All hail to the bloggvärlds master.

Hon är inte bara aktuell som den som Janne Guillou debattmöter i Babel nu på onsdag; från och med idag är bloggvärldens översteprästinna Mymlan proffsbloggare som även hittas på Aftonbladets bloggblogg Bloggvärldsbloggen.

Bloggvärldsbloggen, Aftonbladet, Mymlan

Prisad av Nemo.

Nemo delar ut awards till sina favoritbloggar – och jag finns med!
Mäkta stolt blev jag över den fina motiveringen som slutar med:
"...ett bevis för att det går att få många läsare utan att förnedra sig själv eller andra".
Tack för dom fina orden, Nemo, jag gillar dej med!

Det mest osmickrande materialet.

Efter att ha sett segerbilderna där Malena Ernman lyfter upp Agnes i sin famn, är det en sak som är glasklar: bär aldrig byxdress i guldglänsande paljett(?)material.
Till och med lilla späda Agnes får en fullkomligt gigantisk röv i en sådan.

Melodifestivalen, Agnes, Malena Ernman

Melodi nummer ... (Malmö edition)

1. Agnes. En riktigt bra förstalåt (även om den börjar lite skakigt) med Beyonce-Agnes i discotakt som tog det säkra före det osäkra och körde med guldkonfettin som brukar ramla över totalsegraren. Och hon går säkert vidare.
2. Star Pilots. Konceptbidrag av det mest outhärdliga slag. Näe, att riva av ett gitarrsolo klädd som en FN-soldat funkar bara inte. Låter misstänkt mycket som åttiotalshiten Waiting for a star to fall.
3. Susanne Alvengren. Detta bidrag sponsras av Valeriana – milt rogivande för dig med sömnproblem.
4. Anna Sahlene & Maria Haukaas Storeng . Att importera norska tuttar, kan inte det betraktas som doping?
5. Thorleifs. Kommer säkert att parkera sig på Svensktoppen för obestämd framtid. Ett klämkäckt saxparty som jag gärna lämnar återbud till. Andra chansen eller Globen direkt är frågan, dock.
6. Sarah Dawn Finer. Säkraste Globen-åkaren. Blir pampigt och schlagerbra, inte så mycket mer att säga om det. UPDATE Vilken tur att den internationella juryn ställde saker och ting till rätta.
7. Next 3. Det är sådana här bidrag som får en att längta tillbaka till den gamla goda tiden när det var en melodifestival, utan deltävlingar. Men någon ska ju komma sist också. Kan bli målfoto med Susanne Alvengren, i och för sig.
8. Malena Ernman. Och här kommer en till som vill vara med på målfotot om sistaplatsen. UPDATE Där hade jag fetefel. Fortfarande chockad.

Mycket bröst i kväll, för övrigt. Sarah Dawn Finer sväller över alla bredder på ett juveraktigt och oestetiskt sätt i greenroom. Petra Mede blev snedbröstad i sin lila klänning med ena axeln bar (Johans spaning, första gången han visat engagemang i Melodifestivalen, btw). Och så var det ju den där norska tuttchocken ...

UPDATE Där ser man. En officer och en gentleman-piloten var Fame Factory-vinnaren Johan Becker.

Melodifestivalen, Agnes, Anna Sahlin, Star Pilots, Thorleifs, Sarah Dawn Finer, Next 3, Malena Ernman, Susanne Alvengren

Den enda läsvärda stjärtnyheten just nu.

På det hemvändande X2000-tåget sitter Johan och jag och läser tidningar.
Jag läser om mode och han om vetenskap och historia.
Väldigt inkorrekt ur ett antigenuskonserverande perspektiv.
Just när jag befinner mig mitt ibland alla haremsbyxor och zebramönster läser Johan upp en helt oemotståndligt söt och charmig notis ur sin populärvetenskapliga tidning. (Det handlar visserligen om stjärtar men är betyligt intressantare än den här tröttsamma stjärt-"nyheten".)
Vilda delfiner gör cirkuskonster är rubriken och det handlar om hur delfinerna i Adelaide har börjat gå på stjärtfenan. Det är forskare vid Whale and Dolphins Conservation Society i Australien, som följt en flock delfiner i över 20 år som upptäckt detta. Att gå på stjärtfenan är tydligen något som bara tränade delfiner i fångenskap kan göra och därför beskrivs det som något extremt sällsynt. Troligen kommer det sig av att en av delfinerna i flocken (20-åriga Billie) som ung tillbringade tre veckor på ett delfinarium efter att ha fastnat bakom en sluss. Själv har Billie aldrig tränats i att gå på stjärtfenan, men forskarna menar att hon under sin tid i delfinariet måste ha spanat in hur de tama delfinerna fick mat när de gjorde detta trick. Först flera år senare började började Billie, av någon anledning, imitera tricket och nu har två andra delfiner i flocken anslutit sig till stjärtshowen.
Var inte det rart, så säg? Låt oss nu bara hålla en tumme för att det verkligen är sant också.

