onsdag 26 november 2008

Glöggmingel med katastrofkänslor.

Visst.
Man vänjer sig vid att prata inför folk.
Jag har kommit väldigt långt, men så hade jag också ett utgångsläge i höjd med den absoluta nollpunkten.
Ändå så drabbas jag av en akut katastrofkänsla med inslag av total meningslöshet, ungefär en halvtimme innan det är dags.
– Det är väl INGEN som har lust att lyssna på det jag har att säga, är den upplyftande tankeslingan som loopar i huvudet.
Precis detta scenario upprepades ikväll, strax innan jag gick till DN:s glöggmingel, där det var meningen att jag skulle svara på några frågor på temat reklamtävlingar.
Inte kändes det bättre när jag kom till lokalen och insåg att den var proppfull av stenvalv och tjocka pelare. Med andra ord: chansen att någon skulle se eller höra något var minimal.
Och om det finns något som är värre än att tala inför en lyssnande publik, så är det att tala inför en publik som inte hör, utan vänder ryggen till och pratar i munnen på varandra.
Eftersom DN-Owe, som ställde frågorna, är en hedersknyffel, så gjorde han det absolut bästa av situationen.
Så jag tror säkert att det var en fem, sex stycken av de kanske hundra som var där som hörde ungefär vad jag sa.

Men som vanligt så kändes det rusigt bra när det var över.

8 kommentarer:

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

respektlöst.
ungefär så.
/klaus

Abbes pappa sa...

Jag är säker på att du var grym. Det brukar du vara, trots att du skiter knäck i spiral innan det är dags.

Synd att jag inte kunde vara med. :-(

Anonym sa...

du rockade säkert jätte bra där. och dom som inte hörde missade säkert något

Anonym sa...

För en grön snorvalp som jag känns detta bra att läsa. På ett sätt. Om du förstår.

Anonym sa...

"vänder ryggen till"?
Pärlorna och svinen, du vet.

Du har all min beundran för att du inte ryggade för obehaget utan genomförde.

Åsa Dahlqvist sa...

Mitt första jobb efter högskolan var som informatör på Euro Info Norrbotten.

Det här var 1993 och aldrig har jag haft så sovande publik som när jag talade på lunchmöten för Rotaryklubbar.

Äldre män, matsmältning och 30 minuters information om EES-avtalets inverkan på små och medelstora företag var en oslagbar kombination.

lord Fredruk sa...

Jag var där och hörde inte vad du sa, fast det kan ju bero på att du hade ryggen mot mig ;-) Men jag hörde å andra sidan inte vad någon annan talare sa heller.

Nä, allvarligt. Visst var det grymt dålig hörsamhet hos besökarna. Och katastrofalt dålig akustik dessutom. Annars är det en trevlig lokal. När DN höll sina glöggmingel i tältet på gården vill jag minnas att det hördes bättre och att publiken var mer väluppfostrad.

Fast jag klarar mig. Jag vet ju att du hade något bra att säga. Det brukar du ha.

The Girls Of Florida sa...

Du säger alltid bra saker och dom som inger hör eller inte lyssnar får helt enkelt skylla sig själva.