SM i Ledindiss

Det var några år sedan sist, men igår drog det igång på allvar.
Här är startfältet, grenen är alltså recensionsdissar av Tomas Ledins nysläppta platta 500 dagar om året:
GP
Metro
SvD
DN
Vem vinner tycker du?
Målfoto eller promenadseger?
Rösta här:

Har jag missat någon het kandidat?

Några specialpriser:
Metro är nominerad till Taskigaste rubriken med sin "Sommaren är ... kass".
GP ligger bra till för Mest välfunnet med raden "...som att bli kramad av någon liksom inte riktigt vill släppa taget i tid".
Övriga pungsparkar:
"En annan sommarplåga är att Ledin ska ut på turné." Metro.
"Musik ska ju väcka känslor men de enda känslorna Ledins 20:e album väcker hos mig är irritation." Metro igen.
"...att lirka fram ytterligare 179 kronor ur ”medelklassens okrönta kungars” plånbok, när de passerar Statoil..." Svd om plattans syfte.

Här har jag själv gjort en uppvärmningsdiss.

Tomas Ledin, 500 dagar om året, recensioner

Inget blockflöjtstutande här, inte.

Igår var Frida färdig med första året av gymnasiet. Skolavslutningen var på Göteborgsoperan, tyvärr fick bara studenternas föräldrar plats i publiken, så vi var inte där, men efteråt kom en stjärnögd tjej upp till mig på jobbet och berättade hur bra det varit och att det varit en överraskningsartist. Nämligen ingen mindre än skolans före detta elev, Timo Räisänen.

Timo gjorde en akustisk version av Fear no darkness, promised child och började sedan, enligt Frida, gråta av den överväldigande publikresponsen.
Med detta gästspel i åtanke kan man alltid hoppas på ett framträdande av en annan före detta elev på skolan, nämligen den här killen:

Jag håller tummarna för att det i så fall blir vid ett tillfälle när alla föräldrarna får vara med. (Frida hoppas att det blir den dagen hon tar studenten, säger hon, och bättre studentpresent är svår att tänka sig.)
UPDATE: Här kan du läsa mer om avslutningskonserten och se bilder därifrån.
Skolavslutning, Samskolan, Timo Räisänen, Håkan Hellström

Från bakhuvudet.

Varje gång jag ser den här reklamfilmen för Pierre Robert Lingerie (ett tjusigt ord för underbrallor) och speakern, (som alldeles nyss pratade svenska) samtidigt som kameran zoomar in modellens bakdel, säger "Fit for reallity" dyker det upp en översättningsfunktion i mitt huvud. Det är en röst som på Bert Karlsson-bred västgötska berättar att det betyder: "Verklihetsfetta".

Det är nog dags att byta ut Lisebergskaninen

mot något mer passande maskotdjur?
Kanske en ... olyckskorp?

Apropå det här (i skenet av det här).

När Johan blev medlem i Vänsterpartiet.

Så här på valdagen påminde Johan mig om ett väldigt lyckat prank som våra kollegor utsatte honom för en gång. Det var när Gudrun Schyman var partiledare för Vänsterpartiet och Johans politiska preferenser låg (och ligger) väldigt långt från vad de stod för. Dessutom var nätet nytt och dess möjligheter ganska outforskade.
Vad några av GOSS:arna gjorde var att de via internet anmälde den helt ovetande Johan som medlem i Vänsterpartiet. Som extra krydda la de till i någon fritextruta "Lycka till i Vasaloppet, Gudrun!".
Veckorna gick och en kväll när jag kom hem sent hittade jag ett brev på köksbordet, adresserat till Johan, där det stod:
"Välkommen som medlem i Vänsterpartiet! Din distriktsordförande NN kommer att ta kontakt med dig inom kort. PS. Det gick bra för Gudrun i Vasaloppet, hon tog sig i mål."
Det kändes hur nöjd partiarbetaren som skrivit brevet var över att ha fått fäste i Särö, mitt i fiendelägret, och därför tagit sig tid att skriva ett personligt svar istället för att bara skicka ut ett standardbrev.
Att Johan låg och sov sedan länge struntade jag i, jag rusade upp i sovrummet med brevet och skakade liv i honom:
"Vad är det här? Har du gått med i Vänsterpartiet?!" gastade jag. Trots det sovande utgångsläget lyckades Johan uppfatta att det här fanns en gyllene chans till ett dubbelprank, så därför svarade han, såväl filosofiskt som samlat och eftertänksamt:
"Men Ulrika, det är så himla lätt att bara köpa alla sanningar bara för att man är uppfostrad på ett visst sätt och bor här ute. Jag tänkte att jag skulle öppna mina sinnen och ge den här vägen en chans nu."
Du har säkert sett någon film som handlar om någon som är gift med någon som lever ett hemligt dubbelliv som hitman eller öststatsagent. Så kände jag mig när jag stod där med brevet i min hand och hörde vad han sa. Marken nästan rämnade under mina fötter. Känner jag inte min man överhuvudtaget? Vad är det mer jag inte har vetskap om? Jag blev både rädd och förbannad.
Sömndruckenheten till trots lyckades han hålla ett redigt och argumenterande samtal i kanske tio minuter ända tills han kom till att han planerade att starta Särös första maj-tåg med utgångspunkt från Stallbacken, där vi bor. Då kunde han inte hålla sig längre, brast ut i gapskratt och berättade vad det var som hänt.
Lättnaden över att ha min välbekante, högervridna man tillbaka var obeskrivlig.

