Litet bildorama från silverkvällen

Posigt från uppvärmningen på Svenskbaren.

På den famösa röda mattan. Tredje gången gillt för den klänningen på Cannesspektakel.

Guldlejonvinnaren Göran Åkestam blir intervjuad av Resumés Linus Fremin.

Mary-Lee bjöd på skumpa på Martinez. Tack, Mary!

Svettigt, trångt och svenskintensivt i Martinez utebar på nattkröken.

Fler sköna bilder finns här.

reklam, Cannes Lions, GOSS, Martinez, silverlejon

Croissantläsning

Det är inte varje dag man får läsa sånt här till frukostcroissanten.
Det förtjänar nästan ett eget inlägg.
Okej, jag tar bort nästan.


reklam, Cannes Lions, Goss, silverlejon

Leo argentum x 2

Om jag var trött men lycklig igår (eller egentligen i förrgår) är det ingenting mot vad jag är idag.
Det kommer inte bli så mycket vettigt sagt. Läs här, här och här istället.
Jag tror det täcker det mesta som hänt ikväll.
Imorgon kommer lite kompletterade bilder. Just nu ligger in kamera kvar i baren på Martinez, men den är förhoppningsvis i trygga händer.


reklam, Cannes Lions, GOSS, silverlejon

En dagsrapport. Varken mer eller mindre.

Trött men lycklig sitter jag nu här i hotellets nätverksdel och försöker sammanfatta dagen.
Vi landade i Nice vid elvatiden, kom till vårt hotell, registrerade oss i festivalpalatset (betongklumpen heter så), käkade lunch på Café Roma, tittade på fundraising-filmer, var på två seminarier, varav ett som bland annat handlade om sociala media.
Sedan gick vi till den så kallade Svenskbaren där vi fick veta att vi hade två nomineringar för Götebors Räddningsmission i Direct. En glad smileygubbe på det :-).
När Svenskbaren klingade ut gick vi GOSS:ar tillsammans med Mary-Lee Sjönell och två killar från produktionsbolaget Two Fat Boys till en libanesisk restaurang och åt tusen små goda meze-rätter.

Framme!

Gunnar som Spindelmannen (nej, jag orkar inte komma på en fyndigare bildtext).

O.G. dvs The Original GOSS:ar.

Just så är det.

Mary-Lee och jag. Strax innan den fjortonde rätten.

Sov gott. Vi hörs imorgon.

PS. Abbes pappa sitter här mitt emot mig men sin dator. Hans inlägg blev så här.

reklam, Cannes Lions

Såhär efter foppollsmattsen

Det var ju så nära. Men bra ändå, får man väl säga.
Jag är ingen stor fotbollsteoretiker, snarare liten som en spansk mittfältare, så djupare än så blir kanske inte min analys.
"Vanlig" fotboll lockar mej knappast, men när det vankas stora och viktiga matcher vaknar jag till liv och vill gärna sätta mig in i allt jag inte vet. För stora Sverigematcher är trots allt något av det mest underhållande man kan titta på.
Som Abbes pappa berättat tidigare, så har vi en kolllega som nog är det mest fotbollsintresserade som går i ett par (dobbade) skor. Han har gjort ett fantastiskt litet kompendium för oss mindre pålästa. Där står allt som är värt att veta om Sveriges startelva.
Om Anders Svensson står det bland annat följande:
"Favoriträtt tacos. Spelar i Elfsborg nu. Försökte sig på England men är för gnällig enligt min uppfattning. Har varit ihop med Anine Bing och älskar att kolla på film. Suck!"

Det här är Anine B.
Visst tittar man hellre på en skön actionrulle?

Annars är nu Cannesväskan packad. I morgon bitti halv nio går planet till Nice.
Nästa gång vi hörs är jag i reklamens förlovade land. Yeee-haa!



fotbolls-EM, Anders Svensson, Anine Bing, Cannes Lions

Jag är ledsen, men

det här är en av de mest jönsiga bildlösningar jag sett på länge.
Så får man bara inte behandla ett så viktigt ämne.

