torsdag 31 juli 2008

Styrdans till Van Halen

En av kvällarna på Mollösunds Wärdshus upplevde vi några effekter av det som Per Nuder en gång så finkänsligt beskrev som Köttberget.
Likt rödmaneter flyter dom in i Bohusläns alla hamnar och sprider ut sig så fort det blir värmebölja: Fyrtiotalisterna.
Den här kvällen tog dom över dansgolvet innan after-sun-bandets trummis hade hunnit räknat in introt till Sommarnatt.
Men till skillnad från rödmaneterna buggar dom till allt, fyrtiotalisterna.
Oavsett om det spelas Staten och Kapitalet, God Save The Queen eller tysk industrirock.

Det var en hyfsad åldersblanding på gästerna den här kvällen, men de som fyllde ut dansgolvet var alltså gänget som utseendemässigt hade en hel del gemensamt med Bosse Bildoktorn, Margareta Winberg, Arne Hegerfors och Maud Olofsson.
Om du fattar.
Känslan var: Mamma och pappa har paaarty. Och dom dansar!
Lite genant, lite komiskt. Men vi kände oss också lite avundsjuka och, inte minst, häpna över att det var det här gänget som stod för öset.
Inte vi, som för kvällen kände oss väldigt unga, och inte dom riktiga ungdomarna, som försökte verka ointresserade och hängde i baren i stället.
Här kan du se hur det ser ut när ett extra dansglatt par kör lite styrdans till Van Halens gamla hit Jump.
video
Bandet som Bosse Bildoktorn-lookalikerna stuffade till heter Partypatrullen och hade den där åldrade rockerslooken som säger: Jag kom n-ä-s-t-a-n med i Iron Maiden.
Sångarens röst låg någonstans emellan Bryan Adams och Olle Jönsson från Lasse Stefanz.
Dom var väldigt rutinerade och oerhört säkra. Men dom hade också en sörjig gubbröra till låtlista som mest bestod av herrar som Gessle, Gärdestad och Ledin.
Och den här, Freestyles Vill ha dig:
video
Men jag antar att det är deras erfarenhet som säger att det är precis det folk vill höra.

, , , , , , , ,

Mitt (nya) liv som sjöbjörn

Det gungar fortfarande under fötterna, näsan är fräkning och håret saltspretigt.
De tre senaste dagarna har vi spenderat i Mollösund, vilket gav en helt sagolik upplevelse av att ha en liten flytande sommarstuga som kan ta oss till de mest underbara av platser.
Man skulle kunna säga att vi nu på allvar gått från Båtbörsen till
Vi Båtägare.

Genom Albrektsunds kanal som leder till...

...Marstrand.

Väl framme börjar Patrik börjar sin förvandling.

Ur dom svarta sopsäckarna på kajen plockas nästa färdmedel upp.

...och vips så blev han en fullkittad cykelsnubbe, redo att cykla över hela Orust.

Bästa platsen. Bästa stunden.

Gästhamn i eftermiddagssol. Också en ny upplevelse.

Middag på Värdshuset. Förmodligen värd ett eget inlägg, såsmåningom.

, , , , ,

måndag 28 juli 2008

Klant!

Om inte jag hade varit en sådan förbannat stor klant och tappat den fina kameran i havet så hade du här fått se följande bilder från de senaste dygnens båtutflykt:
1. Tandborstning vid relingen i månsken. Lödderspottet bildade mönster i marelden.
2. Patrik undrar vem som tagit hans båtflagga (den saknas fortfarande).
3. Johan kokar färskpotatis med hjälp av gasolkök på klippa.
4. Heidi och jag löser det sista av GP:s semesterkryss.
5. Bad nummer 62 den dagen (vad snyggt jag dyker!).
6. Titti och Lasse läser om Särö i en kvällsblaska.
Men nu blir det inget med det, för plopp! sa det. Och så var den kameran ett minne blött.

, , , , , ,

lördag 26 juli 2008

Typ så här har jag haft det de senaste dagarna

Första övernattningsturen med Snabba Knopen blev inget annat än en succé.

Ibland är livet så där jobbigt.

Från lugnt till ännu lugnare.

Frukost blir inte mycket bättre än så här.

Inte morgontoaletten heller.

