torsdag 3 april 2008
Som av en händelse
är vår GOSS-hemsida alldeles nyuppdaterad.
Ta dig gärna en tur dit om du undrar vad vi håller på med på dagarna.
Ta dig gärna en tur dit om du undrar vad vi håller på med på dagarna.
Dagen G
Ännu ett inlägg som skrivs ackompagnerat av filmölksätande och tedrickande.
Dessutom har jag värmespolar i håret, lackade tånaglar, välskrubbade armbågar och en väska packad med svärmors svarta klänning.
Det beror på att det dagen G som i Guldägg.
Från att ha varit mer eller mindre en ren branschangelägenhet har galan och äggutdelandet i dag ett ganska stort allmänintresse. För en liten stund sedan satt förra årets juryordförande, Göran Åkestam, i Gomorron Sverige-soffan och pratade om internetreklam.
Vid lunchtid i dag går X2000-tåget till Stockholm med alla GOSS:arna (inklusive Abbes pappa. Hoppas det var ok att jag knyckte din bild.) ombord.
I kväll vet vi hur det gick.
Läskigt spännande, läskigt kul.
Andra bloggar om: Guldägget, Guldäggsgalan
onsdag 2 april 2008
Intresseklubben antecknar
I går provade jag min tilltänkta outfit för Guldäggsgalan (som är i morgon kväll).
Puffig blus, smala svarta byxor och höga klackar.
Men jättesmala byxor kräver ett jättesmalt innehåll, så jag kände mig inte helt bekväm i dem.
Så i tidigare i morse när jag hade min sedvanliga brottningsmatch med snoozeknappen kom jag och tänka på svärmors vintageklänning.
Svart, brottarliv, något mystiskt sextiotals-(ickenatur)material och egentligen hellång. Men eftersom jag är en dryg decimeter längre än svärmor är den ankelkort på mig.
Jag tror det får bli den, den funkar.
(Speciellt om jag inte äter något mer innan torsdag kväll.) Ehh... Det blev indiskt till lunch och Pasta Carbonara till middag. Tack, Gud för strypstrumpbyxor.
Puffig blus, smala svarta byxor och höga klackar.
Men jättesmala byxor kräver ett jättesmalt innehåll, så jag kände mig inte helt bekväm i dem.
Så i tidigare i morse när jag hade min sedvanliga brottningsmatch med snoozeknappen kom jag och tänka på svärmors vintageklänning.
Svart, brottarliv, något mystiskt sextiotals-(ickenatur)material och egentligen hellång. Men eftersom jag är en dryg decimeter längre än svärmor är den ankelkort på mig.
Jag tror det får bli den, den funkar.
tisdag 1 april 2008
Lättlurad
Den här nyheten satt jag och tittade på länge och väl utan att fatta att det var ett aprilskämt som låg framför mina ögon.
Inte var det speciellt kul, va?
(Men jag antar att det roliga låg i att kolla på alla suckers som dök upp utanför Skatteverket för att inhösta sin cykelgadget.)
Andra bloggar om: aprilskämt, GP
Inte var det speciellt kul, va?
(Men jag antar att det roliga låg i att kolla på alla suckers som dök upp utanför Skatteverket för att inhösta sin cykelgadget.)
Andra bloggar om: aprilskämt, GP
Matlust
Jag älskar verkligen mat (breaking news, inte sant?).
Om den får gå hand i hand med inspiration, energi och gott om tid.
När dessa förutsättningar inte finns är den bara ett i raden av livets stressmoment.
Tänka ut.
Handla.
Laga.
Plocka undan.
Tänka ut.
Handla.
Laga.
Plocka undan.
Tänka ut.
Handla.
Laga.
Plocka undan.
Tänka ut….
Vardagskvällarna känns ibland som en ändlös Golgatavandring av trista middagar som ändå ingen är speciellt sugen på. Dessutom tenderar barnens preferenser och hungertajming spreta allt mer.
Det finns vardagskvällar när till och med hämtmat känns en smula för ansträngande och sondmatning känns som ett alternativ.
Kan ingen starta en sådan kedja? Gärna med drive in-service.
Om den får gå hand i hand med inspiration, energi och gott om tid.
När dessa förutsättningar inte finns är den bara ett i raden av livets stressmoment.
Tänka ut.
Handla.
Laga.
Plocka undan.
Tänka ut.
Handla.
Laga.
Plocka undan.
Tänka ut.
Handla.
Laga.
Plocka undan.
Tänka ut….
Vardagskvällarna känns ibland som en ändlös Golgatavandring av trista middagar som ändå ingen är speciellt sugen på. Dessutom tenderar barnens preferenser och hungertajming spreta allt mer.
Det finns vardagskvällar när till och med hämtmat känns en smula för ansträngande och sondmatning känns som ett alternativ.
Kan ingen starta en sådan kedja? Gärna med drive in-service.
måndag 31 mars 2008
Snoozeknappen/Ulrika 1–0
Åh, det är underbart när sommartiden börjar.
Ljusa kvällar, hopp om livet, vårkänslor.
