Filmen som FRA-lagstiftarna borde ha sett.

De andras liv heter en fantastisk film som utspelar sig i Östtyskland och har sin början under Stasis sista glansdagar i mitten av åttiotalet.
En känd manusförfattare skriver i smyg en artikel om självmord i öst. Artikeln smugglas ut till västsidan och publiceras i Der Spiegel. Stasi söker nu efter skrivmaskinen som artikeln är skriven på för att kunna sätta dit upphovsmannen.
Givetvis är författaren (och alla hans vänner) tungt avlyssnade.
Är det fler än jag som tänker i FRA-liknelser?
Den här filmen borde varit obligatorisk för alla som röstade på lageleändet häromveckan.
Det var den förmodligen inte, men se den du istället. Jag lovar att den är bra och extremt tankeväckande.

En tidstypisk "rolig historia" som berättas i filmen lyder ungefär så här:
Varje morgon gick DDR:s stadsöverhuvud Erich Honecker upp och hälsade på solen.
"God morgon, sol!" röt han och solen svarade:
"God morgon, Erich."
Samma sak upprepades mitt på dagen.
"God middag, sol!" hälsade Honecker.
"God middag, Erich" svarade solen lydigt.
När kvällen kom var det dags igen.
"God kväll, sol!" hojtade stadsöverhuvudet. Men solen svarade inte med en gång.
Till slut sa den:
"Fuck you! Nu är jag i väst."

FRA, Stasi, De andras liv, FRA-lagen, avlyssning, lagstiftning

Fotoregi till Magnus Carlssons löshår:

"Ok, kan vi få hit meeeer! Inse att ni hamnat på en kille som inte nöjer sig med att inte se tunnhårig ut, han vill jävlarimej ge Simson, Harald Hårfager och Robert Wells en match i stråmångfald. Så kom igen, meeer hår hitåt. Tack, vad bra. Kan ni hänga ner i ansiktet och försöka se naturliga ut. Inte? Men va fan, då får vi väl nöja oss med det här då. Det är i alla fall mycket."
Klick!


Magnus Carlsson, hår, humor, löshår

Apanalys – nu med döda poeter

På många reklambloggar diskuteras just nu filmen som vann Grand Prix i Cannes.
Cadburys trumspelande gorilla får många att undra vart relevansen tog vägen.
Den vassaste apanalysen av hittade jag i en för mig ny bloggbekanting, Sorterade och osorterade tankar och åsikter av Elias Betinakis.
(På Elias blogg får jag dessutom lära mig att det är en och samma person som är CD, AD, copywriter och regissör för bidraget!)
Den nämnda apanalysen säger som sagt det mesta, det enda jag skulle vilja tillägga är: Reklamteori i all ära, men ibland känns det som om man vill göra så här:

Cadbury gorilla, Grand Prix, reklam, reklamfilm, Döda poeters sällskap, YouTube, videoklipp

Vill du ha västra Sveriges finaste eka? Gratis?

Som jag nämnde i förra inlägget så har vi köpte en ny båt idag.
"Vår första riktiga båt" kallade jag den.
Vilket är jättetaskigt mot den båt vi haft i säkert tjugo år.
Knappa knopen kallad.
Hon fick sitt namn efter den första motorn, en Evinrude som gjorde att hon gick i knappt en knop.
En legend i vår bekantskapskrets.
Har inte kommit i havet varje år och vissa år har Johan slipat eller lackat den merparten av semestern.
Men hon är vacker.
Helt i mahogny.
I princip.

Och här kommer ett unikt erbjudande.
Hon kan bli din, helt gratis.
Exklusive motor.
(Och barn.)
Ligger i Lerkils hamn.
Ett erbjudande som inte återkommer.

I den här lilla filmen kan du beskåda henne.

Slå till nu så blir hon din.
Anmäl ditt intresse i kommentatorsfältet.
Hakar? Nä, inte fler än att du får hämta henne där själv.
Och lova att fortsätta att kalla henne Knappa knopen.

träbåtar, eka, bortskänkes, båtar

Två saker mindre på livets att-göra-lista

De flesta dagar gör man saker som snabbt är ogjorda.
Lagar mat, städar, handlar, tvättar.
Lagar mat, städar, handlar, tvättar.
Men idag har vi gjort två saker som man inte gör så många gånger i livet.
För det första har vi äntligen köpt en "riktig" båt.
Nämligen den här raringen:

En Windy 22 från 1973.

Eftersom livet går ut på att vara på en ö när det är sommar och fint väder är det ett livsavgörande framsteg.
Nu ska vi bara addera semester och fint väder också.

När båtköpet var klart satte vi igång och tapetserade. Och slutade inte förrän vi var klara.
Min (könskonserverade) roll i tapetseringsprocessen var inte helt olikt en operationssköterskas. Men istället för "peang", "skalpell", "pincett" och "badda kirurgen i pannan" så fick jag istället order som "tapetskärare", "trasa", "borste" och "klägga mer tapetklister här".
Allt medan Johan med en kirugs precision skar rent runt uttag och strömbrytare.