Det här kanske förklara varför jag klagade så förbannat när båtvädret vägrade komma.
video
Strax efter halv tio i går kväll gick vi hem igen.

torsdag 24 juli 2008

Varför Bengt Ohlsson hellre vill ha en burk-och-snöre-telefon än en iPhone

Jag hittar tyvärr inte Bengt Ohlssons senaste krönika på nätet, men väl i dagens pappers-DN.
UPDATE. Jag hittade den.
Den handlar om iPhone och Telia och jag vill gärna bjuda dej på ett litet välsmakande prov:
"Låt mig uttrycka det så här. Någonstans, i den tjohejiga hierarkin på Apples svenska kontor, borde det finnas någon som inte får någon julbonus i år. Någon som var lite väl ivrig på att ro dealen i hamn. Någon som checkade in hjärnan i garderoben när det skulle bjudas upp till mutlunch.
TELIA?
Tack för kaffet.
Det är ungefär som att introducera en serie smaskiga Bang & Olufsen-högtalar och välja Seven-eleven som återförsäljare."

Sedan avslutar han krönikan så här:
"Jag är en Mac-människa. Men det finns tack och lov gränser även för sådana som jag. Och den går precis här. Jag vill välja vilken operatör jag vill, och jag ringer heller med ett par burkar som har ett snöre mellan sig än att jag blir kund hos TELIA."

Här finns en annan fantastisk Benke-krönika, om vänstermänniskors ha-begär.

, , , ,

onsdag 23 juli 2008

När rubrik och bildtext motsäger varandra.



,

Det löste sig till sist.

Efter mycket tjat om solens frånvaro dök den äntligen upp.
Så det blev middag på en ö.



Just nu var det en väderprognos på tv.
Holy Christ! Det är värmebölja på gång. Thank you God.
I morgon packar vi ner sovsäckarna också.

Man får trösta sig med YouTube

Nu är klockan över tre och det är fortfarande ingen sol i sikte.
Vi får helt enkelt titta på ett helt underbart litet japanskt barn på max två år som sjunger en nästan felfri version av Beatles Hey Jude istället.

, , , ,

Nå?!

Okej.
Badhandukarna är nedlagda, lunchen packad, båten nytankad, kaffet bryggt och böckerna är på plats i trunken.
Prognosen ser ut så här:

Så vad väntar jag på?
Jo, ute ser det fortfarande ut så här.

Var är soljäveln?!

Parasoll, helt överflödigt.

tisdag 22 juli 2008

Breaking Blåst-på-konfekten-news!

Nu har jag sett min nyinköpta DVD med den ultimata sjuttiotalstiteln Blåst på konfekten.
Eller 10 som den heter i original.
Det var en rättsatsning. Det är en fruktansvärt rolig film, jag skrattade halft ihjäl mej, speciellt åt scenen när Dudley Moore är f-a-s-an-s-f-u-l-l-t bakfull och blir väckt av en mexikansk orkester som tutilurar under hans balkong.
Dialogen är lysande, Dudley Moore har aldrig varit bättre och det finns nästan inte en enda dålig scen.
Dimensionen med Dudleys (eller George Webber som hans rollfigur heter) fyrtioårskrisandet var dessutom betydligt enklare att relatera till den här gången än förra...
Men vet du vad som är nästan läskigt? När jag googlade lite på filmen hittade jag det här. Det visade sig att samma dag som min DVD trillade ner i brevlådan så bestämdes det att filmen ska remejkas och man håller som bäst med en worldwide casting hunt efter någon som ska spela Bo Dereks gamla (och enda) paradroll.
Å, å det ligger i luften. Som Tomas Ledin hade sagt.


Undra om den svenska titeln blir Blåst på konfekten – igen.

, , , ,

måndag 21 juli 2008

Allting är relativt

Just när jag börjar känna mig lagom mallig för att jag masar mig ut och springer med någorlunda kontinuitet pratade jag med min vän H.
Vi skulle ut och äta på kvällen och behövde bestämma en tid.
"Ja, men P ska cykla, så det tar ju ett tag." säger hon om sin man. Och eftersom han bor knappt hundra meter härifrån var jag lite frågande.
Fast det var inte hemifrån han skulle cykla.
Det var i från Hällevikstrand.
Det ligger ungefär tolv mil härifrån.

Jag följde förresten Nemos råd och köpte en pulsmätare igår.
Fast ingen rolig Nike+ utan den simplaste och billigaste dom hade på Stadium.
Den funkade helt ok. Så länge.
Jag försökte hålla mig under 160 slag i minuten när jag tog min runda i morse.
Så fort jag närmade mig den siffran så saktade jag farten lite grann.
Vilket inte är det lättaste, när man håller mitt måttliga tempo.
Johan föreslog att jag skulle börja springa baklänges.