Men den här första morgonen när klockradion skräller och vintertidslaggen gör sig påmind...
Då är jag beredd att sälja min själ till snoozeguden.
Eller offra mig på snoozedjävulens altare.
Det beror på hur man ser det.
Tio minuters sömn till är plösligt en ovärderlig skatt, mer oemotståndlig än något annat.
Tvätta håret eller snooza en gång till?
Lätt!
Fuck håret. Jag har väl någon schalett eller nåt. Här ska somnas om!
Andra bloggar om: sommartid, vintertid, trötthet, vakna
Ljusa kvällar, hopp om livet, vårkänslor.
Men den här första morgonen när klockradion skräller och vintertidslaggen gör sig påmind...
Då är jag beredd att sälja min själ till snoozeguden.
Eller offra mig på snoozedjävulens altare.
Det beror på hur man ser det.
Tio minuters sömn till är plösligt en ovärderlig skatt, mer oemotståndlig än något annat.
Tvätta håret eller snooza en gång till?
Lätt!
Fuck håret. Jag har väl någon schalett eller nåt. Här ska somnas om!
Andra bloggar om: sommartid, vintertid, trötthet, vakna
söndag 30 mars 2008
Är det en vanlig dag?
Nej, det är faktiskt ingen vanlig dag, för det är på dagen sexton år sedan som ett vackert flickebarn vid namn Frida Good kom till världen.
Grattis älskling!
Inte helt nyfödd, men ganska.
Koncentrerad tevetittning.
Observera den svartsjuka taxblicken.
Samma flickebarn sexton år senare.
Grattis älskling!
Inte helt nyfödd, men ganska.
Koncentrerad tevetittning.
Observera den svartsjuka taxblicken.
Samma flickebarn sexton år senare.
Så här blev det
Kanske någon kommer ihåg att jag skrev om när jag träffade SvD och pratade om kreativitet?
Inte det?
Nähä, men så här blev det i alla fall.
Inte det?
Nähä, men så här blev det i alla fall.
lördag 29 mars 2008
Tacksam
I går fick Jonathan (min trettonårige son) ett brev.
Det var hans dykcertifikat som, sent omsider, dök (!) upp.
Eftersom det var nästan på dagen ett år sedan den där händelsen i Frankrike, blev dykcertet en symbol som framkallade tacksamhet.
Tacksamhet och glädje för att det inte gick så illa som vi befarade.
Förra påsken var vi och åkte skidor i Frankrike. Jonathan körde över kanten i en så kallad Fun park och för att göra en lång historia någorlunda kort så kördes han i ambulans till ett franskt sjukhus där vi fick reda på att hans rygg var av på två ställen. Efter tre dygn fick han åka ambulansplan hem till Sverige och ambulans vidare till Drottning Silvias Barnsjukhus.
Där blev han röntgad igen. Och det visade sig att hans rygg inte alls var bruten, det var "bara" två ihoptryckta kotor.
I dag mår hans rygg hur bra som helst.
Och vi är tacksamma.
För ett år sedan.
Det var hans dykcertifikat som, sent omsider, dök (!) upp.
Eftersom det var nästan på dagen ett år sedan den där händelsen i Frankrike, blev dykcertet en symbol som framkallade tacksamhet.
Tacksamhet och glädje för att det inte gick så illa som vi befarade.
Förra påsken var vi och åkte skidor i Frankrike. Jonathan körde över kanten i en så kallad Fun park och för att göra en lång historia någorlunda kort så kördes han i ambulans till ett franskt sjukhus där vi fick reda på att hans rygg var av på två ställen. Efter tre dygn fick han åka ambulansplan hem till Sverige och ambulans vidare till Drottning Silvias Barnsjukhus.
Där blev han röntgad igen. Och det visade sig att hans rygg inte alls var bruten, det var "bara" två ihoptryckta kotor.
I dag mår hans rygg hur bra som helst.
Och vi är tacksamma.
För ett år sedan.
torsdag 27 mars 2008
Den mest absurda raggningsrepliken
Hur det är i dag har jag ingen aning om, men när jag som skälvande osäker 15–16-åring besökte mina första discon (Good News, No 14 och High School) var detta en ganska vanlig raggningsreplik:
Vad du ser sur ut?
I alla fall till mig som satt i ett hörn och till varje pris försökte få anletsdragen att inte avslöja hur bortkommen och skräckslagen jag var.
Det värsta var att den inte var helt oframgångsrik. För att istället för att svara ett tillbörligt: Stick och brinn din idiot. Kan du inte komma på något trevligt att säga är du fan inte värd att pratas med! så började jag alltid fnissa nervöst, samtidigt som jag försökte se söt, vänlig ut och säga något i stil med: Nää, jag är inte alls sur, varför tror du det?
I dag skulle det förmodligen kallas för härskarteknik, att få den lilla tjejen att börja försvara sig på grund av att något svin sagt något förolämpande som gjort henne ännu mer osäker.
Brukar du ofta utöva härskarteknik här?
UPDATE Idag verkar det vara "Vad du ser smal ut" som gäller i fråga om raggningsrepliker.