Läs även andra bloggares åsikter om Windy 22, båtköp, tapetsera, renovera

Lustmordet på Camilla Läckberg

I dagens DN recenserar Lotta Olsson Camilla Läckbergs nya bok Sjöjungfrun.
Det är Recensionen Jag Önskar Jag Hade Skrivit.
Allt som står i den har jag tänkt när jag läst Camilla Läckbergs böcker (för jag har ju läst dom).
Men aldrig lyckats formulera lika bra som Lotta Olsson gör.

Rubriken i pappers-DN fnissade jag åt vid frukostbordet:
"Nej, inte en gravöppning till!"

Läs! Det är vanvettigt underhållande.
Och sant.

Enligt Lotta Olsson i DN har Camilla Läckbergs författarskap följande existensberättigande:
"Hon är oslagbar om man är för trött för att vilja förstå något om sig själv, eller lära sig något nytt, eller uppleva något. När man uppgivet tycker att alla är dumma omkring en och vill få stöd för sin egoism. Sådana dagar har vi alla, och då behövs Camilla Läckbergs böcker."


Camilla Läckberg, Sjöjungfrun, Lotta Olsson, recension, böcker, DN, sågning

Apropå Stellan

Som förra inlägget handlade om, här är en fin filmaffisch där han är med, han Skårsgard, eller vad han nu heter.

Med bästa feel-good-minen på plats.

Stellan Skarsgårs, tryckfel, Mamma Mia!

Fotoregi till Stellan Skarsgård:

"Okej, Stellan, nu vill jag att du förtränger att du gjort karriär som seriös karaktärskådespelare och tuff actionaktör. Lägg allt det där bakom dej och tänk istället Åsa-Nisse, tänk Farbror Frej.
Ta fram ditt allra mest flåsflabbiga jag och gör något riktigt, riktigt galet. Ja, det är bra med benet upp så där! Vält inte killen bakom, bara. Tänk bara på royaltychecken om det känns obekvämt. Bra! Och så ser du panikslaget glad ut med riiiiktig öppen mun, så ja!"
Klick!


Här är förresten en träjler till filmen i fråga:

Mamma Mia! the movie, Stellan Skarsgård, ABBA, humor, Björn och Benny, Mamma Mia! The Movie trailer, YouTube, videoklipp

Film + lejon = bra/Film + bra = lejon

Christian the Lion är väl nätets mest spridda och begråtna lejon just nu.
Apropå lejon så vann den här sköna filmen ett guldlejon i Cannes förra veckan.
Men det är ett annat stort och lurvigt djur som ska in på vågrät tolv.
Den uppmärksamme förstår vilket.

reklamfilm, awareness test, Cannes Lions, YouTube, videoklipp

Peter – spjuvern

Min kollega Mattias skulle scanna något ur GP när han plötsligt såg honom:


bröllop, bröllopskort, bröllopspar, humor, bröst

Det blev visst lite fel här

När vår kampanj för Abba skulle redovisas i Månadens Print fick den en helt ny innebörd:

Smaskrill i TOMRUMSsås. Är det någonslags emo-konserv, eller?

Så här ska det vara:


Läs även andra bloggares åsikter om reklam, Månadens print, Abba, Resumé

Stötande? Ja, kanske.

Den här reklamfilmen för Heinz Deli Mayo har blivit anmäld och stoppad i England. Detta för att den slutar med att en man kysser en annan man. (Eller snarare pussar.)
Om man inte ser det humoristiska i det upplägget är man så sorgligt inskränkt att jag vet inte vad, det är inga tvivel om den saken. Men däremot finns det en annan inskränkthet inbakad i filmtänket, nämligen den att det fortfarande är den könskonserverade femtiotals"mamman" som står hemma bakom spisen och brer ungarnas lunchmackor medan mannen rusar iväg till sitt viktiga jobb.
Se filmen så fattar du hur dom lagt upp intrigen.

Heinz, stoppad reklamfilm, reklam, könskonserverande, homofobi, Heinz Deli Mayo, YouTube, Videoklipp, reklamfilm

Klara, färdiga, reklamtävla!

Här kan du läsa ett inlägg på copybloggen Please copy me där en panel bestående av mej, Linda Börjesson (Farfar), Hanna Björk (Åkestam Holst), Pontus Caresten (Mecka) och Johan Brink (Hundra) svara på frågor som handlar om Kan man tävla i reklam?

–Nå, vad säger du herr Lion, kan man tävla i reklam?
–Va schnackar du om? Klart man kan! Gjorde ni inte juscht det, i Cannes, va, va, va?

reklam, reklamtävlingar, copywriters, copywriter

Favoriter i repriser

Nu har jag lagt upp en avdelning här till höger som jag blygsamt nog kallat för Greatest hits. Det är helt enkelt ett snabbt sätt för den otålige att skippa alla trökiga utfyllnadsinlägg (som det här) och gå direkt på det göttaste.
Förutsatt att du är utrustad med antingen en Mac (good choice!) eller superkrafter i form av förstoringssyn.
För trovärdiga PC-användare har berättat för mig att den högraste texten är ungefär en och en halv punkt stor på en PC-skärm.
Det vill säga lika stor som en bladluslort.
Men ingen kan förklara varför, eller vad jag ska göra för att ändra på detta.
Det måste vara den onde PC-gudens fel.

greatest hits, As Good as it gets, humor, PC, Blogger

Liseberg en sommar för alltför många år sedan

Liseberg, barn, nostalgi, foton, nöjesfält

Sann kärlek

Det här tyckte Louise på mitt jobb var det finaste hon sett. Någonsin.
Jag är benägen att hålla med.

