Säröskrot.

I Särö där jag bor finns det en bondgård inklämd mellan de fashionabla (nåja) villorna. Bonden själv är stenrik, inte alls olik Pettson i Pettson och Findus och en källa till evig irritation, eftersom hans gård är ett riktigt skrotupplag. På lite håll ser det ut så här. 

När man kommer närmare ser man rostiga containrar, gamla rostiga rör och andra oidentifierade före detta mackapärer. Men vänta, vad är det där framför containern?

En rejäl espressomaskinpjäs. Plötsligt besannas alla våra fördomar om vår snobbiga förort när till och med skrotet är av lyxmodell.

När skogens konung brädade Sveriges dito.

*pratar med korrespondentröst* Jag står här vid vägen där dramat utspelade sig häromdagen, bara ett par hundra meter från dagiset där mitt ena barn gick en gång. 

Jag antar att du inte har missat nyheten om den fulla älgen som fick tråcklas ned ur ett äppelträd i veckan. 

En nyhet som har allt för att slå internationellt. Älg: check! Fylla: check! Tokigt hög flabbfaktor: check! Inte konstigt att det blev en riktig toppnyhet, som gick utanpå i princip allt annat som pågår i världen just nu. Och det hela utspelade sig alltså i Särö där jag bor. Särö har i knappt hundra år varit mest känt för att kung Gustaf V tillbringade ett antal somrar här och spelade tennis. Men över en (rusig) natt har alltså en äppelknyckarälg tagit över hela Särös claim to fame, worldwide. 

I alla andra svenska små orter heter de som håller ordning på allt som är minnesvärt i trakten Hembygdsföreningen, men i Särö, som gärna vill vara lite finare, heter sällskapet Särö Kulturarvs Vänner. Det är nog bara för dem att bita i det jästa äpplet och inse att det är dags för kungen att abdikera som symbol för Särö i framtiden. 

PS. En bubblare i fråga om vad Särö är känt för är Ebbot och hans nya ale. 

Paradisisk springtur.

Morgonens springtur utspelade sig i en natur som var vacker som Edens lustgård:

Men precis som i paradiset fanns det ett orosmoment, helt plötsligt låg den här gynnaren och solade sig, mitt på stigen:

Vanligtvis brukar det vara jag som slingrar mig mest när det kommer till träning.

Resten av turen höll jag utkik efter en Adam i fikonlövskostym, dock förgäves.

Broddmogen.

Jag är just hemkommen från en vådligt halkig promenad vid klippstupen i Särö Västerskog. Vådligt halkig och våldsamt vacker.
Och apropå halka, för en vecka sedan premiäranvände jag något som jag trodde det skulle dröja minst tjugofem år till innan jag skulle börja begagna, nämligen vinterns stora it-pryl, broddar. Men pensionärsfaktorn var inte fullständig, eftersom jag hade dem på mina löparskor. Det gick ypperligt att springa isgatorna fram med dessa taggiga tingestar under sulorna. Något som fick mig att tänka på dubbdäcksförbudet som trätt i kraft i Göteborg i år. Om jag istället för broddar haft extra grovmönstrade vinterlöparskor hade jag drattat på aschlet efter fem meter.
Rent fysikaliskt är det svårt att skoja bort dubbarnas inverkan på is.

Johan har varit ute och åkt långfärdsskridskor. Han filmade en fantastisk snutt när man kan tro att han åker på smält guld.

Nu är det bevisat – regn gör dig fulare.

Före:

Efter:

Särö – så är det.

Jag tänkte att du kanske ville veta lite mer om hur det är i Särö där jag bor, men jag ska snart lämna min minutiöst skötta sekelskiftesvilla för att planera sommarens kappseglingar med min Pelle Pettersonbåt samt putsa på min nya Nimbus, så jag överlåter beskrivningen åt redaktionen på Realtid istället:

Tack Dr PO för tipset!

Nu är det juli igen?

Det är svårt att inte blir patetiskt naturlyrisk när morgonens springtur bjuder på scenerier som de här:



När sedan resten av dagen bjuder på bad, solstolssovande och rosévinssoftande på altanen blir vi bitterljuvt påminda om den sommar som flytt. Kanske gjorde den så för att vi inte ska glömma bort den. Men det har vi inte – sommaren 2010 forever!

Fjärden ligger blank som ett nybonat golv.

Kung Bore har varit en god regent på sistone och fortsatt att ge oss gråslaskvana västkustbor vinterväder värt namnet. Efter flera veckor med konstanta minusgrader har nu havet äntligen förvandlats till ett osedvanligt nybonat golv.
Dags att spänna på långfärdsskridskorna på allvar, alltså.
Det är en overklig (och sällsynt) känsla att kunna att glida runt bland öarna och att kunna ta sig från Särö till Vallda Sandö via sina skenförsedda apostlahästar.