Alla som blir berörda av den Helan-och-Halvan-mässiga-bilden räcker upp en hand.
(Jag hittade ingen större bild, men det är alltså en såg som sticker upp ur golvet, en såg som nästan har sågat ett hål som gubben ska ramla ner i.)

Dessutom var det en rubrik till samma bildlösning på en helsida i DN förra helgen som jag funderat på sedan dess, utan att bli klok på. Den löd så här: "Förra året misshandlades barn helt lagligt i 171 länder. Hjälp oss slå det rekordet".

UPDATE Så här såg annonsen ut:


Rädda Barnen, reklam, bilder, kampanjer

När Björn Gustafssons ande tog över skolavslutningen för en stund

Stor dag idag.
Frida slutade nian.
Pampigt upplägg à la engelsk internatskola eller amerikansk graduation, med kåpor, podie och inmarsch till tonerna av Pomp and circumstance.
Som ett barn av det högtidlighetsföraktande sjuttiotalet uppskattade jag det välrepeterade arrangemanget.

Det var begåvade ungdomar som gjorde extraordinära musikframföranden (undrade förresten i mitt stilla sinne vad den gamle proggaren Björn Afzelius skulle ha tänkt om han hört sin "Sång till friheten" framförd av ett bedårande flickebarn på en avslutning i Göteborgs mest välbemedlade förorter i sydväst: "Du är det fiiiinaste jag vet") och engagerade lärare.

Varje avgångselev fick sitt eget utrymme i form av ett lågstadieporträtt projicerat på väggen och en liten uppläst "dikt" som beskrev just denna persons mest framträdande egenskaper.
Sedan kom eleven upp på scenen, fick sitt betyg och kramade om lärare och rektor.

Som nummer två ut kom en kille som, precis som förväntat, fick sitt betyg och utförde kramandet. Men sedan greppade han rektorns mikrofon och höll ett litet tal.
Han började väldigt välartat och rart, han pratade om den högtidliga dagen som skulle firas tillsammans med föräldrar och syskon.
Plötsligt fick han en Björn Gustafssonsk glimt i ögat och fortsatte: "Men sedan vill man ju fira tillsammans med alla kompisarna. Så därför tänkte jag fråga om det är någon här som har lust att köpa ut till mig. Så om du hör detta och vill köpa ut så ring mej på 070...".
Rektorns ansikte blev en dryg kilometer långt. Men sedan fortsatte ceremonin som ingenting hänt.

Så här såg det ut när det var Fridas tur:


Filmat på en kilometers avstånd, ungefär.

Frida öppnar kuvertet med betyget.

skolavslutning, Björn Gustafsson, Björn Afzelius, traditioner

En kampanj

Som vi, dvs GOSS, gjort:

Klickbar bild.

Abba, reklam, GOSS, makrill, kampanjer

Det kom ett MMS

från en upprörd kollega.
Han hade plåtat i platsannonserna i dagens GP.
Tydligen finns framtidsbranschen där man minst anar det.
Och den söker MEJ:

Undra om dom håller på med klockor?

Emilio Ingrosso bjuder in till skrattfest

Människor som tar sig själva på alltför stort allvar är bland det mest komiska som finns.
Emilio Ingrosso måste vara världens roligaste man.
Han har just gett ut en bok som han kallat "La Famiglia" som han beskriver som "en fusion av bok- och magasinskoncepten".

Ett litet citat:
"Jag har alltid drömt om att göra film. Använda all min kreativitet och länka samman bild, ord, musik och känslor till magi som berör. Därför ville jag inte bara sätta mig ner och skriva en vanlig bok om mitt liv.
Jag ville så mycket mer."

Men snälla Emilio, varför skriver du inte som det är istället? Alla fattar ju ändå.
Jag ville krama ut några extra slantar ur det faktum att jag varit gift med en kändis. Och samtidigt passa på att ge bitchen vad hon förtjänar.
Borde det stått.

