Sa jag att Idol var ett fantastiskt program?
Att årets startfält var vassare än någonsin?
I så fall tar jag tillbaka det.
Igår när det var tjejernas kval talade jag om en eufori som kom av sig.
Kvällens avsnitt fortsatte längs den vägen.
Kanske jag har haft för höga förväntningar, men det enda jag satt och tänkte på var att dom måste haft en jättestor kläutlåda full med manssmycken.
Okej, om jag ska sluta vara så grinig så tycker jag att Robin E, som sjöng sist, var bra, trots låten.
Det var överlag trista låtar ikväll igen. Varför en tjuogtvåårig kille som Kevin får för sig att välja How am I supposed to live without you övergår mitt förstånd.
Jag gissar att Jesper åker ut.
Och så är förstås Johan en charmgris som, precis som han själv sa för ett tag sedan: Kommer locka många unga tittare och framförallt tjejer som tycker "Åh, vilken söt kille!".
Dessutom var han den ende som inte kändes som om han haft sin farmor som konsult vid låtvalet.
Men ta det lugnt vid kläutlådan nästa gång, bara.
UPDATE Men va f... Rasmus! Kamma till er nu, va, svenska folket. Det fanns ju så mycket annat menlöst att plocka bort.
Idol, Johan Palm, Robin Eriksson
tisdag 30 september 2008
Konceptförvirring
Efter avslutat reklamblock hopar sig frågetecknen; har Boxerrobert börjat sälja vitvaror eller har Elonmannen börjat kränga digitalboxar?
Hörrö, Boxerrobert, how can you know som much?
Boxerrobert, Elon, Quest for knowledge, Simple Path, reklamfilm, YouTube, Videoklipp
Hörrö, Boxerrobert, how can you know som much?
Boxerrobert, Elon, Quest for knowledge, Simple Path, reklamfilm, YouTube, Videoklipp
måndag 29 september 2008
Idoleuforin som kom av sig
Förra veckan älskade jag Idol.
Idag: Not so much.
Så fort dom kommer in i studion är det så mycket som dör.
Så många som förvandlas till karaokeartister och så mycket ful styling som hamnar i vägen för det som var bra.
Och så juryn som nu blev både men- och omdömeslösa när dom tyckte att Jenny sjöng bra.
Jag har förut klagat på Lailas hårstyling och Andreas kofta, men idag har jag bara en fråga till Anders och Andreas: Måste ni länsa Åhléns manssmyckeshylla varenda vecka? Och, ärligt talat, Anders; tumring har inte varit hett sedan sekelskiftet.
Peter Jihde hade klippt av sig sin signaturfrisyr, och det verkade som om han hade en bild på Andreas med sig till frisören.
Victoria och Jenny måste ha haft Bingo Rimér i tankarna när de gjorde sig klara för sina scenframträdanden. Hur kan man annars förklara allt överblekt hår, hårdbrända bruntoner, tipp-ex-vita porrnaglar och stillösa outfits?
(Fast kvällens fulaste styling stod ändå Linda för. Den där glipan mellan tajtsen och stövlarna...)
Och de två yngsta blev till små tanter, Anna och Yasmina.
Alice var bra som vanligt, men hade en trist låt.
En var riktigt bra: Sepideh. Men hade valt, som hon sa själv, kareokelåtarnas kareokelåt.
Och dom två bästa blev bleka besvikelser: Loulou och Anna.
Så här i början av kvalomgången har låtvalen inget tema. Men om jag inte hade vetat bättre hade jag gissat att kvällens tema var hissmusik.
Aftonbladets Idolprioritering är smått parodisk. Under rubrikerna om finanskrisen, står det, med lika stor nyhetsdignitet: Just nu. Anna ser inte nöjd ut.
Och Sverige håller andan tills efter Nyheterna, sporten och vädret.
Då får vi veta vem som åker ut. Jag andas fortfarande, men tror att det kommer stå mellan Victoria och Jenny.
UPDATE Jag förstår om du har annat att bekymra dig över, Anders, än om tumringar är hett eller ej.
Idol, Idol 2008, Anders Bagge, Laila Bagge, Andreas Carlsson, Sepideh, Loulou, Yasmina
Idag: Not so much.
Så fort dom kommer in i studion är det så mycket som dör.
Så många som förvandlas till karaokeartister och så mycket ful styling som hamnar i vägen för det som var bra.
Och så juryn som nu blev både men- och omdömeslösa när dom tyckte att Jenny sjöng bra.
Jag har förut klagat på Lailas hårstyling och Andreas kofta, men idag har jag bara en fråga till Anders och Andreas: Måste ni länsa Åhléns manssmyckeshylla varenda vecka? Och, ärligt talat, Anders; tumring har inte varit hett sedan sekelskiftet.
Peter Jihde hade klippt av sig sin signaturfrisyr, och det verkade som om han hade en bild på Andreas med sig till frisören.
Victoria och Jenny måste ha haft Bingo Rimér i tankarna när de gjorde sig klara för sina scenframträdanden. Hur kan man annars förklara allt överblekt hår, hårdbrända bruntoner, tipp-ex-vita porrnaglar och stillösa outfits?
(Fast kvällens fulaste styling stod ändå Linda för. Den där glipan mellan tajtsen och stövlarna...)
Och de två yngsta blev till små tanter, Anna och Yasmina.
Alice var bra som vanligt, men hade en trist låt.
En var riktigt bra: Sepideh. Men hade valt, som hon sa själv, kareokelåtarnas kareokelåt.
Och dom två bästa blev bleka besvikelser: Loulou och Anna.
Så här i början av kvalomgången har låtvalen inget tema. Men om jag inte hade vetat bättre hade jag gissat att kvällens tema var hissmusik.
Aftonbladets Idolprioritering är smått parodisk. Under rubrikerna om finanskrisen, står det, med lika stor nyhetsdignitet: Just nu. Anna ser inte nöjd ut.
Och Sverige håller andan tills efter Nyheterna, sporten och vädret.