, , ,

Seglarveckan


Förra veckan var det vecka 29 och med andra ord den så kallade Seglarveckan.
Det är då göteborgsungdomarna seglar mellan olika förutbestämda hamnar i Bohuslän och... umgås.
I fredags träffade jag mamman till en tjej som var ute på en vecka-29-tjejsegling. Mamman berättade att dottern ringt hem under veckan och med en undran:
"Nu har vi varit i Hunnebo och i Fjällbacka, men var ligger egentligen Naturhamn?"

, , , , , , ,

söndag 20 juli 2008

The best ______ ever.

De som skapade ditto.net verkar ha gjort sin Web 2.0-hemläxa ordentligt.
Det är en helt användargenererad plattform med listor av olika slag. Några av dem är:
Scariest movie of all time.
The most exciting thing to happen to music this year.
The best album to go to sleep to.
Best viral video.
Nästan allt är illustrerat med YouTube-klipp och det går att kommentera och debattera de olika listornas rankingar.
Själva uttrycker skaparna sin målsättning så här:
Ditto aims to do for opinion what Wikipedia did for facts.
Om dom lyckas med det återstår och se. Det är i alla fall väldigt kul att kolla in de olika listorna och gissa vilka filmer/låtar/tv-program som placerar sig var.
Men än verkar det inte som om det blivit någon dundersuccé, för det är inte så många som röstat på de olika kandidaterna.
Den film som ligger ett på Scariest Movie of all time-listan, Exorcisten, har bara fått 64 röster.
Och den turkiska remaken av Rambo som ligger tvåa på den mycket spännande listan The best rubbish turiksh remake of huge Hollywood hits har bara fått ynka sju röster.
Den förtjänar fler, för det här är nog den uslaste slagsmålsscen som någonsin gjorts. Allt man ser är två kassa stuntmän som verkar tänka "Ett, två, tre: kullerbytta!" och allt man hör är osynkade "pow", "smock" och "tjoff".


, , , , , ,

Och hur går det med träningen, då?

Jodå, tackar som frågar.
Lustigt att du skulle fråga just nu, för jag har precis kommit hem från min lilla blygsamma springrunda, Särö runt. Jag flåsar fortfarande som en valross och de svettiga fingrarna halkar omkring på tangetnbordet.
Vad jag vill säga är att jag lyckats komma iväg på denna runda fler gånger de senaste två veckorna än jag gör på många månader under övriga delar av året.
Hittills har jag bara märkt av två effekter av detta utökade tränande: jag somnar så fort jag sätter mig i en stol och jag är hungrig jämt.
Jag har varken fått bättre kondis eller minskat midjemått.
Fast det är klart, mitt modesta småspringande har en värdig och platskrävande motståndare i form av lördag-hela-veckan-levernet som förs just nu.
Det är nog där haken ligger.

, , , ,

lördag 19 juli 2008

Fyra för tre

Det har varit dåligt med läsandet på sistone. Men nu tänkte jag plöja igenom en lagom lättsmält kvartett. I den här ordningen tror jag:

1. Eremitkräftorna av Anne B Ragde.
2. Mig äger ingen av Åsa Linderborg.
3. Busters öron av Maria Ernestam.
4. Den ryske vännen av Kajsa Ingemarsson.

Dessutom blev jag sugen på en ganska osannolik filmkombo från sjuttiotalet.
Dels Blåst på konfekten som jag inbillar mig har åldrats med värdighet och forfarande är rolig. Återkommer med en utvärdering i riktigheten av den uppfattningen.
Dels Exorcisten som jag kom på att jag ville se när jag laddade ner filmens intro som ringsignal the other day. Det är något med gamla skräckisar och sommarkvällar...
Så häromdagen gjorde jag något så gammaldags som att beställa filmer på nätet och igår dök dom upp i brevlådan:



, , , , ,

fredag 18 juli 2008

Doftminne

Då och då under golvoljningsprocessen har jag förnimt en doft av gammal dam från förr.
Inte på något äckligt sätt, men en doft jag inte känt på länge.
Nu kom jag på vad det är.
Något i golvoljan luktar som möbelpolish. En typisk gammal-dam-doft som man inte känner ofta idag.
När polishade du dina möbler senast?