I pressreleasen kan vi bland annat läsa följande:
"Framtagandet av boken har varit kantat av prövningar. Författaren, Emilio Ingrosso, tog först fram ett råmanus. Detta testade han sedan mot några förlag och distributörer, men efter 3–4 månader förstod han att han hade skapat boken som inget svenskt förlag ville ta tag i."
I rest my case.

EN fjuttig bok räckte förresten inte för Emilio skulle kunna få plats med alla snaskigheterna. Nä, tre delar tyckte han var mer lagom.
Part One belyser åren 1985–1992 och kan bli din för 298:-. Visst är det värt att hosta upp tre hundringar för att få ta del av hela sju år av den Ingrossoska tillvaron?

Jag alltid tyckt att Pernilla Wahlgren verkar vara en outhärdlig människa.
Men från och med nu kommer jag alltid att heja på henne.

Emilio Ingrosso, La Famiglia, Pernilla Wahlgren, humor

Konstiga saker man skriver in i sin kalender

Och sedan glömmer av, dessutom!

I söndags inträffade alltså den stora begivenheten att det var precis ett år sedan jag gjorde det första stapplande inlägget i den här bloggen. Det handlade om att det var fyra dagar kvar tills jag skulle åka till Cannes och vara med i juryn för Cannes Lions Direkt. Absolut ett av mitt livs största äventyr och anledningen till att den här bloggen blev till.
(Här är ett glädjesprudlande, tidigt inlägg som gjordes innan jag lärt mig det där med att länka snyggt.)

Och om fyra dagar åker jag igen! (Förlåt om jag tjatar om det.)

En klart schtekig bild av Johan och mig på en juryfest på en pir.

Cannes Lions, födelsedag, reklam, Cannes

Vem vill du puffa på idag?

Jonathan upptäckte just att Facebook numera finns på svenska.
Vad konstigt det blev.
Undra vilket råd som satt och översatte uttryck som: "NN laddade upp ett nytt foto till en grupp...", "NN kommer att delta i..." och inte minst "NN har blivit puffad av...".

Puffa tillbaka?


Facebook, svenska, språkbyte, puffar

Bilduppföljning

Helt oombedd gör jag här en bildmässig uppföljning till inlägget från i morse.
Så här såg det ut när:
A: Jonathan packade inför seglarlägret.
B. Frida skulle på niornas avslutningsmiddag.


Vilket som är A och vilket som är B får du lista ut själv.

Torka, längtan och EM-festen

Ungefär samtidigt som bevattningsförbudet trädde i kraft i Västsverige kände jag av en lätt släng av bloggtorka.
Men det kanske mest beror på det allmänna tempot som råder. Jag ska inte trötta ut dig genom att berätta om hur mycket det är just nu, utan bara konstatera att det är några ganska ogenomtänkta rader över frukostmackan som bjuds för tillfället.
Och en bild från Photo-Booth (i brist på annat).

Duschfrissan bjuder jag på.

I kväll ska Frida på avslutningsmiddag för alla nior och Jonathan kommer hem från en skolresa (som gick till Skara Sommarland). Bara för att packa trunken full med sommar- och seglargrejer och dra vidare till ett seglarläger i morgon.
I nio dagar ska han vara borta. Jag kommer inte att träffa honom förrän på midsommarafton, när vi kommit hem från Cannes igen. Jag tror aldrig att han i sitt fjortonåriga liv varit borta så länge från mig förut. Ja det skulle vara när jag var i Cannes förra året, då. Men då var han ju hemma med Johan, i alla fall större delen av tiden, och då känns det inte lika mycket. Varför är det så?

Johan läser just högt ur GP om att Avenyn kommer att stängas av under Sveriges alla matcher i fotbolls-EM. Sex barer, en gigantisk uteservering och flera storbildsskärmar står det i annonsen som har EM-festen som avsändare. Särökärringen i mig undrar stilla om det blir en fantastisk folkfest eller bara bösigt.

