torsdag 19 mars 2009

TheCritics.se – här kommer kritiken

Klaus-Peter Beiersdorf, mer känd som Tyskungen, har lagt ned och startat nytt.
The Critics heter den nya bloggen och har tagit avstamp i det som en gång gjorde Tyskungen stor och framgångsrik, nämligen att recensera andra bloggar.
Som affärsidé tycker jag att det är helrätt tänkt, och The Critics kommer säkert att bli en rekordklättrare på allehanda blogglistor, men rent känslomässigt har jag enorma problem med Klaus-Peter och hans trackrecord i bloggvärlden.
Varför då? Jo, för att han har idkat otillbörlig sodomi med alla sina läsare och en herrans massa bloggare, däribland mig.
Efter att ha läst, gillat, trott på killen (samt länkat fler gånger än jag vill komma ihåg, eftersom jag numera insett att han måste ha ett potträningsrelaterat problem med att ge länkar till andra) har jag tvingats bevittna ett förfall som till sist urartade i den brunaste tävlingen bloggvärlden skådat: Stora Bloggriset. En tävling som aldrig fullföljdes, bara samlade nätets främsta mobbare i syfte att agera länkbeten.
När Tyskungen nådde botten började Klaus-Peter förklara att det hela varit ett experiment, att allt han tagit sig för var i syfte att bevisa att det gick att bli en toppblogg genom att genomföra ett antal i förväg bestämda åtgärder.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad som är värst, att denna förklaring är en efterkonstruktion eller det jag från början trodde var en äkta och personlig blogg var alltigenom beräknande.
På senare tid har jag sett hur flera, vanligtvis kritiskt tänkande bloggare helt historielöst puffat för The Critics. Och det är väl en del av den smarta affärsidén. För vem vill stöta sig med en mäktig och tongivande bloggrecensent? Inte många, verkar det som.
Men jag struntar faktiskt i om jag får en usel recension på The Critics, eller, kanske troligare, blir för evigt bannlyst därifrån.
Jag har alldeles för stora trovärdighetsproblem med Klaus-Peter Beiersdorf för att låta bli att göra det här inlägget.

, , , ,

59 kommentarer:

mymlan sa...

I hear you. MEN. Till skillnad från dig har jag aldrig upplevt att Klaus-Peter på något sätt mörkat sitt syfte, som jag skrev i min recension av honom, han är nästan galet öppen med hur han skriker efter läsare och uppmärksamhet, och hans experiment har varit rätt så genomskinliga.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
deeped sa...

+1 på Ulrika faktiskt. Sen gillar jag KPB som en briljant galning men det blir lite väl mycket.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

deeped: Jag gillar dig också. Som en briljant galning. Alltså, det är jag som är galen. Och du som är briljant. Eller bägge delarna.

/Klaus

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Jo förresten. Ulrika. När du skriver "nådde botten" så antar jag att du menar innehållsmässigt? För jag hade mer läsare än någonsin när jag la ner bloggen.

Vilket i sig är en paradox, för precis som du säger så var det bara skit jag bloggade i slutet.

/Klaus

deeped sa...

Klaus. Att ta bort kommentarer sådär är väl inte speciellt snyggt. Hoppas du inte råder dina kunder att göra på samma sätt.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Deeped: Hmm.. Vad jag skrev i förregående kommentar var ordagrant:

Ulrika: Jag är besviken på dig just nu. Du har mail.

Faktum är att jag råkade radera det av misstag. För det stod ju inget annat i kommentaren.

Insåg själv att det såg sjukt oproffsigt ut direkt efter jag raderade.

Nu har vi rett ut det. Inga konstigheter.

Nemo sa...

Modig bloggpost, och som vanligt "nail on the head". Även om du skulle få 5 bajsmackor i betyg av The Critics, så behöver du inte vara orolig. Din blogg håller en sån höjd att den bara får fler läsare i alla fall..

Har också förundrat mig över "formexprimentet" KPB - bloggvärldens Anna Odell? Nja, hon var åtminstone konsekvent i genomförandet.

Ulrika Good sa...

Mymlan: Det är skillnad på att vara en charmig liten blogghora och vara hjärnan bakom den organiserade undre prostitutionsvärlden. Jag mår illa när jag läser om alla "metoder" som använts för att få läsare till Tyskungen. Det gör att mitt förtroende är i grunden bottenkört.

