Nu ska jag knorra lite.

Här hade jag tänkt att skriva ett lugnande inlägg för alla som är oroliga för svininfluensan, att så himla farligt är det inte. Jag hade tänkt skriva att Jonathan, som blev sjuk förra fredagen, i och för sig har haft hög feber, illamående, hosta och varit jättedålig, men inte mycket värre än en vanlig influensa och att han nu är feberfri och redo att möta världen igen.
Men när jag var på lunch igår fick jag ett ynkligt mess från honom där han skrev att han var jättedålig igen, med feber och ont i örat.
Jag fick en tid på vårdcentralen, vi åkte dit och fick ringa på vid ambulansingången, så att vi inte skulle smitta ner övriga patienter i väntrummet.
Ett väldigt rar sköterska släppte in oss och visade in oss i behandlingsrummet.
Efter några minuter dyker läkaren upp och han äntrar rummet med:
– Jaha, hur var det här då? Snuva, eller? Förkyld? Hosta?
Med de orden, och med hela sin mycket skeptiska och noll empatiska uppenbarelse gjorde han det väldigt klart hur han såg på oss:
En svininfluensehysterisk morsa med sin lätt snuvige son som nu tar nu upp min dyrbara tid.
Jag önskar naturligtvis att min älskade lille kille omedelbart blir frisk och stark igen, men jag kunde ändå inte låta bli att tänka, när han var klar med sin undersökning:
– In your face, dryga doktor. Han hade visst lunginflammation.

svininfluensa, sjukvård, tonårsbarn