tisdag 1 januari 2008

Den gamle och havet


Ulrika Good: Johan Good, aka Storfiskarn; igår avslutade du året med att dra upp en 80-kilos blue marlin, hur känns det idag?
Storfiskaren: Förutom värken i armarna känns det helt fantastiskt bra, det här är något jag drömt om i princip hela mitt liv. Jag hade en blue marlin på kroken en gång för sjutton år sedan, men den släppte, och det har förföljt mig sen dess.
UG: Vad är egentligen en blue marlin?
SF: Det är den ulitmata fångsten för alla sportfiskare.
UG: Berätta hur det gick till.
SF: Vi var tre fiskare med på turen, förutom guiderna, och jag blev tilldelad det första passet. Plötsligt började det skrika i en av rullarna, besättningen stannade båten och plockade bort alla övriga spön. Jag tog plats i stolen längst bak och blev fastspänd för att inte dras med ut. Sen sa fiskeguiden ödesmättat: *talar med kraftig fransk brytning* ”This is not a pike. It´s a marlin.”
Vid det laget hade fisken dragit ut ungefär 500 meter lina, som jag fick veva in. Det var så trögt så jag orkade väl veva tre varv åt gången. När den inte ville vara med längre stack den ut igen, då hade jag ingenting att sätta emot.
UG: Var det ingen spärr på rullen?
SF: Jo, rullen var bromsad, men inte helt spärrad; då skulle linan gått av när fisken rusade iväg.
UG: Hur länge kämpade du?
SF: Typ 25-30 minuter. När den kom in till båten drog den ut en sista gång, men inte så långt, kanske 60 meter. Då hade jag sett fisken för första gången, och är man van att kanske se en havsöring på ett kilo och tycka det är stort, så var det en helt chockerande syn att ha en sån tvåmeterssbest på kroken. Det var väl kanske det som gjorde att jag orkade veva in det sista, trots att mjölksyran sprutade ur öronen.
Jag var tvungen att ha spänd lina hela tiden, för hade den slakat så skulle kroken ha släppt. När jag väl fick upp den visade det sig att kroken satt hur löst som helst.
UG: Och känslan när den väl var uppe?
SF: Jag hade gärna släppt iväg denna fulländade skapelse tillbaka i friheten, men för fiskeguiderna innebar det många tusenlappar att kunna sälja allt fiskköttet, så det var inte att tala om, den skulle dödas, styckas och säljas.
UG: Är du helt ärlig när du säger det? Jag såg allt hur stolt du var när du kom tillbaka till hotellet med det enorma huvudet som trofé.
SF: Ja, det är jag. Hundraprocentigt. Det hade känts ännu bättre att få släppa tillbaka den.


UPDATE Så här skriver National Geographic om blue marlin:
Known for putting up a tremendous fight when hooked, these rare marine monsters are the holy grail for sport fishers. It is a blue marlin that the fisherman battles in Ernest Hemingway's classic novella The Old Man and the Sea.

Andra bloggar om: , ,

4 kommentarer:

mymlan sa...

Underbart! Jag är ingen sportfiskare men skulle gärna fått en sån på kroken ändå!

Abbes pappa sa...

Stort jättegrattis, Johan!

Nu kan du med gott samvete lägga av med sportfiske. Men prylarna måste du såklart behålla. Det är ju det som är det största nöjet med alla prylsporter.

Fredo sa...

Fyfan vad stort. Det måste vara den ultimata upplevelsen. Vad är väl ett guld i en reklamtävling mot detta?

sonia sa...

Nyfiken bara:
ska ni inte få smaka på fångsten?