EU-valet, Gudrun Schyman, Vänsterpartiet, politik, Vasaloppet

En gemensam nämnare för coola killar.

Nej, nu kände jag att det blev för mycket trist EU-politik här. Och lämpligt nog dök den här sketchen upp på MTV just när jag behövde se något kul istället:
Cool guys don´t look at explosions. Så sant, så sant.

Från MTV Movie Awards som sändes i förra veckan.
Cool guys don´t look at explosions, Will Ferrell, MTV Movie Awards, YouTube, JJ Abrams, Videoklipp

Jag googlar på gudrun schyman+hycklare.

Jag läste just att det var Benny Andersson som var FI:s och Gudrun Schymans hemlige donator. Han har alltså gett partiet en mille som ska gå till en annonskampanj i morgonpress som vi lär möta imorgon bitti mötte i morse.
Jag undrar förresten om inte FI:s pressekreterare är ännu sämre i matte än vad jag är, eftersom hon uttalar sig så här:

När jag läst det gick jag in en sväng på Twitter och fick en obehaglig känsla av att Gudrun plötsligt blivit hela världens lilla rakryggade och sköna kelgris som alla vill se i Bryssel, oavsett politisk färg.
I min frustration googlade jag på gudrun schyman+hycklare och fick förstås upp det här, som kanske kan vara en påminnare om en av anledningarna till varför i alla fall jag känner starka dubier över vad det egentligen är som driver henne att kampanjera för den mycket ekonomiskt gynnsamma positionen som EU-parlamentariker.
Men jag hittade också något som kändes som en liten fläkt av kalla Sovjetvindar. Nämligen en träff på Foket.se som såg ut så här:

Men när jag klickade på länken hamnade jag här:

Varför är den kritiska artikeln borttagen? Censurerad, eller vad ska man tro?

UPDATE Det visar sig att jag haft konspiratoriska tankar i onödan. Artikeln (ledaren) finns här istället. Och inte är den särskilt kritisk heller. I alla fall inte mot den förra vänsterledaren. Men mina antipatier kvarstår.

Gudrun Schyman, Feminisktisk initiativ, FI, Benny Andersson, Folket

Dramatisk färd till Resumébaren.

Om vi gett oss av fyrtiofem sekunder tidigare när vi gick till Resumébaren igår, jag och mina kollegor, kunde GOSS ha varit en decimerad reklambyrå idag. På hörnet Kungsgatan/Magasinsgatan inträffade nämligen en ganska läskig incident sekunderna innan vi hann fram. En bil med två killar i stannade utanför kläd- och surfsportbutiken T12. Den ena rusade in i butiken, slet åt sig så många jeans som han kunde bära och hoppade tillbaka in i bilen som rivstartartade och körde därifrån med tjutande däck.
Det kanske inte låter som så där enormt dramatisk, men det som gjorde att det kunde gått betydligt värre är att Magasinsgatan, där bilen körde iväg i en osannolik hastighet, är en gårdsgata där bilar är ett undantag och människor går mitt i gatan. Det var ett under att ingen blev allvarligt skadat. För den killen hade inte stannat för en fotgängare, det är ett som är säkert.