Klaus: För att vara en av nätets främsta bajsmackesvingare (Nemos ord) är du förvånansvärt stingslig. Ja, jag menade förstås i botten innehållsmässigt.

Nemo: Tack för ditt stöd. Det kommer nog att behövas ser jag i min mailbox.

Ulrika Good sa...

Klaus: Det är en grej du skriver i ditt mail som jag gärna vill lyfta mer officielt:
Ja, jag upplever The Critics som en väldigt seriös och professionell satsning. En affärsidé som förmodligen har till syfte att bli vinstdrivande. Det är därför jag vill lyfta debatten om vad som krävs i fråga om trovärdighet i bloggvärlden.

Lusamusa sa...

Klockrent inlägg. Support finns även i Norrlands inland.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Ulrika: Jag tycker att vi redde ut det mesta i vår mailkonsversation. OCh så klart finns det ett vinstintresse i "The Critics". Men även en förhoppning att locka läsare till små och medelstora bloggar som är värda det. Hur går det till? Jo genom att vi "utnyttjar" den trafik som skapas hos oss av större bloggar.

Och NEJ, jag kommer aldrig någonsin kasta en bajsmacka åt ditt håll. Varför? För att jag respekterar dig djupt och tycker att det är enormt trist att jag tappat ditt förtroende.

Jag ska jobba på att få tillbaka det. Från dig och flera andra.

MVH,

Klaus

frkf sa...

Det finns kanske fler som tänker som dig Ulrika. Men jag föredrar att hålla mig till Mymlans tolkning. Det var ganska uppenbart vad Tyskungen höll på med.Det enda han egentligen ville ha var en kram.

Däremot, kan jag själv känna mig lite skamsen, eftersom jag så ofta drogs med. Att jag t.ex dumpade länkar hos en tjej som terroriserade andra bloggar med sin 80-radiga hemlänkar.

Jag borde faktiskt har förstått, precis som Mymlan gjorde och inte låtit mig luras.

Oavsett vilket, så är det förbi nu. Tyskungen finns inte längre. TheCritics.se är något nytt och fristående - bedöm det därefter.

Pseudonaja sa...

Jag håller med frkf. Se The Critics för vad det är och inte för vad Tyskungen var.

Snusmumriken sa...

Sorry, men jag har aldrig förstått Tyskungens popularitet. The Critics däremot tror jag kan bli något riktigt bra.

nipe sa...

Tack Ulrika.
Du skrev en gång i en kommentar att du inte förstod dig på Klaus. Håller med till punkt och pricka.

mcsarcne sa...

Somligt Klaus skrivit har varit bra, riktigt bra och i något fall absolut strålande, men som du säger: långt mycket mer har varit ren och skär manipulation och det är aldrig roligt att känna sig lurad eller manipulerad.
Så ja, jag litar inte på honom.
Jag hoppas att TheCritics blir en bra grej, att han förstår skillnaden mellan att bli skrattad åt och att bli skrattad med...

Som min favvoförfattare så träffande uttryckte det hela:

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris om helst."

...och jag har en så liten blogg att Klaus knappast bryr sig om den ;)

mcsarcne sa...

Om man nu ska citera någon så är det ju bra om man skriver rätt.

Så vi tar om det. (PUCKOESSA!!)

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

@mcsarcne: Som du kanske såg i mina avslutningsinlägg så använde jag exakt samma citat. Vad säger det om mig? Eller vad säger det om oss?
Jag manipulerade inte rakt igenom, långt ifrån. Ibland var jag rakt igenom personlig. Och det var då jag, och mina läsare, mådde allra bäst. Denna anda tar jag med mig till The Critics. Och min nya blogg som jag kanske startar om ett tag eller så. Återstår att se.

Tack för de fina orden. Och man bör nog aldrig lita på någon helt och fullt. Fast jag ska göra vad som står i min makt för att återfå förtroendet från de som inte längre känner det för mig.

Kram,

Klaus

Lola sa...

Jag håller med dig Ulrika!
Skönt att någon kommer med kritik av TheCritics. Det kan säkert bli en jättebra site ändå, men som sagt, Tyskungen/Klaus känns jäkla svajig som person/mediepersonlighet.
Jag saknar fortfarande hans utlovade sista inlägg i Tyskungen som inte alls höll måttet mot det han utlovade i sin frågestund:

http://tyskungen.se/?p=6443#Kommentarer

Nipes fråga: "Jag har fått intrycket av att du haft en tuff uppväxt, inte bara med att dina föräldrar dött alldeles för j-vla tidigt, utan även med mobbing.
Hur kan man då med gott samvete vara så oprovocerat elak mot andra?"