Whale and Dolphins Conservation Society, delfiner, delfintricks

Heavy metal till frukost.

Av olika anledningar blev det middag på hotellet igår.
Sheraton.
Säga vad man vill om det hotellet, men det är det mest internationella man kan bo på. Svenska pratas endast undantagsvis och det ger en skön, utlandsfeeling.
Ett par bord bort satt två åldrade rockmuppar, två penntroll med risigt, långt grått hår. Lite senare kom en rödslingad Rikard Wolff-lookalike och gjorde dom sällskap. Vi fnissade åt hur tragikomiska de såg ut och spekulerade i om det var något snedseglat litauiskt metal-gäng (men hörde sedan att det var en amerikan och två engelsmän).
Vid frukosten stod Rikard Wolff-typen och pratade med den scramblade-ägg-kocken om att dom hade gig i Göteborg i morgon. Då gjorde jag något väldigt okaraktäristiskt för mig, jag tog mod till mig och frågade vilket band han kom ifrån.
–Judas Priest, svarade han och med ens kändes det inte lika berättigat att fnissa längre.
Fortfarande lite tragik kanske, men också en stor portion vördnad.
När jag googlat lite förstår jag att det måste ha varit trummisen Scott Travis vi käkade bacon med på Sheraton i morse.

Men så modig som att be om att få ta en bild var jag inte.

UPDATE Här skriver DN en recension av Globenkonserten.

Judas Priest, Sheraton, Rikard Wolff, heavy metal, kändisar

Uppföljning på SJ-gnället.

Tjejen som svarade efter tjugo minuters telefonväntan var kanon.
Hon lyckades både boka om en biljett till för ett tåg som redan gått.
Och skaffa en hel drös goodwill-poäng till SJ.

SJ, SJ:s biljettbokning

Saker man hinner skriva medan man väntar på SJ:s kundtjänst, trots att man ringde på sekunden när dom öppnade.

När man bokar en så kallad sms-biljett (ombokningsbar) får man ett sms tillbaka, där det står att man ska besvara sms:et för att "checka in" sin biljett.
–Checka in en biljett, det måste vara galet formulerat, checka in gör man på hotell och flyg, dom måste mena bekräfta, tänker man och svarar förstår genast på messet.
När man senare kommer på att man behöver boka om sin ombokningsbara biljett får man uppgiften att den ombokningsbara biljetten inte går att boka om för den är redan incheckad.
–Men om du ringer Kundtjänst kan dom nog hjälpa dig, säger dom i Biljettbokningen och upplyser om att dom öppnar klockan nio.
(Hur kundföraktande är det inte att ha en verksamhet som pågår dygnet runt, och en kundtjänst som har kontorstider, förresten?)
På sekunden nio ringer man då (eftersom tåget går kvart över) och får reda på att "ditt samtal är placerat i kö, du har plats tretton".
Fjorton tjugo minuter och ett missat tåg senare sitter man fortfarade här och är "placerad i kö".
Det är väl en ensam stackare som sitter i Kundtjänst och tillgodoser hela Sveriges behov av tågrelaterade tjänster.
Hoppas han inte blir kissnödig.

SJ, SJ Biljettbokning

Krampgymnastisk övning.

