söndag 6 januari 2008

Katter är djurvärldens tonåringar

För ett tag sedan diskuterade jag skillnaden mellan hundar och katter med någon.
Vi är båda utpräglade hundmänniskor och kom fram till följande:
Att komma hem till en hund är lite som att hämta din treåring på dagis under optimala omständigheter.
Din treåring kommer då glädjestrålande rusande mot dig, kastar sig om din hals och överöser dig med blöta pussar.
Så glad, och gladare ändå, blir en hund. Varje gång du kommer hem.
Även om du bara har varit ute med soporna.
Att komma hem till en katt, däremot, är mer som att komma hem till ett tonårsbarn.
Du bevärdigas på din höjd med en trött blick som säger: ”Och?”.
Sedan kanske vederbörande undrar när det blir något att äta.
”Men det är det jag gillar med katter” hävdar en del, ”Att de inte fjäskar.”.
Saken är bara att hundar inte alls fjäskar.
Dom blir precis så där glada, det finns inget spelat eller beräknande i det.
Inget, typ ”Om jag ylar och kastar mig på rygg kanske hon orkar gå en extra lång promenad med mig sen.”.
Eller ”Om jag springer runt med en toffel i munnen och viftar på svansen så att jag ser ut som en svajande ostbåge kanske hon öppnar en ny påse med grisöron.”.
Inte då.
Hunden är en genuin och äkta glädjespridare. Och vem blir inte glad i hjärtat av det?

(Därmed inte sagt att jag inte tycker om katter. Och framförallt inte att jag inte uppskattar tonåringar. Jag ville bara framhäva en typisk hund/katt-skillnad och ta död på ett ihåligt pro-katt-argument.)


Andra bloggar om: , , , , ,

8 kommentarer:

mymlan sa...

Jag har ett jävligt mycket bättre prokattargument! :)

Hundar luktar illa.

deep.ed sa...

"hundar fjäskar inte, de blir så glada" alltså: hundar är fullständigt intelligensbefriade ;)

(jo, vi ska ju bli med en katt vi)

Ulrika sa...

deep: Så du menar att det är intelligensbefriat att bli glad när jag - moi - kommer hem?!

Ulrika sa...

Och Mymlan: visst, det finns hundar som stinker. Men en ren och frisk hund som varit på en skogspromenad kan dofta underbart.
Faktiskt.
Jord, löv, frisk luft och skogssvampar i en blandning som jag kan längta efter.

Louise sa...

Jag protesterar! Mina katter uppför sig inte som trötta tonårsbarn. Inte när det kommer till bemötandet vid hemkomsten i alla fall. De jamar glatt och möter mig vid ytterdörren. Varje dag.

Bengt B sa...

Det var någon som sa att katter är ormar med päls. Kanske ligger det något i det.

deep.ed sa...

Nä, det var mer på ett teoretiskt-generellt plan. Självklart skulle vilken varelse som helst bli glad när din vackra uppenbarelse syns i dörren! :)

mymlan sa...

Sen måste jag hålla med Louise här också. Vi hade en katt som for iväg till ytterdörren och stod där och pratade ändå tills E kom hem och innanför dörren varje dag.
Smart katt dock, för det var bara när E kom som hon blev glad... :)