H&M blandar sig i mitt surfande

Helt plötsligt när jag surfar runt här i godan ro, på mitt hotellrum på Luntmakargatan, börjar datorn snacka om att H&M vill ha lösenord för att jag ska komma vidare.
Då drar jag mig till minnes att jag i morse tittade in i något som såg ut som ett H&M-kontor, precis vägg i vägg med mitt hotell.
Hade jag varit bättre på att hacka så kanske jag hade kunnat klura ut vem som ska designa nästa års prestigekollektion.

Ett internt meddelande

Här följer ett internt meddelande till Fredo:
Pranket om ostbågszeppelinaren levererades idag klockan 19.08 på Sturehof.
Jag hann faktiskt tappa hakan de två och en halv sekunder som förlöpte innan meddelandeleverantören bröt ihop och avslöjade hela grejen.
Slut på internt meddelande.
För övrigt sitter jag på mitt ensamma hotellrum och börjar redan bli gonattdagstrött.
En lång juryarbetesdag börjar ta ut sin rätt.
Undra om hotellpersonalen väcker mig med tårta och "Ja må hon leva..." imorgon?
Knappast, va?

Vad håller jag på med och varför?

Nu hade jag tänkt att jag skulle skrivit två Melodifestivalartistintervjuer till.
En med en 18-åring från Färöarna, kallad Brandur.
Och en med en tokcharmig kille vid namn Daniel Mitsogiannis som garanterat blir småtjejernas nye älskling.
Men efter att ha bedömt ett par hundra reklamkampanjer idag så är min hjärna mosig som ett gammalt päron.
Jag vet inte riktigt varför jag ville skriva dem heller. Lite fånigt känns det och de passar ju inte riktigt in här heller.
Men på något sätt levde jag mig in i rollen som nöjesjournalist och ville inte bara kasta bort tillfället när jag fick chansen att intervjua några personer som många vill läsa om.
(Även om du som brukar läsa här förmodligen är mer intresserad av annat.)
Det blir kanske en annan dag när min hjärna har blivit mer spänstig igen och Aftonbladetmurveln har tagit min kropp i besittning igen.

Andra bloggar om: Melodifestival, Brandur, Daniel Mitsogiannis, Guldnyckeln, Melodifestival 2008, Reklamtävlingar

Utvecklade konspirationsteorier

Igår vaknade jag rödögd efter ett olyckligt ögondroppsval.
Jag hade på känn att det hade att göra med mitt raljanta inlägg som handlade om deltagarna i Melodifestivalens Göteborgsomgång.
(I kommentarerna hade Abbes pappa en liten utvecklad konspirationsteori.)
Vem det än var som kokat ihop denna subtila hämndsoppa var personen/anden/organisationen inte nöjd med detta.
När jag öppnade min resväska visade de sig att flaskan med nagellacksbortagningsmedel inte varit helt stängd.
Så nu ska jag delta i jurymöten i dagarna tre.
Plus spendera en huvudstadshelg med familjen.
Stinkandes av lösningsmedel.
Och för en liten stund sedan stod jag i duschen och tvättade håret.
Med bodylotion.

"Dom ringde från SvD när Anna Lindh mördats."

En liten intervjuserie med Melodifestivaldeltagare 2008.
Del ett: Michael Michailoff

Eftersom jag tittat troget på Fame Factory känner jag förstås igen Michael. Och kommer också ihåg att han hoppade av innan finalen. Som svar på varför han gjorde det så levererar Michael något av ett scoop (jag hade aldrig hört det förut, i alla fall) om sin tid i Berts berömmelsefabrik:
"Det gick bra för mig. Jag ledde tävlingen när det började hända konstiga saker med röstningen. Ena veckan fick jag tolvor och andra veckan nollor. Sedan tolvor igen. På omvägar fick jag reda på att juryn och Strix fick direktiv från Bert hur de skulle rösta. Då kändes det meningslöst att fortsätta och jag hoppade av."
Sedan dess har Michael släppt två plattor och nu är det dags för honom att utsätta sig för jurybedömning igen.
Han ska alltså tävla i Melodifestivalens delfinal i Göteborg med en låt som han har skrivit själv tillsammans med Joakim Övrenius och Patric Jonsson.
Den heter "That´s Love" och Michael beskriver den som "åt britpop-hållet" samtidigt som han säger att den kanske låter lite Robbie Williams.
Jag frågar hur det är att ha ett namn som plötsligt är förvillande likt namnet på en hatad mördare (Mijailo Mijailovic heter mannen som mördade Anna Lindh) .
"Det har varit lite märkligt ibland, faktiskt. Samma dag som han (Mijailovic) åkte fast ringde dom från Svenska Dagbladet och frågade om det var jag."

