torsdag 7 maj 2009

Jag spelar vuxen.

Lotten ger ett gäng väldigt bra tips på saker att göra vid bloggtorka.
Jag håller med om det mesta, och så har jag en egen specialare att ta till.
Den går ut på att jag pratar med Johan om saker han gjort, tänkt, glömt och screwat upp.
Hans berättelser är färgstarka, unika, tankevärda eller bara otroligt underhållandet.
Till skillnad från mina egna som oftast är ganska beige och menlösa.
Ett bra exempel gavs idag, när Frida frågade oss om de mest pinsamma sakerna vi gjort.
Johan har en fantastisk sjö av pinsamhetsincidenter att ösa ur (kanske kommer någon av dem här inom en snar framtid).
Det beror dels på att han är en person som på något sätt är öppen för att hamna i de mest osannolika situationer och dels på att han kan återge dem på ett totalt självutlämnande och träffsäkert sätt.
När jag ska berätta om mina mest pinsamma stunder handlar de om när jag trodde att någon som fått barn fortfarande var gravid eller när jag omnämnde någon som en tjock gubbe när vederbörandes fru lyssnade.
Torftiga, även vid maximal utbrodering.
Sedan pratade vi om det som vi brukar referera till som Johans farbrorperiod. Då klädde han sig i trenchcoat och keps och gick till Trädgår´n och såg krogshower med Bosse Parnevik och Manhattan Transfers samtidigt som han avnjöt en delikat middag i goda vänners lag.
Då var han nitton år.
Som tur är gick den perioden över ganska snabbt. Annars hade den där spännande erfarenhetssjön varit garanterat grundare.
Jag har skrivit om min tid som supervuxen tidigare, när jag var prenumererant på kakrecept. Det kanske är så att man lätt spelar över när man ska gå in i sin vuxenroll och gör saker som man tror är vad som förväntas, snarare än vad som känns rätt.
Om min övermogna period inte pågått så länge hade mina upplevleser kanske inte hamnat i den beige färgskalan i samma utsträckning.
Nu är jag i alla fall tillräckligt gammal för att kunna vara vuxen utan att tro att det behöver vara detsamma som att vara tråkig och ängsligt hämmad. Det är väl det som är att vara mogen på riktigt, antar jag.
Har du också haft någon period när du varit mer vuxen än vad som är lämpligt?

9 kommentarer:

Susanna sa...

Ja, jag prenumererade på Allers när jag var 11(!) år... Jag tyckte de hade så bra artiklar i den tidningen. Hmm.

Jag har nog aldrig varit så vuxen (eller kanske lillgammal) som jag var då.

Xtian sa...

När jag gick i sjuan började jag och en klasskompis(en "bästis") läsa Hemingway och Maxim Gorkij. Sen diskuterade vi dom och tyckte att vi var djupa. Det var vi inte

Sen började jag läsa krigs- och äventyrsböcker istället. Och tvillingdeckarna

Vet inte om det var extra vuxet, men just nu känns det bara dumt.

Fredric sa...

Inte förrän nu faktiskt. På gott och ont. Jag har ett barnsligt sinne som tar sig uttryck i ständig nyfikenhet, total brist på cynism och ibland på gränsen till blåögdhet. Jag tror att jag både är lite rädd för att bli vuxen som avundsjuk på de som kan vara det på riktigt och som kan vara det på ett avslappnat sätt. Jag känner mig som en skådespelare i livet, som tar lite olika roller och känner efter vilken som passar bäst. Men jag har kommit på att jag bara ska vara mig själv för att må bäst. Inget konstigt med det men ack så svårt har jag märkt.

Lotten sa...

När jag var 19--22 år stickade jag tre tröjor. Av mohair, vilket på den tiden ansågs helt normalt.

När jag var 23-27 år prenumererade jag på stickbeskrivningar och stickade sammanlagt *räkna räkna* 0,00 tröjor.

Jättevuxet? Nej, verkligen jättebarnsligt.

Kerstin sa...

Det kanske helt enkelt är när vi är 19 som vi är mest intresserade av att sticka tröjor, gå på krogshow och baka kakor.
Jag gjorde samma sak!
Hemmets journals mordhistorier var favvo när jag gick i lågstadiet för mig och mina kompisar.

Nemo sa...

En kurs i "finessmatlagning" vid 26-årsblecket. Chinos och hatt före 30. Slips med tomtar och murrig Cardigan

Sen gick det som det gick. Nu har jag trillat tillbaka till 20-årsåldern..som för att ta igen det jag borde gjort redan då.

Life's a bitch on random repeat!

Ann-Katrin sa...

Fast man måste förståss inte blogga om man inte känner för det. Och det där med vuxen? Jag tokvägrar!
Emellanåt.

Pernilla sa...

Ja GUD, ja! Som 16-åring klädde jag mig i damkläder, tantkappa och pentade håret. Numer använder jag Converse och skriker YES! när dom frågar leg på Systembolaget... (jag är 36...)

:)
P.s klockren kommentar: Life's a bitch on random repeat!

I like!

Ulrika Good sa...

Jättekul att höra alla förvuxna böjelser. Och obs att jag inte menar att man måste göra coola och balla grejer hela tiden, utan det jag är ute efter är det man gör för att verka vara något som man egentligen inte är (och som man egentligen inte gillar).