UPDATE 1 Nu har jag sett den åttiosex gånger. Får nog bli en åttiosjunde.
UPDATE 2 Louise herself har berättat att storyn är alldeles sann. HURRA!
kärlek, återförening, Christian the lion, YouTube, videoklipp

Om du liksom jag

gärna knarkar på engelska överklassmiljöer, tidigt nittonhundratal, andra-världskrigsromantik, lantgods och grejer, så är det här en must see. Dessutom är det en fantastisk film med toppskådisinsatser, intressant intrig och makalösa filmiska grepp.
Här är en recension.
Boken är också tokbra.

Atonement, Försoning, filmtips, YouTube, videoklipp

Den här annonsen är skitbra

Något som majoriteten av apflocken som häckar på Dagens Media inte hajar.

Första annonsen för Apotekets nya sortiment av sexhjälpmedel. Made by F&B.


Apoteket, sexhjälpmedel, reklam, F&B

My life as a cover girl

It´s time to face some facts.
Jag hamnade aldrig på framsidan av Vogue.
Men väl på baksidan av DR-Magasinet.

Man får vara glad för det lilla.
(Men är det här en "mediablogg"? Nja. Tramsblogg, I´d say.)
Klickbar bild.

Übermusikaliska

Det här gänget innehåller några av de mest musikaliska människorna jag vet.

Gissa om jag blev mallig när dom tände på mitt förslag på nytillskott till låtlistan (nämligen den här.)
Jag hade föreslagit en låt som dom inte tänkt på, som passade dom perfekt.

Det måste ju innebära att jag är typ en musikalisk undertant.

Här kommer min analys av matchen:

Spanien vann på straffar, men Italien hade snyggast typsnitt på matchtröjorna.


Italien, fotbolls-EM

Det där med Facebook och översättningar

funkar så där, skulle jag vilja påstå:

Vem har du en krossa på?

Det var inte jag, det var Linda Rosing

Detvarintejagdetvarsossarna verkar ha samma, lätt skuldbelagda besatthet som jag. Vi kan inte låta bli att läsa vad Linda Rosing knåpar ihop på sin blogg.

Missa inte det här inlägget, där DVIJDVS uttrycker det alla tänker, men inte kan med att säga, när de ser den här bilden:

Foto: Linda Rosing (eller någon annan).

Linda Rosing, humor

Birthday girl

Den här helt underbara reklamfilmen från JWT Sydney är nominerad i alliterationsgruppen Travel, Transport & Tourism i Cannes Lions Film-kategori. Ikväll får vi veta om den vann eller inte.
Så nu håller jag tummarna för alla de svenska bidragen, men kanske mest för göteborgska ANR BBDO och deras två fina och välförtjänta nomineringar för Folksam.

Cannes Lions, reklamfilm, reklam, ANR BBDO, JWT Sydney, thrifty, videoklipp, YouTube

Vill du se det vinnande bidraget?

Om du är nyfiken på att se hur vårt dubbelt silverlejonvinnande utskick för Göteborgs Räddningsmission ser ut, så finns det en perfekt presentation av det här.


Götegorgs Räddningsmission, GOSS, reklam, reklamtävlingar

Midsommar, part two

Ja, och kvällsupplagan av Midsommarafton 2008 i bilder ser ut nåt i stil med det här:

Midsommar, part one

Nu är jag hemma på en liten mellanlandning mellan den traditionella sillunchen, den traditionella midsommardansen och den traditionella grillkvällen.
Jag tänkte ta en otraditionell (nåja, ganska i alla fall) tupplur och varför då inte passa på att blogga lite också?

När man kommer hem från en resa

och ingen har kommit ihåg att köpa toapapper.

Ord som låter roligare än de är

(speciellt en midsommarafton):
Kuling.

Back to life, back to reality

Trött, men lycklig är ett uttryck jag använt några gånger för mycket de här senaste dagarna, men det beskriver hur det känns även just nu.
Gänget som strålade samman hemma hos familjen Good ikväll hade alla en upplevelseintensiv period precis bakom sig.
Johan och jag från Cannes, förstås.
Frida från att ha fått klara sig i princip själv sedan i söndags (ja, allt var snyggt och prydligt när vi kom hem).
Och inte minst Jonathan, som varit på sitt livs läger. Han var så trött så att han knappt var kontaktbar. Men de få stunder han kom tillbaka till verkligheten strålade hans ögon som små, lyckliga solar.

I morgon är det midsommarafton.
Då skulle jag vilja passa på att tipsa om Abbas sajt, som vi nyss uppdaterat. Där kan du (förutom att läsa om sillar) göra ditt egna jättefina sånghäfte med dina favoritsnapsvisor (som du kan skriva ut) och så kan du lära dig hur du får till värsta proffsiga blomsterkransen.