"Är jag det? Jag vill inte hålla med om det faktiskt. Vi tycker olika här. Jag rekommenderar dig att läsa den sista postningen jag kommer att göra här på bloggen väldigt noga när den kommer."

Den var inte alls särskilt uttömmande måste jag säga, den sista postningen...

Må gott!

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Lola: Vem har sagt att jag gjort sista postningen ännu? Man avfyrar väl på t-minus noll va? Eller hur?

/Klaus

mcsarcne sa...

Klaus!
Nej, jag såg inte att du avslutade med det citatet - jag hade slutat följa bloggen vid det laget...

...och jag hör vad du säger och jag vet att smicker är en av de tekniker du gärna använt förut men visst, alla människor förtjänar ännu en chans, alltid ännu en chans.


Jag hoppas att The Critics blir bra, jag önskar ingen något ont.

listoplisto sa...

Jag erkänner att jag inte känner mig hundraprocentigt säker på att theCritics är på allvar. Jag tror det kan bli en bra sida, men jag läser den alltid med en liten känsla av "undrar om jag blir blåst nu".
Så visst är det som du säger Ulrika, förtroendet är skadat. Tiden får utvisa om det kan repareras...

Ulrika Good sa...

Klaus: På två ställen här bevisar du verkligen vilken borförklararnas mästare du är.
Först säger du att du tog bort en kommentar "av misstag".
Och nu säger du att det du tidigare kallat en nedlagt blogg skulle ha kvar ett planerat sista inlägg "t-minus noll".
Tillåt mig tvivla.
Det här slingrandet är ingen bra strategi om du menar vad du säger med att du vill ha tillbaka läsarnas förtroende.

rebecka sa...

Ulrika: Jag har ett sista inlägg som jag sitter och filar på. Kanske avsändaren är Klaus den här gången. Bara Klaus och inte nån Tyskunge? Är det jättekonstigt?

Ang. inlägget som jag raderade så ansåg jag att det inte var av något som helst intresse för någon annan än dig att få reda på att jag skickat ett mail till dig.

Stod det kanske något annat i den kommentaren? Nej, det gjorde det inte. Vilket du borde se eftersom du sannolikt får ett mail för varje lagd kommentar. Så vad är grejen?

Nu börjar jag faktiskt bli lite irriterad här! På allvar.

Om denna diskussion nu bara ska utvecklas till att handla om hur mycket ni ifrågasätter mitt uppsåt med saker och ting så tror jag att jag avstår att ta del av den. För att istället visa det i handling. Allt annat är ju bara tomt prat och spekulationer.

Jag skulle vara tacksam om ni slutade att misstänkliggöra mig för precis allt jag gör. The Critics är en bra grej med ett gott uppsåt. Thats it!

Ni får gärna vara irriterade för att jag lurade er tidigare. Men jag tror att ni även bör påbörja en inre rannsakan varför ni lät det ske? Det var ju trots allt ganska många som "genomskådade" vad jag "höll på med". Själv tyckte jag det var EXTREMT uppenbart och ibland till och med uttalat av mig.

Kanske ni bör se på saker med lite mer kritiska ögon. Du Ulrika, som jobbar i reklambranschen med att medvetet manipulera folk att välja en viss vara framför en annan ska ju anses vara proffs på kommunikation. Hur kunde du svälja detta så enkelt?

Eller det kanske är det ni gör nu? Intar en kritisk inställning. I så fall är det väldigt bra.

Sen får jag väl jobba lite på mitt anseende. Men det kan jag ju bara göra genom handling, inte bara med en massa snack.

Detta är så långt ifrån en bortförklaring man kan komma faktiskt.

/Klaus

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

@ Snusmumriken: Det hoppas jag också. TAck för din support.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

@listoplisto: Jag kan GARANTERA dig att det är på VÄLDIGT stort allvar. Tror du annars att jag hade investerat all den tid jag gjort på detta projekt?
Att jag medvetet skulle lura mina medarbetare?
Att det bara är ett experiment?
Nej, så är det inte. Det är en idé som jag burit på ganska länge. Som äntligen blivit verklighet och som jag är enormt stolt över.

Jag har en lång väg att vandra. Det är uppenbart. Men jag är ganska säker på att den uppenbara skada jag åsamkat min egen trovärdighet inte är irreparabel.