Då får vi veta vem som åker ut. Jag andas fortfarande, men tror att det kommer stå mellan Victoria och Jenny.
UPDATE Jag förstår om du har annat att bekymra dig över, Anders, än om tumringar är hett eller ej.
Idol, Idol 2008, Anders Bagge, Laila Bagge, Andreas Carlsson, Sepideh, Loulou, Yasmina
Morsan har koll
Som jag har nämnt förut har min mamma (född –32) blivit en hängiven internetanvändare ganska nyligen.
Och hon är den här bloggens kanske mest engagerade läsare, både av inlägg och kommentarer.
Vilket i sin tur har lett till att hon har koll på både vad som händer på Resumé och i andra bloggar.
Alldeles nyss pratades vi vid på telefon, och då kom den, kommentaren som jag aldrig hade kunnat drömma om att jag skulle få höra från min mamma:
–Har du sett att Ruggig Hund jobbar på Trigger?
Hur hon visste? Hon hade läst här förstås.
Och hon är den här bloggens kanske mest engagerade läsare, både av inlägg och kommentarer.
Vilket i sin tur har lett till att hon har koll på både vad som händer på Resumé och i andra bloggar.
Alldeles nyss pratades vi vid på telefon, och då kom den, kommentaren som jag aldrig hade kunnat drömma om att jag skulle få höra från min mamma:
–Har du sett att Ruggig Hund jobbar på Trigger?
Hur hon visste? Hon hade läst här förstås.
Chimären är över
Visst, ja.
Det var ju så här det var.
Mörker, kyla, regn.
Att se fram emot de närmaste sju–åtta månaderna.
Den där soliga, ljusa och varma (nåja) chimären tog just sin ände.
Det är snart dags att säga hej till oktober och alla dess dystra följeslagare.
God måndagmorgon, förresten!
Det var ju så här det var.
Mörker, kyla, regn.
Att se fram emot de närmaste sju–åtta månaderna.
Den där soliga, ljusa och varma (nåja) chimären tog just sin ände.
Det är snart dags att säga hej till oktober och alla dess dystra följeslagare.
God måndagmorgon, förresten!
söndag 28 september 2008
Hur gick det för herr Miljömupp?
Jag kom just att tänka på att det aldrig kom något brev på posten med en bild på en präktig och fortkörande herr Miljömupp i.
Trots att han fick fartkamerablixten mitt i nyllet.
Är det någon som vet hur lång tid sånt kan ta?
Apropå Priusen (eller Hybrisen som vi kallar den) så är det faktiskt en älskvärd bil, trots allt.
Det är egentligen bara en grej som är lite enerverande.
Och det är backsensorn.
Meningen är att den ska hjälpa dig så att du inte backar på någonting.
Därför piper den allt mer intensivt ju närmre du kommer det som finns bakom dig.
Probemet är att den är som en gammal tant som blir hysterisk trots att det är en meter kvar.
Den piper som en stucken gris fast det är kolugnt på backfronten (ehh...).
Men om den bara coolar ner sig lite så är den, som sagt, en högst älskvärd bil.
Man kanske kan ge den nåt lugnande.
Toyota Prius, miljöbilar
Trots att han fick fartkamerablixten mitt i nyllet.
Är det någon som vet hur lång tid sånt kan ta?
Apropå Priusen (eller Hybrisen som vi kallar den) så är det faktiskt en älskvärd bil, trots allt.
Det är egentligen bara en grej som är lite enerverande.
Och det är backsensorn.
Meningen är att den ska hjälpa dig så att du inte backar på någonting.
Därför piper den allt mer intensivt ju närmre du kommer det som finns bakom dig.
Probemet är att den är som en gammal tant som blir hysterisk trots att det är en meter kvar.
Den piper som en stucken gris fast det är kolugnt på backfronten (ehh...).
Men om den bara coolar ner sig lite så är den, som sagt, en högst älskvärd bil.
Man kanske kan ge den nåt lugnande.
Toyota Prius, miljöbilar
lördag 27 september 2008
Till distributionsanvarig på Webhallen
Tydligen har ni en regel för leveranserna på Webhallen.
Skicka allting när sista grejen i beställningen kommit in.
En regel som ni verkar hålla stenhårt på.
Absurt stenhårt på.
Någon gång i början av 2007 beställde vi tre saker från er på Webhallen:
1. Brothers in Arms 3, Hells Highway för PS3.
2. En trådlös handkontroll till PS3.
3. Tony Hawk´s Project 8, också för PS3.
I går kom avin om att paketet gick att hämta på Posten.
Och på räkningen stod det att Tony Hawk kostar 599:-.
I er egen webbutik kostar det spelet nu 199:-.
Och är ganska ointressant, eftersom det har funnits på marknaden sedan mars 2007.
Det hela beror förstås på att releasen av Brothers in Arms 3 blivit mer än ett år försenat.
Men regler är ju till för att hållas.
Eller hur?
Brothers in Arms, Hells Highway, Tony Hawk, PS3, Webhallen
Skicka allting när sista grejen i beställningen kommit in.
En regel som ni verkar hålla stenhårt på.
Absurt stenhårt på.
Någon gång i början av 2007 beställde vi tre saker från er på Webhallen:
1. Brothers in Arms 3, Hells Highway för PS3.
2. En trådlös handkontroll till PS3.
3. Tony Hawk´s Project 8, också för PS3.
I går kom avin om att paketet gick att hämta på Posten.
Och på räkningen stod det att Tony Hawk kostar 599:-.
I er egen webbutik kostar det spelet nu 199:-.
Och är ganska ointressant, eftersom det har funnits på marknaden sedan mars 2007.
Det hela beror förstås på att releasen av Brothers in Arms 3 blivit mer än ett år försenat.
Men regler är ju till för att hållas.
Eller hur?
Brothers in Arms, Hells Highway, Tony Hawk, PS3, Webhallen
Bloggen som vän
Nu har Mymlan slagit till igen med ett sånt där på-pricken-bra-inlägg som är något av hennes signum.