En sån här go välkommen-hem-kram fick Abbes pappa på Landvetter. Det är inte utan att man blir avundsjuk.

midsommar, midsommarafton, snapsvisor, sånghäften, sill

En liten film om svenskar i Cannes

Större bildorama från gårdagskvällen

Inget Cannesbesök utan skaldjursplateau.




Förfest med foppollsmatts. Ordet förfest syftade på att det var innan Cybergalan, och det var ett gäng webbyråer som stod för kalaset.

Okej. När kommer förfest 031, då?

Extra svensk en kväll som den här.

Men hur kul var det egentligen? Med matchen, alltså.

Mitt i matchen ringde Gunnar vår e-x-t-r-e-m-t fotbollsintresserade projektledare och frågade:
–Du hur var det med det där korret från kund X?
–Hejdå! svarade han.

Ljuset var ganska najs denna kväll.

Men matchintresset var kanske inte på topp hela vägen till det förnedrande slutet.

En kväll på Martinez kan vara ångestfylld (om man ska åka hem dagen därpå).

Och så tog vi en massa löjlebilder innan vi gick hem. Alla hade olika teman. Den här hade tema: Finland.

Tema: Male model.

Tema: Toyota Prius.

Tema: Imorgon åker vi hem.

Nu ska jag bara dricka upp kaffet och gå ner och packa.
Hej då Cannes, och tack för den här gången!

reklam, Cannes, GOSS, förfest, Le Goeland, Svenskbaren

Saker man säger i Frankrike

När man är utomlands vill man ju gärna köpa med några små presenter hem till barnen. Därför var jag på Zara idag och hittade en t-shirt som kunde passa Jonathan (han är på ickeuppkopplat seglarläger och kan inte läsa det här). Jag tog med den till kassan och berättade med bestämd röst för expiditen att:
–Det här är en tårta.
Fast jag sa det på franska. Hon tittade förstås undrande på mig och sa sedan:
–Jaha, en present.
Och så plockade hon fram en presentförpackning.
När jag skulle snajsa mej och försöka plocka fram min urusla skolfranska, hade jag helt enkelt letat i fel gamla gloslåda i huvudet och fått fram gâteau istället för cadeau.

Två kuliga länkar

Någon gång kanske jag ska hinna skriva något vettigt här i från Cannes, inte bara lägga upp bilder och länkar. Här är två länkar så länge.
Först: Mary Lees finska reklamblogg.
Sen: Äntligen en artikel i GP.

Blandad bildkompott från tisdagen i Cannes

Årets färg är turkos.

Många fick inte plats på workshoppen.

På en meny hittade jag vad som bara vara ett konkret resultat av samarbetet mellan Matias Palm Jensen och Joakim Jonasson (inernt reklambranschskämt).

En översättning som platsar i kategorion onödiga citationstecken.

Kanske den bästa annonsen jag såg idag (klicka så blir den större).
Skönt att se en copyannons som smiskar bland alla bildlösningsannonser.

Gunnar och Johan är glada att hitta vår pannå med ett fint och silvrigt lejon på.


reklam, Cannes Lions, GOSS, Farfar, Joakim Jonasson, Matias Palm Jensen

Litet bildorama från silverkvällen

Posigt från uppvärmningen på Svenskbaren.

På den famösa röda mattan. Tredje gången gillt för den klänningen på Cannesspektakel.

Guldlejonvinnaren Göran Åkestam blir intervjuad av Resumés Linus Fremin.

Mary-Lee bjöd på skumpa på Martinez. Tack, Mary!

Svettigt, trångt och svenskintensivt i Martinez utebar på nattkröken.

Fler sköna bilder finns här.

reklam, Cannes Lions, GOSS, Martinez, silverlejon

Croissantläsning

Det är inte varje dag man får läsa sånt här till frukostcroissanten.
Det förtjänar nästan ett eget inlägg.
Okej, jag tar bort nästan.


reklam, Cannes Lions, Goss, silverlejon

Leo argentum x 2

Om jag var trött men lycklig igår (eller egentligen i förrgår) är det ingenting mot vad jag är idag.
Det kommer inte bli så mycket vettigt sagt. Läs här, här och här istället.
Jag tror det täcker det mesta som hänt ikväll.
Imorgon kommer lite kompletterade bilder. Just nu ligger in kamera kvar i baren på Martinez, men den är förhoppningsvis i trygga händer.


reklam, Cannes Lions, GOSS, silverlejon

En dagsrapport. Varken mer eller mindre.

Trött men lycklig sitter jag nu här i hotellets nätverksdel och försöker sammanfatta dagen.
Vi landade i Nice vid elvatiden, kom till vårt hotell, registrerade oss i festivalpalatset (betongklumpen heter så), käkade lunch på Café Roma, tittade på fundraising-filmer, var på två seminarier, varav ett som bland annat handlade om sociala media.
Sedan gick vi till den så kallade Svenskbaren där vi fick veta att vi hade två nomineringar för Götebors Räddningsmission i Direct. En glad smileygubbe på det :-).
När Svenskbaren klingade ut gick vi GOSS:ar tillsammans med Mary-Lee Sjönell och två killar från produktionsbolaget Two Fat Boys till en libanesisk restaurang och åt tusen små goda meze-rätter.