Andra bloggar om: raggingsrepliker, ungdomar, härskarteknik, disco
Vad du ser sur ut?
I alla fall till mig som satt i ett hörn och till varje pris försökte få anletsdragen att inte avslöja hur bortkommen och skräckslagen jag var.
Det värsta var att den inte var helt oframgångsrik. För att istället för att svara ett tillbörligt: Stick och brinn din idiot. Kan du inte komma på något trevligt att säga är du fan inte värd att pratas med! så började jag alltid fnissa nervöst, samtidigt som jag försökte se söt, vänlig ut och säga något i stil med: Nää, jag är inte alls sur, varför tror du det?
I dag skulle det förmodligen kallas för härskarteknik, att få den lilla tjejen att börja försvara sig på grund av att något svin sagt något förolämpande som gjort henne ännu mer osäker.
Brukar du ofta utöva härskarteknik här?
UPDATE Idag verkar det vara "Vad du ser smal ut" som gäller i fråga om raggningsrepliker.
Andra bloggar om: raggingsrepliker, ungdomar, härskarteknik, disco
Huset Silfvercronas gåta
När jag klickade mej runt lite hos Stationsvakt så hittade jag ett intro till en gammal teveserie från –74. Med en signaturmelodi som kan dyka upp i skallen när man minst anar det.
Min lilla barnhjärna kunde förstås inte analysera det, men den hade förmodligen något vänstervridet budskap om sviniga herremän och förtyckta torpare, som de flesta andra sjuttiotalsbarnprogram hade.
Det jag kommer ihåg av serien är att den innehöll gående genom speglar, klockor som gick baklänges, slott och allmänt mystiska saker som jag gillade.
Signaturmelodier var förresten något av min specialitet back then. Jag brukade spela in ett potpurri framför teven på min lilla kassettbandspelare och tvinga mina barnkalasgäster att ha frågesport.
Gissa vem som vann...
Jag kommer ihåg att bandet innehöll signaturmelodier från Sveriges Magasin, Raskens, Baretta, TV-nytt och... Vad kan det mer ha varit?
Andra bloggar om: barnprogram, sjuttiotal, signaturmelodier, frågesport
onsdag 26 mars 2008
Ett väldigt spännande inlägg
ligger just nu och puttrar hos YouTube.
Får se om tuben behagar spotta ur sig det inom de närmaste dagarna så att det dyker upp här.
Som en teaser kan jag berätta att det handlade om barnprogram och signaturmelodier.
Andra bloggar om: videoklipp, YouTube
Får se om tuben behagar spotta ur sig det inom de närmaste dagarna så att det dyker upp här.
Som en teaser kan jag berätta att det handlade om barnprogram och signaturmelodier.
Andra bloggar om: videoklipp, YouTube
tisdag 25 mars 2008
Detta inlägg sponsras av SJ
Just nu sitter jag på tåget från Stockholm. Jag har använt min dator och tittat på en film och upptäckte när jag pausade att det trillat in en massa mail.
Uppkopplad, med andra ord.
Bara så där.
Inga lösenord, inga koder, ingenting.
Så därför är jag ju tvungen att passa på att göra ett inlägg, nu när nätverk helt oväntat bjuds.
För att fylla det med någonting vill jag gärna citera Mikebike när han beskriver vad han tycker om castingen av Rolf Lassgård som rocklegend i filmen Angel:
Det är ungefär lika lyckat som att återuppliva den lilla bögiga handdockan Skurt och låta honom och Inga-Maj spela huvudrollen i Der Untergang, filmen om Hitlers sista dagar i bunkern.
Andra bloggar om: SJ, nätverk, bredband, uppkoppling
Uppkopplad, med andra ord.
Bara så där.
Inga lösenord, inga koder, ingenting.
Så därför är jag ju tvungen att passa på att göra ett inlägg, nu när nätverk helt oväntat bjuds.
För att fylla det med någonting vill jag gärna citera Mikebike när han beskriver vad han tycker om castingen av Rolf Lassgård som rocklegend i filmen Angel:
Det är ungefär lika lyckat som att återuppliva den lilla bögiga handdockan Skurt och låta honom och Inga-Maj spela huvudrollen i Der Untergang, filmen om Hitlers sista dagar i bunkern.
Andra bloggar om: SJ, nätverk, bredband, uppkoppling
måndag 24 mars 2008
Nu ryker Lassgård
Den där trailern för Angel som jag la ut häromdagen är ofantligt irriterande när Lassgård sätter igång varje gång man går in här: "Sanningen? Det är ingen som bryr sig om sanningen, den är skittråkig."
Nej, nu tar jag bort honom. Hoppas det är ok.
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Rolf Lassgård
Nej, nu tar jag bort honom. Hoppas det är ok.
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Rolf Lassgård
Jag undrar jag
söndag 23 mars 2008
Ny rapport från väderleksbloggen
Glöm det där jag sa tidigare i dag om att det var en normal vårvinterdag. Just nu ser det ut så här utanför vårt stall.