Så där ja, håret torrt. (Kom inte och säg att jag inte varnade för att det här var ett torkinlägg redan från början. Och så syftade jag inte på hårtorken, utan på inspirationen och intressevärdet.)

torka, skolavslutning, fotbolls-EM, EM-festen

Färgen på mitt Du är vad du äter-bord

TV-programmet Du är vad du äter har ett effektivt inslag.
Det är det när det stackars offret får ställa sig framför ett bord där alla vidrigheter personen tryckt i sig under en vecka finns uppdukade. Det brukar vara en väldigt avtändande syn, och nästan alltid har bordet en otäck icke-färg, en blandning av grått, beige och hudfärg. Tänk korv, tänk chips, tänk bacon, tänk cola och blanda det färgmässigt i huvudet.
Det blir ungefär så här:

Jag har funderat på vad mitt eget bord skulle ha för färg och kommit fram till att det skulle vara betydligt mer färgglatt.
Det skulle ha inslag av eldigt rött.
Och piggt gult.

Rött från rödvin.
Och gult från ostbågar.

Om exakt en vecka åker jag till Cannes. Då kommer det imagninära bordet få många vackert rosa inslag.
Från rosévinet.

Vilken färg har ditt Du är vad du äter-bord?

du är vad du äter, bantning, ostbågar, vin

Till träningsvokabulären

Nu ska jag ut och göra något som måste vara det rakt motsatta mot att powerwalka.
Vad kan det heta?
Svagspringa, kanske?
Kraftlöshetskuta?
Luslubba?

Eller kanske helt enkelt Running on Empty:

UPDATE: Det var fuckin tjugo grader i vattnet.

löpning, powerwalking, nyord, Jackson Browne, running on empty, videoklipp, YouTube

Radavståndet fixat, nationaldagen till ära. Typ.

Fick just ett mail från gulle-Abbes pappa apropå det där om Bloggers plötsliga vilja att ha snortajt radavstånd. Där berättade han hur man gör för att ändra på det. Så här gör man:
1. Välj "Layout", Redigera HTML".
2. Spara helst en kopia av hela mallen på din dator för säkerhets skull.
3. Scrolla ner till "/* Posts" och sedan till ".post p"
4. Skriv in ", .post-body"
5. Spara.

Så nu ser radavståndet bra ut (i min dator i alla fall). Ser det bra ut i din dator också?
Värre är det med den där spalten till höger som tydligen är mindre än ett pissmyrestråk för den som har PC, enligt vanligtvis välunderrättade källor (dvs Linda, Nemo, m fl.). Någon som har något tips om vad jag ska göra åt det?
Annars har jag sprungit runt Särön, badat i havet, firat Sverige genom att sova en stund på altanen, kanske köpt en båt, varit på släktkalas (pappa fyller år, grattis pappa!), insett att vi måste skrota vår Audi (den blev påkörd bakifrån mitt på Tjörnbron förra helgen – RUJ703 R.I.P.), ryckt ut en miljon hårstrån från benen med hjälp av en hårutryckarmojäng (fast en halv miljon är kvar, trots att jag höll på i en evighet, på grund av att mojängen är så gammal och trött . Hallå Philips och Braun! Här finns en smärttålig testpilot som är villig att rycka ut hårstrån från alla möjliga kroppsdelar.). Plus en del annat. Vad har du gjort idag?

nationaldag, radavstånd, Blogger, Audi, Braun, Philips, Silk epil, Windy 22

Stackars väderskribent

Den som skrev dagens väderspalt i DN måste ha haft stora problem att hitta formuleringsvariationer:

(Klicka på bilden så blir den mer läsbar.)

Kanske nedflyttningstecken hade kunnat vara ett alternativ?

Vad hände med radavståndet?

