onsdag 10 mars 2010

Drömmen om bra teve.

Jag har kapitulerat för en ny teveserie. Det är fyrans Drömmen om Italien som totalt fångat mig i sitt grepp. Det går bara inte att sluta titta på hur fem par, det ena mer beskäftigt och verklighetsfrånvänt än det andra, ska försöka samarbeta sig fram till att förvandla ett nedgånget hus i en italiensk liten by till ett fungerande Bed & Breakfast. De som utses till vinnare kommer att få driva det i framtiden.
Detta åtråvärda pris har fått ett av dem, ett ungt entreprenörspar, att lämna sin fem månader gamla bebis hemma i de tio veckor som produktionen tog. (Naturligtvis hävdar de att de gjorde det för baaarnet skull.)
Övriga karaktärer som typecastats är Östermalmsgubbe med hälften så gammal, porrig hårfrisörska (som bara packat finkläder), ett kristet par som är ... väldigt kristna, en ung Skåneduo som består av en tafatt stekarwannabesnubbe och hans öppet hånfulla fru. Och så är västkustsociteten representerade av en man som motiverade sin längtan till Italien med att folk där minsann vet hur man klär sig och hans fru som konstant pekar med hela handen och med gäll röst förklarar att allting i huset måste vara påkostat och exklusiiivt.
Än har vi inte sett skymten av något som skulle kunna tas för sympatiskt hos deltagarna och de mest framträdande egenskaperna hos i stort sett samtliga är brist på flexibilitet och en gränslös tro på sin egen, eller sin partners, helt unika förmågor. ("Jan är jätteduktig på Excel!")
Man skulle kunna se det som ett psykologiskt experiment på hög nivå paketerat i dokusåpeformat. Hur man än ser på det så ger det sammantaget en detaljerad provkarta över den mänskliga naturen allra sämsta egenskaper. Och som restprodukt får vi stor underhållning.
Två av kvällens höjdpunkter (eller lågvattenmärken, det beror på hur du ser det) var dels när en italiensk dam frågade den äldre Östermalmsmannen var han kom ifrån. Han förstod inte ett ord av vad hon sa, men ville inte låtsas om det, utan chansade, svepte elegant med handen över utsikten och svarade med hela sin överklasspondus "molto bene!". Dels var när mamman som lämnat bebisen hemma ställde sig på torget och sjöng Det vackraste i en av de minst tonsäkra versioner som någonsin hörts, inför en grupp häpet skeptiska bybor.
Det här kan bara bli värre. Och jag längtar redan till nästa veckas avsnitt.

, ,

9 kommentarer:

Mary X Jensen sa...

tack för det . här ska kollas ;-)

Lola sa...

Men hur kan du ställa en sån diagnos efter så kort tid? Jag behöver ett liv på mig innan jag kan döma ut nån som si eller så. Måste vara jobbet som gjort mig så tolerant och öppen.

Jag tycker paren verkar vara rätt så mycket på det sättet som du beskriver dem, men jag skulle inte våga skriva som du för de är säkert tusen andra saker också.

Ulrika Good sa...

Mary: Gör det!
Lola: Det är klart att jag bedömer efter hur produktionen framställer människorna i programmet, och deras syfte är förstås att hitta vissa karaktärer och förstärka dem till max. Jag är helt övertygad om att jag själv skulle framstå som en genomvidrig person om jag slängdes in i något konfliktfyllt dokusåpasammanhang. Därför sätter jag just nu en lapp på kylskåpet. "OBS, kom ihåg, om TV4 ringer och frågar om jag vill flytta till Italien/åka till en söderhavsö eller whatever som kan låta lockande för stunden, tacka NEJ!" ;).

Anonym sa...

Jag har inte vågat titta, håller mig till Mästarnas mästare och de små konflikter som pyr där.

Har förövrigt varit en vecka i Idre med två andra familjer + hund.
Ett socialt experiment utan dess like, och jag längtar redan till nästa år...

Daniel Åhlman sa...

Glöm för all del inte att hustrun till Jan - mannen som talar mycket långsam byråkratsvenska på göteborgska med samma tonfall som man använder mot barn som gjort något dumt - använder uttryck som "målbild" i vardagliga samtalssituationer.

Anonym sa...

Ulrika - 100% on the money! Tanken att lämna sin 5 månas gamla baby kunde jag inte släppa tills mamman började sjunga - Lucky baby who is far, far away and don't have to endure this every night!!!

Anna sa...

Du beskrev det så bra att jag fann det enklare att länka till ditt inlägg istället för att knåpa ihop något själv :-)

http://www.nojesmix.com/bloggar/redaktoren/5146

Bongo sa...

Gör som jag: Skaffa dig en riktigt vän, då behöver du inte titta så mycket på tv

Anonym sa...

Den där Ulrika i drömmen om italien kan ju först betala sin krognota hos oss innan hon ska öppna sitt eget penionat.
Jimmys Marina Steakhouse
mvh
Nico