tisdag 17 mars 2009

Rakt in i ett copywriterhjärta.

Idag kom inbjudan till Guldskrift (där jag satt i juryn förra året – tydligen hemlöst på nätet), som är en underkategori till Guldägget.

Jag behöver inte läsa många rader för att inse att det här träffar bullseye i ett copywriterhjärta. Jag citerar:
"Hejdå copy writers! Dem behövs inte längre.
Eftersom det finns rätt stavning i datorn. Och ord böcker och lexikon med rim också. På nätet och så...
Därför kan AD:sar skriva reklam texter nu. Minst lika bra som copywriters. Eller ännu bättre!
Så därför kom och säg hej då till en massa av dina kollegor etc.
Onsdagen den 1 april kl 15.00 är det Guld skrifts seminariet då vi firar copy writers för sista gången. Eftersom dem inte behövs längre.
Kanske är det dig vi säger "hejdå" till?!"
Det första jag tänker är: Åh, vad underbart, det är ju precis så här det ääääär! Världen av idag kryllar av skriftmässigt tondöva "skribenter" vars skrivmåtto är Äsch, vem bryr sig?!
Men sedan smyger sig en eksemartad känsla på mig, som så många gånger förr: Tänk om dom har rätt, dom där ignoranta dyslektikerna. Tänk om det bara är elitistiskt språkbögeri att bry sig om skiljetecken, särskrivning, korrekt användning av versaler och vacker ordföljd. Ingen märker ju ändå skillnaden.
Hur det än är med den saken har Åkestam Holst gjort ett perfekt jobb för att få copywriters att vilja gå på Guldskriftsseminariet.
Jag har bara en liten invändning, och den gäller fortsättningen av texten. Där står:
Citypaketet och Reklamförbundet är det som arrangerar hela grejen. Du har värsta chansen: att höra Christian Lander, en kanadensare! Som skriver bloggen stuffwhitepeoplelike.com. Han snackar om hur man går från okänd till webb fenomen över typ en natt. Sweet.
Här har man övergått till att skriva värsta chansen, Sweet och över typ en natt. Det är en helt annan grej tycker jag, det är stilistiska grepp, som inte är detsamma som att tro att man kan skriva en reklamtext, utan att ha förmågan att se alla språkliga grodor.
Dessutom är det sådant man får en röd bock i kanten av svenskafröken för, men som en bra copywriter kan hantera, under rätt omständigheter.
Slutligen vill jag ge ett asastort plus för att man inte slutat vid själva brevet, utan även orkat med att ge adressraden en utformning som får varje copywriter att se rött:

I morgon klockan 18 är det dags för nomineringsvernissaget för Guldägget.
Spännande, indeed!


UPDATE Här skriver Resumé om inbjudan.
, , ,

10 kommentarer:

nipe sa...

Det där kan man även applicera i min värld, teknikinformatörens värld. Vi behövs ju inte heller ibland, tydligen. Vem som helst kan väl skriva teknisk dokumentation, eller? Kan väl vilken konstruktör som helst göra? Rättstavningsprogram finns ju? Vaddå informationsanalys? Vaddå målgruppsanalys? Det är väl bara att skriva allt man vet eller? Sen var det en intressant svängning att i inbjudan byta till att "skriva fel", det är ju som du säger inte alls samma sak. I mitt yrke (i bloggosfären fuskar jag)använder jag mig av hela registret av språkkunskaper, på korsen och tvärsen. Det betyder ju ingalunda att jag skulle kunna jobba med reklam eller hur?

Björg sa...

Det värsta med det bästa (detta brev),
är att hälften av mina kunder hade läst texten utan att lyfta ett ögonbryn.
Björg

deeped sa...

Samtidigt är det en grundtanke som känns ungefär lika trött som att diskutera om PR eller reklam är bäst. Att sätta arbetsgrupper mot varandra känns så 2008.

Ulrika Good sa...

Nipe: Det finns säkert massor av likheter i problematiken med det du jobbar med.

Björg: Tyvärr är det så. Alltför ofta.

Deeped: Fast jag ser inte alls att det är att ställa yrkeskategorierna i arbetsgruppen mot varandra som är grejen. Det är att alla tycker sig kunna fylla trycksaker och annat med text.

lord Fredruk sa...

Tycker inte heller att det handlar om att spela ut yrkesgrupper mot varandra. Snarare att det är tragiskt att ett så högutbildat land som detta härbärgerar så många analfabeter.

Mrs D sa...

Oj, vilken press att stava rätt i en kommentar i detta ämne. :-)

1. Det är först när man behärskar ett språk, både rättstavningsmässigt och stilistiskt, som man kan börja "jamma" och väcka känslor. Det är väl det som är en copywriters jobb?

2. Fler korrekturläsare behövs, överallt! Stavokunnigheten kan få ödesdigra konsekvenser som slår tillbaka på de som minst gjort sig förtjänta av det:
http://meetingmemma.blogspot.com/2008/11/ironiskt-skrivfelsnisse.html

Hälsar Åsa, språkpolis och före detta korrekturläsare (på stenåldens när artiklarna i morgontidningarna fortfarande lästes och rättades av människor).

Mrs D sa...

Nej, det smög sig ändå in ett slarvfel - tänk att det till och med kan hända den bästa.

Lars Lindwall sa...

Å andra sidan så behövs ju inte Ad:sar, projektledare eller larvigt dyra strateger heller. Så va fan håller vi på och byråar om, vi kan väl köra eget och göra allt själv. Hur, svårt, kan, det, va? Lite text och lite bild liksom -skitlätt.

Miss pass sa...

För att inte tala om originalare! Vem som helst kan väl lära sig Indesign, hur svårt kan det vara egentligen..?

Miss_WW sa...

AJ! Jag är inte på något sätt Copywriter, men kunde knappt fortsätta.

"Dem" slet i kroppen på mig. Hur kan det vara fysiskt plågsamt att läsa en text?