, , , ,

Tema Norden

Eftersom det är sällsynt med input som kommer från våra nordiska grannländer känns det anmärkningsvärt att jag igår lyckades se först en dansk och sedan en norsk tv-serie. Båda gjorde dessutom tillräckligt med intryck för att omskrivas här.
Först hamnade jag framför den danska serien Baronessan. Den handlar om en helt osannolik kvinna, som i alla fall jag aldrig hört talas om tidigare, men som jag misstänker är de danska skvallertidningarnas älskling.
Baronessan, som egentligen heter Caroline Fleming, kan checka av det mesta någon kan hitta på att ha på en önskelista.
En otroligt vacker, före detta fotomodell vars hem (ett av dom) är Danmarks största privatbostad, det gigantiska Valdemars slott. Och då snackar vi inte den typen av slott som haltar fram på så gamla pengar att de i princip inte finns längre, nej, här verkar det finnas ett överflöd av nya, fräscha stålars till allt som kan behövas för att hålla ett slott och en slottsfamilj i topptrim.
Caroline är strax över trettio, har två bedårande barn (en pojke och en flicka, förstås) och en snygg engelsk man.
Apsnygga kläder har hon också, vilket absolut inte är någon självklarhet.
Trots detta kunde jag inte känna att hon var ett odrägligt svin (vilket hade varit ett rimligt antagande) utan hon var till och med ganska charmerande.

Så tycker jag efter att ha sett ett avsnitt, du kanske har sett fler och har en annan uppfattning?

Hur som helst, det kan inte hjälpas att det är väldigt fascinerande och underhållande att titta in i ett sådant liv.
Tyvärr är serien snart slut, sista delen sänds i SVT 1 på söndag klockan 21.

Dop hos familjen Fleming.

Från Norge kommer serien Berlinerpopplarna som också sänds i SVT1 och det är väl egentligen ganska meningslöst att tipsa om två tv-serier som snart är slut, men i det här fallet kan jag istället rekommendera boken som serien bygger på.
Eller böckerna, som jag insåg igår, när serien fortsatte där min bok hade tagit slut. Fortsättningen heter Eremitkräftorna (bra namn!) och den ska jag åka och köpa så fort jag bara kan.
Feelgood på grisfarmen löd en rubrik på en artikel jag läste om Berlinerpopplarna, och visst, det finns inslag av lättsam feelgood, men den har betydligt fler bottnar än den gängse feelgoodromanen.
Med tanke på vädret blir det knappast hängmatte- eller stradläsning, men det skulle kunna bli din perfekta sommarlitteratur i läsfåtöljen.

Min egen läsfåtölj är än så länge imaginär och ska stå på det där vackra golvet i rummet som växer fram en trappa upp. Fast vi insåg just att fåtöljerna som vi nästan beställt inte går kommer att gå upp igenom trappans smalaste parti. Så det blir omtänk på dom.

UPDATE: Efter lite mer Baronesse-googling läser jag nu att hon har en liten flaw i den perfekta ytan i form av att hon nu ska skiljas från den engelske snyggningen (som dessutom är typ brorson till James Bond-författaren Ian Fleming). Hon lär få fyra miljarder för besväret. Pund!
Ehh... Siffror är inte min grej. Det blev en nolla för mycket. "Bara" 400 miljoner pund ska det vara.

, , , , , ,

onsdag 16 juli 2008

Privacy?

Njä, inte direkt.
Inte i den här fasen av golvläggandet.
Var det förresten inte en typisk sjuttiotalsgrej att säga: "I vår familj är vi så naturliga och öppna så vi har hakat av dörrarna till badrummet."?

I morgon bitti börjar oljandet, sedan får vi inte gå på golvet på tjugofyra timmar.
Då ska vi kanske sova i båten.
Mysigt. (Förmodligen.)

Det börjar likna sommarväder, banne mej


Déjà vu-känslan från förra sommaren börjar bli total.

, , ,

Nattpasset

Hjärnan är en märklig geléklump.
Min fungerar ofta så att den hittar på grejer och väcker mig på natten.
Det kan vara reklamidéer, formuleringar, livslösningar eller blogginlägg.
95% av gångerna har jag glömt vad det handlade om när jag vaknar igen.
4% av gångerna kommer jag ihåg vad det var och inser att det suger big time.
Och några enstaka gånger så är det ganska bra.
I natt var en sådan natt när jag vaknade med ett blogginlägg i skallen. Det handlade om särskrivning.
Det hörde tveklöst till den multipla sugkategorin och går knappt och förklara, men jag gör ett försök:
Någon som inte hade koll på vilka ord som skrivs isär och vilka som skrivs ihop skulle svara på en inbjudan till en fest (möjligen en drogfri sådan).
Svaret löd: "Super gärna!".

Jag tror jag ska reklamera den hjärnan.

måndag 14 juli 2008

Experiment med skrämmande barn

När Jonathan rensade sin garderob hittade han också några gamla lexperimentlådor.
Att vi förmådde oss att köpa dom till honom, trots de avskräckande barnen på lådlocken, är en gåta.

Precis vad man vill att ens barn ska utvecklas till, eller hur?

Hans nästa projekt var en elektrisk stol för hamstrar och andra smådjur.