Det hon resonerar över är vilka av hennes inlägg som uppskattas mest, och kommit fram till att det är de personliga och utlämnande inläggen som är de mest lästa, kommenterade och länkade.
Men att det samtidigt är mixen som är grejen:
"Jag skriver mycket om nätet, om andra bloggare och en del om jobb och allmänna saker om barn. Och ibland även riktiga tråkinlägg om vad jag äter eller att jag sover dåligt.
Och när jag då drämmer i med något riktigt personligt kanske det blir mer intressant än om jag alltid skrev så? Folk får en bild av mymlan, riktigt vad för bild vet jag inte, men när jag sedan plötsligt klär av mig naken blir det mer intressant när ni har en annan mer officiell bild av mig som person. Är det så? Eller borde jag fläka ut mitt inre varenda natt? Skulle ni inte tröttna då?"
Detta fick mej att tänka på att det är med bloggar som med vänner – man uppskattar mångsidighet.
Det blir lätt too much med vänner som bara kan berätta roliga anekdoter, tala om sina barn, sina kläder eller vad det nu kan vara.
Lika väl som det är påfrestande med vänner som gråter ut och ältar sina problem non-stop.
Eller dom som konstant är djupsinniga och aldrig kan skoja till det.
Helst vill man ha vänner som har en bra och fingertoppskänslig mix mellan skoj, allvar, yta, djup och som har ett stort register av samtalsämnen.
Precis som en riktigt bra blogg, som Mymlans, har.
En bra personlig blogg, kanske jag ska tillägga, för jag tror inte man kan jämföra nischade bloggar på samma parametrar.
Dom är mer som specialintressetidningar eller -butiker än som vänner.
I inlägget gör Mymlan också en väldigt bra jämförelse mellan bloggar och nyhetssajter:
"Men så slog det mig att om man översätter min blogg och mina bloggläsare till en större tidning och dess läsare så kanske det är så nyhetssajterna ska fungera också.
Ha en bra mix till vardags, hålla sina läsare ajour, skriva om vad som händer och om inget händer rapportera ändå. Och sedan, någon gång då och då, drämma till med det där riktigt bra välskrivna unika materialet som ingen annan hade kunnat göra. Det egna reportaget som skiljer sig och gör att folk fortsätter komma för att de väntar på nästa höjdpunkt."
Just det, Mymlan, och i ditt fall väntar vi inte förgäves.
bloggar, Mymlan, nyhetssajter
Det hon resonerar över är vilka av hennes inlägg som uppskattas mest, och kommit fram till att det är de personliga och utlämnande inläggen som är de mest lästa, kommenterade och länkade.
Men att det samtidigt är mixen som är grejen:
"Jag skriver mycket om nätet, om andra bloggare och en del om jobb och allmänna saker om barn. Och ibland även riktiga tråkinlägg om vad jag äter eller att jag sover dåligt.
Och när jag då drämmer i med något riktigt personligt kanske det blir mer intressant än om jag alltid skrev så? Folk får en bild av mymlan, riktigt vad för bild vet jag inte, men när jag sedan plötsligt klär av mig naken blir det mer intressant när ni har en annan mer officiell bild av mig som person. Är det så? Eller borde jag fläka ut mitt inre varenda natt? Skulle ni inte tröttna då?"
Detta fick mej att tänka på att det är med bloggar som med vänner – man uppskattar mångsidighet.
Det blir lätt too much med vänner som bara kan berätta roliga anekdoter, tala om sina barn, sina kläder eller vad det nu kan vara.
Lika väl som det är påfrestande med vänner som gråter ut och ältar sina problem non-stop.
Eller dom som konstant är djupsinniga och aldrig kan skoja till det.
Helst vill man ha vänner som har en bra och fingertoppskänslig mix mellan skoj, allvar, yta, djup och som har ett stort register av samtalsämnen.
Precis som en riktigt bra blogg, som Mymlans, har.
En bra personlig blogg, kanske jag ska tillägga, för jag tror inte man kan jämföra nischade bloggar på samma parametrar.
Dom är mer som specialintressetidningar eller -butiker än som vänner.
I inlägget gör Mymlan också en väldigt bra jämförelse mellan bloggar och nyhetssajter:
"Men så slog det mig att om man översätter min blogg och mina bloggläsare till en större tidning och dess läsare så kanske det är så nyhetssajterna ska fungera också.
Ha en bra mix till vardags, hålla sina läsare ajour, skriva om vad som händer och om inget händer rapportera ändå. Och sedan, någon gång då och då, drämma till med det där riktigt bra välskrivna unika materialet som ingen annan hade kunnat göra. Det egna reportaget som skiljer sig och gör att folk fortsätter komma för att de väntar på nästa höjdpunkt."
Just det, Mymlan, och i ditt fall väntar vi inte förgäves.
bloggar, Mymlan, nyhetssajter
torsdag 25 september 2008
Macnörderivarning
Det sägs att det var så här det såg ut när Microsoft gjorde sin senaste film:
Från Cult of Mac.
Microsoft, Apple, I´m a PC
Från Cult of Mac.
Microsoft, Apple, I´m a PC
En snuva i tjugosju ronder
Om man tittar in på de mest lästa bloggarna i landet kan man lätt få uppfattningen att bloggläsare tycker att inlägg av typen "Idag är jag så tröööött!" och "Blä! Jag är skit förkyld." är det mest spännande som finns.
Själv tycker jag att det är det är narkolepsiframkallande tråkigt att läsa om, men tänkte ändå droppa (hehe) några väl valda rader om min snuva.
Om du hellre läser om annat förstår jag dig mer än väl och önskar dig välkommen tillbaka.
Here it comes:
Jag har nog aldrig varit med om en förkylning som så tydligt utspelar sig som en boxningsmatch inne i min kropp.
Ena stunden vinner jag en rond och känner mig tiptop.
