söndag 16 augusti 2009

Tårar i öronen.

I morse när jag tog mig en springtur i blåsten hade jag lagt in lite nya låtar i min spellista. När första tonerna i When Love Takes Over drog igång fylldes jag av en massa bitterljuva känslor, som jag knappt trodde var möjliga att framkalla med hjälp av en låt som den här:

Men reflexen betingades när vi lite tidigare i somras hämtade Jonathan från ett seglarläger som GKSS anordnar på en liten ö som heter Aelousön. När taxibåten vi åkte med närmade sig ön drog lägerledarna igång musik i jättestora högtalare vid bryggan, och just när den här låten kom la sig de små segelbåtarna i taxibåtens svall och ... Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara varför just det blev så känslosamt för mig. Det var kanske någon kombination av att mina barn börjar bli så stora att de snart inte behöver mig längre och att det här lägret stod för så mycket av sådant man vill ge dem medan de fortfarande är någorlunda små: kamratskap, spänning, natur, sport, äventyr och tusen andra saker. Jag har fortfarande inte träffat något lägerdeltagande barn som inte får ett saligt glitter i ögonen så fort Aelousön kommer på tal.
Själv får jag alltså tårar i mina av att höra en hyfsat ordinär (är den? Jag älskar den, men inser att det är en uppfattning som är färgad av annat än musikomdöme) unts-unts-unts-pumpande houselåt. Kom inte och säg att man inte blir fånig när man blir förälder.







, , , , , , , ,

6 kommentarer:

Sarah Britz sa...

Ser ljuvligt ut. Har missat två avslutningar. Fan. Förra året bröt Egon foten efter tre dagar. I år guidade jag norrbottningar i skärgården och pappan fick även ta denna avslutning. Nu blir det väl inte fler läger. Någonsin. Nerver, ever. Fan.

Kristina af Knusselbo sa...

Jag tycker låten är skitbra fast jag inte har något kopplat till den!

svåger J sa...

Exakt på pricken vad som hände mig när vi hämtade sonen H på Aelousön - vi kom mot bryggorna en kanonmorgon på semestern och Sol Vind och Vatten dånade ut över tilläggande barn -en låt som kom när jag var 13-14...det kunde inte varit bättre regisserat om det varit en film - det var bara att ta till LIPEN! Jag börjar misstänka att det är sådana känslor som kallas lycka...eller ?

Studiomannen sa...

Det är så enkelt så: den är en stor dansgolvshit just nu och själv tycker jag att den är alldeles utmärkt! Det är ju inte alltid fallet att jag spelar musik jag gillar när jag är på jobb.

Ulrika Good sa...

Sarah: Jag har också missat två avslutningar. Hade aldrig kunnat drömma om att det skulle vara en av sommarens höjdpunkter. Jag tror och hoppas att det blir ett läger till för Jonathan, dom får vara upp till och med 16 år.

Kristina: Najs to hear!

Svåger J: Det är nog det det är. Lycka uppblandat med en gröt av andra känslor som bubblar upp ur minnes- och erfarenhetsbanken.

Studiomannen: Men då kan jag inte ha helt galet omdöme i frågan, då. :)

Hanna (http://hannahannahanna.wordpress.com) sa...

Jag älskar den också och då har jag ändå nästan dokumenterat bra musiksmak.