/Klaus

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

@nemo: Intressant att du jämför mig med en psyksjuk konstnärska. Inte så smickrande kanske? För henne. Haha!

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Hmm. Underligt. Det står "rebecka" som avsändare på min postning ovan. Osäker på varför. Men det är väl lika bra att säga att det var JAG som skrev det och ingen annan. Så att inte det OCKSÅ framstår som misstänkt. ;-)

/Klaus

Ulrika Good sa...

Klaus:
Jag hade inte tänkt att kommentera den uppenbara slingringen med "av misstag". Men när du fortsätter att jobba så kontraproduktivt med ditt förtroendekapital kunde jag inte låta bli. "Jag skulle vara tacksam om ni slutade att misstänkliggöra mig för precis allt jag gör."
Det förstår jag att du skulle vara tacksam för, men först måste du börja bevisa i handling att du förtjänar vårt förtroende. Tänk om du kunde lyssna och ta in, istället för att gå bananas som du gör här.

Men om jag är helt ute och cyklar, om du verkligen aldrig slingrar dig, utan är helt ärlig, så ber jag så mycket om ursäkt.

Trots att jag jobbar "med att medvetet manipulera folk" så var din oberäknelighet det enda jag hade listat ut. Inte att allt du skrev var för att göra "ett experiment".

Och, som sagt, tänk efter ett varv nu innan nästa bananasuppvisning. Det KANSKE ligger något i det jag försöker säga.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Ulrika: Jag är här för att lyssna. Men då måste vi lägga det här på rätt nivå. Jag har inte gått bananas, jag reagerar bara på att vi i detta nu är på väg att själva hamna på vad man skulle kunna kalla "Tyskungen"-nivå.

Det bör vi nog akta oss för, annars är denna diskussion helt meningslös.

Det är enbart barnsligt att kommentera att jag raderat ett inlägg som jag två kommentarer senare återpostar. Kan vi inte komma överens om det så anser jag att den här diskussionen får förbli.

Sen är det ju faktiskt inte så att "allt jag skrev bara var ett experiment". Mycket av det jag skrivit står jag för. Det är lite upp till var och en att lista ut vad. Det borde inte vara så svårt med tanke på att redogjort för varenda detalj som ingick i experimentet. På så sätt kan folk förhoppningsvis bena ut vad det gick ut på.

Jag slingar mig ibland, men skulle nog vilja påstå att jag generellt är betydligt rakare med vad jag tycker än de flesta.

Dessutom anser jag att du själv uppvisar något av ett janusansikte just nu, då du inte riktigt verkar ha bestämt dig vilken fot du ska stå på.

Jag tycker att det är helt OK att du ifrågasätter mig som person, men dra inte med hela The Critics i den kritiken. För det är ju en redaktion bestående av nästan tio personer till.

Det ligger EN HEL DEL i vad du försöker säga. Det är därför jag gärna tar del i den här diskussionen. Men då måste vi faktiskt lägga den på rätt nivå. Annars är den helt meningslös.

Kram på dig,

Klaus

Ulrika Good sa...

Klaus: Jag har inte märkt att jag har sänkt diskussionsnivån till något speciellt lågt läge, faktiskt.
Och jag vet visst vilket ben jag ska stå på. Men jag står inte så speciellt stadigt än, det räcker att du börjar kommentera slirigt här ett par gånger så börjar det benet att vackla.
Tänk om du bara istället sagt: "Ja jag raderade en kommentar. Det var dumt." Och "Shit! Jag hade alldeles glömt av att jag lovat att skriva det där sista inlägget. Men jag fixar det nu."
Istället för att dra till med "av misstag" och "Vem har sagt att jag gjort sista postningen ännu?".
Det var mitt bidrag till din crisis management.
Jag önskar dig alla tänkbara framgångar med The Critics från hela mitt hjärta, och hoppas i fortsättningen kunna skriva enbart superlativ.
Kram på dig också!

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Ulrika: Först och främst tack för de uppmuntrande orden om The Critics. Vi kommer konsekvent hylla sånt som är bra och såa sånt som är mindre bra. Men vi kommer aldrig slå och sparka neråt.

Vad jag menar med att sänka nivån är att det blir lite märkligt när ni gör en så stor sak av att jag raderade en kommentar som jag direkt gjorde en ompostning på. Jag trodde att det skulle räcka med att kommentera det för rätta till ett ärligt misstag som jag faktiskt gjorde.

