söndag 10 maj 2009

Ångestdämpande musik.

Med tanke på hur fort åren går nuförtiden, så hinner jag väl knappt blinka innan det är min tur att fylla femtio (även om det fortfarande är väldigt många år kvar).
Onekligen en ångestdrivande tanke.
Men skräcken för att dessa två siffror ska innebära något uråldrigt och duvmatande fick sig en välförtjänt käftsmäll igår, tack vare min svåger Jonas. Efter att ha firat sig igenom sitt eget femtioårskalas, reste han sig upp och rev av det här:

Jag hade gladeligen fyllt femtio varenda dag, om det hade gjort att jag också hade kunnat spela så här bra.

, , , , ,

3 kommentarer:

Kesomackan sa...

Bra solo, men har knappast med åldern att göra. Att fylla 50 är väl bättre än att inte fylla alls, tänker jag.

Ulrika Good sa...

Kesomacken: Själva solot kanske inte har så mycket med åldern att göra, men att se så cool ut när man spelar det. ;-)

Svåger J sa...

Jag bugar mig och tackar - en sån kick att ha en stor fest- jag ligger i startgroparna för 60-års kalaset