Framme!

Gunnar som Spindelmannen (nej, jag orkar inte komma på en fyndigare bildtext).

O.G. dvs The Original GOSS:ar.

Just så är det.

Mary-Lee och jag. Strax innan den fjortonde rätten.

Sov gott. Vi hörs imorgon.

PS. Abbes pappa sitter här mitt emot mig men sin dator. Hans inlägg blev så här.

reklam, Cannes Lions

Såhär efter foppollsmattsen

Det var ju så nära. Men bra ändå, får man väl säga.
Jag är ingen stor fotbollsteoretiker, snarare liten som en spansk mittfältare, så djupare än så blir kanske inte min analys.
"Vanlig" fotboll lockar mej knappast, men när det vankas stora och viktiga matcher vaknar jag till liv och vill gärna sätta mig in i allt jag inte vet. För stora Sverigematcher är trots allt något av det mest underhållande man kan titta på.
Som Abbes pappa berättat tidigare, så har vi en kolllega som nog är det mest fotbollsintresserade som går i ett par (dobbade) skor. Han har gjort ett fantastiskt litet kompendium för oss mindre pålästa. Där står allt som är värt att veta om Sveriges startelva.
Om Anders Svensson står det bland annat följande:
"Favoriträtt tacos. Spelar i Elfsborg nu. Försökte sig på England men är för gnällig enligt min uppfattning. Har varit ihop med Anine Bing och älskar att kolla på film. Suck!"

Det här är Anine B.
Visst tittar man hellre på en skön actionrulle?

Annars är nu Cannesväskan packad. I morgon bitti halv nio går planet till Nice.
Nästa gång vi hörs är jag i reklamens förlovade land. Yeee-haa!



fotbolls-EM, Anders Svensson, Anine Bing, Cannes Lions

Jag är ledsen, men

det här är en av de mest jönsiga bildlösningar jag sett på länge.
Så får man bara inte behandla ett så viktigt ämne.

Alla som blir berörda av den Helan-och-Halvan-mässiga-bilden räcker upp en hand.
(Jag hittade ingen större bild, men det är alltså en såg som sticker upp ur golvet, en såg som nästan har sågat ett hål som gubben ska ramla ner i.)

Dessutom var det en rubrik till samma bildlösning på en helsida i DN förra helgen som jag funderat på sedan dess, utan att bli klok på. Den löd så här: "Förra året misshandlades barn helt lagligt i 171 länder. Hjälp oss slå det rekordet".

UPDATE Så här såg annonsen ut:


Rädda Barnen, reklam, bilder, kampanjer

När Björn Gustafssons ande tog över skolavslutningen för en stund

Stor dag idag.
Frida slutade nian.
Pampigt upplägg à la engelsk internatskola eller amerikansk graduation, med kåpor, podie och inmarsch till tonerna av Pomp and circumstance.
Som ett barn av det högtidlighetsföraktande sjuttiotalet uppskattade jag det välrepeterade arrangemanget.

Det var begåvade ungdomar som gjorde extraordinära musikframföranden (undrade förresten i mitt stilla sinne vad den gamle proggaren Björn Afzelius skulle ha tänkt om han hört sin "Sång till friheten" framförd av ett bedårande flickebarn på en avslutning i Göteborgs mest välbemedlade förorter i sydväst: "Du är det fiiiinaste jag vet") och engagerade lärare.

Varje avgångselev fick sitt eget utrymme i form av ett lågstadieporträtt projicerat på väggen och en liten uppläst "dikt" som beskrev just denna persons mest framträdande egenskaper.
Sedan kom eleven upp på scenen, fick sitt betyg och kramade om lärare och rektor.

Som nummer två ut kom en kille som, precis som förväntat, fick sitt betyg och utförde kramandet. Men sedan greppade han rektorns mikrofon och höll ett litet tal.
Han började väldigt välartat och rart, han pratade om den högtidliga dagen som skulle firas tillsammans med föräldrar och syskon.
Plötsligt fick han en Björn Gustafssonsk glimt i ögat och fortsatte: "Men sedan vill man ju fira tillsammans med alla kompisarna. Så därför tänkte jag fråga om det är någon här som har lust att köpa ut till mig. Så om du hör detta och vill köpa ut så ring mej på 070...".
Rektorns ansikte blev en dryg kilometer långt. Men sedan fortsatte ceremonin som ingenting hänt.

Så här såg det ut när det var Fridas tur:


Filmat på en kilometers avstånd, ungefär.

Frida öppnar kuvertet med betyget.

skolavslutning, Björn Gustafsson, Björn Afzelius, traditioner

En kampanj

Som vi, dvs GOSS, gjort:

Klickbar bild.

Abba, reklam, GOSS, makrill, kampanjer

Det kom ett MMS

från en upprörd kollega.
Han hade plåtat i platsannonserna i dagens GP.
Tydligen finns framtidsbranschen där man minst anar det.
Och den söker MEJ:

Undra om dom håller på med klockor?