Andra bloggar om: snöoväder, oväder, västkusten,
Andra bloggar om: snöoväder, oväder, västkusten,
Annbritt vill ha trevligare nyheter
Kenth Andréasson är ställföreträdande chefredaktör på GP och har en spalt kallad "Läsardialog". Där svarar han på frågor från läsekretsen, vanligtvis "varför använder ni det och det ordet" och liknande spörsmål.
Men i dag har han gett sig i kast med den eviga frågan.
Eller "Varför skriver ni så mycket negativt?" som den också kallas.
Han får tampas med signaturen Annbritt S.
Två citat från Annbritt:
"Sluta skriv så mycket om brott, balkongfall, bilolyckor och andra negativa händelser."
och
"Det finns mycket gott i samhället också, men det skrivs aldrig att igår åkte tusentals människor med Göteborgs lokaltrafik utan några störningar."
Med ett imponerande tålamod och en ängels tolerans ställer Kenth vänligt men bestämt en motfråga: "Hur många artiklar om olycksfria bussresor till Kungälv orkar läsarna med?"
Inte en enda gång skriver han: #€%&%€" @£$!
Inte en enda gång.
Andra bloggar om: Göteborgs-Posten, läsardialog, nyheter,
Men i dag har han gett sig i kast med den eviga frågan.
Eller "Varför skriver ni så mycket negativt?" som den också kallas.
Han får tampas med signaturen Annbritt S.
Två citat från Annbritt:
"Sluta skriv så mycket om brott, balkongfall, bilolyckor och andra negativa händelser."
och
"Det finns mycket gott i samhället också, men det skrivs aldrig att igår åkte tusentals människor med Göteborgs lokaltrafik utan några störningar."
Med ett imponerande tålamod och en ängels tolerans ställer Kenth vänligt men bestämt en motfråga: "Hur många artiklar om olycksfria bussresor till Kungälv orkar läsarna med?"
Inte en enda gång skriver han: #€%&%€" @£$!
Inte en enda gång.
Andra bloggar om: Göteborgs-Posten, läsardialog, nyheter,
Vårvinterpromenad
lördag 22 mars 2008
Ägg-inslag i repris
Så här i äggtider, både påsk- och guld-, passar jag på att reprisera ett inlägg om min reklamskadade son:
För några år sedan satt Jonathan och tittade på tv.
Han kan ha varit åtta-nio år gammal.
Plötsligt kom det en reklamfilm som han tyckte var väldigt bra.
"Kom och titta, mamma." sa han "Det här är ett guldägg."
Sen tittade han lite till och la till:
"Eller i alla fall en nominering."
Andra bloggar om: Reklam, Guldägget, påskägg,
För några år sedan satt Jonathan och tittade på tv.
Han kan ha varit åtta-nio år gammal.
Plötsligt kom det en reklamfilm som han tyckte var väldigt bra.
"Kom och titta, mamma." sa han "Det här är ett guldägg."
Sen tittade han lite till och la till:
"Eller i alla fall en nominering."
Andra bloggar om: Reklam, Guldägget, påskägg,
fredag 21 mars 2008
Påskgodisevangeliet enligt Fru bakåtsträvare
Årtal: Nittonhundrasjuttiosomething.
Plats: Vid luckan i den lilla kiosken Tennisstugan i Kullavik.
Budget: 1:50.
Syfte: Köpa smågodis.
Typiska repliker (kompletterad med pekande): "En sån, två sånna; dom röda, en sån, tre sånna, men inga gröna. Hur mycket har jag kvar?"
Påsstorlek: 7 x 15 cm.
Vad jag vill säga med det här: Hur oändligt mycket godare en enåfemtiogodispåse var.
När varje skruv, sockerbit, harskit och tefat var noga utvald och uppäten med njutningsoptimering.
Till skillnad från dagens slentrianmässiga självskopande i påsar stora som sopsäckar. Och robotartade grabbnävsmölande med glasarad blick.
Kort sagt: I godispåsen var det var bättre förr.
Glad påsk, för fasen!
Andra bloggar om: Påsk, påskgodis, smågodis
Plats: Vid luckan i den lilla kiosken Tennisstugan i Kullavik.
Budget: 1:50.
Syfte: Köpa smågodis.
Typiska repliker (kompletterad med pekande): "En sån, två sånna; dom röda, en sån, tre sånna, men inga gröna. Hur mycket har jag kvar?"
Påsstorlek: 7 x 15 cm.
Vad jag vill säga med det här: Hur oändligt mycket godare en enåfemtiogodispåse var.
När varje skruv, sockerbit, harskit och tefat var noga utvald och uppäten med njutningsoptimering.
Till skillnad från dagens slentrianmässiga självskopande i påsar stora som sopsäckar. Och robotartade grabbnävsmölande med glasarad blick.
Kort sagt: I godispåsen var det var bättre förr.
Glad påsk, för fasen!
Andra bloggar om: Påsk, påskgodis, smågodis
torsdag 20 mars 2008
"Det är rock'n'roll för faaan"
Redan igår blev jag sugen på att skriva något om Helena Lindblads recension i DN av Colin Nutleys nya film "Angel".
