söndag 2 mars 2008

Mitt flumnördiga sjuttiotal


Denna utmaningarnas vecka avslutar jag med att svara på frågan ”Vilket är sjuttiotalets bästa låt?" som lobbas hit från Rigg via Mymlan.
Det är ungefär lika lätt som att svara på ”Vilken mat är godast?”
Eller ”Vem är roligast i hela världen?”.
Nästan omöjligt.
Det finns alldeles för mycket bra att välja på.

Och så måste man ta hänsyn till att flera av de bästa låtarna är alltför sönderspelade för att längre kunna uppskattas fullt ut.

Jag pratar om låtar som:
Bowie – Heroes.
Led Zeppelin – Stairway to Heaven.
Queen – Bohemian Rhapsody.
Eller för den delen något tidigt av Elton John.
Till och med Your Song har varit en fantastisk låt en gång i tiden, långt innan det blev en researrangörsreklamfilmscover.

Den låten jag har märkt har inte heller gått obefläckad genom åren.
Dark Side of the Moon” har många gånger om utsetts till en av de bästa plattorna någonsin (och till det bästa omslaget), men upphovsmännen, Pink Floyd, har också fått bli symbolen som the music of choice för alla nördiga bakåtsträvare.
Jag kan nästan lova att Roll on-mannen diggar Pink Floyd och Dire Straits.

Dessutom var det flummarnas musik.
I TV-serien Lära för livet satt högstadieeleverna och boffade thinner till just den här låten.

För mig var det musiken min pappa lyssnade på, vilket var ett ganska ovanligt och avantgardistiskt pappaval.
I alla fall i jämförelse med mina kompisars farsor som lyssnade på...
Ingenting, vad jag kommer ihåg.

Men skit i nördar, flummare och farsor.
Listen without predjudice och du skall finna att det här förmodligen är den allra bästa låten från sjuttiotalet.

The Great Gig in the Sky.




UPDATE Gör som Kristina, och anta utmaningen på eget bevåg om du har en bättre sjuttiotalslåt på lut.

Andra bloggar om: , , , , ,

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det här förstår jag faktiskt inte alls...
Men vi kan väl vara vänner ändå? :)

rigg sa...

Dark Side... var faktiskt en udda grej i min musiksmak redan strax efter den kom. Annars var det hårdrock - senare punk men Dark Side har alltid funnits med för mig. Långt senare har jag lärt mig att uppskatta den tidigare Pink Floyden, den fram till årsskiftet 67/68 när Syd Barrett lämnades hemma när resten av grabbarna åkte och repade och spelade.

Använder man de nya Billboardreglerna retroaktivt så ligger faktiskt Dark Side Of The Moon fortfarande kvar på topplistan, oavbrutet sedan 1973. (den åkte ut när vinylen ersattes av cd eftersom den då räknades som två olika skivor - dessa regler är nu ändrade). En av få sjuttiotalsplattor som har tillverkats konstant sedan utgivnigen!

Nemo sa...

Uhumm... ett mycket bra val från ett osönderspelbart alster. Annars ligger Money och Us & them mycket bra till

Utmaning om 70-talsbästa... ?? återkommer

Nemo sa...

Uppspikat x 2!

Ulrika Good sa...

Mymlan: Jag misstänkte att det här inte skulle vara i närheten av din kopp av te.
Förmodligen är ett grundkrav för att förstå att man är född före 1970.

Rigg: Dark Side har onekligen ett track record på listorna som är helt häpnadsväckande.

Nemo: Ska genast kolla hur du antog utmaningen och vem din sjuttiotalshjälte blev.