lördag 14 januari 2012

Hur jag började som copywriter.

Jag tömde ett förråd förra helgen och då hittade jag ett föredrag som jag höll för copywriterstudenterna på IHM när jag var 26 år. Så här löd första delen av det:

"När jag gick i åttonde klass fick vi i uppgift av vår lärare att ta reda på så mycket vi kunde om något yrke vi tyckte verkade intressant. De flesta valde att undersöka mer traditionella yrken, som sjuksköterska, lärare, målare och lokförare, men jag valde något så konstigt som copywriter.
Efter att ha intervjuat folk inom reklambranschen fick jag reda på att för att ha förutsättningar att bli en bra copywriter krävdes följande egenskaper:
  • Känsla för det svenska språket och dess möjligheter. 
  • Nyfiken och intresserad av att lära sig mycket om vitt skilda ämnen. 
  • Förmåga att arbeta i grupp. 
  • Idérik och kreativ. 
  • Analytisk. 
  • Allmänbildad. 
När jag några år senare faktiskt började arbeta som copywriter insåg jag snabbt att det var andra egenskaper som var ännu viktigare för att kunna lyckas och göra karriär, nämligen: 
  • Man skulle vara man.
  • Man skulle vara mellan 28 och 37 år.
  • Man skulle ha skäggstubb. 
  • Man skulle ha glasögon (helst med blå bågar) /här visade jag en bild på Bosse Rönnberg/
  • Man skulle ha jobbat i femton år som copywriter.
Som nittonårig flicksnärta med kontaktlinser och gymnasiekompetens insåg jag att jag skulle ha svårt att uppfylla majoriteten av dessa krav, men skam den som ger sig. 
Att säga att jag började arbeta som copywriter är dock att gå händelserna i förväg. Genom kontakter (naturligtvis) hade jag fått jobb direkt efter gymnasiet som assistent/hjälpreda/alltiallo på det som då var Göteborgs största reklambyrå. Det var i mitten av åttiotalet och tiderna var betydligt mer gynnsamma än idag. 
Efter att ha kokat en ansenlig mängd kaffe, lånat fotorekvesita i diverse butiker, varit kameraslav i reprokameran, och korrekturläst 84-sidiga kataloger var jag på god väg att tänka att reklambranschen inte var något för mig. 
Men så kom vändningen när någon äntligen insåg vad det var jag passade för. De där 84-sidiga katalogerna var julkataloger för Järniabutikerna. Och någon skulle ju skriva alla produkttexter om "elvisp med tre hastigheter och degkrokar. För 298:- Nu 175:-". Eftersom detta inte var någon högprioriterad uppgift hos byråns övriga copywriters så gav de utan vidare den uppgiften till mig. 
När jag nu väl fått en copyuppgift gav jag mig inte förrän jag lagt mig i så mycket att jag fick börja mer än produkttexter för Järnia. 
Om hälsokostpreparat.
Och pensionärskläder. 
Till slut hade jag nästlat mig in tillräckligt mycket för att börja skiva för KappAhl. Eftersom även KappAhl-annonserna hade produkttexter tyckte man att man kunde ha nytta av mig där. När jag jobbat enbart med KappAhl i kanske fyra månader sa den ordinarie copywritern upp sig och slutade. Plötsligt stod lilla jag där med copyansvaret för ett konto värt 65 miljoner. Men så kunde det ju inte fortsätta, det insåg både jag, KappAhl och byrån jag jobbade på. 
Så ganska snart började en ny copywriter som hade både skäggstubb och blå glasögon. Vi skulle ta oss an uppgiften tillsammans. 
Vi lyckades faktiskt så bra att vi blev fällda av marknadsdomstolen, fick ett vite på 50 000:- och hamnade i boken om marknadsföringslagen.
Att ha KappAhl som en av sina första kunder var nästan oförskämt bra. Jag lärde mig verkligen enormt mycket på det. Jag fick jobba i många olika medier, dagspress, populärpress, DR och utomhus. Jag fick lära mig att tala till många olika målgrupper, från tonåringar och barnfamiljer till pensionärer. Vi fick omedelbar respons på om våra annonser hade fungerat eller ej, dagligen kom rapporter om försäljningen av annonsplagget i landets samtliga butiker." 

Gott nytt år, förresten! Jag kan inte lova att jag ska bli en mer flitig bloggare än jag varit under slutet av 2011, men jag kan lova att jag ska försöka. Tack för att du fortfarande läser!

7 kommentarer:

deeped sa...

värd att uppmärksammas den texten i annonsen.

Ulrika Good sa...

Så här står det i annonsen (som var för KappAhls extrafina kostymer):

ARMA NI
som fortsätter att betala för mycket.

Jämför gärna med de dyra kusinerna från Italien. Det är inte mycket som skiljer, kanske är det bara den lilla skrytetiketten i nacken och några tusenlappar på priset.

Carin Fedlund sa...

Historien tål att berättas, spridas och fundera över.
Än idag.
Lyckligtvis har det blivit lite enklare för kvinnor. I alla fall att få bli copywriters...
Synd att det inte fanns Guldskriftspris på den tiden. Den här lilla annonsen borde varit kandidat, i all sin enkelhet.

Anonym sa...

Jag har inte besökt din blogg tidigare, men hamnade här via Pleasecopyme och läste igenom några inlägg. Vill bara säga att du är fantastisk! Du reflekterar så träffsäkert över denna (jävla) ojämnställdhet som faktiskt präglar reklambranschen. Som tjej ska man gärna spela på någon form av naiv kvinnlighet för att komma framåt i branschen och akta sig för att ha skinn på näsan och stå upp för sig själv, för då anses man bråkig och jobbig (av män såklart). Jag är så spyless på att prestera 150% hela tiden och bara bita ihop när jag får veta att jag får typ hälften så mycket i lön som mina manliga kollegor. Är det inte jävligt dags för en reklambyrå med bara kvinnor i ledningen?

Patrik Spång sa...

Roligt. Kom ihåg annonsen från den tjocka boken om marknadsrätt. Så det var du! I samma bok fanns en annan fälld annons, för en sportfiskeaffär i Norrland. Rubriken var: "När gav du din fru spö sist". Ouch.

Men företaget Hugo Buss har klarat sig: http://www.hugobuss.se/

Terese Mörtvik sa...

Inspirerande läsning. Försöker också få in en fot som Copywriter någonstans, men om Moment 22 lever och frodas någonstans så är det i Reklambranschen.

Anonym sa...

Arma Ni.
Jag kommer fortfarande ihåg det där föredraget, från vintern 1991. Det var bra!
Satt själv där på bänken. Minns att Thomas Hedberg presenterade dig.
Nils Johansson