söndag 20 januari 2008

Musik jag minns?

När jag åkte hem från jobbet i fredags så var det en introtävling på radion. Alla låtarna var "moderna hits" och jag var jättenöjd, för jag kände igen allihop.
Samtliga hade jag laddat ner och lagt på en ut-och-springa-spellista som jag gjorde i somras.
Men det läskiga var att jag hade behövt minst fem minuters betänketid för att komma på vad de hette. Och nästan lika lång tid för att komma på vem artisten var.
Och det funkar ju inte i en introtävling där man kanske har 10 sekunder på sig.
Om det hade istället hade varit låtar från sjuttio- eller åttiotalet så hade jag varit snabb som en räka.
Det måste vara så att olika musik hamnar i olika minnen. De gamla låtarna sitter i långtidsminnet och poppar upp med hjälp av ryggmärgen.
De nyare sitter i (det allt segare) korttidsminnet och behöver en massa eftertänksamhet och resonemang för att komma fram.
Om ens då.
Eller beror det på att jag engagerade mig så mycket mer i musik jag lyssnade på när jag var yngre? Sparade pengar, gick och handlade, satt och glodde på omslaget och spelade om och om igen?
Och om jag inte köpte skivan så spelade jag in låtarna från "Rakt över disc" och la på ett blandband (där jag förgäves försökte undvika att få med Clabbes prat).
Nu laddar jag ner lite slentrianmässigt.
Det är makalöst underbart att den tekniken och möjligheten finns, men det gör förmodligen att mitt minnesklister för musiken blir betydligt svagare.


Andra bloggar om: , , , ,

6 kommentarer:

Kristina af Knusselbo sa...

Det är lite som det där skojiga fenomenet att om man får höra en "gammal goding" på radio som man inte hört på 25 år, så kan man helt plötsligt sjunga med i texten, så gott som felfritt. Om någon skulle be dig sjunga "gammal goding" (samma låt alltså) så där rakt av så skulle man stå där som ett frågetecken...
Och nu för tiden lär jag mig nästan aldrig låttexter. Men jag lallar med lika glatt ändå

Reblo sa...

vad fiiint det har blivit här på blogen. Dundersnyggt!

Ulrika sa...

Kristina: Precis så är det. När man står med ett häpet uttryck i ansiktet och sjunger med i varenda fras.
Reblo: Tackar, tackar. Ja, jag är såå nöjd.

Dr Nic sa...

Jag har en påse med gamla inspelningar av "Tracks", nästan utan inspelat prat. Minns att jag hatade när Kaj Kindvall (?) började prata mitt i låten. Visst minns man låtarna från förr mycket bättre. Man köpte en skiva, lyssnade på den hysteriskt, lärde sig texterna. Idag är det lite mer brus över det hela. Nya lättklädda magdansöser i en jämn ström. Jag har slutat ladda hem på iTunes. Skall gå och köpa CD skivor i stället. Bättre ljud och en något mer sparsmakad urvalsprocess. Det VAR bättre förr....faktiskt

Ulrika sa...

Dr Nic: Jag tycker verkligen inte att det var bättre förr, med typ en timmes Poporama i veckan att hålla tillgodo med. Om man inte köpte plattan. Jag får fortfarande en hisnande lyckokänsla ibland över att jag kan fundera på en låt minut ett, ladda ned den minut två och lyssna hur mycket jag vill minut tre. Utan att behöva trycka på varken play eller rec och utan att behöva oroa mig för om Kaj Kindvalls röst ska komma med.
MEN den musik jag lyssnar på idag ger tyvärr inte samma avtryck i minnet.

lisasvoice sa...

ja fy jag gillade inte heller Kaj Kindvalls babbel i låtarna. vad var dealen med det egentligen?
Det fanns väl inget självändamål med att babbla sönderlåtarna. eller att P3s truddelutt ska mixas in stupikvarten i musiken. blä.
Å så alla trötta gubbvitsar om artisterna.
Minns särskilt Kaj Kindvall om Samantha Fox framgångar på trackslistan
Samantha Fox har bröstat sig fram till en tredjeplats.

suck.