Där har jag väl inte slingrat mig?
För att säga som det är så har jag tänkt skriva ett jättepersonligt inlägg vem Tyskungen är och var han kommer ifrån.

Ett inlägg som jag inte är klar med ännu och en dörr till min nya privata blogg. Kanske även en förklaring till varför Tyskungen är en del av min personlighet, men bara en liten liten del. En del som kanske ibland växer sig alltför stark. Och denna gång lovar jag att det INTE har något med manipulation alls att göra.

När jag postar det så kanske det blir tydligare. Eller mer komplicerat. Vad vet jag?

Jag är lite nyfiken på är vad det egentligen är jag gjorde på Tyskungen som gjort dig så upprörd. Stora Bloggriset har jag förstått. Men det andra? Kan du inte berätta för mig lite vad det är du mått så dåligt av att läsa? För jag är faktiskt jättenyfiken. I mångt och mycket skiljer det sig inte det minsta från vad varenda jävel gör dagligen i bloggosfären. Den stora skillnaden är väl kanske att jag försökte vara transparent.

Var det så att du blev besviken på mig för det? Isåfall finns det all anledning för både dig och mig att ifrågasätta våra yrkesval.

Kan du inte svara på det här:
Vilken del av mitt experiment vad det som du upplevt som mest upprörande. Då kanske jag kan förklara om det var något som jag verkligen menade, eller en del av experimentet.

Genom att göra det så kan vi nog reda ut ett och annat.

För nu är kritiken ganska svepande och väldigt svår att bemöta.

Kram på dig också! Och jag menar det.

För jag vet att du gör det här av omtanke och i någon mån kärleksfullhet, vilket framgått i den mailkonversation vi haft vid sidan av den här öppna diskussionen.

/Klaus

listoplisto sa...

Klaus: Min logik säger mig att theCritics är på allvar. Jag har också tipsat om theCritics i ett inlägg i min blogg. Men känslan efter Tyskungen är fortfarande lite märklig.
Däremot kommer jag absolut att fortsätta besöka theCritics, och jag kommer förmodligen tipsa om sidan fler gånger, för jag tycker den verkar bli riktigt bra.

Lusamusa sa...

Klaus: Trist att du fortsätter med samma argumentationsteknik som på Tyskungen. Jag håller med Ulrika att det vore fint om du kunde lägga ner förvarsgarden något och inte bara hänvisa till DIN nivå som ngt ouppnåeligt för oss andra simpla läsare.

Du behöver nog inte bekymra dig om besöksstatistiken på The Critics. Det finns säkert fortfarande tillräckligt många därute vars högsta önskan i livet är att få ligga sked med Klaus himself i hopp om att få sin blogg recenserad och därmed känd i den lilla lilla värld som kallas bloggosfären.

Anna P sa...

En kommentar om hur jag tittar in på diskussionen, snarare är sakfrågan: När jag kikar in och läser så vågar jag nästan inte kommentera. En stor värld av bloggar blir ibland så liten eftersom det känns som om det är ungefär samma personer som jag hittar i kommentarsfälten på flera. Det kan ju vara så att även på bloggar hörs ett antal få röster liksom vanliga medier? De som hörs hörs? Detta trots att det är MASSA som är inne och läser. Varför vågar/vill så få kommentera egentligen? Å andra sidan är det väldigt intressant i sig. Är det av rädsla att ens funderingar om ett inlägg ska sågas, och varför är det i så fall så farligt? Tack för en intressant tankeväckare. :)

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Lusamusa: Det där tyckte jag var ett onödigt slag under bältet. Men, men. Jag tycker jag sänker garden hela tiden, ständigt och jämt. Jag är ledsen för att du inte uppfattar det så.

/Klaus

Johan@thecritics.se sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Ulrika Good sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Johan/Ulrika:
Här ska inte hotas nånting. Varken hit eller dit. Jag tror inte heller att det var Johans intention heller. Låt oss ta detta snyggt och sansat.

Vad jag tror Johan menar är att de bloggare som länkat till oss skulle vara snurrade runt våra fingrar på ”The Critics” och att de BARA länkat för att inte "råka illa ut". Så är det förhoppningsvis inte. Jag hoppas att de länkat för att de faktiskt blivit genuint glada för att det fått ett bra betyg. Och i Abbes pappas fall för att jag tyckte att vi fick till en genuint och varm intervju där han svarade ett väldigt naket och personligt på ett par ganska knepiga frågor.

