fredagen den 31:e augusti 2007

Innan fredagsmyset börjar...

...kan du fälla en tår över den otroliga Connie, 6 år som till och med brottar ner den svårflörtade Simon Cowell.


Andra bloggar om: , , , ,

Ingen HALVdan illusionist*

*som jag hade skrivit om jag satt rubriker i en kvällstidning.
Trolleri är väl inte det skojigaste som finns, men det här är helt otroligt. Det GÅR ju bara inte att göra så här!


Andra bloggar om: , , , ,

"Kom nu´rå. Vadå?"

Grattis på 20-årsdagen!
För mej verkar du mycket yngre än så. Jag kan inte fatta att du blivit en mogen dam som både har körkort och får handla på Systemet. Det känns som det var ganska nyligen som jag såg dej för första gången. Men jag har haft mycket glädje av dej genom åren och när mina barn var mindre var du alltid dagens höjdpunkt.
Skål! Bolibompa.

Andra bloggar om: , ,

Nya tidens bekantskap

Igår fick jag en ny nätverkskompis. Då slog det mig att det skulle vara svårt att förklara relationens ursprung för någon äldre person, icke insatt i de virituella världarna (som min pappa).
"Jo, vi lämnade kommentarer på varandras bloggar och sen addade vi varandra på Facebook."
Hej, förresten Nemo. Du är faktiskt min första FB-kompis utanför reklambranschen.

Andra bloggar om: , ,

onsdagen den 29:e augusti 2007

Allt var inte dåligt med barnkultur på sjuttiotalet

Kerstin som introducerade mej till Rolling Stones och Bowie var också en sucker för Tårtan. Och under ett par år på högstadiet gick vi ständigt runt och sa saker som: "E gammel myrslok!", "Frasse har deg i näsan." och "De e de goa i livet.".


Andra bloggar om: , , ,

tisdagen den 28:e augusti 2007

Att bli tvingad till saker som publik

För ett litet tag sedan skrev jag om teatergrupper och hemska saker de kan utsätta en stackars högstadiepublik för. Och överhuvudtaget hör det till livets skräckupplevelser; att bli tvingad till saker när man sitter i en publik.
För ungefär tretusen år sedan fanns ett TV-program med den numera totalt bortglömde Totte Wallin som programledare.
Vid inspelningen av ett av programmen blev reklambranschen inbjudna som publik. Veckan innan hade någon stor och cool artist, typ Bryan Ferry, uppträtt, så det kändes ju jättekul att haka på.
Väl på plats i TV-huset på Delsjövägen insåg vi att kvällens artister var Lasse Lönndahl och Sylvia Vrethammar.
Sylvia drar igång sin vanliga trötta sambagrej. Sedan kommer det oundvikliga. "Nu vill jag att alla ställer sig upp och dansar med händerna uppsträckta mot solen."
Det är då man ställs inför ett av livets jobbigare dilemman. TV filmar. Vilket ser mest pinsamt ut; att dansa på stället med händerna rakt upp som en idiot eller att sitta och sura med armarna i kors medan resten av publiken unisont dansar.
Jag dansade. Och hatade.

"Dansa samba med mig." I helvete heller.
Andra bloggar om: , , , , ,

måndagen den 27:e augusti 2007

Vackra kvinnor genom filmens historia

Luta dig tillbaka och njut av en fantastisk film med de vackraste kvinnor som någonsin funnits inom filmens värld.


Andra bloggar om: , , ,

Bloggar´n satt i granen

Jag skrattat åtskilliga gånger de senaste dagarna åt de fantastiskt roliga bloggparodierna som Kristina af Knusselbo skrivit på sin blogg.
Alltså om /valfritt bloggarnamn/ tolkat "Ekorr´n satt i granen":

Först ut på grenen är Ett liv i exil och Silverfisken:
Ibland kommer jag att tänka på min gamle vän ekorren. Han satt ofta i sin gran, filosoferade, skalade en bit kotte och njöt av livet i största allmänhet.

Men så kom då de där barnen!

- Hey mate, skrek de upp till honom där han satt i granen, wanna come down and play??

