söndag 19 augusti 2007

Den burleska tomten


I helgen har jag och min familj varit i Skagen. Jag säger det hur naturligt som helst, som om det var något jag gjort otal gånger förut, men om sanningen ska fram så var jag för två dagar sedan en göteborgare som levt i... Ähum, en herrans massa år och ALDRIG VARIT I SKAGEN. Ganska unikt. Men så är det alltså inte längre.
Johan och Frida, däremot, dom har varit i Skagen förut. Dom var där en vinter för kanske fem år, och jag tror Skagen har en märklig inverkan på människor. Det grundar jag på när Johan ringde därifrån och frågade (bara det!) om han skulle köpa en grej han hittat i en affär. "Vad är det då?" frågade jag. "Det är en tomte." svarade han. Alla som känner Johan vet att han inte direkt är typen som springer i butiker och shoppar prydnadsföremål på sin semester, så därför blev jag milt sagt förvånad. "En tomte?! Vad då för tomte." Det numera legendariska svaret löd: "En burlesk tomte." Jag kände hur marken under mina fötter svajade till en smula. Den här mannen som jag känt sedan jag var 21, han kanske är någon helt annan än den jag tror? Eller så har han börjat ta droger. En burlesk tomte?!
På grund av mina starka reaktioner la han ner tomteköpet. Det var kanske synd.



Släkten i Skagen. Och inte en burlesk tomte så långt ögat når.

Andra bloggar om: , ,

2 kommentarer:

Nemo sa...

Jag tror jag förstår. Burleska Gnooms och annat porslinsbröte med spefulla ögon och putande kroppsdelar m m är så vanvettigt. För mig ger det onda drömmar.

Men... wtf.. var är bilden på tomten?

För det var väl inte meningen att släkten skulle få symbolisera det burleska? ;-)

Ulrika sa...

Jag vet fortfarande inte hur den såg ut. Han köpte ju aldrig någon. Men den var inte i porslin i alla fall. Riktigt så illa var det inte.