Till skillnad från en riktig kvällstidningsreporter ser jag till att själv vara med på bild tillsammans med den jag intervjuat.

Andra bloggar om: Melodifestival, Michael Michailoff, That´s Love, Fame Factory, Melodifestival 2008, Anna Lindh

På listan över "krystade promotionproduker"

går Teliaceratet direkt in på förstaplatsen.

"Fort, fort! Jag är supertorr om läpparna, var är mitt cerat?
Phu, vilken TUR. Jag hade det ju om halsen."

Ibland är livet faktiskt en schlager

För ett tag sedan var det någon som kommenterade att min blogg började likna Vecko-Revyn.
Därför tänkte jag nu köra tema kvällstidning ett tag.
Idag har jag nämligen varit och intervjuat ett antal artister som ska vara med i årets upplaga av Melodifestivalen.
"Hur hamnade DU där?" undrar du kanske, om du har koll på vad jag brukar jobba med på dagarna.
Jo, genom att bli bjuden på en bloggträff som anordnades av Telia Sonera – årets huvudsponsor av schlagerspektaklet.
(Där fick jag för övrigt lära mig att ordet "schlager" är bannlyst från officiella Melodifestival-sammanhang, så det tänker jag använda ofta, från och med nu.)
Jag ska ge Telia att det är framsynt och modigt av dem att bjuda upp ett gäng på femton egensinniga, kritiska och tyckmyckna bloggare till dans.
Så framsynt att det inte riktigt kändes som om de själva visste hur de skulle hantera situationen ibland.
Men, hursomhelst, på denna bloggträff fick vi alltså träffa några av festivalartisterna och det var väldigt roligt att få chansen att leka kvällstidningsreporter för en dag.
Två av dem jag intervjuat började jag småhäckla redan igår när jag gick igenom vilka som ska tävla i Göteborg i den första delfinalen.
Så om du är nyfiken på att höra vad några av Melodifestivaldeltagarna har på hjärtat ska du hänga med i de kommande inläggen.
Och noga undvika dem om du tycker motsatsen.


Från Telia Soneras huvudkontor. Mer Stureplan än så här blir det liksom inte.

Andra bloggar om: Melodifestival, Göteborg, Deltävling, bloggosfären

Jag tror Gud håller på Christer Sjögren

Tycker du att jag var taskig mot Melodifestivaldeltagarna som ska tävla i Göteborg nästa lördag?
Det tyckte nog Gud med.
För när jag skrivit klart inlägget så gick jag upp, borstade tänderna och tog ögondroppar mot torra ögon.
Och lyckades få tag på en ögondroppspip som säkert var två veckor gammal.
Det är ungefär som att droppa ögoninflammation direkt i ögonen.
Så idag ser jag ut som en gris.

Dököttets grupp?

"Dödens grupp" är ett begrepp som sedan länge varit ett populärt sätt att beskriva grupper i diverse idrottsmästerskap där många starka lag samlats.
Sedan Melodifestivalen började med deltävlingar har det varje år varit någon som tjatat om "Dödens grupp" inför någon extra konkurrensintensiv deltävling.
I år ska det enligt Expressen vara Karlskrona som fått detta epitet.
När jag ser startfältet i Göteborg börjar jag också att tänka i termer som påminner om "Dödens grupp".
Men av helt andra anledningar.
Vad sägs om det här gänget:

Artist: Face-84
Bidragets titel: Alla gamla x
Både årtalet "–84" och ordet "gamla" i ett och samma bidrag. Kan det bli fräschare?

Artist: Velvet
Bidragets titel: Deja vû
Och som alla vet betyder Deja vû "redan sett".
"Redan hört" kanske den skulle hetat?
Deja... nåntingannat.

Artist: Christer Sjögren
Bidragets titel: I Love Europe
Här ska jag citera någon jag diskuterade detta bidrag med idag: "Jag tror stenhårt på Sjögren. Med en låttitel som "I Love Europe" kan det inte slå fel. Ett aktuellt och spännande ämne i symbios med storslagenhet och integrering." sa han. Och menade inte ett ord.