Plötsligt har alla mina inlägg ändrat utseende och fått jättetajt, fult radavstånd. I alla fall på min Firefox-Mac. Är det någon som vet varför det har blivit så?

Den här killen är smart på mer än ett sätt

När jag lägger ut klipp från YouTube vill jag helst att det ska vara något kul eller intressant som inte redan ligger på sexhundraåttifem andra ställen i det internetska grannskapet. Men det här klippet är en äkta klassiker från amerikanska Vem vill bli miljonär, så det finns stor risk/chans att du redan har sett det.
Hursomhelst, jag hade inte upptäckt det förut och tycker att det är något av det coolaste jag sett.
Killen i klippet visar prov på kyla, kreativitet och intelligens på ett sätt som gör att man trillar baklänges. Man känner att han liksom inte kommer att behöva leverera så mycket mer efter det här, utan kan sitta nöjd och mysa över hur klockrent han fick till det.
Se, se, se!

frågesport, kyla, Who wants to be a millionaire, videoklipp, YouTube

Fotoregi till Ernst Kirchsteiger:

"Okey, kan du sitta ner, precis som om du var i skogen och skulle bajsa. Och sen ler du så där galet, så där så att barnen blir jätterädda när dom ser dej. Såja, jättebra! Öppna munnnen en aaaning mer. Skjut fram hakan bara liiite till. Så! Perfekt!"
Klick.



Ernst Kirchsteiger, fotoregi, galen, bajs

Förlåt mig, Jonas Bonnier

Jag ska erkänna att jag gjorde något otillåtet ikväll.
Jag plankade in på ett branschmingel där jag inte hade att göra.
Det är konferens för World Associations of Newspapers i stan och Mymlan är där å yrkets vägnar.
Eftersom hon bor i Sundsvall och jag i Göteborg, vet man aldrig när vi kommer träffas igen.
Därför tänkte vi ses en sväng efter jobbet idag, samtidigt som hon var bjuden på Bonnierssponsrat mingelparty.
Så, varför inte träffas där?
Därför satte jag på mig min värsta viktigpettermin och knallade in. 
Förutom att träffa Mymlan tjingsade jag på Martin Jönsson (som väl får ses som en länk mellan mediebranschen och min egen reklambransch), Sven-Olof Bodenfors (definitivt mer reklam än media) och så stod jag strax intill just Jonas Bonnier och hoppades att ingen skulle fråga vad jag gjorde där.

Vad driver folk?

Häromdagen lyssnade jag på Rix Morronzoo när jag åkte till jobbet. Där har dom ett stående inslag varje morgon som kallas för Zookorren. Det är en vanlig lyssnare som har något extra intressant att berätta som ringer in och avlägger en rapport.
Denna dag var det en kvinna som ringde in. Hon berättade att hon åkt bil med sin son och att han bjudit på tabletter från en tablettask. ”Då tappade jag ett par tabletter i urringningen.” berättade kvinnan.
”Sedan” rapporterade hon vidare ”så kom vi hem och då tog jag och gubben lite öl och jordnötter.” Då råkade hon tappa några jordnötter ner i dekolletaget.
”Och när jag grävde där efter dom så hittade jag tabletterna i stället.”
Detta tyckte hon uppenbarligen var av så stort allmänintresse att hon fann det för gott att ringa till rikstäckande etermedia för att dela med sig av sin story.

RIX Morronzoo, RIX Fm, urringning, dekolletage

Lunch och gocart – the uppföljning

Så här såg vi ut, Mymlan och jag, när vi åt lunch i trehundra graders värme, på Joe Farelli´s, Avenyn, Göteborg, idag.

En racerresumé för den oinvigda är att Mymlan är en bloggare som jag lärt känna via nätet på olika sätt, och idag träffades vi i det så kallade verkliga livet för första gången.