I samma stund som jag upptäckte att min feja tryckts upp på resume.se:s (lurigt med genitiv-s på en url) förstasida infann sig en bloggmässig känsla av kramp.
–Det var det, nu har jag inga fler idéer. Inget mer att skriva om, tänker jag ibland. Idag var en sådan dag.
–Och just idag, när många kanske hittar hit från Resumé, ekar det i mitt idétomma huvud.
Men eftersom kramp bäst löser sig med hjälp av rörelse tänkte jag jiddra iväg några spridda ord som gymnastisk bloggövning i kramplösande syfte:
Nu sitter jag här på tåget igen, på väg till huvudstaden.
Vi ska göra så kallad offline på en reklamfilm. Jag ska nog inte ge mig på att definera det ordet exakt, för då blir det nog bara fel, men man klipper i den råa versionen är det bästa jag vågar mig på.
Några rader bort, vid platserna där man sitter mitt emot varandra, sitter ett gäng som har skrattat högt och e-n-e-r-v-e-r-a-n-d-e tillgjort sedan Alingsås. Dom får mig att tänka på den där scenen i Klassfesten när klassens töntar hamnar vid ett bord vid återträffen och dom fejkskrattar för att ge intryck av att dom minsann också har roligt.
Jamen, vänta lite, nu kanske krampen har släppt lite. Phu, vad skönt. Tack för din support.

The Good truth revisited.

Jag fick en utmaning av The terrible twins, att berätta sju hemligheter om mig själv.
Eftersom jag redan gjort det en gång länkar jag helt enkelt till ett gammalt inlägg som heter The Good Truth.
Jag känner att mina utmaningspropåer till andra för länge sedan är slutkörda, så därför är det helt upp till var och en som känner sig manad att haka på och ta utmaningen vidare.

Up and running.

Nu ligger min andra Resumékrönika uppe för läsning.

It goes something like this:

Konsten att förlama en copywriter.

Stupefy! lyder en lamslagningstrollformel i Harry Potter. Det finns ett antal sätt att uppnå samma effekt med en copywriter utan att använda trolldom.
Här är ett par av de mest verksamma jag stött på:
• Att varje gång man får ett manus, ibland utan att ens titta på det först, med dramatisk röst fråga: – Är det här verkligen det bästa du kan?
• Att ge för lite information i briefen (”för jag vill ju inte styra er för mycket”) och sedan nogsamt poängtera och kritisera de felaktigheter som ingen utanför den innersta företagskretsen rimligen kunnat känna till.
Bland alla pålästa och sympatiska kunder jag haft genom åren är det ett par, tre som avvikit kraftigt åt minushållet.
Av någon olycklig slump (?) är de samtliga kvinnor.
De vore knappast krönikestoff om de varit bara lite griska eller njugga, nej, jag pratar om kvinnor som verkligen njuter av att plåga och dominera stackars oskyldiga copywriters.
Näringslivets dominatrixer, skulle man kunna kalla dem.
Den första kom i min väg via ett tyskt kosmetikaföretag.
– Hurra! Jag ska få jobba med smink! jublade jag inombords inför första briefmötet.
Varenda stavelse jag presenterade för kosmetikdominatrixen använde hon sedan för att piska upp mig med. Ingenting dög. Till sist var jag skräckslagen, oförmögen att skriva och beredd att fly ut över takåsarna när telefonen ringde. För jag visste att varje gång jag lyfte på luren kunde jag bli pulveriserad eller nedmonterad till mina allra minsta och ynkligaste beståndsdelar.
Nästa kvinna i tortyrkammaren kom från ett bostadsbolag. Hon gav mig precis lagom för lite information så att det inte skulle bli helt rätt. Sedan skickade hon korr efter korr tills varje ord var EXAKT så som hon själv hade formulerat dem om hon hade skrivit hela texten själv. En process som förstås också ledde till skrivmässig totalförlamning.
Den tredje … Äsch, henne tar jag en annan gång.
Jag har märkt att en del kunder verkar tro att byrån slappar till sig om de visar den sin uppskattning. Att den ska hållas kort. Inget kunde vara mer felaktigt. Egentligen är det ganska enkelt att få sin byrå att prestera mångdubbelt bättre. Det är bara att lägga mer energi på att uppmuntra än på att trycka ned. Att inse att en kreatör är som ett barn som håller upp en teckning för mamma eller pappa och säger: ”Titta vad duktig jag är!”. Ställ höga krav, men beröm också det lilla kreatörsbarnet när det är berättigat, är mitt tips. Det kostar så lite men kan ge avkastning både här och där.