Artist: E-type & the Poodles
Bidragets titel: Line Of Fire
Men grabbar; tänk nu på att hårspray är brandfarligt.

Artist: Brandur
Bidragets titel: Lullaby
Om man vill väcka svenska folkets kärlek kanske man inte ska välja en vaggvisa.

Artist: Michael Michailoff
Bidragets titel: That's Love
"Inte visste jag att Anna Lindhs mördare kunde sjunga."
"Joho, han har varit med i Fame Factory."

Så hade det kunnat låta.
Om två oinvigda personer diskuterat Michael M.
För du och jag vet ju att det handlar om ett olyckligt snarlikt namn.

Artist: Suzzie Tapper
Bidragets titel: Visst finns mirakel
På åttiotalet brukade jag också blanda ihop Suzzies orkester och Millas Mirakel.

Artist: Amy Diamond.
Bidragets titel: Thank you.
Göteborgs joker. Tack för den.
(Fast nu fick jag lite dåligt samvete över att jag raljerade över titeln. Amy Dimond är duktig.)

Cliffhanger: Varför bloggar jag om det här redan idag? Imorgon får du svaret.


Andra bloggar om: Melodifestivalen, Göteborg, E-Type, Amy Diamond, Christer Sjögren, Deltävling, reklam

...och lite längre ner på gatan

satt den här.

Snacka om att lyckas haussa en tävling innan den ens ägt rum.


Andra bloggar om: Ute, reklamtävlingar, JC Decaux, reklam

Utanför Kungsgatan 31-33

Andra bloggar om: Ute, reklamtävlingar, reklam

Banta med Enirometoden

Det händer ju att man Googlar på sig själv.
Då visar det sig att Eniro väldigt subtlit försöker säga att jag nog inte ska ta den där extra rostade frukostmackan och att jag definitivt borde masa mig iväg till gymmet idag.
Någon som behöver vägbeskrivning?

–Vi måste få upp kärran ett par tusen meter till så att vi får med hela.


Andra bloggar om: Eniro, sökmotorer, gym, fett, bantning

Hur stänger man av Martin Luther?

Jag har två olika väckarklockor.
Den ena är en ful, svart gammal klockradio som låter: "skval, skval, P3, P3".
Den andra är en småfet gubbe som levde på 1500-talet och låter: "Här kan du inte ligga och tryna hela dagen Det är ju massor av saker du ska hinna med. Och du vet hur illa du tycker om att sova bort halva förmiddagen."
Martin Luther.
Han sätter igång varje helgmorgon vid halv åttasnåret.
Jag brukar lyckas snooza bort honom i någon timme, max.
Men sen är det kört.

Andra bloggar om: Martin Luther, Luther, P3, vakna, sova

Köp en sån här vinkaraff

och vips har din fredagsflaska med vin förvandlats till en liten bottenskyla.

Andra bloggar om: smink, vin, fredagsmys, karaff, glas

Varning! Sminkblogg-inlägg.

Idag åt jag lunch med min bästa kompis Tootsie.
Vid reklamkaffet ringde hennes mobil. När hon lagt på (säger man det fortfarande?) frågade jag vad det samtalet handlat om.
"Det var X. Hon tackade för det livsförändrande tipset jag gett henne."
Om det var några underförstådda smileygubbar inblandade i detta uttalande lyckades jag inte utröna, men tipset handlade om en produkt som får nagellacket att torka fortare.
Opi Drip Dry, närmare bestämt.
Eftersom jag är svag för kosmetikrelaterade tips, så gick jag givetvis och köpte Drip Dry efter jobbet.
Så det här inlägget skrivs med ovanligt vällackade naglar.
Fyra lager.
Snustorra.
Och i en snygg leverlila färg, Ginza från Mavala.


En annan sak vi pratade om denna lunch (förutom alla seriösa och kloka saker) var den så kallade "Mirakelcremen".
Så den beställde jag lite snabbt och lätt på nätet. Jag tänkte att detta är nog något speciellt och exklusivt som är lite svårt att få tag på.
Inte då.
Den finns i alla kosmetikbutiker i stan.
Billigare dessutom.
(Hey, jag var faktiskt bortrest när det här var en "nyhet".)