Nästa stund har viruset fått in en rak höger och jag ligger och flämtar i ringhörnan med hosta och halsont.
Nu väntar jag bara på att den internationella förkylningsdomaren ska höja min näve och tala om att jag vunnit på poäng.
Själv tycker jag att det är det är narkolepsiframkallande tråkigt att läsa om, men tänkte ändå droppa (hehe) några väl valda rader om min snuva.
Om du hellre läser om annat förstår jag dig mer än väl och önskar dig välkommen tillbaka.
Here it comes:
Jag har nog aldrig varit med om en förkylning som så tydligt utspelar sig som en boxningsmatch inne i min kropp.
Ena stunden vinner jag en rond och känner mig tiptop.
Nästa stund har viruset fått in en rak höger och jag ligger och flämtar i ringhörnan med hosta och halsont.
Nu väntar jag bara på att den internationella förkylningsdomaren ska höja min näve och tala om att jag vunnit på poäng.
onsdag 24 september 2008
Om någon ligger sömnlös och funderar
Anna fick Idolhataren att grina*
Jag tror banne mej att kvällens avsnitt var det mest underhållande hittills.
Och, ser man på, till och med den förhärdade Idolhataren här bredvid mej i soffan fällde en liten tår när Anna Bergendahl sjöng Have a heart och gick vidare.
Just nu känns det som om årets startfält är det vassaste nånsin.
Harrenadå vad mycket begåvning.
Till och med nutcaset Nils har talang.
Om än en mycket egendomlig sådan.
Det ska bli mycket intressant att se vad dom kommer att göra med den.
Jag har stora problem med juryn, individ för individ.
Men på något sätt blir dom ändå väldigt bra i slutändan.
Det verkar, egendomligt nog, som om den här trion, som befinner sig i mainstream-musikens absoluta mittpunkt, ändå har större respekt för den artistiska särarten än Swartling och kompani.
Jag tvivlar på att dom hade släppt igenom en kille som sextonåriga Johan Palm. Och nu ser det ut som om han skulle kunna bli något av det mest spännande som stått på en Idolscen.
*En fläskig kvällstidningsrubbe, eller hur?
Anna Bergendahl, Have a heart, Idol, johan palm
Och, ser man på, till och med den förhärdade Idolhataren här bredvid mej i soffan fällde en liten tår när Anna Bergendahl sjöng Have a heart och gick vidare.
Just nu känns det som om årets startfält är det vassaste nånsin.
Harrenadå vad mycket begåvning.
Till och med nutcaset Nils har talang.
Om än en mycket egendomlig sådan.
Det ska bli mycket intressant att se vad dom kommer att göra med den.
Jag har stora problem med juryn, individ för individ.
Men på något sätt blir dom ändå väldigt bra i slutändan.
Det verkar, egendomligt nog, som om den här trion, som befinner sig i mainstream-musikens absoluta mittpunkt, ändå har större respekt för den artistiska särarten än Swartling och kompani.
Jag tvivlar på att dom hade släppt igenom en kille som sextonåriga Johan Palm. Och nu ser det ut som om han skulle kunna bli något av det mest spännande som stått på en Idolscen.
*En fläskig kvällstidningsrubbe, eller hur?
Anna Bergendahl, Have a heart, Idol, johan palm
tisdag 23 september 2008
Malibu Laila is evil tonight
Idag inleddes den delen av Idol som jag inte kan få nog av.
Slutaudition.
Jag längtar redan till imorgon klockan åtta.
Hur ska det gå, hur ska det gå?
I kvällens avsnitt bitchade Laila loss helt i onödan mot den skrikiga servitrisen.
Hemmafru i nattlinne och sockiplast hävde Malibu-Laila ur sig till den stackars tösen.
När det hade räckt att säga: Det lät outhärdligt, hej och tack.
Men här får du en tillbaka, Laila:
Vem är det egentligen som stylar ditt hår?
Han eller hon borde beläggas med yrkesförbud.
Idol, Laila Bagge, slutaudition, Idol 2008
Slutaudition.
Jag längtar redan till imorgon klockan åtta.
Hur ska det gå, hur ska det gå?
I kvällens avsnitt bitchade Laila loss helt i onödan mot den skrikiga servitrisen.
Hemmafru i nattlinne och sockiplast hävde Malibu-Laila ur sig till den stackars tösen.
När det hade räckt att säga: Det lät outhärdligt, hej och tack.
Men här får du en tillbaka, Laila:
Vem är det egentligen som stylar ditt hår?
Han eller hon borde beläggas med yrkesförbud.
Idol, Laila Bagge, slutaudition, Idol 2008
Låtom oss förenas
Mänskligheten kan, lite grovt räknat, delas in i två grupper.
Dom som skrattar åt, och dom som inte skrattar åt Jim Carrey.
Dom som inte skrattar åt Jim Carrey säger ofelbart: "Nej, han är för irriterande. Håller bara på och gör en massa miner hela tiden."
Nu har jag bara en liten önskan. Kan vi inte allihop ta varandra i hand, lägga våra förufattade meningar åt sidan och enas om att det här helt enkelt är jättekul:
Jim Carrey, humor, Ace Ventura, flodhästar
Dom som skrattar åt, och dom som inte skrattar åt Jim Carrey.
Dom som inte skrattar åt Jim Carrey säger ofelbart: "Nej, han är för irriterande. Håller bara på och gör en massa miner hela tiden."
Nu har jag bara en liten önskan. Kan vi inte allihop ta varandra i hand, lägga våra förufattade meningar åt sidan och enas om att det här helt enkelt är jättekul:
Jim Carrey, humor, Ace Ventura, flodhästar
måndag 22 september 2008
Någon har varit på inspirationsresa
i nån ball modestad och sett asfräna skyltdockor för någon superhet, lite hemlig butik där alla supermodellerna handlar.
Någon har tänkt: Det där blir perfekt!
För... Lindex?
Kränga Lindexkoftor med hjälp av halvsaggiga oversize garnhuvud?
