onsdag 6 februari 2013

Rapport från nätets danger zone

Gårdagens snackis var det här skrämmande och sorgliga klippet som är en slags trailer för kvällens avsnitt av Uppdrag Granskning: Ironiskt nog är kommentarsfältet till klippet nästan lika sorgligt.

Jag vill inte på något vis jämföra mig med vad de här kvinnorna blivit utsatta för, men jag har känt att jag har rört mig i väldigt ett minerat område de senaste dagarna, när jag skrivit inlägg som ifrågasatt manliga strukturer och tangerat näthat, dessutom på en plattform som är mer publik än den här.
Här är ett axplock av hur tongångarna har gått:
Det här var den populäraste kommentaren på SvD:bloggen. Hela femtio personer kastade sig på like-knappen.







Den här kommentaren tangerade förresten det jag var inne på här, att vilja döda debatten genom att ställa allt mot frågor om liv och död:

I morse var det någon som skrev det här (och drog paralleller till gruppen som för övrigt lade ner igår):
Förutom att det nästan är rörande att han som skrivit detta anser sig tillhöra en förtryckt grupp i samhället, så har det funnits en tendens på sistone att när vita män över fyrtio gett sig in i debatten får de snabbt höra att de just är vita kränkta män. Eftersom jag tycker att man ska argumentera i sak och fokusera på person är det ingen utveckling som jag applåderar (även om jag i smyg kan tycka att det är nyttigt att vissa får smaka på egen medicin).

3 kommentarer:

mikaels sa...

Hej Ulrika,
ser att min kommentar från marathonbloggen nu hittat till din blogg också, och det är väl...eh, kul...tror jag.
Hursomhelst står jag för att jag tycker du var proxy-kränkt, dvs kränkt i någon annans ställe (som ju dessutom visade sig inte alls vara kränkt), men det vet du ju redan, efter vår mailväxling, eller hur?
Son näthat måste nog kommentarerna på Petras blogg ränkas som hyfsat milda, eller?

Ulrika Good sa...

Hej Mikael! Men var jag verkligen så kränkt? Eller var det en bildanalys som pekade på något? Det var så surrealistiskt hur alla valde att inte vilja se detta.
Jag uppskattar mycket att du fortsätter konversationen och är resonabel. Jag påstår inte att detta var något allvarligt näthat, bara att det här uppenbarligen var ett minerat område jag rörde mig inom. Jag har aldrig fått så starka och många reaktioner (nästan) på någonting jag skrivit förut. Och även om det kanske inte är hat, så är det ganska hårda tongångar som jag inte heller är van vid.

mikaels sa...

Nej, det visade ju sig sen att du faktiskt inte var kränkt, alltså inte heller proxy-kränkt, även om det verkade så från början, och jag ändrade ju mig också (fast det inlägget fick inte plats på din blogg ;)).
Min reaktion var möjligen överdriven, liksom ditt inlägg möjligen var tillspetsat, men det redde vi ju ut.
Just nu tycker jag debattläget är rätt trist, en invandringskritiker skjuts i Köpenhamn och alla twittrar om elaka email till journalister, dödshoten är så förfärliga medan Lars Vilks faktiskt blivit både attackerad, mordbränd och påhoppad. Varför är det major news när någon kallar Åsa Linderberg för elaka saker, men business as usual när meningsmotsåndare skjuts ned? Är det för att de är män, har fel åsikter, eller av någon annan anledning?