Och så blev jag ännu mer sugen på att se filmen.
Det verkar vara en outsinlig källa till olika... moments.
Hör bara:
"Solglasögon inomhus. Svarta skinnpajar. Svängande hårgardiner och svettiga gitarrposer på scen. Rikard Wolff med kajal. En bira mitt på eftermiddan, så där lite galet. Det är ju rock'n'roll. Eller?"
Och:
"Han (Colin Nutley) visar dessutom upp en generande övertro på att hans älsklingsskådespelare, den väl beprövade trion Bergström-Lassgård-Wolff, utan problem kan flyttas omkring som pappgubbar i vilket filmmanus som helst."
Samt inte minst:
"Han låter filmens motor, den avdankade, cyniske och svårt medelålders före detta rockhjälten Rick (Rolf Lassgård) gång på gång väsa: Det är rock'n'roll för faaan."
Det som fick mig att göra slag i saken och skriva det här inlägget var när jag läste Popjunkien som har radat upp en veritabel festival av olika Angel-sågningar.
Andres Lokko inleder sin så här:
"Varför står det en vidöppen dörr här? Är det alltså bara att slå in den utan att ens ta av sig skorna? Jamen, vad trevligt. Är den här abnormt stora släggan till mig? Tack."
(Här låg det förut en trailer, men den var så irriterande så jag tog bort den. Se den här istället om du vill: http://www.filmtrailer.se/trailer/925)
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Andres Lokko, Rolf Lassgård
Och så blev jag ännu mer sugen på att se filmen.
Det verkar vara en outsinlig källa till olika... moments.
Hör bara:
"Solglasögon inomhus. Svarta skinnpajar. Svängande hårgardiner och svettiga gitarrposer på scen. Rikard Wolff med kajal. En bira mitt på eftermiddan, så där lite galet. Det är ju rock'n'roll. Eller?"
Och:
"Han (Colin Nutley) visar dessutom upp en generande övertro på att hans älsklingsskådespelare, den väl beprövade trion Bergström-Lassgård-Wolff, utan problem kan flyttas omkring som pappgubbar i vilket filmmanus som helst."
Samt inte minst:
"Han låter filmens motor, den avdankade, cyniske och svårt medelålders före detta rockhjälten Rick (Rolf Lassgård) gång på gång väsa: Det är rock'n'roll för faaan."
Det som fick mig att göra slag i saken och skriva det här inlägget var när jag läste Popjunkien som har radat upp en veritabel festival av olika Angel-sågningar.
Andres Lokko inleder sin så här:
"Varför står det en vidöppen dörr här? Är det alltså bara att slå in den utan att ens ta av sig skorna? Jamen, vad trevligt. Är den här abnormt stora släggan till mig? Tack."
(Här låg det förut en trailer, men den var så irriterande så jag tog bort den. Se den här istället om du vill: http://www.filmtrailer.se/trailer/925)
Andra bloggar om: Angel, Colin Nutley, Helena Bergström, Andres Lokko, Rolf Lassgård
Familjen Jajamensson
När man blivit uppmärksam på vissa saker hör man dem precis heeela tiden.
Det slår liksom aldrig fel.
Att studioreportrarna säger ett knipslugt "Mmmm" när ett tänkvärt reportage är färdigt. Ungefär som "Sug på den, du!".
Eller att sportstjärnor inleder alla meningar med "Nä" eller möjligen "Nä, men att..." oavsett om det som följer innebär ett rungande ja.
"Ska du byta klubb nästa säsong?"
"Nä, men att det kommer jag absolut att göra."
Det här är gamla exempel, men jag har hittat ett till som aldrig slår fel.
Alla som ringer in till olika radioprogram överanvänder på ett närmast groteskt sätt det klämkäcka uttrycket "Jajamen!" eller dess lika forcerade kusin "Jajamensan!".
Lyssna nästa gång du hör en radioprograminringare får du höra.
Det slår aldrig fel.
Jajamensan! Det är en radiostudio.
Bilden har jag hittat hos Lotten.
Förresten, apropå rubriken. Är det någon mer som kommer ihåg Gunnel Lindes tv-serie (och bok) Löjliga familjerna? Med bland andra familjerna Jajamensson och Ingalunda (som hade barnen Nenne och Näppeligen) på Rad-i-Radhusgatan?
Andra bloggar om: radio, sport, Löjliga familjerna, Gunnel Linde, reportage
Det slår liksom aldrig fel.
Att studioreportrarna säger ett knipslugt "Mmmm" när ett tänkvärt reportage är färdigt. Ungefär som "Sug på den, du!".
Eller att sportstjärnor inleder alla meningar med "Nä" eller möjligen "Nä, men att..." oavsett om det som följer innebär ett rungande ja.
"Ska du byta klubb nästa säsong?"
"Nä, men att det kommer jag absolut att göra."
Det här är gamla exempel, men jag har hittat ett till som aldrig slår fel.
