Nollnolltalets stildefinition.

Jag måste vara ofattbart trög, för det var inte förrän jag läste Jan Gradvalls krönika i DI Weekend som jag kom på att vi kan summera tvåtusentalets första decennium om några veckor. Vi går in i tiotalet och det är dags att börja fundera över vad som definierat nollnolltalet.
Jan Gradvall har gjort listor över det han tycker är årtiondets bästa låtar, album, filmer och tv-serier. Jag älskar att han har Kylie Minogue på andraplatsen bland låtarna, Shrek 2 på elfteplatsen i filmlistan och Project Runway på trettonde plats bland serierna. Inget snobbcredderi här, inte.
I krönikan i papperstidningen pratar han dessutom om hur man förknippar ett visst årtionde med ett utseende. Två årtionden som är väldigt lätta att stildefiniera är sjuttiotalet = utsvängda byxor och åttiotalet = axelvaddar.
Men hur ser den typiska nollnolltalspersonen ut? Vad är det för unisexmodedetalj som är den mest typiska tidsmarkören?
Mitt förslag är mössa inomhus.
Vad tror du?
Jag har gjort en liten enkät med några förslag. Har jag missat något väsentligt? Förmodligen, men vi börjar så här så kan jag korrigera efter hand om det behövs.
Kom igen och rösta nu.


UPDATE Härligt! Elias Betnakis har gjort en Spotifylista av Gradvalls låt-topplista.

Nollnolltalet, Jan Gradvall, DI Weeked, Mode, Listor, Enkät

Tårtifierade läsare.

Det blev verkligen ett uppmuntrande, rolig och glädjande resultat på min enkät om vem du är som läser den här bloggen. Förutom att så många som drygt trehundra av er hittills tagit er tid med att svara på mina frågor, fick jag många otroligt inspirerande kommentarer. Tack, allihop!
Så här ser ni alltså ut i tårtdiagram, kära läsare:

58% av er är kvinnor.

Merparten (43%) av er är mellan 30 och 40 år.

30% av er bor i Göteborg, 30% i Stockholm, 29% i övriga Sverige och resterande 11% procent i Malmötrakten eller utomlands.

Så många som 38% av er är branschkollegor i reklamarskrået.

Och 100% av er är världens bästa läsare.

Who are you?

Svårt inspirerad av det överväldigande utfall som Abbes pappa fick när han frågade, tar jag nu också mod till mig och frågar, likt The Who, vem är du som läser den här bloggen? Med risk för att låta lika patetisk som smörig vill jag tala om för dig att du är hela anledningen till att jag lagt tusentals timmar på att hittills ha skrivit 1.383 (det här är nummer 1.384) inlägg. Utan dig hade jag slutat efter typ ... femton. Men tills nu har jag aldrig vågat fråga dig om vem du är, tänk om ingen svarar, vilken jobbig dumstrut att tvingas bära offentligt, liksom.
Ok, jag tar nu ändå risken att stå här som en dissad idiot, jag hoppas att du vill svara på de enkla enkätfrågorna om vem du är, och vill du dessutom berätta något ytterligare i en kommentar så blir jag ännu gladare.