Nja, jag är skeptisk.
Däremot är reklamfilmen ganska lyckad.
Vansinnigt cool och vacker modell i kombination med en bra låt (Electric Bird med Sia).
Och Lindex jobbar på riktigt bra med att klättra på modekreddighetsstegen.
(Vem hade kunnat ana?)
Och, ser man på! Så där tio sekunder in i filmen går den rödhåriga skönheten förbi det som skulle kunna vara förebilden för garnhuvudena.
Den röda, stickade fanan hade dom kunnat skippa, dock. Det finns andra sätt att säga revolution.
Låten kan du lyssna på här:
Discover Sia!
Lindex, skyltdockor, the knitting revolution, Sia, Electric Bird, reklamfilm
Någon har tänkt: Det där blir perfekt!
För... Lindex?
Kränga Lindexkoftor med hjälp av halvsaggiga oversize garnhuvud?
Nja, jag är skeptisk.
Däremot är reklamfilmen ganska lyckad.
Vansinnigt cool och vacker modell i kombination med en bra låt (Electric Bird med Sia).
Och Lindex jobbar på riktigt bra med att klättra på modekreddighetsstegen.
(Vem hade kunnat ana?)
Och, ser man på! Så där tio sekunder in i filmen går den rödhåriga skönheten förbi det som skulle kunna vara förebilden för garnhuvudena.
Den röda, stickade fanan hade dom kunnat skippa, dock. Det finns andra sätt att säga revolution.
Låten kan du lyssna på här:
Discover Sia!
Lindex, skyltdockor, the knitting revolution, Sia, Electric Bird, reklamfilm
söndag 21 september 2008
När Ledin/Wiehe kom på vad syftet med berg är
1985 måste ha varit ett märkligt år.
När annars skulle följande scenario varit tänkbart:
Mikael "Victor Jara" Wiehe och Tomas "Wö-öh det ligger i luften" Ledin möts på stan.
Mikael säger: –Visst är det för jävligt det som sker i Sydafrika, med apartheid och så?
Tomas svarar: –Jag vet! Vi gör en låt. Och en konsert. Så låter vi pengarna gå till ANC. Vad tror du om att låten ska börja så här: Wööö-e-ö, wööö-e-ö?
Mikael: –Låter kanon! Jag ser framför mig att det är riktigt många trumset på scenen. Ok, nu ringer vi Sveriges artistelit (förmodligen första gången det ordet användes någonsin).
Tomas plockar upp luren till sin stekheta trekilos mobiltelefon och börjar ringa:
–Jag tar Mats Ronander, Sanne Salomonsen, Mikael Rickfors, Eva Dahlgren...
–Ok, jag kan ringa Imperiet, Py Bäckman, Dan Hylander, Tommy Körberg... svarar Mikael.
–När jag kommer hem, tillägger han lite tyst, eftersom han inte har en sådan där cool biltelefon som Tomas nu sitter och knappar på. Även om det är en typisk yuppiepryl och han är proggarnas proggare, så är han i hemlighet lite avundsjuk.
För att flytta fokus till något annat säger han:
–Vi skulle kunna kalla låten Berg är till för att flyttas.
Resten är, som man brukar säga, historia, men innan vi tittar på konsertklippet kan vi väl ägna oss lite åt logiken i låttiteln.
Det finns ett talesätt som lyder Tro kan försätta berg. Det är en rimlig och talande liknelse, men den tyckte visst herrarna Ledin/Wiehe var för lam och drog det istället till att berg är till för att flyttas.
Det är med andra ord därför berg finns till.
För att Sveriges artistelit ska kunna flytta på dom.
Jag vet inte om jag håller med om det riktigt, men så här lät det i alla fall på Scandinavium den tolfte december 1985:
Visst hade det varit en passande signaturmelodi till teveserien Berg flyttar in?
ANC-galan, Svensk rock mot apartheid, Berg är till för att flyttas, Tomas Ledin, Mikael Wiehe
När annars skulle följande scenario varit tänkbart:
Mikael "Victor Jara" Wiehe och Tomas "Wö-öh det ligger i luften" Ledin möts på stan.
Mikael säger: –Visst är det för jävligt det som sker i Sydafrika, med apartheid och så?
Tomas svarar: –Jag vet! Vi gör en låt. Och en konsert. Så låter vi pengarna gå till ANC. Vad tror du om att låten ska börja så här: Wööö-e-ö, wööö-e-ö?
Mikael: –Låter kanon! Jag ser framför mig att det är riktigt många trumset på scenen. Ok, nu ringer vi Sveriges artistelit (förmodligen första gången det ordet användes någonsin).
Tomas plockar upp luren till sin stekheta trekilos mobiltelefon och börjar ringa:
–Jag tar Mats Ronander, Sanne Salomonsen, Mikael Rickfors, Eva Dahlgren...
–Ok, jag kan ringa Imperiet, Py Bäckman, Dan Hylander, Tommy Körberg... svarar Mikael.
–När jag kommer hem, tillägger han lite tyst, eftersom han inte har en sådan där cool biltelefon som Tomas nu sitter och knappar på. Även om det är en typisk yuppiepryl och han är proggarnas proggare, så är han i hemlighet lite avundsjuk.
För att flytta fokus till något annat säger han:
–Vi skulle kunna kalla låten Berg är till för att flyttas.
Resten är, som man brukar säga, historia, men innan vi tittar på konsertklippet kan vi väl ägna oss lite åt logiken i låttiteln.
Det finns ett talesätt som lyder Tro kan försätta berg. Det är en rimlig och talande liknelse, men den tyckte visst herrarna Ledin/Wiehe var för lam och drog det istället till att berg är till för att flyttas.
Det är med andra ord därför berg finns till.
För att Sveriges artistelit ska kunna flytta på dom.
Jag vet inte om jag håller med om det riktigt, men så här lät det i alla fall på Scandinavium den tolfte december 1985:
Visst hade det varit en passande signaturmelodi till teveserien Berg flyttar in?