Som tur gick det hela bra, och här är Resumés Claes de Farie på väg att ge Gunnar ett diplom för Uteliggarkuvertet som vann Månadens DR tidigare i år.

Skyll inte på mig om jag inte röstar i EU-valet.

Inom reklamskrået brukar vi ofta prata om att "man måste respektera mottagarens intelligens" om reklamen ska fungera i längden.
Det verkar inte skaparna bakom det mesta som gjorts inför EU-valet ha beaktat.
Överhuvudtaget.
Jag har aldrig känt mig så idiotförklarad som när jag tagit del av de politiska kampanjerna som bedrivs just nu.
Det är både skrämmande och intressant att se att EU-aspiranterna och röstivrarna tar till de allra lägsta publikfriarna i form av Tingeling, pyttipanna, kampsånger, jinglar – den ena mer skamlös än det andra. Beror den låga nivån måntro på att det är mer personlig ekonomisk vinning inblandad än vid ett vanligt riksdagsval?
Har kampanjmakarna värderat sin målgrupp och kommit fram till att det är ett juckande Tingeling-klipp på YouTube som får oss att stå och köa i demokratins namn på vår lediga sommarsöndag? Tror de att vi kryssar Anna-Maria Corazza Bildt för att Eddie Oliva kommit på att det går att sjunga Anna-Maria i refrängen till Guantanamera?
Vart tog argumenten som talar till mitt intellekt vägen? Var är tankarna och ideologierna?
Just nu känns det som om det här valet fallit på sitt eget oseriösa grepp. Varför ska jag tro att det kommer uträttas något väsentligt i Bryssel när det bara förmedlas trams för att värva min röst?


EU-valet, Anna-Maria Corazza Bildt, Tingeling, DJ Trexx, Europaparlamentet, reklam

Inga fler middagsbjudningar för Tomas Ledin.

Du vet hur det är när man är på en bättre middag. När ett antal vinflaskor är tomma och avecerna åkt fram är det så lätt att få fantastiska idéer. Man gör planer och tycker att man kommit på något helt genialiskt.
Men nästa dag inser man att det var fullkomligt idiotiskt.
Tyvärr verkar inte Tomas Ledin ha samma dagen-efter-insikter.
Han verkar genomföra alla snilleblixtar han får på fyllan.
Efter att ha läst tidningarna de senaste dagarna kan man anta att det är så här det låtit på de Ledinska middagsbjudningarna:

– Din förbannade medelklaschtrubadur. De e det enda du schriver om.
– Schpännande tanke, jag tror jag schka göra en platta om det.


Ur Metro 26/5.

Nästa gång var han i den sentimentala fasen:
– Jag tror faaan jag schka schöpa en schvenschk bil näschta gång. Jag är SCHTOLT över att vi har schå fina bilar i det här landet.



Sensuella ISAABella?
Ur dagens GT/Expressen.

Tomas Ledin, bilindustrin, SAAB, Volvo, kris

Det kvinnliga undantaget.

Hanna Fahl har skrivit en väldigt bra krönika för SvD om Den mystiska målgruppen, som bland annat handlar om det faktum att det en gång vart hundrade år tas fram en prototypbilmodell specialanpassad för sådana där ... öh, kvinnor, där det finns extra plats för handväskan och alltid någon jävla rosa logotype med snirkeltypsnitt.
En bil som naturligtvis aldrig sätts i produktion, utan strax glöms bort varpå det rullar på som vanligt igen med mansmodeller för hela slanten.

Jämlikhet, bilbranschen, Hanna Fahl, målgrupper, kvinnor, SvD

Vad tänker du på när jag säger tysk chokladreklam?

Förmodligen illa dubbade vidrigheter med tradition och trök som ledstjärnor. Det gör jag också. Därför är det extra kul att hitta en tysk chokladreklam med både udd och humor.
"All the nuts in the world in finest chocolate" står det i annonsen för Confiserie Seidl som är gjorda av byrå Serviceplan München/Hamburg. Du kan se annonserna i större format här, här och här.

PS.

Det är inte bara det talade språket som kan leda till missförstånd.
Det här är en ytterst charmerande Facebookgrupp som min käre kollega Fredrik startat. Just nu två medlemmar, men visst tusan finns det fler därute som läst fel i skokedjans logga?

Nilson, skor, skokedjor, Facebook

Språkkomik – tacksamt reklamtema.