Kung Bore rular.

Snacka om glidartillvaro.

Det är Vallda Sandö hamn som skymtar i bakgrunden.

Isjakt + vind + blank is = lycka.

Copywriter on ice.
(Det var meningen att jag skulle klippt bort början på filmen, men när jag gjort en redigerad film i iMove så ville den inte laddas upp här. Kanske var lika bra, eftersom det konstiga formatet, när det var omgjort, innebar att jag såg ut som om jag var en meter lång och två meter bred.)

Fjärd, förresten. Är det något som bara finns på östkusten, eller hur är det egentligen?

Långfärdsskridskor, vinter, Särö

När vintern kom till byn.

Jag tror det var vintern –96 som jag fick ett par långfärdsskridskor av Johan i julklapp.
Igår premiäranvände jag dem. Vintern har bestämt sig för att på allvar befatta sig med Västsverige och jag tror inte att det är en överdrift att säga att det händer max vart femtonde år. Det har i alla fall inte varit läge för havsskridskoturer på väldigt lång tid.
Och när långfärdsskridskoturen (ok, kortfärdsskridsoturen, isen låg inte jättelångt ut) var nästan över så började det snöa.
Och det snöade och snöade.
Så idag var det läge att låna ihop lite turskidor och ge sig ut på Hamra Golfbana på den otroligt fluffiga och lätta pudersnön.

Jag har äntligen lyckats ställa in mina skriller och är redo att känna på isen.

Det var inte supersäkert på någon större yta.

Det stora grå.

I can´t believe it´s Halland!

Minus 7 grader ungefär.

När smakar en fika som bäst?

Jag mötte Olle.

Vi som bor i Särö har verkligen haft en osannolikt bra musiksommar. Det främst tack vare Ebbot, som också bor här, och som har ordnat något han kallar för Way Out Fest at Revolution No. 9 på vår lokala krog Blomstermåla, nästan varje onsdagskväll. Där har bland annat Uno Svenningsson, Titiyo, Joel Alme, Hajen, Nicolai Dunger och förstås Ebbot själv uppträtt. En kväll lockade man till och med upp Håkan Hellström på scenen, han råkade befinna sig i publiken och det var hans kompband som spelade (det ryktas att han ska komma tillbaka den 2/10).
I går hette gästartisterna Meja och Olle Ljungström. Man kan tycka att de borde locka en ganska stor publik, men eftersom Blomstermåla inte direkt är världsmästare i marknadsföring, utan snarare verkar tycka att de musikaliska höjdpunkterna är något som till varje pris ska bevaras hemligt, så var det säkert inte mer än femtio pers i publiken. Tråkigt för artisterna, men ganska häftigt för oss som var där. Det blev lite som att ha Meja, Olle och Ebbot hemma i vardagsrummet, väldigt familjärt, intimt och spontant.
Lyssna på det här fantastiska klippet när Olle Ljungström pratar med oss i publiken och frågar "Är ni normen?" och fortsätter "Jag är norrman" innan de kör igång med Children of the Revolution, högst orepeterat.

Tyvärr kom jag åt någon satans inställning på kameran, så den spelade in i pytteformat.

Efteråt tog jag mod till mig och frågade Olle om en autograf.

"Ja, om jag får din" svarade Olle. Och det fick han. På armen.

Meja hade jag ärligt talat inte så höga förväntningar på, men hon överraskade positivt. En riktig power-röst har hon. Här kör hon sin stora hit All about the money. Också i pytteformat.

Ebbot, Olle Ljungström, Håkan Hellström, Titiyo, Särö, Blomstermåla, Way out fest, Revolution no 9, Uno Svenningsson

Det här är till mamma.

Hej, mamma!
Så här såg det ut när din mellandotter Mia sjöng den gamla Blondiehitten "Call Me" och din svärson Jonas spelade elgitarr till på Blomstermåla igår kväll:
Blomstermåla, Free Electric Band, Call Me, Blondie, livemusik, videoklipp, YouTube

Vi klarade skämsgränsen.

I morgon är det juli och då är det vi som kan himla med ögonen bakom ryggen på alla klantar som fortfarande har sina båtar på land. Eftersom vår hamnade i havet i dag. Vår kära Windy 22:a som vi köpte för bra precis ett år sedan och som av olika anledningar kallas för Snabba knopen. När hon väl låg på sin plats satt vi kvar och åt lite mat i sittbrunnen, bara för att kvällen var så ofattbart vacker och det verkade helt absurt att gå hem. För att späda på den overkligt sköna känslan dök det upp ett gäng killar som riggade upp en ramp och körde inlines rakt in i solnedgången.