Jag vet inte hur jag ska säga det här, utan att låta alltför smetigt inställsam, men jag tyckte (tycker) väldigt mycket om henne och det kändes som om vi hade kunnat sitta och prata i evigheter.
Jag hoppas att du håller med, Mymlan. (Ja, va fan ska du säga, liksom ;-))

Efter jobbet hade byrån bestämt att vi skulle göra något så svennebananmosigt som att åka gocart. Inte för att vara ironiska eller nåt, utan för att det "är så kul".
Första varven jag körde höll jag inte alls med om att det "är så kul".
Läskigt, förnedrande och... Näe! Jag vill inte. Vill inte komma sist. Vill inte dö.

Men sedan skärpte jag mig när tävlingsmomentet kom till och tryckte ner gasen så pass att jag inte kom sist, och minsann! Då var det jättekul när allt kom omkring.
Här tycker jag fortfarande mest det är förnedrande:

Och här är de oerhört stolta pallpristagarna under nationalsången:



Mymlan, bloggare, gocart, förnedring

Mymlanlunch och lite Nikita Fouganthine

Jag sitter här vid mitt frukostbord och funderar på att skriva något om Nikita Fouganthine.
"Vem då?" kanske du undrar, om du i likhet med mig missat nyheten om att den gamle Åmselemördaren Juha Valjakkala bytt till ett namn med mindre kriminellt belastad klang.
Men när man hör det börjar man omedelbart fundera på ett par saker.
Dels, vilka namn ratade han?
Dels, om man nu får möjlighet att få en ny identitet och välja ett nytt namn, är det då inte smart att välja ett namn som liksom smälter in liter mer?
Som Pelle Nilsson?
Eller dess finska motsvarighet, vad det nu kan vara. Pekka Päivärinta?
Eftersom hans namnbyte är så gamla nyheter så beslöt jag mig för att hoppa över ett inlägg om honom, men han poppade liksom fram ändå.
Nikita Fouganthine.
Det är ett namn som är lätt att få på hjärnan.

Istället ger jag dig min dag i punktform:
Dagens lunch blir en trippel i bloggare. Jag, Mymlan och Abbes pappa ska stråla samman på Avenyn och äta lunch. Ska bli jättekul, jag har aldrig träffat Mymlan IRL förut. Det blir säkert en liten rapport här efteråt.
Ikväll ska byrån göra något så ocoolt och kultkul som att köra gocart.
Nu ska jag köra två av Jonathans klasskamrater till stan. Hans klass ska gå stadsvandring. Själv ligger han i sin säng och är sjuk.
Frida, däremot, är äntligen frisk från sin körtelfeber.
Nej, nu måste jag snabba mig.

Nikita Fouganthine, kriminella, identitet, namnbyte, gocart

Som lava

Det finns en fysikalisk lag som säger att värme gör bloggsfären trögflytande.
Knappt ett liv när termometern kryper upp över tjugofem grader.

värme, högtryck , bloggar, bloggosfären

I morgon börjar fredagen

Jag tror det var Ulf "Vädermannen" Lundell som kom på den träffande liknelsen att juni är sommarens fredag, juli är lördagen och augusti är söndagen.
I så fall är det fortfarande torsdag.
Och kartan är blodröd.

värmerekord, väder, sommar, Vädermannen, Ulf Lundell

Gissa svågerns solo – eller yrke

Jag är just hemkommen från en väldigt kul kväll på golfkrogen som ligger typ femtio meter hemifrån.
Kvällens höjdpunkt var husbandet, och på lead guitar hittade vi ingen mindre än min svåger, Jonas.
Jag tänkte ha en liten gissningstävling: Gissa solot.
Om det är för enkelt: Gissa svågerns dayjob.

UPDATE Och eftersom Nemo redan avslöjat vilket solo det var, lägger jag även upp en snutt där du får höra när min gamla skolkompis lillebrolla Olle sjunger.


Särö Golfkrog, Eagles, Hotel California, husband

Gerdas diss

En artikel i GP som handlade om fotbollsspelaren Tobias Linderoth fick signaturen Gerda att härsknat till så pass att hon greppade pennan, skrev ett brev med sin sirliga, men lite darriga handstil, la i ett kuvert, satte på ett trevligt frimärke och skickade till Fria ord.