Och då var det precis som om han vaknade upp ur sin dvala. Han spratt till, tappade kotten, hoppade från tallegrenen och ramlade ner.

För honom blev livet aldrig mer vad det varit. Han bröt svansen - och vad mer - hans självkänsla var bruten.
Ibland undrar jag vad som hänt om jag varit den där ekorren. Hade jag varit där jag är idag? Suttit här och bloggat på “andra” sidan jordklotet? Granen hade nog varit för liten för mig i alla fall. En hel skog hade inte räckt tänkte jag och tittade ut över stadens nattljus.

Sedan deep.edition:
Det påstås runtom i pressen och i flera bloggar idag att ekorren sitter i granen och skalar kottar. Den här diskursen hålls just nu på en rätt flummig nivå tycker jag. I det postindustriella samhälle vi har idag måste ekorren framför allt tänka på sitt personliga varumärke och göra strategiska val som gör att den håller sig kvar på marknaden. Ekorren resonerar som en synnerligen dåligt påläst idiot när den hävdar att tallegrenen sitter på en gran! Den får nog se till att bestämma sig vilken gren den ska stå på innan jag skickar Terrorprinsessan på den och då vet vi hur det går. Ekorren kommer att ramla ner och stöta svansen och det är rätt åt den. Det kommer att gå åt helvete med besked. Man blir trött!

Den ursprungliga idén om stilistiska tolkningar av Ekorr´n finns här. Också underbart rolig läsning.


Andra bloggar om: , , , , ,

Varning för Shells e-fakturor

Såhär i räkningsbetalartider tänkte jag passa på och rikta en konsumenupplysande varning till dej som betalar med hjälp av Internetbanken och får så kallade e-fakturor. När man får en sådan faktura studerar man den inte sådär hemskt noga, utan markerar "betala" och så är det inte så mycket mer med det, eller hur? Det är ju det som är vitsen med att få en e-faktura, det ska gå snabbt och smidigt.
Men det kan vara vanskligare än man kan tro att vara en oengagerad slappbetalare som bara vill ha det otrevliga räkningsmomentet ur världen så fort som möjligt.
Detta märkte jag när jag började få märkliga påminnelser från Shell. Det visade sig att de e-fakturor som dom (eller rättare sagt Citibank) skickar ut visar "minsta belopp att betala" default. Så för varje månad som jag betalade in det belopp som min e-faktura visade så ackumulerade jag en skuld på resten av det totala beloppet. Som jag sedan fick betala ränta på. Ett riktigt bondfångarknep med andra ord.
Så kolla vad du egentligen betalar för nästa gång du får en e-faktura. Speciellt om den kommer från Shell.

Se upp när du betalar e-faktura från dom här.

Andra bloggar om: , ,

fredagen den 24:e augusti 2007

Hej barnkultur!

Om man inte var med på den tiden är det förmodligen svårt att föreställa sig det barnkulturella klimat som rådde på det brunmurriga årtiondet a.k.a. sjuttiotalet. När Disney, gullighet, fantasi och i princip allt annat som barn tycker om var djävulen.
Propaganda och indoktrinering om världens orättvisor som de upplevdes ur ett vänsterperspektiv var ledstjärnor, inte minst när man skulle uppträda för barn.
När jag tänker efter var det tidigt åttiotal (hey, SÅ gammal är jag inte) men teatergruppen som skulle uppträda på min skola den här dagen som jag ska berätta om levde i allra högsta grad kvar i ett renlärigt DDR-Sverige.
Hursomhelst var jag en åttondeklassare med ögonbryn tunna som streck och utåtlockad lugg. Varje dag jobbade jag på att verka cool och världsvan inför mina klasskamrater, trots att jag hade ett självförtroende som en mygglarv.
Pjäsen handlade om något ockuperat land i Centralamerika och det första som hände var att jag och några andra tonårsosäkra stackare brutalt fördes upp på scen och tvingades delta som fängslade nicaraguanska eller elsalvadorianska bönder. För att göra förnedringen total fick vi bära färgglada ponchos.
Skådisarna skulle föreställa militärjuntan och gick in för det hela i hundranittio, utan antydan till lyhörhet.
Publiken bestod av hela högstadiet och scenen gick ut på att vi, de upptvingade, skulle förhöras. Detta innebar att en manlig skådis skrek at the top of his voice två centimeter från mitt ansikte ända tills jag började gråta. Jag förväntades dessutom, totalt oförberedd som jag var, att svara på de framskrikna frågorna. Hulkande och snorande förökte jag svara något som inte lät helt efterblivet. Det gick nog sådär.
Jag kan utan problem frammana minnet av saliv som stänker över mitt ansikte i kombination med lukten av tjockt teatersmink som smälter i värmen från de starka lamporna.
Än idag blir jag förbannad när jag tänker på det. Hur kände teatergruppens medlemmar efter dagens kulturella gärning? "Gött! Nu har man förnedrat ännu en osäker fjortonåring/kapitalistsvin till tårar. En sann kulturell gärning, minsann!"
Hade någon utsatt mina barn, som nu är i samma ålder som jag var då, för samma sak så hade jag stämt deras plyschbyxeklädda arslen.