ANC-galan, Svensk rock mot apartheid, Berg är till för att flyttas, Tomas Ledin, Mikael Wiehe
lördag 20 september 2008
Instrument i köket
Idag fyller Johan år.
När jag var och skulle köpa födelsedagspresent hittade jag inte det han önskade sig, så jag ringde honom från husgerådsaffären.
–Det finns ingen sån där stor gjutjärnsgryta, är det inte någon annan kökspryl du önskar dej?
Han funderar en stund.
–Jo. En banjo.
Lång tystnad.
–Jaha, du menar en mandolin.
När jag var och skulle köpa födelsedagspresent hittade jag inte det han önskade sig, så jag ringde honom från husgerådsaffären.
–Det finns ingen sån där stor gjutjärnsgryta, är det inte någon annan kökspryl du önskar dej?
Han funderar en stund.
–Jo. En banjo.
Lång tystnad.
–Jaha, du menar en mandolin.
fredag 19 september 2008
I´m a PC. Not.
Det enda jag kan tänka på när jag ser (på min fina MacBook, förstås) Microsofts senaste reklamfilm är den gamla bumperstickersloganen:
Femtio miljarder flugor kan inte ha fel. Ät skit!
Och här är ett exempel på Apples reklamfilmskoncept PC vs Mac (eller Get a Mac som det egentligen heter) som Microsoftfilmen travesterar:
UPDATE Så här såg min allra första Mac ut.
Microsoft, reklamfilm, get a mac, mac, apple
Femtio miljarder flugor kan inte ha fel. Ät skit!
Och här är ett exempel på Apples reklamfilmskoncept PC vs Mac (eller Get a Mac som det egentligen heter) som Microsoftfilmen travesterar:
UPDATE Så här såg min allra första Mac ut.
Microsoft, reklamfilm, get a mac, mac, apple
En kalsongparentes
När Johan gick och la sig igår deklarerade han: "Nu ska jag sova hela natten så att jag kan gå till jobbet i morgon."
Han hade fortfarande feberfrossa och var inte helt klar i knoppen.
Innan han la sig krängde han med viss möda på sig ett par långkalsonger för att inte frysa.
När jag nu gick upp i sovrummet hittade jag dom vid hans säng.
Det var Jonathans urvuxna.
I storlek 146 centilong.
Han hade fortfarande feberfrossa och var inte helt klar i knoppen.
Innan han la sig krängde han med viss möda på sig ett par långkalsonger för att inte frysa.
När jag nu gick upp i sovrummet hittade jag dom vid hans säng.
Det var Jonathans urvuxna.
I storlek 146 centilong.
Så här inför fredagsmyset – lite om chips.
Häromveckan fick jag ett nytt betalkort från SEB.
Det var utrustat med ett datachip som sägs ska öka säkerheten.
Förut när jag handlade mat drog jag mitt ochippade kort igenom läsaren, knappade in min kod och packade mina varor tills det var dags att trycka på "Godkänn summa".
Nu ska jag stoppa in mitt kort, låta det sitta kvar i läsaren medan jag packar varorna och med andra ord lämna mitt kort oövervakat. Så mycket för ökad säkerhet, liksom.
Alternativt stå kvar och vakta mitt kort tills köpet är klart och därmed orsaka längre kö än nödvändigt.
Känns lite som det gamla uttrycket: Hur man än vänder sig så har man osv.
Mitt Eurocard blev förresten skimmat för ett litet tag sedan.
Det var Eurocard själva som upptäckte (fråga mej inte hur) att det var något fuffens på gång och givetvis kastade dom sig på telefonen och ringde mig för att säga: SPÄRRA KORTET!
Inte då.
Nej, dom skrev i lugn och ro ett brev, klistrade igen, satte på frimärke och lade i snigelpostlådan.
"Det är bara att fylla i en blankett där du uppger att du inte godkänner uttaget som skojarna gjort." sa dom till mig när jag ringde.
Detta fick mig att fundera på två saker:
1. Att dom inte verkar speciellt uppbragdta över bedrägeriet, utan tar det hela med ro och verkar mer måna om att jag inte ska börja bli orolig över att det kanske inte är så himla säkert det där med kontokort.
2. Att kortföretagen måste tjäna väldigt mycket pengar, eftersom dom annullerar uttag utan att blinka bara man fyller i en lapp.
Det är naturligtvis väldigt skönt att dom inte bråkar och tjafsar – men dom måste ha insett att ingen jävel skulle vilja ha ett betalkort om risken blev för uppenbar att någon enkelt kan använda ditt kort och du blir betalningsskyldig.
betalkort, datachip, skimming
Det var utrustat med ett datachip som sägs ska öka säkerheten.
Förut när jag handlade mat drog jag mitt ochippade kort igenom läsaren, knappade in min kod och packade mina varor tills det var dags att trycka på "Godkänn summa".
Nu ska jag stoppa in mitt kort, låta det sitta kvar i läsaren medan jag packar varorna och med andra ord lämna mitt kort oövervakat. Så mycket för ökad säkerhet, liksom.
Alternativt stå kvar och vakta mitt kort tills köpet är klart och därmed orsaka längre kö än nödvändigt.
Känns lite som det gamla uttrycket: Hur man än vänder sig så har man osv.
Mitt Eurocard blev förresten skimmat för ett litet tag sedan.
Det var Eurocard själva som upptäckte (fråga mej inte hur) att det var något fuffens på gång och givetvis kastade dom sig på telefonen och ringde mig för att säga: SPÄRRA KORTET!
Inte då.
Nej, dom skrev i lugn och ro ett brev, klistrade igen, satte på frimärke och lade i snigelpostlådan.
"Det är bara att fylla i en blankett där du uppger att du inte godkänner uttaget som skojarna gjort." sa dom till mig när jag ringde.
Detta fick mig att fundera på två saker:
1. Att dom inte verkar speciellt uppbragdta över bedrägeriet, utan tar det hela med ro och verkar mer måna om att jag inte ska börja bli orolig över att det kanske inte är så himla säkert det där med kontokort.