Emilio Ingrosso bjuder in till skrattfest

Människor som tar sig själva på alltför stort allvar är bland det mest komiska som finns.
Emilio Ingrosso måste vara världens roligaste man.
Han har just gett ut en bok som han kallat "La Famiglia" som han beskriver som "en fusion av bok- och magasinskoncepten".

Ett litet citat:
"Jag har alltid drömt om att göra film. Använda all min kreativitet och länka samman bild, ord, musik och känslor till magi som berör. Därför ville jag inte bara sätta mig ner och skriva en vanlig bok om mitt liv.
Jag ville så mycket mer."

Men snälla Emilio, varför skriver du inte som det är istället? Alla fattar ju ändå.
Jag ville krama ut några extra slantar ur det faktum att jag varit gift med en kändis. Och samtidigt passa på att ge bitchen vad hon förtjänar.
Borde det stått.

I pressreleasen kan vi bland annat läsa följande:
"Framtagandet av boken har varit kantat av prövningar. Författaren, Emilio Ingrosso, tog först fram ett råmanus. Detta testade han sedan mot några förlag och distributörer, men efter 3–4 månader förstod han att han hade skapat boken som inget svenskt förlag ville ta tag i."
I rest my case.

EN fjuttig bok räckte förresten inte för Emilio skulle kunna få plats med alla snaskigheterna. Nä, tre delar tyckte han var mer lagom.
Part One belyser åren 1985–1992 och kan bli din för 298:-. Visst är det värt att hosta upp tre hundringar för att få ta del av hela sju år av den Ingrossoska tillvaron?

Jag alltid tyckt att Pernilla Wahlgren verkar vara en outhärdlig människa.
Men från och med nu kommer jag alltid att heja på henne.

Emilio Ingrosso, La Famiglia, Pernilla Wahlgren, humor

Konstiga saker man skriver in i sin kalender

Och sedan glömmer av, dessutom!

I söndags inträffade alltså den stora begivenheten att det var precis ett år sedan jag gjorde det första stapplande inlägget i den här bloggen. Det handlade om att det var fyra dagar kvar tills jag skulle åka till Cannes och vara med i juryn för Cannes Lions Direkt. Absolut ett av mitt livs största äventyr och anledningen till att den här bloggen blev till.
(Här är ett glädjesprudlande, tidigt inlägg som gjordes innan jag lärt mig det där med att länka snyggt.)

Och om fyra dagar åker jag igen! (Förlåt om jag tjatar om det.)

En klart schtekig bild av Johan och mig på en juryfest på en pir.

Cannes Lions, födelsedag, reklam, Cannes

Vem vill du puffa på idag?

Jonathan upptäckte just att Facebook numera finns på svenska.
Vad konstigt det blev.
Undra vilket råd som satt och översatte uttryck som: "NN laddade upp ett nytt foto till en grupp...", "NN kommer att delta i..." och inte minst "NN har blivit puffad av...".

Puffa tillbaka?


Facebook, svenska, språkbyte, puffar

Bilduppföljning

Helt oombedd gör jag här en bildmässig uppföljning till inlägget från i morse.
Så här såg det ut när:
A: Jonathan packade inför seglarlägret.
B. Frida skulle på niornas avslutningsmiddag.


Vilket som är A och vilket som är B får du lista ut själv.

Torka, längtan och EM-festen

Ungefär samtidigt som bevattningsförbudet trädde i kraft i Västsverige kände jag av en lätt släng av bloggtorka.
Men det kanske mest beror på det allmänna tempot som råder. Jag ska inte trötta ut dig genom att berätta om hur mycket det är just nu, utan bara konstatera att det är några ganska ogenomtänkta rader över frukostmackan som bjuds för tillfället.
Och en bild från Photo-Booth (i brist på annat).

Duschfrissan bjuder jag på.

I kväll ska Frida på avslutningsmiddag för alla nior och Jonathan kommer hem från en skolresa (som gick till Skara Sommarland). Bara för att packa trunken full med sommar- och seglargrejer och dra vidare till ett seglarläger i morgon.
I nio dagar ska han vara borta. Jag kommer inte att träffa honom förrän på midsommarafton, när vi kommit hem från Cannes igen. Jag tror aldrig att han i sitt fjortonåriga liv varit borta så länge från mig förut. Ja det skulle vara när jag var i Cannes förra året, då. Men då var han ju hemma med Johan, i alla fall större delen av tiden, och då känns det inte lika mycket. Varför är det så?

Johan läser just högt ur GP om att Avenyn kommer att stängas av under Sveriges alla matcher i fotbolls-EM. Sex barer, en gigantisk uteservering och flera storbildsskärmar står det i annonsen som har EM-festen som avsändare. Särökärringen i mig undrar stilla om det blir en fantastisk folkfest eller bara bösigt.

