söndag 8 februari 2009

Mina bandade festivalreflektioner.

Jag valde bort Melodifestivalen igår, av olika anledningar.
Dessutom har jag helt hållt mig undan alla kvällstidningsrapporter, bloggar, Facebookstatusar och allt annat som skulle kunnat spoila min upplevelse av den bandade versionen, som jag tittar på just nu.
Här är mina helt mediaoförstörda spontanreflektioner över bidragen i första delfinalen i Scandinavium, ett efter ett:
1. Nina Söderquist. Ville vara Cher, men blev mer Mona Sahlin på fetischfestival.
2. Jonathan Fagerlund. Kunde inte någon sagt till honom att fuskspelande tjejer som ögongodis på scenen är det mest irriterande som finns? Jonathan gör så gott han kan, men det hela blir lika upphetsande som hans scenkläder som består av ... jeans, t-shirt och gympaskor.
3. Shirley Clamp. Klyschometern slår i botten. Änglar, skuggor som vänder om och drömmar som blev till grus. Och vad tusan hände med Shirleys fantastiska röst?
4. Scotts. Superklistrig låt med Walking on sunshine-beat och Pelle Almgren-refräng. Funkar dåligt ihop med dansbandsröst, men blir säkert en monsterhit. Magnus Hedman-lookaliken Henrik Strömberg ser osäker ut på scen.
5. Emilia. Mesgullig tjejlåt med sextiotalsfeeling. Rimmar illa med eldsprutandet på scenen och så önskar jag att hon ska sluta vifta med fingrarna hela tiden.
6. Alcazar. Riktigt cool åttiotalsscenografi i neonfärger. Ännu en låt som fastnar, om än ganska tråkig. Lina Hedlund bjuder på den snyggaste satänghäcken sedan Agnetha Fältskogs Waterloodito.
7. Caroline af Ugglas. Intressant utan att bli skitnödigt. Oväntat att hon skulle ha den hittills bästa rösten och säkraste framträdandet. Riktigt bra, helt enkelt, men det ska väl till ett mirakel för att hon ska ha en reell chans i det här sammanhanget.
8. Marie Serneholt. En smärtsamt tydligt påminnelse om hur mycket yta och hur lite innehåll artisten Marie S. består av. Disconnect me. Ja, tack!

Petra Mede gör ett bra jobb, och hennes typ av humor har gått i samma skola som Kristian Luuks (om än inte riktigt på hans nivå). Jag trodde att hon skulle vara mer forcerad och hysterisk, men hon ger ett hyfsat avslappnat intryck – hon har lånat mer än en takt från sin karaktär i Morgonsoffan. Vilket funkar.
Sjukt snygg i alla underbara klänningar är hon också.

Kvällens djup stod Freddie Wadling för, med sin älskvärda version av Alla har glömt.
Men vänta nu, pausunderhållning ... Hade SVT tänkt sig att det var han som skulle ersätta ungdoms- och tjejmagneten Björn Gustafsson, eller skiter man i kidsen i år?

Och så har vi det där med reglerna. Jag har nog inte riktigt fattat alla snurriga nya turer som införts. Framförallt har jag inte fattat varför man ändrat. Bakåtsträvargrinigt kan jag bara fråga mig: Var det inte bra som det var?

, , , , , , , , , ,

9 kommentarer:

Anonym sa...

Hahaha..hysteriskt rolig kommentar om bidrag 1 :-)

Stellan sa...

Du menar Magnus Hedman-look-a-like, väl? Jag tyckte nämligen detsamma, i så fall…

Ulrika Good sa...

Stellan: Det är klart jag menar M. HedMAN! Min idiot. Tack för att du påpekade. Nu har jag ändrat :-).

Pierre Johansson sa...

Jag reagerade också på inzommen av Lina Hedlunds rumpa. Tyckte det var askul. =)

Nina sa...

Håller med dig. af ugglas - om man blundar är hon ju faktiskt riktigt bra :-) Wadling fick mig faktiskt att böla en skvätt också, huvva så bra!

Mikael sa...

I år har jag bestämt mig för att välja bort detta evenemang. Jag råkade se ett par minuter av årets upplaga, men blev genast deprimerad. Känns sååå passé. Nä, slå ihjäl eländesfestivalen och begrav den bredvid Hyland.

Pseudonaja sa...

Aha, det verkar inte som att jag missade något... den här gången heller! :-)

listoplisto sa...

Jag höll på att få ett bryt för att jag tyckte Petra Mede VAR forcerad och hysterisk :-O

Carl-Johan sa...

Intressanta betraktelser. I alla inlägg (okej, kanske inte alla då - har inte hunnit kolla igenom).

Om jag ska berätta vad jag själv tyckte var mest intressant med tävlingen (retorisk "fråga"), så var det min pappas reaktion på Petra Mede.

- Usch vad gapig hon är, sa han bittert efter fem minuter.

Resterande 90 minuter låg han och vråltjöt av skratt i soffan. Vi tyckte båda att hon var ett rejält tillskott för programmet (även om jag också gillade Luuk).

Mvh./ Carl-Johan, journalist.blogg.se

Ps. Nej, den handlar inte om journalistik. Typ.