Gästtyckare, Resumé, krönika, copywriter, reklambranschen

"De va ju mycke Vietnamkrige dårå"

På Svd:s ledarredaktions YouTube-torsdag (eller, i det här fallet SVT Play-torsdag) hittar jag den här intervjun med Mona Sahlin från Rapport 1979, dårå.
Som SvD påpekar är hon en väääldigt flitig brukare av ordet "va".
Om du hade sett den här bruttan bli intervjuad i en lekpark, då, när det sändes, hade du då gissat att hon skulle bli sossarnas framtida partiledare?


SvD:s ledarblogg, YouTube-torsdag, Mona Sahlin, Rapport

Debattglad!

Det här är så coolt så att det inte är sant.
Nästa onsdag, klockan 21.30, ska vår egen superkvinna, Mymlan debattera med självaste Jan Guillou i Babel som går i SVT2.
Vad dom ska battla om?
Bloggar vs. gamm-media, förstås.

Babel, Mymlan, Jan Guillou, bloggar, gammelmedia, debatt

Ordförståelse.

De ringde från Resumé och sa att det var ett ord jag använt i min krönika som ingen förstod.
Det var ordet grisk.
När jag slår upp det inser jag att jag inte heller förstått det, för jag använde det i en annan betydelse än den som SAOB ger.
Dessutom börjar jag undra om det är jag eller Krösamaja som valt att använda ordet grisk i en Resumékrönika 2009. SAOB nämner i samband med ordförklaringen att det är starkt bygdemålsfärgat och bjuder på två citat med ordet i – ett från 1883 och ett från 1899.
Känns jävligt reklamigt, liksom.


Jag trodde det betydde sur, grinig, men SAOB säger alltså hetsig, ivrig.
Visste du vad grisk betydde innan du läste det här?

Ett betydligt torftigare inlägg.

Då var Guldäggets juryarbete över för min del. Och det mildaste ordet jag kan beskriva min upplevelse med är – snopet. Jag fick ha gårdagens och dagens möten och röstande i min säng på hotellrummet.
Via telefon och dator, alltså.
(Anledningen till det är den här.)
Så istället för ett inlägg med anekdoter från Guldäggsjuryn, Månadens Print-mötet, en reklamfilmsinspelning, trevliga middagar och Stockholms nöjesliv får ni hålla till godo med betydligt mer ... urlakade spaningar, nämligen att:
-Två personer med initialerna AB hade frukostmöte på Rival igår – Alexander Bard och Alice Bah. Dock inte tillsammans.
-Den rätte för Rosing lyckades med konststycket att få Linda Rosing att framstå som den klokaste, mest sansade och jordnära personen.
I hela programmet.
-Jag inte för en sekund tror att kampsportskillen i ovan nämnda dokusåpa är på riktigt.
-Imorgon kommer min nya krönika i Resumé. Alltid något.
-En bärbar dator är en ganska bra ersättare till en varmvattenflaska på magen.
-Jag redan igår kräktes på all rapportering om Victoria och Daniel. Bokstavligen.
-Men att jag ändå inte kan låta bli att konstatera att dagens Aftonbladet vill får det att se ut som om Victoria spelade upp den gamla fejkade-orgasm-scenen från När Harry mötte Sally när hon svarade på Daniels frieri. Vad är väl ett simpelt klick mot det här?


Guldägget, kräksjuka, Rival, Alexander Bard, Alice Bah, Den rätte för Rosing, Linda Rosing, Victoria och Daniel, Aftonbladet, När Harry mötte Sally, fejkad orgasm, Meg Ryan

Obligatoriskt bloggämne idag.

Jag inser att jag har lyckats pricka in en sjukdag framför teven en historisk dag.
Gång på gång har exalterade mediemän i sina bästa år berättat om Victorias och Daniels förlovning som om det var det bästa som hänt dem i hela deras liv.
Och jag som trodde att kungahuset var något för gamla tanter.
Hursomhelst, här är filmen som visar den avlappnade och informella stämning som råder när kungen berättar om förlovningen (eller offentliggör eklateringen, som han säger) och samtliga inblandade brister ut i manusbundna tacktal, som vore det Oscarsgala.