Power Shot, my ass!

Creedencekvällen med Free Electric Band på Blomstermåla (inklusive syster, svåger och kompis lillebrolla) blev så där lyckad som jag hoppats på igår. När den dessutom följts upp av en helt sanslöst vårig dag där solen bara vräkt ner, känner man verkligen hur livet återvänder på allvar.
Enda skräpet i det vårrusiga glaset är att jag filmade en del igår för att kunna visa dig hur schyst det lät. Först blev det så här:

Så långt frid och fröjd.
Men sedan filmade jag min syrra Mia när hon helt suveränt leadsjöng en låt. Den filmen, visade det sig när jag laddat in den i datorn, hade förvandlats till en två sekunders (från ursprungliga två minuter) snutt där hela förloppet gick i racerfart, utan ljud.
W-T-jävla-F? Vad kan ha hänt? Finns det någon teknikkunnig människa i den här delen av cybergalaxen som kan förklara? (Att hoppas på att filen går att fixa antar jag är att hoppas på det orimliga, eftersom det verkar som om datan helt enkelt fattas, men om det skulle gå lovar jag evig tacksamhet och berömmelse till den som kan lösa det.)
Så här såg hon (och Olle-brollan) ut i alla fall:

Free Electric Band, Blomstermåla, Särö, vår, våren, Creedence Clearwater Revival

Imorgon får våren en revival.

När jag tittar ut genom fönstret ser jag ett landskap som är tilltalande runt juletid.

Men som idag känns som ett tröstlöst bakslag.

En decimeter snö.

Jag tröstar mig med att ett odiskutabelt vårtecken är att nöjessäsongen på min lokala krog här i Särö, Blomstermåla (ja, det var dom som hade den ganska hopplösa invigningen i höstas) drar igång i morgon.

Då kommer mitt svågerpolitiskt favoriserade band Free Electric Band att ha Creedencekväll. Bara spela låtar med Creedence Clearwater Revival, alltså.

Detta blir förhoppningsvis kvällen då Särö-med-omnejd-borna komma uppkrypande ur sina vintergryt och konstaterar att livet börjar bli värt att leva igen.

Kom dit du med, vettja.

Du kan värma upp med den här så länge:

Free Electric Band, Särö, Creedence Clearwater Revival, vårtecken, snö

Snor, svett och Blomstermålavibbar.

Jag hade tänkt att bespara dig ännu ett vidrigt hurtbulligt Nike+-inlägg, men när jag läser att Siverfisken varit på lokal där borta i Australien och fått Blomstermålavibbar när det gäller utsikten, måste jag ta upp det ändå.
(Ja, samma Blomstermåla som åstadkom höstens största besvikelse i fredags.)
I alla fall, dagens Nike+-runda utgick från just Blomstermåla, och eftersom det var en sådan fantastisk morgon tog jag ett par bilder med min mobil.
Det här är alltså vad Silverfisken menar när han gluttar över sitt borta vinglas i Noosa och får utsiktsmässiga Blomstermålavibbar:


Det var minus fyra grader när jag lunkade iväg, jag tror aldrig att jag sprungit i minusgrader förut.
Jag kände mig lite som Thomas Wassberg när snoret frös i näsan, och det tog några kilometer för att få upp värmen. Vad kommer det sig förresten att den kroppsdel som gör i princip hela jobbet, benen, är den som det är svårast att få upp värmen i? Överkroppen bara chillar och hänger med, men det är ändå där svetten dyker upp först.

Jag inser plötsligt att det här inlägget innehåller mer kroppsvätskor än vad som är riktigt smakfullt och ber om ursäkt för det.
Hoppas aptiten kommer tillbaka lagom till lunchdags.

Totalt mörker på nya Blomstermåla.

Här var det meningen att jag skulle skriva om den sanslöst roliga gårdagskvällen som jag sett fram emot större delen av hösten.
Kvällen när den lokala krogen här i Särö återinvigdes med nya ägare och Free Electric Band med min svåger Jonas bakom elguran skulle göra sitt mest bejublade gig hittills.
Jag skulle skriva om vilket ös det hade varit, hur roligt det är att ett sånt ställe bara ligger några hundratals meter hemifrån, fast vi bor på vischan och jag skulle konstaterat att Jonas satte sina solon även i kväll.
Vidare skulle det här inlägget handlat om hur bra de andra i bandet var och hur otroligt roligt det var att min syster Mia fick gästsjunga i ett par av låtarna.

Men nu kommer det inte att bli så.