Andra bloggar om: ,

Tolv sanna minuter om reklambranschen

Tack, Lisa för att du la upp den här på Facebook! Jag hade nästan glömt av den, men den är lätt det bästa som någonsing gjorts om reklambranschen.
(Hörlurar rekommenderas så att du inte missar någon av alla klockrena repliker.)


Andra bloggar om: , , ,

Nä nu tror jag vi tar och tokflinar en stund

Den är allt annat än ny, men den SKA ses om med jämna mellanrum.


Andra bloggar om: , , ,

torsdagen den 23:e augusti 2007

Spammarna skärper tonen

Ett mail med en både ett personligt anslag och en skarpt formulerad uppmaning slank igenom spamfiltret idag:
"Hello ULRIKA
You MUST enlarge ur penis!"
Konstigt nog kände jag mig inte träffad.

Andra bloggar om: ,

Så Dumt Så Det Är Vansinnigt Kul

Om du inte går igång på depressioner kan du gå in här och förundras över den outsinliga källa till tramsiga nonsenstjänster som nätet är. Enjoy!

Andra bloggar om: , ,

TV-tips inför kvällen

"Den karismatiske engelske skådepelaren Stephen Fry om manodepressivitet."
Hur kul låter det på en skala? Men tro det eller ej, det var ett av de mer intressanta, och faktiskt också underhållande, program jag sett på länge. Del ett gick igår (om du missade det går det i repris den 9/9) och del två kommer ikväll klockan 21 i ettan.
Stephen berättar om sina egna erfarenheter och gör reportage med både andra drabbade och forskare. Han är otroligt öppenhjärtig, både om hur sjukdomen ställt till det för honom (som självmordsförsök och att bli relegerad från skolan), och det positiva den fört med sig. "Hade jag varit en framgångsrik skådespelare utan min sjukdom? Förmodligen inte."
Dessutom är han inte bara karismatisk, utan både klok, rolig och sympatisk.

Stephen pratar med en annan drabbad; Richard Dreyfuss
(som dessutom ser ut att vara hälften så stor som Stephen).


Andra bloggar om: , ,

onsdagen den 22:e augusti 2007

Affärsidéslakt i direktsändning

Jag hörde ett förbluffande inslag på radions "Kvällspasset" igår. Det handlade om ett företag som hade som affärsidé att namnge folk vars bilder fanns på nätet. Det var lite oklart hur det hela gick till, men i slutändan skulle man kunna söka på personers namn och få fram bilder på dem.
"Men hur går det ihop med Personuppgiftslagen?" frågar programledaren.
"Ehhh... Bra fråga" svarar bildsöksföretagskillen.
"Menar du att ni inte vet om det är lagligt?" fortsätter programledaren, ganska upphetsat. Det blir tyst i minst en minut. Till slut kvider en hörbart tillintetgjord presumtiv nätmogul:
"Nej."