För att kränga kemi har man valt ett barn med en ovanligt intelligent blick.

Hon var inte betrodd med riktiga kemigrejer, så man valde att teckna dom istället.

, , , ,

Brott och straff

Det här är en annons från dagens GP som vi, dvs GOSS, gjort. Den handlar om Göteborgs Räddningsmission och deras verksamhet för barn och ungdomar som har föräldrar som sitter i fängelset.
Vad tycker du?

Klicka på bilden så blir den större.

, ,

Tack för det, Folkpartiet!

Inte en minut för tidigt, direkt.
Det började kännas väldigt bittert och alienerat att tänka på att det var just den här regeringen som smusslade in FRA-lagen över Sveriges gränser.
Äntligen en protest värd namnet från allianshåll!
Ett par citat ur debattartikeln i dagens DN:

"Vissa hävdar att hemlig spaning och avlyssning bara är besvärande för den som har något att dölja. Detta resonemang kan lika effektivt försvara en statlig instans som öppnar alla pappersbrev som passerar nationsgränsen. "
Argumentet jag väntat på. Och som jag önskar jag kommit på själv.

"FRA menar att vi kan lita på att myndighetens tjänstemän aldrig kommer att gå bortom sina befogenheter. Men när det gäller frågor om rättsäkerhet och enskildas integritet räcker det inte med löften om att en myndighet inte kommer att göra fel. "
Nä, just det. Inga myndigheter och inga individer på myndigheter gör någonsin fel och ingen som jobbar på Skatteverket kollar vad grannen tjänar eller om han har några betalningsanmärkningar. Not.

Synd bara att det bara var före detta partiledare som vågade skriva under.

, , , ,

söndag 13 juli 2008

Jonathan städar sin garderob

Han hittade:

En död apa.

En liten påse knark.

En felstavad namnskylt.

Och ett gammalt fotoalbum med bilder som inte blivit sedda på länge.

Frida; känn dig skyldig till plåsterlappen ;-).

Marbella -97 eller -98.

Semester – the Good way


Först en stadig arbetarjobbarfrukost.

Sedan: Projekt Golvläggning.

Inte nåt fuskigt klick-golv.

Adjö vidriga linoleum. Hello vackra ektiljor.

Sedan ska dom pigmentoljas till ungefär den här färgen:


, ,

lördag 12 juli 2008

När livet går i loop

Nu har jag bloggat i över ett år och märker att mitt liv har gått i en loop.
Det här inlägget kunde jag lika gärna skrivit just idag.
Och det här.
Men dom är från juli förra året.

Annars har jag hämtat en efterlängtad dotter på den lilla flygplatsen i Säve.
Hon har varit en dryg vecka i Spanien.
Men inte sitter hon hemma och myser med mamma och pappa en lördagkväll för det.
Fast vem hade gjort det, sommaren när man var sexton?
Inte jag i alla fall.

Frida i shorts, och så tvillingarna Sigge och Lovisa.

När man har bin som husdjur

Jag undrar om folk som har bin blir likadana som folk som har andra sorts husdjur:

"Det är inget att vara rädd för, dom vill bara leka."


"Nej, då måste det vara grannens. Våra små sötnosar skulle aaaldrig stickas på det där viset."

Jag får ta och fråga Abbes pappa. Jag kanske ringer honom på hans nya iPhone.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 11 juli 2008

Med skämskudden framför DI

I gårdagens DI satt en annons för Audi.
Jag tror att de tre mest pinsamma sakerna med copyn är:
1. Man kunde inte välja vilken rubrik som var bäst, så – man tog båda två. Som inte hänger ihop för fem öre. I den andra tyckte någon uppenbarligen att darlingen "segervåg" var för bra för att döda.
2. Tonen i texten är à la journalfilm och läses med fördel med Sven Jerring-röst.
3. Att sätta ordet "grabbarna" inom citationstecken är bara en gnutta mindre mossigt än att skriva Du och Ni med stor bokstav.

Klicka så kan du läsa eländet.


Men du kanske hittar fler och bättre?

Byrån som gjort annonsen, Stenström Red Cell, var en gång i tiden en riktigt bra byrå som gjorde fina kampanjer för Bregott och just Audi. Men det var för länge sedan och deras glansdagar ligger uppenbarligen långt bakom dem nu.

, , , ,

Sympatistrejk?

Klockan tolv i natt släpptes Apples iPhone 3G i Teliabutikerna.
Klockan tolv i natt försvann all musik, alla bilder och alla filmer från Jonathans iPod Touch.
Jag är lite för konspiratoriskt lagd för att tro att det bara är en slump.

Helt tom.

, , , ,