lördag 6 februari 2010

Rapport från min skämskudde.

Till skillnad från övriga familjemedlemmar ser jag fram emot Melodifestivalen med glädje. Bara jag hör signaturtruddelutten så blir jag på gott humör.
Även om det till stor del handlar om skadeglädje och håntittande.
Men premiären på 2010 års festivalmarathon gjorde mig mest förbannad. Det finns gränser för hur nära freakshowteve jag klarar av att se musiktävlingen degraderas till.
Ta programledarna.
Först hade vi Kristian Luuk – fantastisk.
Sedan, Petra Mede – alldeles utmärkt.
Vilket får årets programledartrio att kännas som fritt fall, kvalitetsmässigt.
Christine Melzer är kanon i Hey Baberiba, när hon gör imitationer. Men som direktsänd programledare är hon en gapig och övertaggad fasa. Måns Zelmerlöw känns som en välkammad rest från Hylands Hörnas dagar och Dolph är TUFF! Med stora bokstäver. Samt stel som ett granitblock.
Detta, ihop med ett ofattbart uselt manus, gjorde att ingen skämskudde kunde vara stor nog för att täcka behoven under den en och en halv timme långa sändningstiden.
Och apropå skämskudde, idén att låta de stackars artisterna stå i en studio och berätta sitt pinsammaste minne, blev en metaupplevelse i sig. Ett pinsammare minne än detta måste vara svårt att uppbringa.
Och vad hände med mellanakten? Var fanns motsvarigheten till Björn Gustafsson och Tingeling? Inte här i alla fall.
Men, låtarna då?
Dom tar vi en annan gång. Eller inte.
Om manuset var kliniskt fritt från skrattbar humor, fanns det desto mer i det ymnigt strömmande twitterflödet under sändningen.
Två av de bästa:

Om den hemska rapparen "Frispråkarn":s scenklädsel med röd kofta.

Om den enda låten som fick godkänt, och lyckligtvis gick vidare.

, , , ,

11 kommentarer:

Lotten sa...

Jag har fått en miljard påpekanden om hur lik Christine Melzer jag är.

Känner mig nu som en gapig och övertaggad fasa. Med en farlig massa tänder.

Victoria sa...

Å tack. Precis vad jag behövde börja dagen med för jag tittade inte igår. Insett att man får en bättre tolkning genom att läsa melodifestivaltweets än att titta på vissa program. Laddar med en kopp kaffe bredvid mig och nu ska jag kasta mig ut.

Victoria sa...

Lite snurrigt där, men ni fattar. Roligare att läsa tweets än kolla, kanske särskilt Melodifestivalen.

Ulrika Good sa...

Lotten: Jag har inget att anmärka på Christines looks. Bara för att du har samma frisyr och anletsdrag förvandlas du inte till en hyperspeedad programledare.

Victoria: Enjoy!

Martin Hansson sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Martin Hansson sa...

Men vi får ge Dolph lite cred för att han försökte underhålla med sina fantastiska danssteg och jättehårda och tuffa slag och sparkar.. :-D

Ulrika Good sa...

Martin: Jo, visst. Jag hade velat tycka jättemycket om Dolph, han satsade verkligen och många älskade hans insats. Men jag tyckte faktiskt att den var ganska pajig den med (i brist på bättre ord).

MP sa...

Jobbigt! Jag tycker precis tvärtom.

På samtliga punkter faktiskt.

Roligast var att Dolph drev med sig själv hela tiden.

Mp

Ulrika Good sa...

MP: Vad härligt! Du måste haft en underbart kväll i njutningens tecken.

Anonym sa...

Jag trodde att Christine kanske gjorde en parodi....för inte kan det väl vara seriöst?

Patrik Norrlund sa...

Hallå! Hade faktiskt inte sett det här inlägget innan jag skrev mitt eget, men det gjorde ju det hela ännu roligare eftersom du nämner mitt namn!

Läs gärna. Du fick en länk i present ;)

http://norrlund.com/2010/02/16/twitter-forandrar-vart-satt-att-se-pa-tv/