tisdag 22 februari 2011

Den oväntade otrevligheten.

Ibland använder Johan och jag oss av uttrycket "det får du faktiskt respektera". Vi gör det med osynliga citationstecken som hänsyftar från en chef jag hade en gång. Han hade en unik förmåga att vara osympatisk och reta upp människor just när det minst anade det. En gång ringde han Johan för att berätta att han skulle ge honom något, jag kommer inte ihåg vad, men vi säger att det var biljetter till en Frölundamatch. Som avslutning på denna givmilda handling säger han: "...men jag kan inte ge dig fler än två biljetter, det får du faktiskt respektera!".
Det som händer då är att man reagerar "Fuck you, gubbe! Jag har inte bett om några biljetter, du kan ta din Frölundamatch och stoppa upp i...". Onekligen ganska bra jobbat att försätta någon i den sinnesstämningen efter att just ha gett dem en fin gåva, inte san?
Har du några exempel på andra oväntade otrevligheter? Det här känns som en outforskad arena där det kan finnas en del av intresse att botanisera i.

17 kommentarer:

Hasse sa...

En chef jag hade svarade väldigt ofta med "Jag hör vad du säger" när man kom med problem till honom. Kändes väldigt frustrerande efter att man precis avlagt en lång och väl förberedd lägesrapport om en situation som närmast var ohållbar.

Vet inte detta klassar in som en oväntad otrevlighet, men det var det första jag tänkte på och det framkallade liknande känsla som den du beskriver.

Anders sa...

Kanske inte osympatiskt, men väl så retligt är folk som slänger in "... om du förstår vad jag menar" titt som tätt och konversationer, vad än för banaliteter som avhandlas. Som om man vore trögfattad.

För att inte tala om ett upprepat och opåkallat "missförstå mig rätt". Morr.

crw sa...

Jag råkade ut för en hel del oväntade otrevligheter när jag arbetade som telefonist för ett antal år sedan. Kunder kunde vara helt normaltrevliga under samtalets gång, för att sedan lägga på luren utan ett ord när de hade fått reda på vad de ville. Jag antar att det gör ont för vissa att säga "tack". En variant på otrevligheten var att kläcka ur sig en pubertal oförskämdhet innan klicket.

Att luftstrypa dessa kunder skänkte sin begränsade tillfredsställelse.

Anonym sa...

Till Hasse:

Svaret 'jag hör vad du säger' betyder att dina points inte är valid och att chefen kommer att fortsätta efter tidigare utstakad agenda.

Otrevligt? Mja, faktiskt mera ett exempel på att du som medarbetare behöver slipa på dina argument till nästa gång. Och förmodligen att sluta problematisera så mycket och istället själv agera proaktivt.

Ulrika Good sa...

Anonym: Där tog du upp en annan företeelse som jag tänkt mycket på, nämligen att kalla all form av kritiskt tänkande för "problematisering". Vad är det om inte en härskarteknik för att slippa bli ifrågasatt? Och "istället själv agera proaktivt"? Kan lika gärna betyda att du ska kratta manegegen för en inkompetent chef.

Skrymta sa...

Ah, jag när tanken att en dag skriva en floskelbok. Kanske borde bli en floskelblogg istället. Några av mina favoriter är:

"Du gör som du vill, det har du ju alltid gjort". Efter att ha sagt till något exakt hur den sak agera.

"Så'n är jag!". Ett sätt att kapa till sig mer beröm än man fått. Någon säger till exempel "Det var snällt av dig" och får svaret "Så'n är jag".

"... du som har gått och läst". Ett härligt bildningsförakt. "Det här ska väl du klara av, du som har gått och läst".

och så vidare och så vidare.

Ulrika Good sa...

WTF, manenenenegegegen. Manegen ska det vara.

Johan sa...

När jag för två år sedan skrev för bloggrecensionssiten The Critics drabbades mina kollegor och jag av oväntad otrevlighet. Den var oväntad i den meningen att, det var inte de få som sågades som tog mest illa upp.
De flesta ryckte på axlarna. En skrev faktiskt ett långt tackmail, där hon påpekade att det var bra och roligt skrivet. (en oväntad trevlighet!)
Det var istället de bloggare som fick medelbetyg som gick i taket. I långa haranger öste de, och deras hastigt ihopsamlade kompisar, sin ilska och frustration över uteblivna toppbetyg. Det var oväntat och lite underligt.

Ulrika Good sa...

Johan: När jag för två år sedan skrev ett inlägg där jag kritiserade The Critics drabbades jag av en lika väntad som furiös otrevlighet :). I kommentatorsfältet, har aldrig upplevt dess like varken förr eller senare.

Johan sa...

Ha ha, just det.
Fast nog måste det ha stormat mer här än den gången?

Nemo sa...

Styrkebeskedet (ironi) "... om man skall vara helt arlig" blir for mig ett satt att tala om att "Vanligtvis ar jag inte att lita pa"

Nemo - a guy without pricks on Bali

Johan sa...

Hej Nemo!
Du är inte på väg till eller ifrån Australien? :)

Soffan sa...

Har vi otaliga tillfällen fått höra från min far att "jag älskar dig hemskt mycket, men du är dum ibland". Vår generation väder på frasen: "du är dum ibland, men jag älskar dig ändå". Min pappa förstår inte skillnaden och jag är övertygad om att han inte är ensam om det.

Anonym sa...

Soffan: Så gör min mormor ofta. Talar om hur mycket hon älskar mig, men avslutar alltid med att säga: "Ja, det är inte det att du inte kan vara jättejobbig ibland och du har ju dina fel och brister, men jag älskar dig ändå." Va? Den inledande trevliga kommentaren likson drunknar i den där sista inte direkt konstruktiva "kritiken" eller vad det nu är. Bra det där om att vi i vår generation vänder på det. Ska försöka med det nästa gång...

Emelie sa...

Märkligt att det ofta är chefer som lyckas med de här bevingade otrevligheterna. En chef jag haft en gång i tiden kläckte ur sig "Har du nya byxor? Du var så fin idag så jag kände inte igen dig."

Tack tack.

Anonym sa...

Hahah, den aaaaningen självgoda replik signaturen "Anonym" skrev till signaturen "Hasse" fick sitt rättmätiga bemötande av Ulrikas vassa penna. Kanske en oväntad otrevlighet för upphovsmannen. Dock till stor munterhet för mig. //Moncan

Hasse sa...

Som jag sa, så vet jag inte om mitt exempel klassade in som en oväntad otrevlighet.

Men den framkallade åtminstone en. Från en anonym, men ändå.

Och efter Ulrikas insiktsfulla respons känns ytterligare kommentarer överflödiga.