onsdag 27 januari 2010

Känslopekoral i Powerpoint-miljö.

Du har säkert också fått en drös av alla dessa vidriga Powerpoints med "visdomsord" applicerade på enhörningar, softade fjällbäckar, fjärilar och blommande körsbärsträd i motljus. Ta en sådan PP och korsa den med en valfri showreel för special effects så har du en ganska bra bild av hur en stor del av Sagan om ringen-regissören Peter Jacksons nya film Flickan från ovan är.
Som du kanske börjar ana är jag inte överförtjust över hur de två timmar och tjugo minuter som jag nyss spenderat i biosalongen tillsammans med denna film utvecklade sig. Nej, faktum är att den nog är något av det mest schablonspäckade jag någonsin sett visas i rörliga bilder.
Utan att spoila handlingen kan jag berätta att filmen handlar om en fjortonårig flicka som blir mördad och sedan befinner sig i någon slags förstadie till himlen resten av filmen. Hon hamnar ideligen i nya metaforvärldar där klichéerna är tjockare påsmetade än Runars foundation.
Och allt eftersom de etthundrasextio minuterna masar sig fram känns det till slut som om nittio procent av alla scener föreställer en tårögd människa som antingen flämtar till eller snyftar. Känsloporr overload.
Men det är också en film som vill vara många olika slags genrer på samma gång. Utan att lyckas med någon av dem. Den vill vara massmördarthriller à la När lammen tystnar och den vill vara spooky på samma sätt som Sjätte sinnet. Den vill vara fantasy, Starletromantik, polisfilm och kostymfilm i sjuttiotalsmiljö. Och ska jag säga något snällt om filmen så är det att scenografen och kostymören gjort ett fantastiskt jobb med att återskapa den rätta sjuttiotalsfeelingen. Från David Cassidyaffischen på flickrummet, via de senapsgula, utsvängda manchesterbyxorna till mormor som lever kvar i sextiotalet med hårdtuperat hår, tjocka eyeliners och A-linjekappor. Mormodern spelas av Susan Sarandon och hon, liksom de andra skådisarna gör sina jobb helt utan anmärkningar. Men det finns så många logiska luckor i manuset att det är svårt att ta skådespelarinsatserna på riktigt allvar. Och då pratar jag inte om att alla bladen i det stora, ensamma trädet på sädesfältet består av gröna fåglar, utan om att en ensam man utan hjälpmedel kan baxa in ett enormt kassaskåp i bakluckan på sin bil.
Filmen är byggd på en bestsellerroman av Alice Sebold och det är möjligt att Peter Jackson gör den total orättvisa, men jag satt och tänkte på att det här måste vara en bok som jag verkligen skulle hata.


, , , , , , ,

8 kommentarer:

Anjo sa...

Oj, så olika man kan tycka. Jag gillade den filmen skarpt...

Ulrika Good sa...

Haha, Anjo, jag och min kompis frågade oss när filmen var slut: "Kan NÅGON gilla det här?". "Nej" kom vi fram till ;).

Tootsie sa...

Där satte du det på pricken!
/Din kompis i biosalongen

Helene sa...

Oavsett om filmen var kass eller inte, så är det underbart att läsa din text här. Vilken intensitet!

Anonym sa...

Jag läste boken på engelska (vet ej om den finns översatt) och tyckte den var väldigt bra - mörk men stark. Tittade precis på trailern och blev nästan illamående - men å andra sidan gillade jag inte "Sagon om..." filmen så här är det tydligen regissören Jackson som fuckat up igen!

Therese sa...

Instämmer med Anjo. Men jag förstår att om man inte kliver in i känslan så är det lätt att fastna vid det annorlunda sättet att berätta en historia på.

Victoria sa...

Jag hade rätt stora förhoppningar på att filmen skulle vara bra, vill minnas att jag gillade boken när jag läste den för ett par år sedan. Jag väntar nog tills den kommer ut på DVD och ser vad jag tycker då.

Anonym sa...

I like...
Jag tyckte det var kul att bilden av himlen (eller helvetet?) var så PP schablonspäckade.
Att han tog i så i kitch-igheten. Problemet var att det var på tok för långt. Som nästan alla filmer idag.