Victoria och Daniels förlovning, Victoria, förlovning, Daniel Westling, kungens tal, YouTube, videoklipp

From the bright side.

Nu har jag lyckats ta mig ur sjuksängen för att ta en dusch och samtidigt observerat den lilla uppsidan som ett dygn av reverserat födointag för med sig:
Hej, höftben! Det var länge sedan.

Det blir inte alltid som man tänkt sig.

Du har säkert sett reklamfilmerna för ProViva, där någon befinner sig i en fantastiskt trevlig situation och ändå säger Det känns inte riktigt bra nu eftersom magen inte är som den ska.
Ungefär så har jag haft det.
Igår var alltså första dagen för Guldäggsjuryarbetet, ungefär det roligaste som finns. Jag kände redan på morgonen att jag inte mådde bra alls, men stålsatte mig och åkte till Nacka Strand och Tornvillan som är årets, väldigt vackra, jurylokal.
Att gå runt bland Sveriges reklam-hot-shots med ett ansträngt uttryck i ansiktet, en känsla av att magen är i gallopperande olag och ha en skräckkänsla över att någon ska komma fram och vill ha en kram, så att jag blir tvungen att mota bort vederbörande och säga Nä, jag ska nog inte kramas idag, jag mår inte riktigt bra, är ingen drömsituation, jag lovar.
Man vill ju gärna ge ett hyfsat intryck, liksom.
Jag lyckades dock lyssna igenom alla anmälda radiospottar och även göra den första röstningen, men sedan var det kört. Taxi tillbaka till hotellet och ... Ja, du har förstås också haft en rejäl magsjuka, så jag behöver inte gå in på några detaljer.
Så idag ligger jag i hotellsängen, urlakad, deppig och darrig, och kommer alltså att missa den roligaste av de tre jurydagarna. Åtminstone.
Jävla skit.

Är Lindas heder en handelsvara?

Just nu sitter jag på tåget och är på väg till Stockholm. I morgon börjar jobbet i Guldäggsjuryn, vilket ska bli otroligt kul. Radio handlar det om för min del den här gången, en kategori jag aldrig bedömt förut.
Som lägesrapport kan jag berätta att jag är jättehungrig och funderar på om man inte får någon macka i första klass på söndagarna (tydligen inte!) och bredvid mig sitter en tjej med ett väldigt signifikant The kristet utseende. Jag kan nog sätta en miljon på att hon är kyrklig på något sätt. Vetefan vad det är som ger den looken.
En annan sak jag bryder min lilla hjärna med är det här med Skugge vs. von Sydow igen. Är det som Deeped säger, att Linda bara skriver saker som "När man har barn så skiter man fullständigt i om man var "usel på ett möte", det är så fullständigt ointressant. Det enda som betyder nåt är ens barn och familj" för att skapa debatt, att lägga ut ett bete som Ebba, media och hela bloggvärlden tacksamt nappar på?
Kommer verkligen Linda ligga på sin sketna Jyskmadrass i kväll och nöjt konstatera att halva Sverige tycker att hon är en idiot?
Har hon inte nått en position där hon inte behöver sälja ut sin heder så billigt?
Eller är det de där storhandlingarna på Coop Forum för 1.500:-, flera gånger i veckan som ska finansieras till varje pris?
Förklara gärna den som vet.

Linda Skugge, Ebba von Sydow, bloggbråk, Guldägget

Blogghistoriskt hallaballoo.