Jag tror (utan att anta någon form av von oben-perspektiv att det var det Johan menade). Jag vill inte lägga ord i munnen på honom, men så tolkar jag det.

Det var nog inte alls menat som något hot, snarare tvärt om istället en undran hur man kan få något så alltigenom positivt att verka toitalt nattsvart. Dvs. att vi på något sätt – genom att skriva gott och bloggar – TVINGAR dem att länka in till oss. Så hoppas jag VERKLIGEN att det INTE är eller uppfattas.

Logiken haltar ju dessutom lite. För vad har de att vinna på att vi får mer trafik? De flesta av dessa bloggar har ju betydligt mer trafik än vad vi har. I alla fall nu.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Hoppsan, det där blev lite fel ser jag när jag läser igenom det. Jag menar naturligtvis att jag tror att Johans tolkning är att Lusamusa insinuerar att vi tar storbloggare i gisslan och tvingar dem att länka in till oss för att vi inte ska vara elaka mot dem.

Men det håller ju liksom inte riktigt, för de länkar ju inte förrän EFTER vi skrivit bra om dem.

Och att vi skulle vara så ENORMT utstuderade att vi BARA skriver upp bloggar för att få trafik är ju en rent befängd tanke.

Är det så att folk börjar tro det så ska jag omedelbart lägga ner hela projektet. För är min och mina recensenters trovärdighet så körd i botten så vill jag faktiskt inte vara med länge. Alls.

Så, skönt att få ur sig det.

/Klaus

Ulrika Good sa...

Klaus: Om det där inte är (världens snårigaste och längsta) bortförklaringar är jag ... Mark Zuckerman. Eller Barbamamma. Eller Kapten Haddocks pipa.
Apopå krishantering.

johan@thecritics.se sa...

Ulrika: Nej det var inget hot. Jag har varken ambitionen eller makten att dra igång något sånt.
Det är klart att man får kritisera The Critics. Det hörs ju på namnet. :)

Dock tyckte jag att kommentaren som jag svarade på, var ganska trist och saknade grund.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Ulrika:

Jag var tvungen att konsultera min fru för att få lite input från henne. Hon förstår lika lite som jag vad detta egentligen handlar om. För det börjar bli helt surrealistiskt på gränsen till obegripligt. Så jag tycker vi reder ut det lite. Kan du/ni inte svara på dessa frågor:

1. När övergick detta i att bli krishantering? Jag upplever ingen kris. Finns det en kris? I vilken omfattning i så fall? Hallandsåsen? Tsunamin? Estonia? För en person som jobbat med krishantering på riktigt så känns det lite som begreppet förringas på ett flyhänt sätt.

2. Hur kan jag bortförklara något som jag inte ens sagt själv? Jag gör en tolkning av vad jag tror Johan menar. Nu börjar allt spåra ur lite. Dessutom ställer jag en fråga, hur kan du göra det till en bortförklaring? Frågan är alltså:

3. Är det så att din och andras direkta anklagelse är att ”The Critics” bara är konstruerat för att TVINGA andra bloggare att länka till oss för att de inte ska få dåliga recensioner? Eller att vi TVINGAR dem att länka till oss för att vi gett dem bra recensioner? Isåfall är det väl lite att skjuta över mål då hela grundtanken naturligtvis är att använda inlänkar för att fördela ut trafik från en välbesökt site till mindre bloggare. Vad är problemet med det? Det är väl en fin tanke?

4. Vad är det egentligen vi är oense om här? Att jag råkat radera en kommentar eller att jag påstår att jag faktiskt inte är så gemen och otrovärdig som vissa av er vill påstå. Hur kan jag i så fall återfå lite trovärdighet?

5. Vad är det egentligen som gjort mig så otrovärdig? Att jag begagnade mig av ett par knep som i princip varenda jävel i bloggosfären använder dagligen? Knep som jag till skillnad från de flesta andra inte mörkade ett skit. Och att jag berättade hur jag gjort. Lärde ni er i så fall något av det? Och vad?

6. Eller var det så att det stack i ögonen då jag var transparent och berättade vad jag gjort? Och att ett gäng "totalt aningslösa kommunikationsproffs" upplevt att jag lurat dem. Folk som heltidsjobbar med att manipulera folk? Jag begriper det inte. Förklara gärna.

7. Är det kanske så att denna diskussion har exakt samma baktanke, syfte och mål som jag emellanåt hade på Tyskungen, fast utan transparensen? I så fall tycker jag att det hela börjar bli lite obehagligt.

