torsdag 6 december 2007

På begäran (nåja)

Någon frågade om vad det var jag hade för mig igår.
Jo, så här var det; något som heter Guldnyckeln hade en seminariumseftermiddag som handlade om direktmarknadsföring.
Eftersom jag var Sveriges representant i Direct-klassen i reklamtävlingen Cannes Lions i år frågade dom mig om jag ville komma dit och presentera några lejonvinnare.
Så det var det jag gjorde.
Fyrtiofem minuters föredrag på Stora Teatern i Göteborg där jag visade tolv vinnare av olika valörer – grand prix, guld, silver och brons.
Jag pratade lite om hur juryn tänkte och resonerade kring de olika pristagarna.
Föredraget (eller vad man ska kalla det) var något av en personlig milstolpe, eftersom jag egentligen får panik av tanken på att vara i rampljuset och ha tvåhundrafemtio människors uppmärksamhet riktad mot mig.
Och det är garanterat inget jag koketterar med eller försöker vinna sympati med.
Så är det.
Punkt slut.
Men jag gjorde det.
Min personlighet och eventuella charm var 100% överkurs att förmedla, men det blev ingen katastrof.
Och det var en ofantlig lättnad när det var över.
När jag kom hem slocknade jag i soffan vid halv nio. Johan tog en bild på mig och sa "den här kan du lägga ut på bloggen". Eftersom jag är en fåfäng jävel som inte bjussar på fulbilder, så avstår jag.
Men, förutom att den var ful, så visade den en totalt utslagen människa. Som vaknade, gick upp och la sig och sov hela natten som en gris.
För att vakna lycklig över att det hela var över.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Men vafan Ulrika. Jag är också fåfäng. :) Vilket inte hundrar mig från att lägga ut de märkligaste bilderna jag har på mig.
Kom igen nu!

Ulrika Good sa...

För sent! Raderad från jordens yta (eller i alla fall från kamerans minneskort).
Men den är enkel att framkalla i huvudet: Tänk dej en osminkad halvgammal kvinnlig varelse i en osmickrande pose, sovandes med halvöppen mun, halvliggandes i en beigebrun soffa.
Av någon anledning har hon dessutom knäppta händer.
Skrämmande.
Oestetiskt.
Och onödig att uppvisa för eftervärlden.

Det var det som hundrade mej ;-).

deeped sa...

Jag sa ju att det skulle gå bra.