Så där ja, håret torrt. (Kom inte och säg att jag inte varnade för att det här var ett torkinlägg redan från början. Och så syftade jag inte på hårtorken, utan på inspirationen och intressevärdet.)

torka, skolavslutning, fotbolls-EM, EM-festen

Färgen på mitt Du är vad du äter-bord

TV-programmet Du är vad du äter har ett effektivt inslag.
Det är det när det stackars offret får ställa sig framför ett bord där alla vidrigheter personen tryckt i sig under en vecka finns uppdukade. Det brukar vara en väldigt avtändande syn, och nästan alltid har bordet en otäck icke-färg, en blandning av grått, beige och hudfärg. Tänk korv, tänk chips, tänk bacon, tänk cola och blanda det färgmässigt i huvudet.
Det blir ungefär så här:

Jag har funderat på vad mitt eget bord skulle ha för färg och kommit fram till att det skulle vara betydligt mer färgglatt.
Det skulle ha inslag av eldigt rött.
Och piggt gult.

Rött från rödvin.
Och gult från ostbågar.

Om exakt en vecka åker jag till Cannes. Då kommer det imagninära bordet få många vackert rosa inslag.
Från rosévinet.

Vilken färg har ditt Du är vad du äter-bord?

du är vad du äter, bantning, ostbågar, vin

Till träningsvokabulären

Nu ska jag ut och göra något som måste vara det rakt motsatta mot att powerwalka.
Vad kan det heta?
Svagspringa, kanske?
Kraftlöshetskuta?
Luslubba?

Eller kanske helt enkelt Running on Empty:

UPDATE: Det var fuckin tjugo grader i vattnet.

löpning, powerwalking, nyord, Jackson Browne, running on empty, videoklipp, YouTube

Radavståndet fixat, nationaldagen till ära. Typ.

Fick just ett mail från gulle-Abbes pappa apropå det där om Bloggers plötsliga vilja att ha snortajt radavstånd. Där berättade han hur man gör för att ändra på det. Så här gör man:
1. Välj "Layout", Redigera HTML".
2. Spara helst en kopia av hela mallen på din dator för säkerhets skull.
3. Scrolla ner till "/* Posts" och sedan till ".post p"
4. Skriv in ", .post-body"
5. Spara.

Så nu ser radavståndet bra ut (i min dator i alla fall). Ser det bra ut i din dator också?
Värre är det med den där spalten till höger som tydligen är mindre än ett pissmyrestråk för den som har PC, enligt vanligtvis välunderrättade källor (dvs Linda, Nemo, m fl.). Någon som har något tips om vad jag ska göra åt det?
Annars har jag sprungit runt Särön, badat i havet, firat Sverige genom att sova en stund på altanen, kanske köpt en båt, varit på släktkalas (pappa fyller år, grattis pappa!), insett att vi måste skrota vår Audi (den blev påkörd bakifrån mitt på Tjörnbron förra helgen – RUJ703 R.I.P.), ryckt ut en miljon hårstrån från benen med hjälp av en hårutryckarmojäng (fast en halv miljon är kvar, trots att jag höll på i en evighet, på grund av att mojängen är så gammal och trött . Hallå Philips och Braun! Här finns en smärttålig testpilot som är villig att rycka ut hårstrån från alla möjliga kroppsdelar.). Plus en del annat. Vad har du gjort idag?

nationaldag, radavstånd, Blogger, Audi, Braun, Philips, Silk epil, Windy 22

Stackars väderskribent

Den som skrev dagens väderspalt i DN måste ha haft stora problem att hitta formuleringsvariationer:

(Klicka på bilden så blir den mer läsbar.)

Kanske nedflyttningstecken hade kunnat vara ett alternativ?

Vad hände med radavståndet?

Plötsligt har alla mina inlägg ändrat utseende och fått jättetajt, fult radavstånd. I alla fall på min Firefox-Mac. Är det någon som vet varför det har blivit så?

Den här killen är smart på mer än ett sätt

När jag lägger ut klipp från YouTube vill jag helst att det ska vara något kul eller intressant som inte redan ligger på sexhundraåttifem andra ställen i det internetska grannskapet. Men det här klippet är en äkta klassiker från amerikanska Vem vill bli miljonär, så det finns stor risk/chans att du redan har sett det.
Hursomhelst, jag hade inte upptäckt det förut och tycker att det är något av det coolaste jag sett.
Killen i klippet visar prov på kyla, kreativitet och intelligens på ett sätt som gör att man trillar baklänges. Man känner att han liksom inte kommer att behöva leverera så mycket mer efter det här, utan kan sitta nöjd och mysa över hur klockrent han fick till det.
Se, se, se!

frågesport, kyla, Who wants to be a millionaire, videoklipp, YouTube

Fotoregi till Ernst Kirchsteiger:

"Okey, kan du sitta ner, precis som om du var i skogen och skulle bajsa. Och sen ler du så där galet, så där så att barnen blir jätterädda när dom ser dej. Såja, jättebra! Öppna munnnen en aaaning mer. Skjut fram hakan bara liiite till. Så! Perfekt!"
Klick.