Alla som ringer in till olika radioprogram överanvänder på ett närmast groteskt sätt det klämkäcka uttrycket "Jajamen!" eller dess lika forcerade kusin "Jajamensan!".
Lyssna nästa gång du hör en radioprograminringare får du höra.
Det slår aldrig fel.
Jajamensan! Det är en radiostudio.
Bilden har jag hittat hos Lotten.
Förresten, apropå rubriken. Är det någon mer som kommer ihåg Gunnel Lindes tv-serie (och bok) Löjliga familjerna? Med bland andra familjerna Jajamensson och Ingalunda (som hade barnen Nenne och Näppeligen) på Rad-i-Radhusgatan?
Andra bloggar om: radio, sport, Löjliga familjerna, Gunnel Linde, reportage
Plötslig Morrison-insikt
När jag läste bioannonserna i GP såg jag plötsligt bildreferensen som den nya filmen Walk Hard använt sig av.
Är jag sist och trögast av alla, eller?
Andra bloggar om: Walk hard, Jim Morrison, John C Reilly
tisdag 18 mars 2008
Schulmans fick stänga ner
för att Cicci suurna till.
Jag förstår henne mycket väl.
Foto: Stureplan.se
Andra bloggar om: Alex Schulman, Calle Schulman, Cicci Renström Suurna
Jag förstår henne mycket väl.
Foto: Stureplan.se
Andra bloggar om: Alex Schulman, Calle Schulman, Cicci Renström Suurna
Public service inehåller för mycket transfett
Jag har så smått gått och funderat på att skriva något om public service och SVT. Som tur var har det inte blivit av, för i nya numret av Café finns en artikel där världens bästa Jan Gradvall skriver allt jag någonsin tänkt om saken.
Fast klokare och miljarder gånger bättre.
Artikeln finns (ännu) inte på nätet, men han tar upp det som SVT inte behöver befatta sig med, eftersom det finns en hoper kommersiella kanaler som gladeligen skulle ta hand om.
Saker som Melodifestivalen, tv-kockar, serier och stora sportevenemang.
SVT:s tidigare argument; att man hoppas att de mer svårtuggade och fiberrika smalprogrammen ska slinka ner med hjälp av de transflottiga, bredarslade programmen, håller inte längre. Detta på grund av att begrepp som "tablå" och "kanal" snart är historia. Den som ser SVT via webben har ingen aning om vad som sänds före eller efter det man tittar på. Man blir alltså inte sittande kvar och ser Kobra bara för att det ligger placerat efter Brottskod: Försvunnen, eller eller någon annan lättsmält publikfriare.
Vad SVT borde spendera våra skattemiljarder på, uteslutande, är förstås att producera det vi inte kan se någon annanstans.
Fem argument för att skrota SVT enligt Jan:
Andra avenyn
TV-stjärnan
Så ska det låta
Robins
Packat & klart
Fem argument för att behålla SVT enligt Jan:
K Special (har inte Kellog´s hört av sig, förresten? Apropå Teflonminne och DuPont.)
Musikbyrån
Bolibompa
Mia & Klara
Allt av Mikael Marcimain
I dagarna ger dessutom tankesmedjan (detta ord som är ett ovanligt lyckat nytillskott till det svenska språket) Timbro ut en antologi om public service, där tolv skribenter (bland annat Jan Gradvall) ger sin syn på saken. Detta gör man för att skapa opinion och debatt kring den enmansutredning (!) som just nu ser över public service och hur framtiden ska se ut. Här kan du läsa om antologin och se ett videoklipp med några av skribenterna.
Andra bloggar om: public service, svt, Timbro, jan gradvall, café
Fast klokare och miljarder gånger bättre.
Artikeln finns (ännu) inte på nätet, men han tar upp det som SVT inte behöver befatta sig med, eftersom det finns en hoper kommersiella kanaler som gladeligen skulle ta hand om.
Saker som Melodifestivalen, tv-kockar, serier och stora sportevenemang.
SVT:s tidigare argument; att man hoppas att de mer svårtuggade och fiberrika smalprogrammen ska slinka ner med hjälp av de transflottiga, bredarslade programmen, håller inte längre. Detta på grund av att begrepp som "tablå" och "kanal" snart är historia. Den som ser SVT via webben har ingen aning om vad som sänds före eller efter det man tittar på. Man blir alltså inte sittande kvar och ser Kobra bara för att det ligger placerat efter Brottskod: Försvunnen, eller eller någon annan lättsmält publikfriare.
Vad SVT borde spendera våra skattemiljarder på, uteslutande, är förstås att producera det vi inte kan se någon annanstans.
Fem argument för att skrota SVT enligt Jan:
Andra avenyn
TV-stjärnan
Så ska det låta
Robins
Packat & klart
Fem argument för att behålla SVT enligt Jan:
K Special (har inte Kellog´s hört av sig, förresten? Apropå Teflonminne och DuPont.)