Innan jag diskuterar detta vidare så tror jag att det är på sin plats att vi faktiskt etablerar vad vi EGENTLIGEN diskuterar.

För just nu är det oklart, och inte bara det utan tämligen obegripligt.

/Klaus

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

listoplisto: Jag tror också att det kan bli jättebra och tack för din uppmuntran. Hoppas att vi kommer kunna leverera enligt förhoppningarna.

Kram,

Klaus

Ulrika Good sa...

Klaus:
Vad det handlar om i grunden är att du startat en blogg som ska bedöma andra bloggar, i form av opartiska och oberoende recensioner.
Du kommer alltså med ditt tyckande att få stor makt.
Oavsett om det sker i gammelmedia eller i bloggosfären kräver recenserandet stor trovärdighet.
Med din historia av experimentlusta har jag ifrågasatt om du har den trovärdigheten.
Svaret på den frågan är jag fortfarande inte helt säker på. Faktiskt mindre nu än när jag skrev inlägget.

Lola sa...

Ur mitt läsarperspektiv tycker jag gamla Tyskungen som mediepersonlighet var svajig eftersom han dels tog upp så otroligt vackra saker som dyra minnen, barn och familj och å andra sidan för inte så överdrivet länge sen deklarerade att "DennisM tar den i baken" vilket är lägre än lågt i min värld. Inte något varenda jävel i bloggosfären skriver, direkt. Det var diverse bloggfajter med Hanna Fridén och såna grejer där i slutet också som jag helst hade sluppit.

Detta är saker jag antar att Tyskungen inte står för 100 %. Och det är fine, det hela var ett experiment trots allt.

Min skepsis mot TheCritics ligger i att helt fine är det inte ändå, i just min värld, (poängterar att det kanske bara är jag som känner såhär) eftersom det alltid handlar lite om medmänsklighet, kärlek för människan. Den lyste inte ofta så stark i Tyskungen. Det är den avsaknaden som gör att jag känner mig lite kluven inför hur det ska gå i TheCritics. Människor som blir negativt kritiserade i en så stor site som detta är har kanske svårt att se förbi det. Och världen behöver inte mer självhat direkt.
Håller man det på en konstruktiv nivå kan TheCritics bli en fantastisk sida.
Och det ser bra ut än så länge, men du (inte Critics) är en svajig en, Tyskis.
Må gott!

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Lola:
Vi kommer aldrig såga någon som inte bör kunna ta det. Vi kommer aldrig sparka neråt. Jag lovar att siten kommer spraka av medmänsklighet. Men om det finns någon storbloggare där ute som suger så tycker jag faktiskt att vi måste få lov att skriva det.
Vi ska vara modiga, men inte elaka.
Det enda jag kan säga är väl att ni får vänta och se.

Ang. DennisM och HannaFriden så var det två saker som jag helst också sluppit. Men om vi ska göra en rättvis bedömning så är jag(trots att jag kanske är lite svajig emellanåt) ungefär lika stabil som Eiffeltornet om vi jämför med till exempel DennisM.

Allt jag skrivit om mina föräldrar, barn, min barndom, min sorg efter Tomas och allt det som du upplevde som personligt var just det. Och det kom långt, långt innifrån mitt hjärta. Synd att jag själv smutsat
ner det med allt det andra.

Nu ska jag göra allt i min makt för att bevisa att jag inte är så hemsk som flera här tycks tro.

/Klaus

Lusamusa sa...

Klaus: Javisst. Jag medger att min kommentar delvis var under bältet, och eftersom tolkningen av det hela drog iväg lite snett ska jag försöka förklara vad jag menade egentligen. Jag tror att den dissande och ofta nedlåtande attityd som rätt ofta återfanns på Tyskungen banade väg för en atmosfär där det gällde att vackert hålla med och hylla dina inlägg och synpunkter. Om inte fanns risken att i kommentarsfälten (eller ve och fasa i ett eget inlägg) bli styckad och sågad jäms med lilltånageln av Tyskungen själv. På ett ganska tarvlig sätt dessutom. Och utskrattad och hånad offentligt vill väl ingen som inte är självplågare bli. Med uttrycket att ligga sked spetsade jag till det faktum att vi ALLA innerst inne "bara vill ha en kram", och som läsare av Tyskungen innebar den där kramen ett medlemsskap av ja-sägarklubben och kanske i bästa fall en positiv länkning. Jag hoppas att det blir annorlunda med The Critics, men trovärdigheten i projektet är väl något som måste bevisas i handling som du själv säger.

