söndag 16 maj 2010

Kattkapitulation.

Hundar är något av det absolut bästa jag vet. Vi hade två hundar under min uppväxt och Johan och jag har haft två strävhårstaxar, vid olika tillfällen. Men de senaste åren har vi varit hundlösa, för hur mycket jag än älskar att ha hund så vill jag inte pressa in den i en tillvaro som innebär att den blir till ett dåligt samvete och att den får vara ensam hemma alldeles för mycket.
En stor del av det älskvärda med en hund är hur bananaslycklig den blir att se dig när du kommer hem igen, om du så bara tagit en tur till soptunnan. Och den himlastormande crazyglada reaktionen du får när du initierar en långpromenad. För att inte tala hur ljuvligt smickrande det är att bli dyrkad. Så som bara en hund kan göra. Hundar har charm, ett nyansrikt kynne och är fenomenala på att sprida glädje.
Katter, däremot. Not so much. För mig har katter varit varelser som har ett känsloregister som spänner mellan totalt likgiltig och öppet förakt. Och däremellan kommer hungrig och ... tja, pilsk.
Och den mixen får man tillräckligt av i andra sammanhang i livet. Inget man behöver skaffa sig genom att fixa mat och husrum, direkt.
Men jag har säkert fel. Jag kanske aldrig gett katten en reell chans. Så nu är det erase och rewind som gäller. Glöm allting jag just sagt om hur jag uppfattat katter.
För nu har familjen beslutat att den ska utökas med hundsubstitutet kattunge. Gärna en hane, antingen en bondkatt eller en blandras. Inte för lurvig och den ska helst ha tillbringat sina första veckor i en familj med barn. Den kommer att ta emot med öppna och kärleksfulla armar av en djurälskande familj. Tro inget annat.
Vet du var vår katt kan finnas någonstans (inom rimligt avstånd)? Tipsa gärna!

,

17 kommentarer:

Lola sa...

Åh så roligt! Säger bara katthem, katthem, katthem. Ska ni inte ha en raskatt med stamtavla så finns det en hel uppsjö av olika kattyper på katthem, både ungar, vuxna och döende. Vildkatter, lugna huskatter, normala bondkatter. I alla färger och former. Nu vet jag inte vad katthemmen i Göteborg heter men det finns säkert hemsidor med bra bilder. Jag hittade min fina tös via Kattkommando Syd. Hon är den vänaste, mest tillgivna katten jag träffat.
Anledningen till att jag tycker man ska stödja katthem är att så många katter överges och verkligen behöver nya hem. Lycka till!!

Margherita sa...

Katthem låter ju fint.
Bra om ni kan ha koll på vilka blandningar det finns i katten dock. Vi hade i många år en jättefin katt som såg ganska bondkattsaktig ut (röd och vit, hette således Axl Rose). Dock var hans pappa långhårig så han hade helt sjuka mängder underull som hamnade precis ÖVERALLT. Jag och mamma kallade honom Axel, brorsan och pappa sade kf (kattfan).
Lycka till!

ps. skaffa inte en för ljus katt. gissar att ni som mediamänniskor ofta bär svart..?

Annica sa...

http://v2.goteborgskatthjalp.com/index.php?option=com_content&task=view&id=54&Itemid=58

karibien sa...

Om det inte vore för att jag är helt kär i vårt Monster lovar jag att han kunde omvänt dig till kattälskare. Otroligt sällskapsjuk (inte bara pilsk), kommer skuttande och tar emot på hallmattan, vill bli klappad, kliad och underhållen. Någon likgiltighet eller förakt vet han inte vad det är.

Det finns goa, sällskapliga, tillgivna katter också. Vår är en hittekatt, och han har varit sällskaplig ända sedan han annekterade oss förra sommaren.

Den enda nackdelen är pratsamheten, så mitt tips är att lyssna på kissen också. En katt som hoppar upp på bröstet och gapar Meow! tills man kliver upp och serverar frukost är precis lika jobbig som jycken som slickar en i ansiktet och vruffar tills han får gå ut.

Lycka till med djurbestyren

Julia sa...

Jag säger också katthem katthem katthem.

(Jag skulle iofs säga ta en ungkatt, inte en kattunge - de är söta, men ett rent jäkla helvete. Jobbigt som satan.)

Essa sa...

Vår katt är keligare än keligast. hon sover helst på mig om nätterna och kommer och stryker sig mot oss i tid och otid. Jag fick henne när hon var 6,5 vecka så kanske är det därför. Hon har aldrig blivit vuxen helt enkelt :P Jag är väl hennes mamma i hennes ögon antar jag.

