torsdag 26 mars 2009

Bengts VVS och reklam.

Förra veckan skrev Niclas Strandh en gästtyckar­krönika på temat ”Sluta skämmas över att arbeta med reklam”. Allt det där skämmandet bottnar ofta i en utbredd uppfattning att reklammakeri är en uppgift för den mörka sidan, att vi bara bidrar med smuts och elände till mänskligheten. Men det finns ett perspektiv på vårt arbete som gör att vi kan gå rakryggade genom tillvaron om vi vill, en aspekt där ganska få branscher kan mäta sig med oss. Jag pratar om vår höga servicenivå. Vi är i princip tillgängliga dygnet runt och säger nästan alltid ”jajamen” till tidsplaner som är kortare än Liza Marklunds ­researchfas. Dessutom anser vi att ”jajamen” inte bara är ett ovanligt fånigt ord, utan också något som innebär att vi ska leverera det vi har lovat.

Om landets reklambyråer
däremot hade satt sin standard i nivå med de erfarenheter jag har av Bengt och hans kolleger i hantverkarskrået hade det känts helt naturligt för oss att:
- Med berått mod planera in fyra briefer samtidigt och åka runt mellan mötena –alltmedan kunderna väntade.
- Satsa abnormt mycket kraft på att förfina den ädla kons­ten av bortförklaringar.
- Ställa till med ett jävla liv så fort tiderna blev sämre och strejka tills vi fick regeringsbeslut på subventionerade reklamköp.
- Komma på att det är fyra veckors leveranstid på pannåer. Dagen innan presentation.
- Presentera toppkreatörer i inledningsskedet av ett samarbete och sedan, i smyg, ersätta dem med lågpriskreatörer från östblocket (yrkesskickliga sådana, men inte i just det som krävs för att slutföra det aktuella uppdraget).
- Undantagslöst döma ut tidigare byråers jobb som: ”Det värsta jag har sett. Måste rivas ut alltihop.”
- Stänga av telefonen och göra oss oanträffbara varje gång vi har gjort något klantigt.

När jag läser
igenom mina punkter inser jag att en och annan av dem nog har tillämpats av byråer som jag har jobbat på tidigare. Dock hävdar jag fortfarande att de känns helt absurda för merparten av oss och att vi i allmänhet stolt kan vaja vår servicefana. Men om det finns någon Resuméläsande hantverkare som vill köra ner mina erfarenheter (observera: INTE fördomar) i halsen på mig och bevisa motsatsen är den personen mer än välkommen att kontakta mig på ulrika@goss.se.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag jobbar med reklambranschen min man är snickare. Ulrika, du har så rätt. Du skulle höra våra prat vid middagsbordet. En som följer tidplaner slaviskt och inte lämnar sitt arbete förens det är klart medans den andra bara säger; "Det är inte mitt ansvar" :)