Ernst Kirchsteiger, fotoregi, galen, bajs

Förlåt mig, Jonas Bonnier

Jag ska erkänna att jag gjorde något otillåtet ikväll.
Jag plankade in på ett branschmingel där jag inte hade att göra.
Det är konferens för World Associations of Newspapers i stan och Mymlan är där å yrkets vägnar.
Eftersom hon bor i Sundsvall och jag i Göteborg, vet man aldrig när vi kommer träffas igen.
Därför tänkte vi ses en sväng efter jobbet idag, samtidigt som hon var bjuden på Bonnierssponsrat mingelparty.
Så, varför inte träffas där?
Därför satte jag på mig min värsta viktigpettermin och knallade in. 
Förutom att träffa Mymlan tjingsade jag på Martin Jönsson (som väl får ses som en länk mellan mediebranschen och min egen reklambransch), Sven-Olof Bodenfors (definitivt mer reklam än media) och så stod jag strax intill just Jonas Bonnier och hoppades att ingen skulle fråga vad jag gjorde där.

Vad driver folk?

Häromdagen lyssnade jag på Rix Morronzoo när jag åkte till jobbet. Där har dom ett stående inslag varje morgon som kallas för Zookorren. Det är en vanlig lyssnare som har något extra intressant att berätta som ringer in och avlägger en rapport.
Denna dag var det en kvinna som ringde in. Hon berättade att hon åkt bil med sin son och att han bjudit på tabletter från en tablettask. ”Då tappade jag ett par tabletter i urringningen.” berättade kvinnan.
”Sedan” rapporterade hon vidare ”så kom vi hem och då tog jag och gubben lite öl och jordnötter.” Då råkade hon tappa några jordnötter ner i dekolletaget.
”Och när jag grävde där efter dom så hittade jag tabletterna i stället.”
Detta tyckte hon uppenbarligen var av så stort allmänintresse att hon fann det för gott att ringa till rikstäckande etermedia för att dela med sig av sin story.

RIX Morronzoo, RIX Fm, urringning, dekolletage

Lunch och gocart – the uppföljning

Så här såg vi ut, Mymlan och jag, när vi åt lunch i trehundra graders värme, på Joe Farelli´s, Avenyn, Göteborg, idag.

En racerresumé för den oinvigda är att Mymlan är en bloggare som jag lärt känna via nätet på olika sätt, och idag träffades vi i det så kallade verkliga livet för första gången.

Jag vet inte hur jag ska säga det här, utan att låta alltför smetigt inställsam, men jag tyckte (tycker) väldigt mycket om henne och det kändes som om vi hade kunnat sitta och prata i evigheter.
Jag hoppas att du håller med, Mymlan. (Ja, va fan ska du säga, liksom ;-))

Efter jobbet hade byrån bestämt att vi skulle göra något så svennebananmosigt som att åka gocart. Inte för att vara ironiska eller nåt, utan för att det "är så kul".
Första varven jag körde höll jag inte alls med om att det "är så kul".
Läskigt, förnedrande och... Näe! Jag vill inte. Vill inte komma sist. Vill inte dö.

Men sedan skärpte jag mig när tävlingsmomentet kom till och tryckte ner gasen så pass att jag inte kom sist, och minsann! Då var det jättekul när allt kom omkring.
Här tycker jag fortfarande mest det är förnedrande:

Och här är de oerhört stolta pallpristagarna under nationalsången:



Mymlan, bloggare, gocart, förnedring

Mymlanlunch och lite Nikita Fouganthine

Jag sitter här vid mitt frukostbord och funderar på att skriva något om Nikita Fouganthine.
"Vem då?" kanske du undrar, om du i likhet med mig missat nyheten om att den gamle Åmselemördaren Juha Valjakkala bytt till ett namn med mindre kriminellt belastad klang.
Men när man hör det börjar man omedelbart fundera på ett par saker.
Dels, vilka namn ratade han?
Dels, om man nu får möjlighet att få en ny identitet och välja ett nytt namn, är det då inte smart att välja ett namn som liksom smälter in liter mer?
Som Pelle Nilsson?
Eller dess finska motsvarighet, vad det nu kan vara. Pekka Päivärinta?
Eftersom hans namnbyte är så gamla nyheter så beslöt jag mig för att hoppa över ett inlägg om honom, men han poppade liksom fram ändå.
Nikita Fouganthine.
Det är ett namn som är lätt att få på hjärnan.

Istället ger jag dig min dag i punktform:
Dagens lunch blir en trippel i bloggare. Jag, Mymlan och Abbes pappa ska stråla samman på Avenyn och äta lunch. Ska bli jättekul, jag har aldrig träffat Mymlan IRL förut. Det blir säkert en liten rapport här efteråt.
Ikväll ska byrån göra något så ocoolt och kultkul som att köra gocart.
Nu ska jag köra två av Jonathans klasskamrater till stan. Hans klass ska gå stadsvandring. Själv ligger han i sin säng och är sjuk.
Frida, däremot, är äntligen frisk från sin körtelfeber.
Nej, nu måste jag snabba mig.

Nikita Fouganthine, kriminella, identitet, namnbyte, gocart

Som lava

Det finns en fysikalisk lag som säger att värme gör bloggsfären trögflytande.
Knappt ett liv när termometern kryper upp över tjugofem grader.

värme, högtryck , bloggar, bloggosfären