Men Gerda. Det kanske är tio jättetjocka böcker som Tobias läser.
Typ Bibeln och Brott och Straff .
Eller Ulysses. På engelska.


insändare, Tobias Linderoth, böcker, fotboll

Han satte fingret på´t

Magnus Jakobsson uttalar sig i Resumé.

eurovision song contest, Resumé, enkäter, Magnus Jakobsson, DDB

Vad är grejen med @ i kommentarsfältet?

På senare tid har det blivit vanligt att man adresserar den man vill svara i en rad av kommentarer med:
@Kalle: Jag tycker du är en… osv.
Vad är grejen med det?
Fattar inte Kalle att man syftar på honom om det bara står:
Kalle: Jag tycker att du är en… osv?


kommentarer, kommentarsfält

Resumé och de 499

"Jo förstår ni, kära barnbarn. En gång på nollnolltalet så placerade sig mormor och morfar på en lista. Jag tror den hette fyratusen nånting..."

Det är faktiskt något att berätta för barnbarnen:
Jag hamnade på sjuttioandra plats på Resumé lista 499 bästa & mäktigaste.
(Bland kreatörerna.)


Det kanske inte låter som nåt att blogga hem om.
Men om du läser listan och har det minsta koll på Sveriges reklamkreatörer så fattar du grejen. Jävlar vilket gäng.

Vem hade kunnat drömma om det när... Äsch, det är en annan historia.

Och stolt och glad som en stolt och glad tupp är jag också över min egen goa gubbe:

(Lista över Sveriges bästa projektledare finns här.)

Och Stickan går minsann inte av för hackor han heller:

(Alla mäktiga byråledare kan du läsa om här.)

Någon gala blev det dock inte ikväll.
Inte för vår räkning.
Vi hade ost upp till örontrumpeterna.
Ja, jobb med ost, alltså.
Så det hanns inte med någon Stockholmsresa.
Men vad är väl en bal på osv.


499 bästa och mäktigaste, Resumé, reklam, kreatörer, projektledare

En belysande fråga

Nu är det min tur att gå den väl upptrampade stigen som leder till liknelsen att kvinnor är från Venus och män från... vettet.
I alla fall när det gäller den här lilla, lilla detaljen.
Det handlar mäns inställning till belysning.
Eller kanske brist på inställning.
En mig närstående man (jag nämner inga namn) satt igår, denna underbart soliga majkväll, vid halvniotiden och såg på tv. Eftersom vi har ett stort fönster i sydväst brukar vi dra ner mörka träpersienner när det är vackert väder och vi inte är hemma, så att inte växter och blommor ska dö av solsting.
Halv nio (det rådde alltså en solflödande, gyllene skymning) var dessa fortfarande neddragna, men mörkläggningen hade kompenserats av att all takbelysning stod på max.
Varför inser inte denna man, som i normala fall har ett helt osvikligt sinne för estetik, att det är sjukt omysigt?

Ibland när jag kommer hem efter solens nedgång, sitts det och ses på tv i totalt mörker, vilket också hör till det mer otrivsamma man kan göra.
Varför?
Kan någon förklara?

Om du är kvinna tror jag att du nickar igenkännande och samtidigt skakar på huvudet, eftersom du inte heller kan begripa dig på det här beteendet. (Det ser säkert väldigt kul ut.)

Om du är man tror jag att du tittar tomt framför dig och inte riktigt förstår frågan.

Eller?

manligt, kvinnligt, belysning

Jag har en ny målsättning

med min träning:
Att inte springa som om jag hade handbromsen på hela tiden.

Nära men ändå inte

När man ska registrerar sig någonstans och kommer till "ange hemland" så placerar man sig lätt i Swaziland.
Om man bara slinter med musen det allra minsta.

Det tycker jag är lite kul.