När jag bara bloggat i några månader trampade jag helt ovetande rakt i ett av bloggvärldens mest ilsket surrande getingbon. Det var när jag skrev om Vecko-Revyns horartikel. Aldrig hade jag kunnat ana vilket jävla liv det skulle bli, rent ut sagt, och jag hade defintivt inte trott att det var så bloggosfärkontroversiellt att ifrågasätta lämpligheten i att skriva en SYO-konsulentaktig artikel om prostitution i fjortisarnas eget husorgan.
Just nu har Mymlan reprissändningar från just den här tiden, och via den hittar jag hennes kloka klargörande av sin ställning i horfrågan, ett inlägg hon kallade Hora eller städerska?. Att idag läsa kommentarerna där är stor underhållning. För mig är det dessutom lite blogghistoriskt, eftersom det var här någonstans som Mymlan, Deeped och jag "träffades" och jag blev en bloggare "på riktigt".
I rollerna som kommentatorer till Hora eller städerska? hittar vi följande figurer:
-En sansad moderator som håller ordning på kombattanterna (Mymlan).
-En rödkindad nybörjarbloggare som inte vill lämna några påhopp oemotsagda (jag).
-En representat för yrket i fråga (Isabella).
-En slugger som går på kollisionskurs med det mesta (Deeped).
-Ett äkta provokationstroll som går in för sin roll i 180 (Berndt).
-The original horkramare (Blogge Bloggelito).
-En pajas som hoppar in med jämna mellanrum och drar snuskvitsar (WB).
Upplagt för pajkastning av den högre skolan, med andra ord. Klart rekommenderad söndagsläsning!

prostitution, horor, vecko-revyn, mymlan, deeped, horstigma, yrkesvägledning

Melodi nummer ... (Leksand edition).

1. Velvet. Gult kort för att utgått från kvällstidningsrubben "Troschock"och tagit resten därifrån.
2. Rigo The Topaz Sound feat. Red Fox. Hade fullt upp med att kolla vad dom egentligen hette. Hörde egentligen inget minnesvärt med låten.
3. Molly Sandén. Går säkert vidare. Men finns det inga unga förmågor som kan få ärva Pling Forsmans klyschlåda full med stjärnor, änglar och vindar?
4. EMD. Går säkert också vidare. Men för att vara ett gäng som cashar hem på sexighet, är det förvånande att se att de satsat på en Graucho Marx-look på scenen.
5. Mikael Rickfors. Satt bara och tänkte på vilken låt han snott beatet från. Till sist kom jag på det: My Sharona.
6. Maja Gullstrand: Som gammal Fame Factory-tittare kommer jag väl ihåg Maja. Men den här mellanmjölkiga Bo Kaspers-aktiga låten glömmer jag snabbt.
7. Sofia. Det är inte bara reglerna som är märkliga i årets upplaga. Vad gör Greklands deltävling i Leksand?
8. BWO. Alexander Bard: You´re totally alone om att låtsasspela keyboard i rymddräkt och ridhjälm. Men bäst låt hittills. Fast konkurrensen har inte direkt varit mördande. Om man säger så.

Melodifestivalen, Molly Sandén, EMD, Mikael Rickfors, Maja Gullstrand, BWO, Alexander Bard

Hur många ingår i en trekant med EMD?

Innan första låten ens kört igång har (den mycket motvilliga melodifestivaltittaren) Johan sagt en smart och en ... lite mindre initierad sak:
–En trekant med EM*mummel*, det måste väl bli en en fyrkant?
Några sekunder senare:
–Jaha, sa hon EMD, jag trodde hon sa EMV (egna märkesvaror).
Var och en har sina specialistområden.

Melodifestivalen, EMD, EMV

Får man bara gnälla när man ligger på en madrass från Jysk och ammar?

Vissa förändras till oigenkännlighet när de blir föräldrar.
En del till det bättre, men tyvärr transformeras ganska många till ett ganska outhärdligt präktigt, humorbefriat och inskränkt jag.
Linda Skugge är nog den främsta frontfiguren för den där andra varianten av förändrad personlighet efter barnafödande.
Idag har det utbrutit en catfight i gnäll mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow.
Med anledning av att Ebba har blivit representant för något som heter 2,6-miljonersklubben, och som verkar för yngre kvinnors hälsa, (speciellt när det gäller stress och depressioner) har Linda i sin blogg förklarat varför Ebba inte är ett bra val och att hon inte har rätt att gnälla över att hon är stressad eftersom hon inte:
-Har skaffat tre barn innan hon är 35 år.
-Tar hand om dessa tre barn nästan helt själv.
-Är ensam ansvarig för "huset, tomten, bilen, allt".
-Storhandlar på Coop för 1.500:-, flera gånger i veckan.
-Sover på en sketen madrass från Jysk.
-Har nattat tre barn ensam och ammat nätterna igenom.
-Har barn som tränar gymnastik tio timmar i veckan och tävlar ofta i andra kommuner.
Alla dessa (extremt självvalda) faktorer är, enligt Linda, det enda som kvalificerar för att få känna sig stressad och gnälla om det.
Och som om inte det räckte, frågar sig Linda, väldigt nyanserat: Kan inte alla unga brudar bara skaffa barn och börja leva ett liv som finns på riktigt?
Som tur är visar Ebba att hon är väldigt mycket mer än en "dagens outfit"-bloggare när hon helt klockrent, och förvånansvärt oaffekterat, svarar Linda i Expressen (och i sin egen blogg).
Heja Ebba! Nu kommer jag plötsligt ihåg varför din blogg var en av de första jag följde.

