onsdag 20 januari 2010

Ode till en snoozeknapp.

En nattsvart januarimorgon som den här är det lätt att kasta en kärleksfull tanke till mänskligheten. Jo, faktiskt, betänk att den varit tillräckligt insiktsfull och god för att göra så att det svåruthärdliga klockan ringer och jag går upp oftast förvandlas till telefonen spelar harpljud och jag somnar om.
Tänk om fler jobbiga saker kunde förses med snoozeknapp.
Dammsugaren?
Bilprovningen?
Deklarationen?
Joggingturen?
Isskrapan?
Den som tar prokrastinerandet till en ny och gärna elektronisk nivå har nog stora förmögenheter att vänta.

5 kommentarer:

Therese sa...

Kanske en snoozeknapp på räkningar som har förfallodag mitt i januarimånad...

Unknown sa...

Prokrastinera. Så himla bra, men så himla svårt att säga. Prova att säga det snabbt tre gånger!

Anonym sa...

Kommer det av Procrustes? Han med den luriga sängen...?
/Rasmus

Nipe sa...

Nåt som definitivt har en snoozeknapp är ju veckomatsedeln. Sen ska man inte heller förglömma den största prokrastineraren av dem alla: bantningen.

Syster Karin sa...

Jaa du, snoozeknapp på joggingturen är något jag kört stenhårt med ett bra tag redan. Funkar utmärkt faktiskt! ;)