Jag älskar den här kampanjen som på en brall-neddragande-sätt symboliserar hur det kan låta i de inföddas öron när man inte riiiktigt har koll på sin bissninss-engelska. Men ändå måste föra viktiga konversationer i superseriösa situationer:



Kampanjen är gjord av en Hamburgbyrå som heter Kolle Rebbe.
Jag har skrivit om två andra exempel på briljant språkförbistringsreklam här och här.

Fritt valt nörderi.

Igår kom vi att prata om det som på högstadiet kallades Fritt valt arbete.
Johan berättade då att han som högstadiedrul, i två års tid fritt valde, inte fotboll, inte innebandy, inte någon tuff teknik, utan ... ökenråttor.
Som om det inte var nog drog han sig till minnes att han gett "sin" råtta det deskriptiva namnet Escape.

En väldigt sökt dikt.

Det här är en rolig idé; att göra sökordspoesi.
Här är mitt poem, skapat av fraser som googlats hit:

Otack är världens lön.
Ja, helt klart.

Mikkey Dee är inte lång.
Robbie William kysser den tjejen?
Det här suger ju!

Vad betyder melena?
Följ mig på toa.

Sarah Dawn Finers bröst ramla ur!
Vacker kvinna.
Är tant flata?

Du får inte gå, Tommy Körberg.
Emilio Ingrosso bor utomlands.
Ibland önskar man stoppa Ernst Kirchsteiger!
Liza bryr sig inte om pengar.

Jag vill läsa något roligt!
Hur förkortas ordet stationsinspektor?
Intresseklubben antecknar.

Naken på stranden.
Lina Hedlunds stjärt.
Så skall det låta!

(Allt är autentiska sökningsfraser, jag har bara lagt till lite skiljetecken.)

Andra som sökordsdiktat är Mymlan, Abbes pappa och Älskade dumburk.
Sökordspoesi, Google, sökord

En liten detalj i livet

som blir gigantisk och enormt viktig när man tänker på den en stund, är att ha en kompis man kan ringa till och säga:
"Hej, det är jag".
Jag har åtminstone en sådan vän, och är otroligt tacksam för det.
Förstår jag nu, när jag funderat på det lite grann.

Jag kommer ihåg när jag insåg vidden av hur mycket jag tappat kontakten med en före detta jättebästis. Det var när jag ringde och sa:
"Hej, det är Ulrika."
och hon svarade:
"Vilken Ulrika?".

Vänner

Digitalt grattis till lilla mamma.

Eftersom du är en av de fåtal i 75+-klustret som det är meningsfullt att bloggledes gratta på Mors dag, måste jag förstås göra det.
Hadenäran, vi ses i eftermiddag!



Mors dag

Du är vad du stavar?

Det lektes en liten lek på Twitter igår. Det handlade om ord som är extra talande att stava fel till i, låt säga, ansökningshandlingar. Vi kom fram till att det inte ser bra ut att beskriva sig själv som vare sig kontrol freack, beserwisser eller renesanssmänniska. Att man inte bör ge sig själv epitet som inteligent, proffesionel, peddantisk, noggran eller komptent. Man bör inte påtala att man är bra på att korekturläsa. Ej heller fördöma sär skrivning.
I andra sammanhang bör man undvika att ge någon svar på tal med ett kaxigt: Tousche! eller för den delen: Looser!
Ord som däremot är ok att stava fel till: dyslecksi, inlerningsvårigheter och ilitterat.
Har du några fler talande exempel?

Apropå inteligent, läs det här, det är fantastiskt kul.

språk, stavning, särskrivning

Nu kan alla se mina kalsonger i GP.

Om något år eller så, är jag helt övertygad om att GP kommer att fråga sig:
– Vad var det vi var så rädda för? Det här med Twinglylänkar är ju lika självklart som att äta glass en varm sommardag.
Vad det handlar om är att GP äntligen tagit sitt förnuft till fånga och börjat synliggöra bloggar som länkar till deras artiklar. Och den västsvenska bloggvärlden jublar.
När jag var inne på GP hittade jag min egen länk till det här gamla inlägget, från augusti förra året. En ganska kul kalsongreflektion (om jag får säga det själv) som den som nu (mot förmodan) läser på GP om giftet i Björn Borg-kalsongerna nu hittar lätt som en plätt. Den tål faktiskt att läsas om, inte minst för kommentarernas skull.