2. Att kortföretagen måste tjäna väldigt mycket pengar, eftersom dom annullerar uttag utan att blinka bara man fyller i en lapp.
Det är naturligtvis väldigt skönt att dom inte bråkar och tjafsar – men dom måste ha insett att ingen jävel skulle vilja ha ett betalkort om risken blev för uppenbar att någon enkelt kan använda ditt kort och du blir betalningsskyldig.
betalkort, datachip, skimming
torsdag 18 september 2008
Etta på bottentoppen
Det känns som det ligger i luften att göra dåliga grejer för varumärken som var peakade på åttio- och nittotalen.
Först Gevalia och nu Ramlösa.
Fast i jämförelsen ter sig Gevalia helt genialiskt.
För den senaste Ramlösafilmen är så dålig så rösten stockar sig och det blir svårt att andas.
Ögonen tåras och man tappar viljan att ens analysera eländet.
En gång i tiden var Ramlösa ett varumärke med både särart och en tydligt själ.
Någon tyckte visst att det var hög tid att fimpa allt som var unikt och bra med Ramlösa och ta fram det här:
Ramlösa - Balans, Reklamfilm 2008
När Jysk Bäddlager gör lika usla filmer knappras det inte på några bloggtangenter.
Men när man gör filmer för Ramlösa har man ta mej fan ett varumärkesansvar.
UPDATE Via kommentarerna på Dagens Media hittar jag det här klippet från Woody Allens film Deconstructing Harry. Jag säger inte att det är fel att hitta inspiration från filmscener, bara att man inte får göra det så erbarmerligt mycket sämre än originalet.
Varumärkesbyggande, Ramlösa, reklamfilmer, reklam, varumärken
Först Gevalia och nu Ramlösa.
Fast i jämförelsen ter sig Gevalia helt genialiskt.
För den senaste Ramlösafilmen är så dålig så rösten stockar sig och det blir svårt att andas.
Ögonen tåras och man tappar viljan att ens analysera eländet.
En gång i tiden var Ramlösa ett varumärke med både särart och en tydligt själ.
Någon tyckte visst att det var hög tid att fimpa allt som var unikt och bra med Ramlösa och ta fram det här:
Ramlösa - Balans, Reklamfilm 2008
När Jysk Bäddlager gör lika usla filmer knappras det inte på några bloggtangenter.
Men när man gör filmer för Ramlösa har man ta mej fan ett varumärkesansvar.
UPDATE Via kommentarerna på Dagens Media hittar jag det här klippet från Woody Allens film Deconstructing Harry. Jag säger inte att det är fel att hitta inspiration från filmscener, bara att man inte får göra det så erbarmerligt mycket sämre än originalet.
Varumärkesbyggande, Ramlösa, reklamfilmer, reklam, varumärken
Ett kvarts sekel i reklamens tjänst
Jag räknade just ut (med viss möda, eftersom jag är så förbannat usel på matte) att det nästa år vid den här tiden är tjugofem år sedan jag började i branschen.
Faktiskt med råge, eftersom jag började prya och sommarjobba på min pappas byrå redan i högstadiet.
Får man en vaxmaskin i guld av Pia Grahn Brikell, då?
Dock är jag är inte säker på om det ger merit- eller skampoäng i vår ung-och-hungrig-fixerade bransch.
Gammal med cravings?
Duger det?
reklam, reklambranchen, reklamförbundet, guldklocka
Faktiskt med råge, eftersom jag började prya och sommarjobba på min pappas byrå redan i högstadiet.
Får man en vaxmaskin i guld av Pia Grahn Brikell, då?
Dock är jag är inte säker på om det ger merit- eller skampoäng i vår ung-och-hungrig-fixerade bransch.
Gammal med cravings?
Duger det?
reklam, reklambranchen, reklamförbundet, guldklocka
onsdag 17 september 2008
Little Britain Goes USA
Via Stationsvakt hittar jag nyheten (som jag missat) att Little Britain exporterats till USA och kommer att sändas i kvalitetskabelkanalen HBO.
I samband med lansering uppges något som kallas "West Hollywood Gay and Lesbian Alliance" rasa för att man skämtar om homosexuella och feta, men det hela verkar vara ett PR-trick.
I det här klippet kan du se en längre prewiew från den amerikanska versionen av serien, där bland annat Marjorie startat en amerikansk Fat Fighterfilial och har Rosie O´Donnell som gäst ("Are you fat because you´re a lesbian or are you lesbian because you´re fat?").
Grattis USA, till en av de roligaste serierna någonsin. Hoppas ni har vett att uppskatta den.
Little Britain USA, HBO, videoklipp
I samband med lansering uppges något som kallas "West Hollywood Gay and Lesbian Alliance" rasa för att man skämtar om homosexuella och feta, men det hela verkar vara ett PR-trick.
I det här klippet kan du se en längre prewiew från den amerikanska versionen av serien, där bland annat Marjorie startat en amerikansk Fat Fighterfilial och har Rosie O´Donnell som gäst ("Are you fat because you´re a lesbian or are you lesbian because you´re fat?").
Grattis USA, till en av de roligaste serierna någonsin. Hoppas ni har vett att uppskatta den.
Little Britain USA, HBO, videoklipp
tisdag 16 september 2008
Det brunaste nyordet
Namnförslag till Robert Wells
Vad tror du om att kalla nästa turné för det här?
Eller möjligen Rapesody in Rock.
Eller möjligen Rapesody in Rock.
Monstersnuvans dag
Inte sedan dagistiden har det varit så snuvigt i familjen Good som det är idag.
Johan ligger och skakar i dubbla fleecekostymer och trippla filtar.
Frida och Jonathan är snart inne på andra veckan av hostande, snorande och uselt allmänstillstånd.
Det är bara jag som är på benen.