Sen förstår jag lite hur du ser på katter men jag brukar säga att de antingen är människohatare eller älskar ihjäl en. Deras egenheter är anledningen till att jag gillar dem. De gör som de själva vill till skillnad från hundar som bara tänker på att fjäska. Älskar dock hundar också. Men katter har lite mer färgrik personlighet i de flesta fall vad jag upplevt.

Gitte sa...

En liten hane och en dito hona finns för leverans lagom till semestern. Otroligt keliga. Mamma ädel Cornish Rex - vem som är pappa vete katten.

Maleviks Rosenträdgård sa...

Hej Där....
Här e en annan Malevikare som bloggar :)
(Edwins pappa i skolan)
Håkan

Louise sa...

JA!!! Du kommer snart se att katter inte alls är så där som du beskrev dem.

Karin sa...

Tror du kommer att bli kattfrälst också !
Katthem är ju en jättebra idé, men för att inte andra kattungar senare ska hamna på katthem, så kan man ju kolla runt bland annonser också !
Att hitta en katt den här tiden på året borde då inte vara svårt i alla fall, för nu har de ju bara ploppat ut lite varstans.
Både bondkatter och tjuvparade blandisar.
Låna gärna en kattbok på biblan, och läs lite om olika rasers egenheter och personlighet, för det skiljer mycket på olika raser.
Vill ni ha en katt med en särskild personlighet, så rekommenderar jag ju en blandning med den ras, som bäst stämmer överens med de egenskaper ni vill ha.
Vi har en Birma, som ju är långhårig.
De sköter sin päls själva, men hårar ju så man kan bli galen...
Trots att de är lättskötta, så tror jag inte det är något för er alltså...
Sedan har vi en siamesblandning ( 75%), och hon är ju så rolig att man kan skratta ihjäl sig.
Lite som en hund till sättet, och hon kan sitta på kommando, och håller på att lära sig ett par andra grejer också.
Pälsen är nästan som på en Jack Russel-terrier. - Inte så kattig...
Ifall ni funderar på en siames/orientalblandning, så bör ni kolla upp ifall förälderrn/föräldrarna är skrikiga.
En del kan var mycket högljudda, men vår lilla tjej låter inte så högt.
Förutom när hon satte igång att löpa för första gången förra veckan då...
HERREGUD !:D
Lycka till med införskaffandet av er nya familjemedlem !
Tror inte ni kommer att ångra er !

stalochreklam sa...

Om du frågar Linda Lindstedt (@linlinSWE) snällt så kanske ni kan få ärva Tuss?
Jag är för tillfället kattvakt.
Det går sådär.
/K.

Veronica sa...

Har inte läst kommentarerna men tipset kanske redan finns där. Katten Tussi som förfrös öronen i vintras behöver komma till ett hem utan andra katter.
Eller så skaffar ni en Turkisk van (kolla på www.wiipas.se/katter).
En hund i kattskrud. Du behöver inte ens kamma pälsen. Jag har en turk som har egen blogg: http://suneslagregn.blogspot.com

Lycka till, katter är bäst!

Veronica sa...

Glömde länken till Tussi:
http://www.metro.se/2010/05/17/49204/ingen-vill-ta-hand-om-oronlosa-tussi/

Fortfarande lycklig sa...

Katter är de bästa djuren. Gosiga, självständiga livsnjutare. Och hundar kan inte spinna! Lycka till med missen!

Therese sa...

Min far var också ihärdig kattmotståndare, men är nu totalt omvänd. Framför allt är det en rundlagd herre av bondhärkomst som fick hans hjärta att smälta. Det häftigaste är att upptäcka personligheten hos katten och insikten om att en katt älskar för att den vill, en hund för att det ligger i deras natur.

Ett tips på vägen är att slå till på två stycken. Då får de sällskap och en lekkamrat när det är tomt hemma. Och så blir de lugnare :)

mikebike sa...

Jag känner igen mig exakt. Har haft hund hela min uppväxt och även en egen. Har tyckt att katter verkar rätt värdelösa men sedan tjatade J igenom att vi skulle skaffa katt. Jag är mycket nöjd med ryssland och diggar katter som fan nu. Men jag måste erkänna att jag blev lite sugen på hund när jag läste din beskrivning av dem. damn vad uppskattad man blir då.

Helena sa...

Vårt hem blev plötsligt för litet för tre katter efter flytten till stan. Eftersom barnen har varsin favorit är det min egen Filifjonkan som måste flytta. Den vackraste och gosigaste. Oriental, som många här säger är det nästan mer som en hund ibland. Följer dig överallt, så nära som möjligt. Inte en kattunge alls, mer en dam i sina bästa år med personlighet och några knasiga egenheter. Men en underbar katt. Som behöver ett nytt hem...