Twingly, GP, länkar

Fler saker att glädjas åt denna dag

är plats fyrtio på den här listan .
Och plats arton på den här.
Det var själva familjeglädjen, för övrigt gläds jag åt plats sextiofyra här och nummer femton här.
Vad det handlar om är alltså Resumés tävling 499 bästa och mäktigaste som avgörs as we speak.

Resumé, 499 bästa och mäktigaste, reklambranschen, reklam

Jag hade tänkt spela cool

och låtsas som om jag inte brydde mig nåt vidare.
Men det sket sig.
Jag är så himla glad och stolt att jag kan inte undanhålla dig det här.

Om jag var Henrik Schyfferts barn.

Då skulle jag be honom: "Snälla pappa, gör tjackpundaren!".
Hela tiden.
Och så skulle jag skratta ihjäl mig.
Varje gång.
Om du sett The 90:s – ett försvarstal, så vet du vad jag snackar om.
Om inte – se den genast, du hittar den här.

Henrik Schyffert, The 90:s, ett försvarstal, SVT Play, tjackpundare

Willys logiska kullerbyttor.

Jag har stora problem med logiken i den här annonsen för Willys:

Man har gjort en annons, där det ser ut som om man rivit ur en gammal halvsidesannons och kluddat på den för att berätta att man sänkt priserna igen: "Vi kan ju inte göra nya annonser varenda gång vi sänker priserna."
Under halvsidan är redaktionell text som ska indikera hur gammal tidningen sidan rivits ur är: "Forskarna spår: Datorn snart i var mans hem." Det borde tyda på sextio- eller sjuttiotal, eller hur?
Problem 1: Det första jag tänker är att man inte sänkt priserna sedan typ sjuttiotalet. Och om det senaste man gjorde var att sänka priserna på sjuttiotalet, har man då inte höjt priserna sedan sjuttiotalet, så de priser man nu sänker är samma som de man satte för trettiosj... Näe.
Problem 2: Annonsen har dagens layout, payoff och avsändaren är Willys, något man bara hetat sedan –00.
Problem 3: Willys (i någon form) har bara funnits sedan 1986.
Problem 3: Även om det hade varit en originalannons från 1972 som de kluddat i, hade de knappast skickat en urriven tidningssida som annonsmaterial. (Reklambyråspecifik kunskap, visst, men jag är knappast ensam om att ha den.)

Missöden vid dopfunten.

Jag har dåliga nyheter till alla er, ni tolv kvinnor i Sverige vars föräldrar var lite namnkreativa och döpte er till Melena.
Melena betyder "blod i avföringen".
På riktigt.

The truth and nothing but the truth.

Om följande incident berodde på hjärnsläpp, social inkompetens eller helt enkelt ren och skär elakhet kommer vi aldrig att får reda på, men så här gick det till i alla fall:
För många år sedan hade jag en projektledarkollega som, glad i hågen, ringde upp en tilltänkt kund han träffat vid ett tidigare tillfälle.
– Hej, det är NN, kommer du ihåg mig? frågade han kvinnan på det presumtiva kundföretaget.
– Jaaa, säger hon lite tveksamt och ställer för säkerhets skull en kontrollfråga.
– Liten, tjock och flintskallig?
Förnedrad tvingades han tillstå att detta var hans signalement och mindes sedan inte ett ord av vad som sades.

Mer röstningsreklampyttipanna.

En anonym kommentator ledde mig till Vårt Göteborg. Där får jag klarhet i vad man vill med den där EU-valskampanjen:
"– Vi hoppas att lite humor och snygg färg och form ska få göteborgarna att känna sig manade att utnyttja sin demokratiska möjlighet och gå och rösta, säger Bill Werngren, chef för valnämndens kansli i Göteborgs Stad."
Men oj, vilken fin mellanblå färg och vilken snygg fyrkantig form!
Kolla ett sånt skojigt skämt! Hahaha, nu måste jag gå och rösta!


Göteborg, EU-parlamentsvalet

Illa vald liknelse.