Andra bloggar om: , , ,

tisdagen den 21:e augusti 2007

Internets många ansikten

Idag pratar alla om den där ansiktsboken och hur den innebär inkomstbortfall för många företag. För sju år sedan var det en ansiktsburk som fick oss att ta en paus i Excelfilandet och ägna oss åt nätbaserat larv istället. Här kan du göra en nostalgitripp tillbaka till millennieskiftet.
(Fast fiskpinnar är nästan ännu roligare, "ja, slynan hade en schalett". Och båda är bra exempel på att ytan och grafiken inte behöver vara tiptop om bara innehållet är tillräckligt bra.)


Andra bloggar om: , ,

Skoj med T9

Testa vad som händer när du knappar in ordet "Gästlista" på din mobil (förutsatt att du har en Ericsson med T9-funktionen aktiverad). Ibland undrar man vem som gjorde urvalet i för denna förträffliga ordlista.
En begravningsentreprenör på Solvalla?

måndagen den 20:e augusti 2007

"Gör det bättre själv"

Äntligen har jag fått en kommentar från någon av alla er som är på besök på grund av att jag bloggat om Niclas Wahlgren och hans låt "Inatt". Det är helt ofattbart många sökningar på det och – det tar aldrig slut. Och trots att jag frågat är det ingen som vågat outa om vad det är med låten som lockar.
Men nu är isen bruten, jag fick en kommentar som löd: "Skärp dej! Skriv en låt själv då så ska vi se hur bra den blir ?!?!?! "
Det är det roligaste som finns att få kommentarer och jag vill ju egentligen inte mopsa mej när jag äntligen får lite respons, men jag kan ändå inte låta blir.
Just argumenteringen "Gör det bättre själv" är så fantastisk när man som amatör kritiserar ett proffs om något.
Hjärnkirugen när patienten dog: "Gör det själv då så får du se hur lätt det är!"
Brokonstruktören när Minneapolisbron rasade: "Konstruera själv då så får du se hur bra det blir."
Dramatenskådisen efter en rutten föreställning: "Gör det bättre själv..." osv.
Men det är rörande att se att lille Nicke har så protektionistiska tillskyndare.



Andra bloggar om: , ,

Handarbete

Idé: 10 av 10
Budget: 0 av 10
Imponeringsfaktor: 10 av 10 (Hur fanken kan hon hålla reda på fingrarna och få allt rätt till synes helt utan klipp?)

Andra bloggar om: , , , ,

söndagen den 19:e augusti 2007

Den burleska tomten


I helgen har jag och min familj varit i Skagen. Jag säger det hur naturligt som helst, som om det var något jag gjort otal gånger förut, men om sanningen ska fram så var jag för två dagar sedan en göteborgare som levt i... Ähum, en herrans massa år och ALDRIG VARIT I SKAGEN. Ganska unikt. Men så är det alltså inte längre.
Johan och Frida, däremot, dom har varit i Skagen förut. Dom var där en vinter för kanske fem år, och jag tror Skagen har en märklig inverkan på människor. Det grundar jag på när Johan ringde därifrån och frågade (bara det!) om han skulle köpa en grej han hittat i en affär. "Vad är det då?" frågade jag. "Det är en tomte." svarade han. Alla som känner Johan vet att han inte direkt är typen som springer i butiker och shoppar prydnadsföremål på sin semester, så därför blev jag milt sagt förvånad. "En tomte?! Vad då för tomte." Det numera legendariska svaret löd: "En burlesk tomte." Jag kände hur marken under mina fötter svajade till en smula. Den här mannen som jag känt sedan jag var 21, han kanske är någon helt annan än den jag tror? Eller så har han börjat ta droger. En burlesk tomte?!
På grund av mina starka reaktioner la han ner tomteköpet. Det var kanske synd.



Släkten i Skagen. Och inte en burlesk tomte så långt ögat når.

Andra bloggar om: , ,

fredagen den 17:e augusti 2007

Mess-synonymer

Har du också tänkt på hur dumt det blir när man ska messa ett kort "ok" och det istället blir "öl"? Eller när man man får sitta och tolka enkla ord som "vill" och "feg" ("jag till inte vara deg men..") och se vilka bokstavsgrannar som finns på mobilens tangenter.
Men den roligaste mess-synonymen fick någon i min närhet när han messade en kund (kvinnlig) och bjöd med henne på något event. "Jättek*k!" löd det något oväntade svaret. Och det ordet finns INTE i någon T9-ordlista, det måste hon ha sparat in alldeles själv.