Johan Drejenstam och några som undrar (sitter ni tillsammans framför datorn?): Min kommentar var inte menad som en anklagelse mot någon. Mer en reflektion, om än något trist och i dina ögon grundlös.

johan@thecritics.se sa...

Lusamusa: Jag inser att det jag skrev kunde misstolkas, precis som det du skrev.
Jag hoppas att du kommer att döma/hylla The Critics för vad som står där. Jag skulle uppskatta återkoppling från dig framigenom.

Mvh,
Johan

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Ulrika: Du har fortfarande inte svarat på mina frågor. Du upprepar bara samma sak gång på gång.

Detta är ingen kärnfull diskussion, utan det känns tvärtom väldigt flummigt. Om du vill knipa åt mig, gör det istället.

Tills jag har fått svar på mina frågor så kommer jag sätta halt i den här argumentationen. För nu står vi bara och stampar. Vi kommer ingen vart.

Kommer ihåg att du skrev ett inlägg om hur briljanta mina recensioner var den 19 november förra året. Också att du reflekterat över Mymlans inlägg om mitt blogghoreri. Det är därför jag blir så förbryllad över att du plötsligt är helt aningslös.

"Med din historia av experimentlusta har jag ifrågasatt om du har den trovärdigheten.
Svaret på den frågan är jag fortfarande inte helt säker på. Faktiskt mindre nu än när jag skrev inlägget."


Stycken ovan är också konstigt formulerat. Du gör det enormt svårt för mig att förstå vad du EGENTLIGEN menar.

Jag kommer se till att i bevisa att ni har fel, fastän i handling istället för att likt Don Quijote utkämpa strider mot väderkvarnar. Jag tror och hoppas att mina recensenter och jag kommer motbevisa era misstankar och farhågor.

Jag börjar ana att det finns en dold agenda här som jag inte riktigt fått ta del av. Sättet du taggat detta inlägg på får mig instinktivt att vilja backa iväg från detta. Därför kommer jag från och med nu välja att tiga still. I alla fall här. Om diskussionen ska föras vidare så gör vi det via mail.

Detta börjar faktiskt likna ett experiment a lá Tyskungen.

Jag finns på klaus@beiersdorf.nu om någon vill mig något.

deeped sa...

Fan, känns som om jag måste skaka igång den gamla riktigt elaka Deepedition och blogga lite om The Critics. För den här diskussionen är ju fascinerande. Allvarligt Klaus - du borde nog lyssna lite mer än att direkt ta på dig martyrkappan. Att dina polare dyker upp och indirekt hotar gör det hela inte mycket bättre... Jösses så patetiskt...

Mikael sa...

Jisses. Låste inlägget precis när det var nytt. Kommer tillbaks någon dag senare och beskådar ett försvarstal jag sällan sett maken till. Snacka om att måla in sig i ett hörn. Roande läsning. Tragisk inställning.

Kristina sa...

MEN FÖR FAAEN.
DET ÄR JU NÄSTAN SOM MAN VILL RYTA
"TÄNK PÅ DOM FATTIGA BARNEN I INDIEN"!

Get real!
Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser vad ni håller på med.

Har ni perspektiv?
Någon verklighetsförankring?
Har ni en vardag i livet?
Ett liv bortom dataskärmarna?


Skärp till er.

Köp en Situation Stockholm. Ta jobb som kormojsexpedit. Natta era barn. Läs en bok.

Börja lev!

Ulrika Good sa...

Kristina: Så du menar att man bara ska engagera sig och diskutera "viktiga" och "seriösa" saker? Det kanske du kallar att ha ett liv, men för mig låter det som ett förbannat tråkigt sådant.

Mrs D sa...

Oj, vilken ordväxling mellan mina favoritbloggare! Klaus-Peters motiv med Tyskungen lär bara han känna till och han är inte skyldig någon att berätta sanningen. Visst var det ett snopet slut och jag tror inte han tjänade på det, men det var roligt så länge det varade.

Fredric sa...

Fan, det här börjar ju likna Deepeds postningar och kommentarer under hans storhetstid. :)

Nina sa...

tycker klaus är en oerhört sorglig människa. han äcklar mig.

tjompa sa...

Underbart. Mycket energi som bränns, välkommen alla att slå er trötta. Det ligger något i vad "Kristina" försöker få fram och det handlar nog inte om att ha ett tråkigt liv.