Jonas och jag har mailat varandra i veckan och haft diverse små funderingar om olika saker som skulle kunna tänkas gå fel.
Tänk om det kommer för mycket folk?
Tänk om det kommer för lite folk?
Tänk om ...
Men vi kom fram till att allt nog skulle bli bra; finns det bara tillräckligt med goa, glada människor och öl så löser sig resten.
Vad vi inte hade tänkt på är att det finns något i gigkvällshierarkin som kommer före öl och glada människor.
Nämligen elektricitet.
När bandet räknat in och spelat ungefär tio sekunder av första introt så dog strö...

Sekunderna innan proppskåpet brann och gjorde att giget blev precis lika rumphugget som det här inlägget.

Free Electric Band, Restaurang Blomstermåla, Särö

Nu tänds lampan i Särö.

Godmorgon, kära bloggläsare!
Och så ett speciellt God eftermiddag! till Silverfisken som skrev igår att han ibland sitter och rullar tummarna och har tråkigt medan den svenska bloggosfären sover.
Men nu har lampan tänts här i Särö.

Och apropå tummar...
Dagens ämne är dejtingannonser.
Eftersom vi jobbar med Mötesplatsen reagerade jag kanske lite extra när jag hittade den här annonsen.

När man vet hela lydelsen av uttrycket "Få tummen ur...", är det svårt att inte fundera över det lämpliga i att använda sig av en liknelse som syftar på att en yttre extremitet ska dras ur en viss kroppsöppning.
När man snackar om dejting.
Men det tyckte visst MSN dejting var ett passande uttryck i sammanhanget.
Och Microsoft låter sitt dotterbolag uppträda som ett skumraskigt källarföretag.
Det enda som fattas är citationstecknen runt ordet dejta...

Om det hade funnits något som hetat Apple date (eller iChat date) så hade det aaaldrig i livet sett så taffligt ut.
Det kan jag lova.

UPDATE Herregud! En skarpögd person i kommentatorsfältet har påpekat att dom dessutom har stavat ordet massor med tre "s". Som om jag inte tyckte tillräckligt illa om Microsoft innan...

MSN dejting, dejtingföretag, annonser, språk, Apple

Inget hastighetsrekord i dag heller.

Dagens löptur var en ännu större utmaning än vanligt.
Av flera anledningar.
Dels en motvind från helvetet, som fick mig att likna en joggande Groucho Marx.
Dels verkade det vara Stora Promenaddagen, för trots blåsten, verkade hela gammel-Särö vara på fötterna, och jag fick kryssa mellan gåstavar och hundbajsbärare.
Men framför allt, för att jag lyckades välja fel spellista när jag sprang iväg.
Och av skräck för att misslyckad med min Nike+-manöver vågade jag inte byta till den rätta.
Så istället för mina käckt tempofyllda R´n´B-springlåtar tryckte jag fram Anna Ternheim.
Och du kan ju tänka dig själv hur lätt det är att slå nya hastighetsrekord till musik som gör att man helst av allt vill lägga sig i närmaste dike och skära sig i armarna.

Västkustens bästa West Coast

Någon kanske kommer ihåg bandet med min svåger i som uppträdde på Särö Golfkrog i början av sommaren.
Igår var det dags igen för bandet, som nu fått namnet Free Electric Band, att uppträda för Särös och Kullaviks alla nöjeslivsutsvultna locals.
Och även om jag är partisk, är det ingen överdrift att säga att det blev en ännu större succé den här gången.
Dessutom fick se resultatet av mitt tips på tillskott till låtlistan (missa inte när min rockande advokatsvåger Jonas plockar fram bottlenecken):

Så här kul har vi i Särö när vi får gå bananas till Gimme Some Lovin´:

Vad säger du, satte han solot i Hotel California bättre eller sämre än förra gången?


Särö, Free Electric Band, Jackson Browne, The Eagles, Hotel California, Spencer Davies Group

Klant!

Om inte jag hade varit en sådan förbannat stor klant och tappat den fina kameran i havet så hade du här fått se följande bilder från de senaste dygnens båtutflykt:
1. Tandborstning vid relingen i månsken. Lödderspottet bildade mönster i marelden.
2. Patrik undrar vem som tagit hans båtflagga (den saknas fortfarande).
3. Johan kokar färskpotatis med hjälp av gasolkök på klippa.
4. Heidi och jag löser det sista av GP:s semesterkryss.
5. Bad nummer 62 den dagen (vad snyggt jag dyker!).
6. Titti och Lasse läser om Särö i en kvällsblaska.
Men nu blir det inget med det, för plopp! sa det. Och så var den kameran ett minne blött.

båtliv, semester, kamera, korsord, sex, bad, klant