Marit Paulsens retorik i den här reklamfilmen för Folkpartiet går ut på att hon (samtidigt som hon skär upp en russinlängd *fniss*) säger att "vi ska inte plocka russinen ur kakan, därför ska vi ha Euro i Sverige.".
Så Euron är inget russin utan en torr kantbit som vi måste tvångsmöla i oss, för här ska minsann inte bara väljas de bästa bitarna; ALLT ska ätas upp?
Sedan när blev det synonymt med något dåligt att plocka russinen ur kakan?
När ska fler politiska partier inse vikten av kvalitet på sin kommunikation?
Det är bara tre av frågorna man ställer sig efter att ha sett det här:

Marit Paulsen, Folkpartiet, EU, Euro, reklam, YouTube, videoklipp

Reklamen som får mig att rösta i Europaparlamentsvalet

Det är klart man springer till valurnan efter att ha sett det här.
Man vill ju för allt i världen inte vara en pyttipannastekare.

Tonläget i den här annonsen säger en del om hur stort allvar politikerna själva tar det här valet på. Eller?

Europaparlamentsvalet, EU, Europaparlamentet, reklam

Jag tömmer min mobilkamera.

Det kanske kan vara på sin plats med en varning för usel bildkvalitet på alstren som förekommer i det här inlägget, men jag hittade ändå ett och annat i min mobil som jag vill dela med mig av.


När jag åkte tåg igår kunde jag inte sluta titta omslaget till SJ:s kundtidning Kupé. Där fanns den här bilden på Lotta Engberg, där hon via något fotoredigeringsprogram förvandlats till sin egen halvkoreanska lillasyster från förorten.

Hur lyckad var den här förpackningsdesignen, egentligen? Läkerols nya tuggummi smakar ... Saliv?

Och så hittade jag en bild på mina kära, nya träller. Det var en intressant känsla att ta på sig träskor igen. Som sjuttiotalsbarn spenderade jag, förstås och märkligt nog, alla sommarmånader i träslulade skodon. Därför kändes det omedelbart bekant att klampa omkring i denna uppdaterade version av clogsen. Ett litet vingel och sen gick jag som om perioden efter sommaren –78 aldrig ägt rum.

Port House, Kupé, SJ, Lotta Engberg, träskor, Ash, skor, Läkerol, tuggummin, förpackningsdesign

Sista-minuten-tips.

Missa inte att titta på Abbes pappa när han är med i Kattis & Company på TV4+ i kväll klockan 20.00:
"Kattis och hennes gäster talar om att göra skillnad. Vi träffar en familj som förlorat sitt barn och donerade barnets hjärtklaffar och en familj vars barn överlevde på grund av att det fick hjärtklaffar donerade."
Abbe har donerade hjärtklaffar i sin lilla bröstkorg.

UPDATE Om du missade programmet kan du se det här.
Kattis & Company, TV4+, organdonation, Abbes pappa.

En illusion fattigare.

När man ser det här klippet får man en stor portion av barndomens magiska värld krossad på tre och en halv minut. Det visar sig att Baloo och Lille John, samt Marion, Snövit och Duchess med flera har mer gemensamt än vad som är riktigt hälsosamt.

Disney, Walt Disney, Aristocats, Snövit, Djungelboken, plagiat.

Susanna Haby, du får ett kryss av mig. En överkorsad döskalle.

Susanna Haby är de västsvenska moderaternas kandidat till Europaparlamentet. För att få fler röster har hon tagit upphovsmannen till Snowstorms Sommarnatt, Lars “Dille” Diedricson, till hjälp. Sedan har någon (oklart vem) som nog firat sina största triumfer som skald runt grötfatet skrivit texten till "En västsvensk röst" som låten så finurligt heter.
Jag hittade texten på Politikerbloggen och den lyder så här:

Långsamt blåser västanvinden
över hav och land
Alla tänker samma tankar
om Västra Götaland.

Ifrån Vättern i öster
hörs nu röster
över slätt och kust.
Över kobbar och skären
hörs nu här en
stark och samlad röst

Haby är ett västsvenskt val
står för våra ideal.
Det är våran röst,
från land till kust
hon är Götalandslojal.
Haby är vår kandidat
pratar vård, miljö och mat.
Hon är den person, som alla känt,
nu ställt siktet på Europas parlament.

Gränslös sjukvård, fri från hinder
är Susannas ord
Västsvensk näring, mat och jordbruk
renast på vår jord.

Uti EU-länder,
knyts nu händer
mot all brottslighet
Haby kommer att kämpa
för att dämpa
kriminalitet.