Andra bloggar om: , ,

Nygift på Facebook

Notification på Facebook idag:
"Ulrika is listed as married to Johan Good. 9.48 am."
Är det inte romantiskt?
Efter sexton år känns det nu som om det är på riktigt.
Vi måste nog börja fira årsdagarna av vårt Facebookbröllop.


Andra bloggar om: , , ,

tisdagen den 14:e augusti 2007

Semesterslutarblues och chefsassholes

Det går inte att undvika. Sista dagen på semestern innehåller alltid en kompott av separationsångest, vemod och allmän låghet. Nuförtiden har den inte ett skvatt med själva jobbet som väntar att göra, jag kan ärligt säga att jag aldrig haft det så bra som jag har det just nu och det skulle vara ett fruktansvärt straff om jag inte fick komma hit mer. Det är skitkul nästan hela tiden och jag tycker otroligt mycket om alla jag jobbar med. Inte minst min chef.
Men jag lider nog av fantomkänslor från tidigare semesteravslutningar. Det har funnits fler än ett tillfälle där arbetsplatsen som väntat på mig varit ett inferno av vidrigheter, oftast som ett resultat av en maktfullkomlig idiot till chef. Jag har en bukett av executive assholes i mitt förflutna – förmodligen har du det också.
Trots att jag egentligen inte kan uttala mig om det (jag har jobbat på byrå sedan jag var nitton och har inget annat att jämför med) så inbillar jag mig att vår bransch är mer besudlad än många andra av chefsmorons. Grandiosa exhibitionister dras hit och de matchas inte alltid med kompetens.
Hur blir det så här då? Jo, vi har alltså en person som kombinerar ett stort ego, ofta skapat av revanschlusta (kanske han var ett mobbat barn?) med en bristfällig kompentens. Som ska mörkas.
Ta den personen, ge honom (det kan lika gärna vara en kvinna, men dom jag råkat ut för är män) makt över andra människor och du har skapat ett monster. Som blir extra fatalt eftersom allt vi jobbar med bedöms godtyckligt och är knutet till din personliga talang. Att hylla eller dissa är upp till maktpersonen = chefen. Och det som dissekeras är ditt innersta väsen.
Det är sådant som gör att sista dagen på semestern känns som porten till skärselden.
Men vänd på det, ta bort honom och du har det roligaste jobbet i världen.


Andra bloggar om: , , ,

måndagen den 13:e augusti 2007

Dagens nyord

Gammelmansforwardning
= när man springer runt med sin bärbara dator och visar alla ett mail på skärmen.

lördagen den 11:e augusti 2007

Datornostalgi

Så här såg min första Mac ut:

Den var "bärbar" vilket innebar att man kunde lägga den i en jättestor svart väska och släpa iväg den dit man skulle. Det gjorde jag. Den fick följa med till landet där jag, Johan, min syster Mia och hennes dåvarande kille Anders Härneman (ja, F&B-Anders) satt och spelade spel som Shadowgate och Uninvited nätterna igenom. Grafiken såg ut så här:

men jag tror inte bara det är nostalgi när jag säger att det var otroligt välgjorda spel med mycket smarta historier och gåtor att lösa.
(Och för alla kids låter det här förstås som "Vi brukade leka med kottar och pinnar när vi var små.").

Andra bloggar om: , , ,


onsdagen den 8:e augusti 2007

tisdagen den 7:e augusti 2007

Så skimrande var aldrig havet...


...som när nittio procenta av Sveriges arbetsföra befolkning...

...började jobba igen...

...efter fyra veckors lågtryck och regnande.


Andra bloggar om: , , ,

söndagen den 5:e augusti 2007

Tjuvlyssnat från en norsk hytta

Min vän H och hennes familj var på besök hos hennes föräldrar i Norge. En dag skulle de hyra en DVD och funderade över vilken film de skulle se.
Någon föreslog Babel och H:s mamma utbrast:
"Ja, den hyr vi! Den verkar så roligt!"
Alla tittade lite undrande på henne och hon fortsatte:
"Ja, det är ju den med han i den där gröna baddräkten."

