onsdag 3 december 2008

Det var bara jag som tyckte det var roligt.

Igår på lunchen så berättade Abbes pappa att han en gång gått en kurs i didgeridoo.
Jag såg framför mig hur han fick en notbok som hette Min första digderidoo och fick Köp varm korv i läxa att sitta hemma och öva på.
Men det var ingen mer än jag som gick igång på det ofantligt komiska i det.

Till Paris, till Paris, ska vi rida på en gris.

8 kommentarer:

Stellan sa...

Hehe. Kanske dina kollegor inte har haft barn i kommunala musikskolan? Det har jag.
"Spanien, är ett land, där man dansar tango." Skulle gärna vilja höra den, framförd på didgeridoo. Eller säckpipa, för den delen. Jag är inte knusslig på det viset.

Ulrika Good sa...

Stellan: Precis. Och jag själv, inte minst, har plågat fram nämnda alster från såväl blockflöjt och piano som gitarr. Det är kanske därför jag ser en större komik än de flesta.
Säckpipsversionerna skulle onekligen vara intressanta. Liksom oljefat och näverlur.

Ninisen sa...

Fniss, förstår precis hur du menar!
Har alltid hävdat att blockflöjt är intrumentet från helvetet. Varför i hela friden måste de stackars barnen börja med det i musikskolan?
Nu fick jag synen av uppvisning i kommunala musikskolan, fast i Australien med en hop ungar spelandes didgeridoo.
Undrar vilket som är värst?

Yogini de Luxe sa...

Idag skriver jag om båda copyyoga och copyhumor och kom osökt att tänka på dig... tuuut..

jo sa...

Jag tycker det var jätteroligt! :D "Min första diggerido". Hihi.

The Girls Of Florida sa...

Lyckas man göra nått snyggt av en diggerido lyckas man nog med allt.
Galet stort är det iaf.

lisa sa...

Ha!
jag med fast på piano, tvärflöjt och trombon. och kör.

Har man vart på rockfestival lär man sig snabbt avsky batikklädda dreadsförsedda
diggeridoo-amatörer. *ryyyyyyyyys*

Susanna sa...

Hahaha - det är ju hur kul som helst! Hälsningar från Susanna i Kenya