Haby är ett västsvenskt val
står för våra ideal.
Det är våran röst,
från land till kust
hon är Götalandslojal.
Haby är vår kandidat
pratar vård, miljö och mat.
Hon är vår person, som fast i tron
ger oss representation.

Haby är ett västsvenskt val
står för våra ideal.
Det är våran röst,
från land till kust
hon är Götalandslojal.
Haby är vår kandidat
pratar vård, miljö och mat.
Hon är den person, som alla känt,
nu ställt siktet på Europas parlament.

Att rimma västsvenskt val på Götalandslojal får mig att oroligt undra om inte omdöme står på önskelistan när man väljer kandidater till Europaparlamentet? Jag vill i alla fall inte se någon som är så omdömeslös att hon tror att det här är en röstningsmagnet, som min representant i EU.

Låten sjungs av en tjej med porrig röst och går i umpa-umpa-technotakt vilket ger en ofattbart komisk effekt vid raderna Västsvensk näring, mat och jordbruk renast på vår jord. Bland annat. Du kan du lyssna på den i sin helhet här.

Här kan du läsa Prankmonkeys underbara inlägg om Susanna Haby, och framförallt, en annan moderat med valvisa, Christoffer Järkeborn. Fruktansvärt kul.

Susanna Haby, En västsvensk röst, Lars Dille Diedricson, Moderaterna, Europaparlamentet, Västsverige

Tål Gillettemannen inte tjejbaciller?

Häromdagen surnade jag till på Gillette. Det var när jag köpt fem sketna rakblad av deras förrförrförra modell och fick punga ut 185 hårdbeskattade lönekronor på Åhléns. Rakföretagets monopolställning på flergångshyvlar gör tydligen att de kan sätta vilka tokohemula priser som helst.
Men prissättningen inte är det värsta med Gillette. Hårborttagningsvärlden i Gillettes tappning kanske är den mest könskonservativa i konsumentuniversum.
På gillette.com har inga kvinnor tillträde, orignalhemsidan är helt tillägnad männen – eller, skulle jag kanske säga, den hetronormative alfahannen.
”När du börjar dagen med ett stort självförtroende finns ingen gräns för vad du kan uppnå.”
”Förbered dig för framgång.”
”Gör dig redo att lyckas.”
Nej, det är inte reklam för en kurs i personlig utveckling, utan Gillettes sätt att formulera sina tips för hur du ska raka ditt supermanliga nylle.
Och som talespersoner för denna gränslösa rakrelaterade framgång hittar vi inga mindre än Thierry Henry, Tiger Woods och Roger Federer.
Produkterna heter racertuffa namn som Power och Turbo och illustreras med cad/cam-ritningar. Och tydligen är blotta tanken på att det finns kvinnor som rakar sig med Gillette så avskräckande att man tvingats göra en helt egen sajt för oss.
De rakblad som är tillägnad den kvinnliga populationen får finna sig i att husera på gillettevenus.com. En tydlig markering av vad som är över- respektive underordnat.
Inte förvånande är det ett väsenskilt tilltal man använder när man pratar till kvinnor.
”Upplev en fantastisk nivå av lenhet som passar en gudinna.”
”Eftersom det finns en gudinna i varje kvinna.”
Inga peppande framgångsrecept – inga inspirerande stjärnor. För en kvinna räcker det tydligen att ta fram gudinnan inom sig för att lyckan ska vara gjord.
Produkterna har milda namn som Breeze och Divine och illustreras av fånleende bikinitjejer på stranden. En lycka som härstammar från deras lena ben, får man anta.

Med tanke på hur mycket alla med (upplevd) oönskad hårväxt får betala för sina Gilletteblad är det inte konstigt att man har råd att signa tre megastjärnor som Henry, Woods och Federer – samtidigt. Det som är konstigt är att man tar hand om denna enorma investering på ett så sanslöst ointressant sätt:


UPDATE: Resumés Linus håller med om gudinnetramset är just trams.
Gillette, rakhyvlar, kemteknik, reklam, jämlikhet, könskonservatism

Twitteratur.

Resumé skriver om Twitterkollektivet (?) som gör om litterära klassiker till tweets på 140 tecken som presenteras i Twitterbiblioteket (??).
Här är mitt bidrag:
Gossebarn föds i stall. Växer upp, får 12 followers. Botar lama. Predikar kärlek. Äter middag, förråds och korsfästs. Retweetas än idag.

Hur låter din twitteratur?