För det är väl inte så att det här är en uppgjord match som 2,6-miljonersklubben iscensatt för att får uppmärksamhet av det här slaget? I så fall har dom lyckats.

(Två andra som redan behandlat ämnet, och gjort det på ett ypperligt sätt, är Elias Betinakis och Popjunkien.)

Linda Skugge, Ebba von Sydow, 2, 6-miljonersklubben, gnäll, stress, depressioner, Expressen

Animal vänskap.

För ett par veckor sedan fick jag en vänskapsförfrågan på Facebook av en gris.
Idag av en räv.


Det är årets Guldäggskampanj som håller på att förvandla min vänlista till ett zoo.
Jag har ingen aning om vart det ska bära hän, men det ska onekligen bli intressant att se vad de små djuren tar sig till.
Och apropå djur, du har väl inte missat reklamfilmen för Samsungs mobil, där olika små djur demonstrerar alternativa användningsområden för en touchscreen?

Guldägget, Rut Granberg, Byråräven, Samsung, Youtube, videoklipp

Målgrupp: Tant.

Vid trettiotre, e man passé sjöng Hasse och Tage en gång för länge sedan.
Jag har en uppdaterad version av när man har passerat bäst-före-datum:
När man får utskick från Hemmets Journal e man passé.

Jag är dessutom så körd att det inte anses värt att slösa fyrfärg, glättat papper eller bildroyalties på mig. Nej, ett fult, taffligt, dassigt, billigt och slappt utskick får jag hålla tillgodo med, eftersom jag ändå är en orkes- och omdömeslös gammal kärring utan förmåga att uppskatta vare sig kvalitet eller finess, tycks man tänka.
Som grädde på det förolämpande trötta utskicksmoset har dom mage att inleda det hela med ett Grattis! och fortsätter med att berätta om alla stickrecept, kryssbilagor och sodukosidor som dom kommer att förgylla min framtid med.
Tack för den, Egmonts mediebyrå! You made my day.

Hemmets Journal, DR, Egmont, mediebyråer, målgrupper, utskick, tanter

Jag ligger efter.

Med att läsa tidningar, se på nyheter, pussa på mina barn, läsa läxor med dem, se på teve, läsa böcker, promenera, städa, tvätta, sova, göra spellistor, lyssna på musik, träffa kompisar, träna, måla naglar, bodyscrubba, blogga och dricka vin.
(Ok, de två sista jobbar jag på as we speak.)
Och hur mycket jag än förespråkar och uppskattar alla nya media och kanaler har jag några fler punkter på min lista där jag ligger efter, än jag hade i samma läge för några år sedan:
Jag ligger efter med att svara på kommentarer, uppdatera min status på Facebook, svara på kommentarer om min status på Facebook, svara på inbjudningar på Facebook, svara på Twitterreplies, uppdatera min status på Twitter, läsa vad andra twittrar om, läsa bloggar, kommentera på bloggar, kommentera på forum, länka till intressanta artiklar, läsa mail, svara på mail ...
Så här är ett meddelande till dig som just nu tänker att jag är mallig/stöddig/sur/arrogant/trist/negligerande/korkad/dålig kompis som inte svarar eller responderar på något du skrivit eller på annat sätt adresserat mig: Jag ligger efter. Det är hela storyn. Hoppas på att komma i fatt igen snart. Tack för att du förstår. Kram!

Twitter, Facebook, bloggar, stress, tidsbrist

Krönikörer.

Nu är det Niclas (oftast känd som Deeped) tur att krönikera för Resumé.
Vänta nu.
Det måste betyda att det är dags för mig att känna panikartad prestationsångest mig som Carrie.

