torsdag 21 april 2011

Typografiskt tonläge.

På köksbordet i morse hittade jag ett till magasin förklätt annonsblad med titeln A perfect guide. Jag är osäker på om den följde med GP eller det så kallade Gresabladet, det vill säga Norra Halland. Hursomhelst hade man tittat både en och femtiotvå gånger på DI Weekend, och... nja, jag är skeptisk.

Både skribenter och intervjuobjekt är i och för sig av hög kvalitet, men det känns ändå som om allt är gjort med någon mindre engagerad kroppsdel, typ en lilltå.
En sak slog mig när det kom till typografin att nätet gjort att valet mellan versal-gement och versalt inte längre är en utseendefråga. För mig blir det nästan outhärdligt att läsa en intervju där det känns som om INTERVJUAREN SKRIKER FRAM ALLA FRÅGOR! Som här till Mia Skäringer:

Sluta gapa, jag är inte döv! Inte Mia Skäringer heller, vad jag vet.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Precis sånt där kan jag med störa mig på såå mkt! Som Escape 360°, helt hopplös att läsa. Pust!

rostarn sa...

Typografi är en yrkeskunskap. Under 1980-1990, när DTP var en nyhet florerade en massa dålig layout. Om man ens kunde kalla det layout. Alla kunde ju göra sina egna trycksaker. Det blev ju så enkelt. Utan kunskaper blev det anskrämligt.

Efter det har det lugnat ner sig betydligt.

Nu verkar det ha blivit någon slags "renesans" på det här området. Versaler är en sådan sjuka. Någon som hört talas om fet (bold) och kursiv (italic) variant av typsnitt.

Jag stödjer dig fullt ut i din frustrtation. Bekämpa okunskapen!