lördag 30 januari 2010

Doing the omoralisk lönesättning.

Vi var på en väldigt trevlig middag igår där en ganska hetsig diskussion om välgörenhetsorganisationer och lönesättning uppstod. Jag skrev ett inlägg om det i somras, och eftersom ämnet fått förnyad aktualitet kör jag en nu en repris:
UPDATE Missa inte att klicka på länken här i raden ovan. Den ger väldigt mycket intressant fakta i målet.

Skänk en slant till Bengt Westerbergs miljonlön.

Att Johan af Donner ska brinna i helvetet står väl snart utan tvivel, men det är mer dynga som flyter upp när man rör lite i Röda Kors- och Cancerfondssoppan (= Googlar). På bloggen "Östra Ölands fria horisont" som skrevs av journalisten Kurt Lundgren (han gick tyvärr bort i mars i år) hittar jag följande citat:
”Du undrar över vad jag kostar Röda Korset per år. Jag är ordförande i Svenska Röda Korset och vice president i Internationella Rödakors- och Rödahalvmåne Federationen så kostnaderna avser dessa bägge uppdrag. Min lön, inklusive sociala avgifter, uppgår till cirka en miljon kronor och övriga kostnader, vilket i praktiken framförallt är resor, till cirka en halv miljon kronor. Jag har inget pensionsvatal och tar inte ut några traktamenten. Jag får inte heller något avgångsvederlag om jag avgår eller blir avsatt. Den totala kostnaden är alltså 1,5 miljoner kronor per år. I det ingår inte kostnaden för min arbetsplats.

Vänliga hälsningar
Bengt Westerberg”
Direkt från den rödkorsade hästens mun, alltså.
Det han säger är alltså att det ska skramlas ihop en och en halv miljon i volontärbössor och via stödgalor som frontas av svältande barn, katastofoffer och flyktingläger, innan ordförandens kostnader är täckta.
Tänk vilken bingo att få ett jobb som får en att framstå som Jesus och Gud fader i en och samma person, samtidigt som man får en miljonlön för besväret.
Och så har han mage att poängtera att han minsann inte har något avgångsvederlag.
Oanständigt är bara förnamnet.
Men hur gick det egentligen till när hjälporganisationsarbete förvandlades till topplönearbete?
En hemmasnickrad teori jag har är att välgörenhetsarbete av tradition varit något som högre-ståndsmänniskor ägnat sig åt. De med fina efternamn, stora förmögenheter och överskott av tid.
Den traditionen har nu gått vidare till wannabemänniskor, sådana som gärna vill ha samma renommé som gamla tiders välgörare. Men de vill också ha en näringslivstopplön för att kunna fortsätta sitt show off-överklassliv. När tillräckligt många av samma virke samlas i en organisation har man till slut skapat en lönemässigt helt horribel kultur.
I just Bengt Westerbergs fall är det kanske snarare ett utslag av att det politiska etablissemanget tycker sig stå så långt över de kodexar och regler som gäller för vanliga människor att han inte funderar över lämpligheten i att ha en miljonlön som finansieras via insamlingsbössor. Det borde han nog ha gjort.

, , , , ,

4 kommentarer:

J sa...

Som du själv skriver så har såna här uppdrag traditionellt innehavts av ekonomiskt oberoende människor med mycket fritid, men Röda Korsets styrelse har beslutat att man vill ha en heltidsanställd, avlönad ordförande. De anser jobbet vara såpass krävande att de inte kan begränsa headhuntingen till Riddarhuset; de vill ha en rutinerad och dokumenterat skicklig ledare. OBS: Jag är verkligen inte ute efter att skönmåla Bengt Westerberg, men RK:s grundkriterier måste ju lyda ungefär så. De är alltså ute efter nån som antagligen kan välja och vraka mellan välavlönade jobb, och att locka över en sådan person är nog tyvärr omöjligt om man erbjuder en genomsnittslön. Jag hyser inga sympatier för Bengt Westerberg, men att kalla honom ett girigt svin känns lite förhastat. Hans jobb kanske lika gärna kunde ha utförts av nån avdankad idrottsstjärna, men det kan också vara så att en bra ordförande ser till att mycket större belopp än 1 miljon om året hamnar på rätt ställen. (Sen tycker jag visserligen att kanske 60 % av den lönen borde räcka med tanke på gudastatusen du nämnde.)

Ulrika Good sa...

J: Om du läser DI-artikeln (jag utgår ifrån att fakta i den stämmer) som jag länkar till i inlägget så står det så här om Bengt Westerbergs "heltid":
"Under full arbetstid på Röda korset hinner Westerberg dessutom med att tjäna in en extra miljon i styrelsearvoden från Bibliotekstjänst, Svenska Petroleuminstitutet, Cirkus Cirkör AB, Sveriges författarfond och Patientförsäkringsföreningen, dvs ett par miljoner i totalt arvode utöver fet avgångspension som folkvald".
Det är alltså inte så att RK-lönen är den enda inkomstkällan han ska leva på.
Dessutom står det där att generalsekreteraren Christer Zetterberg tjänar 1,1 miljoner. De har verkligen dragit den där gamla sanningen om att "om man vill ha en duglig ledare måste man betala marknadsanpassade löner" till en ganska extrem spets.

farmor anka sa...

Som en jämförelse till Röda korset vill jag lyfta fram den världsomspännande frivilligorganisationen Lions, där alla medlemmar betalar årsavgift och därmed bekostar all administration själva. Varje inkommen peng från medlemmarnas frivilligarbete går intill sista slanten oavkortat till välgörande ändamål. Ändå har Lions inte rätt att samla in pengar på samma sätt som Röda korset utan vi måste anordna välgörenhetsmiddagar, insamlingar bland medlemmarna osv. Och i detta skede har Lionsklubbar över hela världen donerat över en miljon dollar till Haiti, för att nämna en sak. Hur många känner till detta?

Sofia sa...

En bra sak att kolla på om man vill att mycket av det man skänker går hela vägen till ändamålet är att förutom löner kolla på administrativa kostnader. För att få ha ett 90-konto får man ha upp till 25% i administrativa kostnader. Med lite letande finns det faktiskt sådana som hamnar under 15% och som gör ett bra jobb.