Gossarnas nya hem.

De senaste inläggen har varit GOSS-relaterade.
Och här kommer ett till.
Idag har vi lanserat vår nya, alldeles egna hemsida.
Mycket fokuserad på att du ska kunna frossa i alla jobb som vi gjort.
Gå in här och kolla så får du se vad vi har haft för oss på dagarna.

UPDATE Här skriver Resumé om den nya siten. Med betygsättning och allt.
GOSS, reklambyrå, hemsida, webb

Alternativsysselsättning

Om du tröttnar på att läsa om Saab och GM idag, så kan du ju alltid gå in på nya kalles.se en stund.
Där kan du inte bara Kallegrafera dig själv, utan även vara med i en tävling som går ut på att tömma internet på prickar.
(Så det gäller att passa på att läsa igenom nätet innan mission är accomplished, med andra ord.)

Go Göteeeeet!

Hur gött var det på en skala att se den här synen i dagens DI, egentligen?


UPDATE Här skriver Resumé om tävlingen.
Dagens Industri, DI, Regi, Årets byrå, Forsman & Bodenfors, GOSS

Storbyråerna på Årets byrå – jag har hela listan.

Fick just en rapport från Årets byrå-galan på Oscarsteatern.
Så här såg blev resultatet bland storbyråerna:
1. Forsman & Bodenfors.
2. Åkestam Holst.
3. Fältman & Malmén.
4. King.
5. Volt.
6. SWE.
7. DDB.
8. Stendahls.
9. Jerlov.
10. Valentin Byhr.

UPDATE Här har Dagens Media lagt ut vinnarna i alla kategorierna. (Och väljer att toppa med mediebyråerna.)
Och apropå allt och inget, ser här att Björn Rietz blir tar över efter Pia Grahn Brikell som VD för Reklamförbundet.

Årets byrå, regi, Forsman & Bodenfors, Åkestam Holst, Fältman & Malmén, King, SWE, DDB, Stendahls, Jerlov, Valentin Byhr, reklambyråer, DI.

Årets byrå = GOSS

Johan ringde just och berättade att vi vunnit i Regis tävling Årets byrå.
Det betyder faktiskt att våra kunder är de mest nöjda av alla medelstora byråers kunder i Sverige, just nu.
Vilket bekräftar resultatet från Resumés Sveriges bästa byrå.
Skål för det!

(Vem som vann någon annan kategori fick jag aldrig höra, för det var sånt liv där på Oscarsteatern att han inte hörde vad jag sa.)

Årets byrå, Regi, DI, Oscarsteatern, GOSS, Reklambyrå

Bli först med att göra en kaviatar.

För bara ett par timmar sedan lanserades nya kalles.se (som vi jobbat med).
Där kan du, för första gången i världshistorien, göra dig själv som tubkillen nummer ett.
En kaviatar, helt enkelt.
Så här blev jag:


UPDATE Här skriver Resumé om kampanjen.
Och här är Dagens Medias artikel (med sedvanliga surkommentarer).

Kalles kaviar, kaviatar, avatar

Vad sa han?

Deeped är just nu med i Gomorron Sverige och pratar bland annat om Pirate Bayrättegången.
Men, vad hör jag?
Sa han att han uppdaterar sina mikrobloggar via Melodifestivalen?
Han måste ha varit inne här lite för ofta på sistone ;-).

UPDATE Här kan du se klippet (och lyssna själv vid 1:22).

Gomorron Sverige, SVT, Niclas Strandh, Deeped, The Pirate Bay, rättegång

Förflyttning.

Jag höll ju alldeles på att glömma att jag fått en uppmaning av Lotten att märka ut min gamla skolväg på kartan.
Men eftersom min gamla skola is no more (mögel och fuskbygge) har jag istället märkt ut den patetiskt korta sträcka som jag förlyttat mig i livet, mellan mitt barndomshem och där jag bor nu:

Två som däremot gjort stora förflyttningar i livet är Charlie Truck och Susanna.
Känner er gärna utmanade (eller, för att använda Lottenterminologi, uppmanade) att berätta lite om hur det är bosätta sig så långt bort.

Nu ska jag se på Deeped på Gomorrron Sverige.