Musikbyrån
Bolibompa
Mia & Klara
Allt av Mikael Marcimain
I dagarna ger dessutom tankesmedjan (detta ord som är ett ovanligt lyckat nytillskott till det svenska språket) Timbro ut en antologi om public service, där tolv skribenter (bland annat Jan Gradvall) ger sin syn på saken. Detta gör man för att skapa opinion och debatt kring den enmansutredning (!) som just nu ser över public service och hur framtiden ska se ut. Här kan du läsa om antologin och se ett videoklipp med några av skribenterna.
Andra bloggar om: public service, svt, Timbro, jan gradvall, café
måndag 17 mars 2008
I dag tänkte jag helt enkelt
söndag 16 mars 2008
Helt i "onödan"
Ibland måste man bara älska väldigt nischade bloggar.
Hos Polliver hittar jag The "Blog" of "Unnecessay" Quotation Marks.
Onödiga citationstecken, alltså.
(Eller situationstecken som det brukar heta i folkmun.)
Här är några väldigt onödiga exempel:
Andra bloggar om: onödiga citationstecken, språk, nischbloggar
Hos Polliver hittar jag The "Blog" of "Unnecessay" Quotation Marks.
Onödiga citationstecken, alltså.
(Eller situationstecken som det brukar heta i folkmun.)
Här är några väldigt onödiga exempel:
Andra bloggar om: onödiga citationstecken, språk, nischbloggar
Charlotte Perelli i TV4-nyheterna:
"Jag tog inte ut något i förskott förrän det var klart."
"Äntligen kan jag ta ut segern i förskott."
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Charlotte Perelli, Nyhetsmorgon
"Äntligen kan jag ta ut segern i förskott."
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Charlotte Perelli, Nyhetsmorgon
En alien till Belgrad?
Det blev förstås så som jag inte hoppades, men .
Att Pirelli vann.
Hon ÄR jätteproffsig, och låten ÄR jätteklistrig.
Men det är ändå inget kul.
Här är mina spontankänningar:
A. Jag trodde jag höll på Rongedal (Göteborg gav enda 12:an), men jag upptäckte att jag satt och hejade mest på Sanna N.
B. Fick ståpäls av Sibels bidrag.
C. Olle, fem år, grät bittra tårar för att inte BWO vann, men det gjorde inte jag. Heller.
D. Skrattade hejdlöst åt Morgan Pålsson när när han berättade att han varit stand-in för Martin Stenmark i Ladies Night när han (Martin) hade kräksjukan.
E. Skrattade lika mycket åt klippet från förra året när Kristian Luuk och Ola Salo promenerade förbi Carola när hon förgäves viftade med Sångfågeln som hon försökte lämna över.
F. Att bli konfronterad av riktigt bra musik när man minst anade det (Maia Hirasawa med The Worrying Kind) tog en stund att hämta sig från.
G. Det är ganska skönt att det är över.
Charlotte i värsta schlagermejken?
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Kristian Luuk, Charlotte Pirelli, Rongedal, Sibel
Att Pirelli vann.
Hon ÄR jätteproffsig, och låten ÄR jätteklistrig.
Men det är ändå inget kul.
Här är mina spontankänningar:
A. Jag trodde jag höll på Rongedal (Göteborg gav enda 12:an), men jag upptäckte att jag satt och hejade mest på Sanna N.
B. Fick ståpäls av Sibels bidrag.
C. Olle, fem år, grät bittra tårar för att inte BWO vann, men det gjorde inte jag. Heller.
D. Skrattade hejdlöst åt Morgan Pålsson när när han berättade att han varit stand-in för Martin Stenmark i Ladies Night när han (Martin) hade kräksjukan.
E. Skrattade lika mycket åt klippet från förra året när Kristian Luuk och Ola Salo promenerade förbi Carola när hon förgäves viftade med Sångfågeln som hon försökte lämna över.
F. Att bli konfronterad av riktigt bra musik när man minst anade det (Maia Hirasawa med The Worrying Kind) tog en stund att hämta sig från.
G. Det är ganska skönt att det är över.
Charlotte i värsta schlagermejken?
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Kristian Luuk, Charlotte Pirelli, Rongedal, Sibel
lördag 15 mars 2008
Sannas lugna favoritslott
Även om Sanna Nielsen inte vinner i kväll kommer hon att kunna bygga ett slott av alla Stim-stålar hon kommer att dra in via Lugna Favoriter.
Hennes bidrag är ett lapptäcke av små bitar från varenda powerballad som slagit de senaste tio åren. Och hon sjunger den fantastiskt bra.
Annars hoppas jag (till skillnad från många andra, verkar det som) att Charlotte Perrelli inte vinner. Men med tanke på att hennes enerverande låt gått på repeat i mitt huvud de tre senaste dagarna känns oddsen för det inget vidare.
Jag tror jag hoppas på Rongedal.
Sannas framtida crib?
PS. Här står det jag misstänkt hela tiden. Att det är den upptajtande klänningen som gör att Charlotte ser så stel ut. Fast den förklarar förstås inte transvestitmejken.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Charlotte Perelli, Rongedal, Lugna Favoriter
Hennes bidrag är ett lapptäcke av små bitar från varenda powerballad som slagit de senaste tio åren. Och hon sjunger den fantastiskt bra.