Igår var jag också däckad, men under en fjortontimmars sömnsejour lyckades mina heroiska vita blodkroppar brotta ner det elaka förkylningsviruset så effektivt att jag i princip mår bra idag.
Det måste bero på min superfysik.
Hoppas inte förkylningsvirus läser bloggar.
För då lär jag få äta upp det påståendet snabbare än jag kan säga Echinagard.
förkylning, virus, höst
Johan ligger och skakar i dubbla fleecekostymer och trippla filtar.
Frida och Jonathan är snart inne på andra veckan av hostande, snorande och uselt allmänstillstånd.
Det är bara jag som är på benen.
Igår var jag också däckad, men under en fjortontimmars sömnsejour lyckades mina heroiska vita blodkroppar brotta ner det elaka förkylningsviruset så effektivt att jag i princip mår bra idag.
Det måste bero på min superfysik.
Hoppas inte förkylningsvirus läser bloggar.
För då lär jag få äta upp det påståendet snabbare än jag kan säga Echinagard.
förkylning, virus, höst
måndag 15 september 2008
Lika dålig som Simon and Garfunkel
Kommer du ihåg Jesper, min copykompis som uppträdde på Storan och blev geniförklarad på kuppen?
Nu har han släppt sin skiva på allvar och fått en recension i Zero Magazine som du kan läsa här.
Resecenten anser att skivan, som heter Talk of the Weather, börjar helt lysande med låten Vanity, men att den inte riktigt håller hela vägen ut.
"Påminner inte sällan om Simon and Garfunkel" är hans hårda dom över hur det låter när han inte tycker det är bra.
Jag kan tänka mig många som gärna hade låtit så i sina sämre stunder.
Själv tycker jag att titelspåret är plattans bästa. Det kan du lyssna på här:
Discover undefined!
Jesper Mossberg, Talk of the weather, Zero Magazine
Nu har han släppt sin skiva på allvar och fått en recension i Zero Magazine som du kan läsa här.
Resecenten anser att skivan, som heter Talk of the Weather, börjar helt lysande med låten Vanity, men att den inte riktigt håller hela vägen ut.
"Påminner inte sällan om Simon and Garfunkel" är hans hårda dom över hur det låter när han inte tycker det är bra.
Jag kan tänka mig många som gärna hade låtit så i sina sämre stunder.
Själv tycker jag att titelspåret är plattans bästa. Det kan du lyssna på här:
Discover undefined!
Jesper Mossberg, Talk of the weather, Zero Magazine
söndag 14 september 2008
Change of subject
Ett raskt inlägg för att flytta fokus från den usla ordvitsen i förra inlägget.
Jag ber om ursäkt för den.
Det ska inte upprepas.
Kanske.
Lotten skriver (bland annat) om fimen Pingvinresan.
I original heter den Le marche de l'empereur.
Empereur är det franska ordet för kejsarpingvin.
Och kejsare.
Det fick mig att tänka på en fruktansvärt kul reklamfilm för Canal+ som vi gärna kan titta på igen.
Reklamfilm, Canal+, March of the penguins, le marche de l´empereur
Jag ber om ursäkt för den.
Det ska inte upprepas.
Kanske.
Lotten skriver (bland annat) om fimen Pingvinresan.
I original heter den Le marche de l'empereur.
Empereur är det franska ordet för kejsarpingvin.
Och kejsare.
Det fick mig att tänka på en fruktansvärt kul reklamfilm för Canal+ som vi gärna kan titta på igen.
Reklamfilm, Canal+, March of the penguins, le marche de l´empereur
En Göteborgsvits om Stureplan
–Vet du vilken korv som går bäst kring Stureplan?
–De måste la va brattwursten.
–Just de! Schteekt brattwurst.
Vitsmakare U. Good
–De måste la va brattwursten.
–Just de! Schteekt brattwurst.
Vitsmakare U. Good
lördag 13 september 2008
Linda lovprisar silikonet
Linda Rosing är i Barcelona.
I sin beskrivning av gårdagen passar hon på att tacka sina silikoninlägg (eller, som hon kallar det: silicon inläggen. Man kan inte låta bli att tänka Om det var något ord hon borde lärt sig att stava till så vore det väl ändå...).
Fast inte de i tuttarna.
De i skorna.
Hon gör det hock helt utan ironi eller någon som helst reflektion över vad hon just skrivit:
Skärmdump från Linda Rosings blogg.
PS. Jag lovar. Jag ska inte ta över Bloggkommentatorernas jobb. Det gör dom så bra själva så.
I sin beskrivning av gårdagen passar hon på att tacka sina silikoninlägg (eller, som hon kallar det: silicon inläggen. Man kan inte låta bli att tänka Om det var något ord hon borde lärt sig att stava till så vore det väl ändå...).
Fast inte de i tuttarna.
De i skorna.
Hon gör det hock helt utan ironi eller någon som helst reflektion över vad hon just skrivit:
Skärmdump från Linda Rosings blogg.
PS. Jag lovar. Jag ska inte ta över Bloggkommentatorernas jobb. Det gör dom så bra själva så.
Vad är det för likhet mellan Blondinbella och Kojak
Att ha med Blondinbella i humorprogrammet Extra! Extra! måste vara som att ha med Kojak i ett hårstylingprogram.
Blondinbella, Extra! Extra!, TV3
Blondinbella, Extra! Extra!, TV3
Idol-Andreas is in da hood.
I nästa veckas Idol kommer Andreas lägga fram sitt främsta trumfkort i sin jakt på att bli utnämnd till Sveriges bäst klädde man:
Idol, Idol 2008, Andreas Carlsson, Sveriges bäst klädde man.
Idol, Idol 2008, Andreas Carlsson, Sveriges bäst klädde man.
Slutsats
I morse sprang jag åtta kilometer.
Nu kräks Jonathan.
Något säger mig att jag kommer att få återse mina höftben kanske till och med snabbare än jag önskat.
Nu kräks Jonathan.
Något säger mig att jag kommer att få återse mina höftben kanske till och med snabbare än jag önskat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)