, yada, yada, det ena med det femtiofjärde, så hade jag nog velat gifta mig med Jonas. Så mycket uppskattar jag hans skrivkonst. Fast jag blir lite irriterad på Gud, samtidigt. Hur schyst är det att en snubbe ska kunna skriva så bra, ta så fantastiska bilder och laga sådan ultraawesome mat? Det borde räckt mer än väl med en av dessa gåvor i en och samma person.
3. Hellobrother av Fredrik Toreskog. Eftersom Fredrik är min arbetskamrat så visste jag att han är väldigt målmedveten och driftig. Men att han skulle åstadkomma en sådan sjuhelvetes resa med sin blogg och sitt låtskrivande, det hade jag faktiskt inte kunnat ana. Han har gått från att spela sina egenskrivna låt i morgonradion, till SVT och SR, hamnat i otaliga tidningar och nu har karln gått och bokat Konserthuset i Göteborg, med spons och allt. Nu skulle det inte förvåna mig ett dugg om han kom med i Skavlan. Heja Fredrik!
4. F.G♥OD av Frida Good. Nepotist, javisst! Men även om Frida är min dotter så tycker jag att hon på kort tid skapat en väldigt fin blogg och vill peppa henne att dela med sig av alla fina saker och tankar som bara hon kan åstadkomma.
   
5. Lottens julkalender. Det kanske är gamla nyheter att puffa för Lotten, men jag är så otroligt imponerad av hur Lotten år efter år lyckas skapa en sjukt ambitiös julkalender som engagerar tonvis med människor varje dag. Det gör att jag gärna ser mellan fingrarna med att hon får mig att känna mig både korkad och obildad på kuppen.
   

Här är prissymbolen. Om jag ska vara gnällig är den ofattbart otydligt layoutad. Vitt på ljusrosa med ljusa reflektioner, liksom? Och formatet?

Boktitlar nu för tiden.

"Har jag kommit hem till en sexmissbrukare eller bara någon som försöker hålla sig uppdaterad i bokfloden?". Ja, med tanke på vad böcker heter nu för tiden är det inte helt lätt att avgöra.

Två oskyldiga böcker med naughty titlar som råkade ligga bredvid varandra på mitt soffbord.

UPDATE Av Fastfood lover-Christian fick jag en bra benämning på den som läser dessa böcker: Nymfomal.

Litterär diagnos.

När vi röjde lite i Fridas rum i helgen hittade vi något som blev en bild av hennes bokläsarutveckling de senaste åren:

Från Doktor Mugg till Doktor Glas.
Båda bra på sitt sätt.

Tusen stående ovationer.

Vilken lycka att det finns fyra personer i det här landet som orkar genomföra ett projekt som boken Tusen svenska klassiker. För det måste ha varit ett fruktansvärt slitigt uppdrag att söka fakta, analysera och formulera intressanta reflektioner om tusen svenska böcker, filmer, skivor och tv-program. Från Ria Wägner till Skavlan. Från Aniara till Snabba cash.
Det är alltså Jan Gradvall, Annina Rabe, Björn Nordström och Ulf Nordström som satt samman en form av uppslagsbok som lätt är den mest intressanta bok av detta slag jag kan tänka mig. Och det beror mycket på författarnas inställning till ordet klassiker, att de inte skiljer på fint och fult. Att Chattanogas Hallå hela pressen! finns med på samma uppslag som PC Jersilds Efter floden och Jan Myrdals Barndom. Har någon bok, film, skiva eller tv-program gjort ett avtryck i det svenska medvetandet så finns den med här, oavsett om den rankas som mästerverk eller avskräde.
På grund av min faiblesse för ämnet har jag läst denna tegelsten från pärm till pärm, viket ger en häftig effekt. Mellan Annalisa Ericson och Kleerup ryms hela mitt liv och lite till. Årtiondena jag medvetet upplevt passerar revy och mina barnprogramsstunder, böckerna från mammas nattduksbord, mina systrars LP-skivor, min tonårsmusik, mina forna idoler, snackisar, hatobjekt, filmögonblick, lördagkvällar ... Allt spelas det upp igen för mitt inre. Och som bonus får jag förstås betydligt bättre koll (come on, hit me med rosa och bruna TP-frågor, bara!).
Tonen i boken balanserar ekvilibristiskt mellan det torra lexikonspråket och det måleriskt kåserande och recenserande. Skribenterna står aldrig i vägen för verken de presenterar, utan lägger elegant upp dem i en precist formulerad liten presentask som är alldeles lagom dekorerad.
Allt det nedlagda arbetet och det ovärderliga resultatet som den här boken representerar, kräver nästan att vi allihop köper minst varsitt ex av Tusen svenska klassiker. Antingen det, eller att kungen dubbar författarna till riddare och gör dem ekonomiskt oberoende för resten av livet. Fast bara om de lovar att fortsätta att skriva.

(Nu önskar jag bara att någon kunde göra motsvarande bok om svensk reklam. Intressanta presentationer av reklamalster som gjort intryck, från Skrytbilen till Tele2-duvan och Mekonomen-Karin.)

Tusen svenska klassiker, böcker, bokrecensioner, Jan Gradvall, Annina Rabe, Björn Nordström, Ulf Nordström

En bok som angår dig.

I våras recenserade jag en bok som jag fått ett förhands-ex av. Det var just när jag mådde som sämst av borrelia och kvalitetsnivån på mitt alster blev därefter. Boken var Peter Jungerfelts alkoholmättade Anfäkta och om recensionen i sig själv var kass så är boken desto bättre. I kväll var det äntligen releasedags i en liten bokhandel i Landala.
Du kan köpa Anfäkta här, gör det, jag kan lova att den är angelägen för dig. På ett eller annat sätt. (Här kan du läsa fler recensioner och annat.)

Jag fick ett eget signerat och ex med en fin liten hälsning i.

Alkoholfritt bubbel i glasen.

iPhoneduell mellan Gunnar och Sarah.

Författaren själv och jag.

Eftersom Peters och mina vägar mötts på diverse nätbaserade sätt kan det vara på plats med en länkbaserad credlist:
Peter = Nemo och Musselmannen.
Gunnar = Abbes pappa och abbespappa.
Sarah = Britz bloggar och SarahBritz.
Och så jag.
(Dessutom var Niclas Carling där, dock utan att fastna på bild.)

Anfäkta, Peter Jungerfelt