Annars hoppas jag (till skillnad från många andra, verkar det som) att Charlotte Perrelli inte vinner. Men med tanke på att hennes enerverande låt gått på repeat i mitt huvud de tre senaste dagarna känns oddsen för det inget vidare.
Jag tror jag hoppas på Rongedal.
Sannas framtida crib?
PS. Här står det jag misstänkt hela tiden. Att det är den upptajtande klänningen som gör att Charlotte ser så stel ut. Fast den förklarar förstås inte transvestitmejken.
Andra bloggar om: Melodifestivalen, Sanna Nielsen, Charlotte Perelli, Rongedal, Lugna Favoriter
fredag 14 mars 2008
Just nu är synd om Abbes pappa
Den här veckan åkte Abbes pappa, och tillika min AD-kollega på en välbehövlig semester med familj, svärföräldrar och svägerskefamilj.
Han skulle iväg på en skön semester i de norska fjällen.
Skidåkning, avkoppling och familjeumgänge stod på att-göra-listan.
Det skulle uppväga det faktum att han missade att åka på prisutdelningar och roliga galor.
Så blev det inte.
I stället blev veckan en avskyvärd kombination av dåligt väder, löpeldsmagsjuka och tio-personer-i-en-stuga-med-en-toalett.
Han skulle iväg på en skön semester i de norska fjällen.
Skidåkning, avkoppling och familjeumgänge stod på att-göra-listan.
Det skulle uppväga det faktum att han missade att åka på prisutdelningar och roliga galor.
Så blev det inte.
I stället blev veckan en avskyvärd kombination av dåligt väder, löpeldsmagsjuka och tio-personer-i-en-stuga-med-en-toalett.
Hemvändarna
Centralen i Stockholm klockan 9.05.
Tre Gossar; Jan, Mattias och Elisabeth, på väg till tåget som ska ta oss hem till Gbg.
torsdag 13 mars 2008
Så här gick det i kväll
yI Guldnyckeln: Guld i kategorin "Ideella organisationer".
Jag fick dessutom äran att skriva formuleringen till Årets copy: Jenny Åberg Hüttner på Pool som gjorde det suveräna fax-utskicket för Gröna Lund.
Här skriver Dagens Media.
Och här Resumé.
Nya Uppslag (silver). Och Mattias.
Här kan du se vad Resumé skrev om tävlingen.
Och här är Dagens Medias version.
Några fler bilder från Guldnyckelgalan:
Allas vår Guldstansvinnare Fredo gör stora ögon.
www.christertillbelgrad.nu... Eller var det Bagdad?
Fångad av ett sms.
Så här glad var Elisabeth när hon kom ner från scenen.
Andra bloggar om: Nya uppslag, reklam, Guldnyckeln
Nycklar, ägg och uppslag.
I dag har jag blivit intervjuad av SvD. De ska göra en grej inför Guldägget under vinjetten "På jobbet". Vet inte hur många rader det blir, men jag pratade med den trevliga reportern Hanna Dunér om kreativitet, vad man gör om den sinar, hur man skapar ett kreativt klimat och liknande ämnen.
Fotografen hade förhinder och skulle komma lite senare, så jag gick upp på hotellrummet och väntade. Väl där fick jag så småningom ett spel på att jag var så ful i håret. Eftersom jag inte vill se ut som rävskabb i nationell press tänkte jag: "Äsch, jag tar en dusch och tvättar håret. Det hinner jag."
Naturligtvis händer då följande: Just när jag står i badrummet med rinnande smink och dyblött hår ringer fotografen och säger att hon är på plats om tio minuter.
Söndagen den trettionde kan den som vill se hur det blev.
Nu ska jag och min copykollega Elisabeth snart gå till Guldnyckelgalan.
(Först ska jag bara bestämma mig för vad jag ska ha på mig.)
Två av mina AD-kollegor, Jan och Mattias, går på Nya uppslag.
Rapporterar senare om hur det gick.
Andra bloggar om: Guldägget, Svenska Dagbladet, Nya uppslag, reklam, Guldnyckeln
Fotografen hade förhinder och skulle komma lite senare, så jag gick upp på hotellrummet och väntade. Väl där fick jag så småningom ett spel på att jag var så ful i håret. Eftersom jag inte vill se ut som rävskabb i nationell press tänkte jag: "Äsch, jag tar en dusch och tvättar håret. Det hinner jag."
Naturligtvis händer då följande: Just när jag står i badrummet med rinnande smink och dyblött hår ringer fotografen och säger att hon är på plats om tio minuter.
Söndagen den trettionde kan den som vill se hur det blev.
Nu ska jag och min copykollega Elisabeth snart gå till Guldnyckelgalan.
(Först ska jag bara bestämma mig för vad jag ska ha på mig.)
Två av mina AD-kollegor, Jan och Mattias, går på Nya uppslag.
Rapporterar senare om hur det gick.
Andra bloggar om: Guldägget, Svenska Dagbladet, Nya uppslag, reklam, Guldnyckeln
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)