Andra bloggar om: , , ,

lördagen den 4:e augusti 2007

En mycket stor nyhet ur det lilla perspektivet

I femton år har jag och min familj bott här i Särö utanför Göteborg.
På samma plats, i samma gamla stall. Ja, familjen var förstås mindre när vi flyttade hit; Johan, jag och en sju månader gammal Frida.
Hursomhelst, i alla dessa år har vi tvingats leva med den sämsta matbutiken i modern historia. Esshallen. Den heter inte det längre, utan något annat, typ Matnyttigt, men det är ingen som bryr sig om, alla säger ändå Esshallen.
Eller, för all del, Asshole.
Särö är en mycket välmående liten "förort" med gott om köpkraftiga och matroade människor som gärna slantar upp rejält för att sätta fet guldkant på kosthållningen i form av läckra och exotiska delikatesser.
Tror ni man tagit fasta på detta på Esshallen? Nej, man har snarare benchmarkat en östtysk livmedelsnasare anno 1972.
Att gå dit och tro att man ska kunna köpa, säg, mozzarella, lammkotletter, mango chutney eller pistagenötter är dömt att misslyckas. Ett besök med syfte att få ihop en läcker fredag- eller lördagmiddag är detsamma som Mission Impossible.
Vad är då den stora nyheten? Jo, äntligen är Esshallen SÅLT! Det är vår käre granne Niklas, som driver Hemköp i Onsala och en kille från Hemköp i Kullavik som köpt butiken och tar över i september. Hallefuckinglulja!
Alla Säröbor med smaklökarna någorlunda intakta kommer kyssa deras fötter.


Tänk vad skönt vi ska ha det när vi äntligen kan köpa god mat på hemmaplan.


Andra bloggar om: , , , ,

fredagen den 3:e augusti 2007

Stones är i stan – anno 1982


Nu när Stones-scenen som bäst riggas på Ullevi och jag sitter hemma i soffan och lojt läser om alltihop i G-P, går mina tankar osökt till sommaren –82 och den första Ullevikonserten någonsin.
Något halvår tidigare blev det klart att det var Rolling Stones som skulle komma hit och som den fjortis jag var då hade jag ingen vidare koll på om det där gänget var nåt att ha.
Som tur var visste min kompis Kerstin bättre. Hon var en inbiten Stonesfantast och satte oss andra brudar i kompisgänget i Stones-bootcamp.
Vi började med att köa en halv dag utanför biljettkassan vid Ullevi. Sedan målade Kerstin den (in)officiella konsertuppladdnings-t-shirten till var och en av oss. Tungan, förstås, och konsertdatum på ryggen.
Det var nog då jag började ana att det skulle komma något coolt ut ur det här.
Sedan var det dags att plugga låtar, diskografi, medlemmarnas biografier och låttexter.
Och en fantastisk dag i juni var det examen, dvs konsertdags.
Jag är Kerstin evigt tacksam för att hon så målmedvetet såg till att jag fick mitt livs första stora konsertupplevelse.
Och nästa år gjorde hon samma sak, fast med Bowie. Åh, vad snygga dom t-shirtarna var! Och vilken konsert, sedan!

Andra bloggar om: , , , ,

torsdagen den 2:e augusti 2007

Elton har skitit i det blå skåpet

Elton, håll dig till dina (gamla) låtar och uttala dig inte om saker du inte begriper. Du kommer få skit för det här i evigheter.


Andra bloggar om: , , ,

onsdagen den 1:e augusti 2007

Se Family Guy på nätet

Min son Jonathan har ett tips om en, i hans tycke, otroligt grym hemsida där man kan se Family Guy utan att behöva ladda ner den. "Skriv att det är bra kvalitet också" säger han.
Och så lägger vi ut ett kul klipp på Stewie när han gör sin version av Rocket Man.



Andra bloggar om: , , , , , ,

Jag har placerat min blogg i
Göteborg
på bloggkartan.se

Something Stupid

Här är en reklamfilm som jag var med och gjorde tidigare i år.

Andra bloggar om: , , , , , ,