UPDATE: Cremen är avbeställd.

Andra bloggar om: smink, nagellack, Opi drip dry, mirakelcreme, No7 Protect & Perfect Beauty Serum

The Good truth

Typ sist av alla får jag också en utmaning (av Fredo).
Att delge sju någorlunda okända sanningar om mej själv.
Okey, jag vill ju inte vara en surmupp så jag gör väl ett försök.

1. Just nu är mitt självförtroende helt… normalt. Men det är ett skört tillstånd. Till och från i mitt liv har det legat på daggmasknivå (om nu daggmaskar har dåligt självförtroende).
2. Jag är jättefåfäng (knappast en hemlis för dej som brukar hänga här) och mår dåligt av att känna mej ful.
3. Jag har åldersnoja. Tycker inte alls att det känns kul att bli en tant.
4. Jag är skrämmande usel på allt som har med siffror och räkna att göra. Kan lätt räkna fel med sexsiffrig marginal och säger du ett nummer till mej har jag glömt det två sekunder senare.
5. Jag tar åt mej. Säger någon det minsta lilla elakt eller ifrågasättande om eller till mej så blir jag jätteledsen.
6. En gång var jag med i en frågetävling i radio och vann en bil. Nästan.
Ämne: Phil Collins.
Jag var med fyra omgångar, åkte ut, överklagade, var med tre till och åkte ut precis före målsnöret. Naturligtvis var det när vi var i desperat behov av en ny bil. Och jag menar verkligen desperat.
7. I likhet med många andra som antagit den här utmaningen är jag kass på socialt småprat. Om kemin inte stämmer och/eller jag känner press att säga något kan jag bli låst, stum och verka dum i huvudet.

Om du, utmärkta bloggare, inte redan drunknat i identiska utmaningar skulle jag vara väldigt nyfiken på att höra just dina sju hemlisar: Dr Nic, Nemo, Vilda bebin (x2) och Popjunkien.

UPDATE: Det fanns några regler som jag glömde:

1. Länka till den som utmanat dig.
2. Berätta sju sanningar om dig själv.
3. Utmana sju personer.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanar.

Andra bloggar om: utmaningar, hemligheter, sju hemligheter, sju sanningar

Mirakelfrida

I över ett halvår har vårt sovrum varit en krigszon. Och då menar jag inte verbalt, utan helt enkelt att det stått ungefär 38 papperskassar med böcker på golvet.
(Vad någon som pysslar med feng shui skulle säga om vårt sovrum vågar jag inte ens tänka på.)
Varenda gång jag försökt smyga in/ut ur sovrummet i mörkret har jag sparkat med full kraft i någon av dessa påsar som lyckats gömma sig precis framför mina fötter.
Förutom papperspåsar har det varit otaliga travar med annat skit.
På varje plan yta.
Anledningen till detta kaos är att vi håller på med en renovering som så småningom kommer innebära bland annat ofantligt läckra inbyggda bokhyllor med jättesnygga snickerier.
Men du vet förmodligen också hur det går med renoveringar när man har mycket att göra på jobbet.
Det tar tid.
Efter maten idag skulle jag gå upp med en trave tvätt, och öppnade dörren till sovrummet.
Där hade det skett ett mirakel.
Inte en påse.
Inte en trave.
Ett helt vanligt sovrum.
När jag såsmåningom stängt munnen och (i falsett) ropat på Frida visade det sig att det var hon som helt resolut organiserat om i garderober, skrymslen och vrår och lyckats placera in all "tillfälligt" placerad renoveringsjunk på ställen där den varken syns eller eller behöver bli sparkad på i mörkret.
Äntligen börjar barnen bli så stora att man har någon verklig glädje av dem.

Andra bloggar om: feng shui, renovering,

Jag är så trött så att...

...ja, tänk vad skönt om klockorna verkligen hade stannat.

Övriga tankar en dag som denna:

Kan inte någon förklara för mej varför i herrans namn man lägger ner så inihelvete mycket energi för att råna Posten?
Känns inte det lite 1800-tal och bröderna Dalton?
Ser du som jag ett gäng björnbusar framför dig, ett gäng som sitter med en jättehög med brev och sorterar:
"Räkning, räkning, Kronofogdebesked, semesterhälsning, räkning... Åh, en hundralapp från faster Agda till Lisa på födelsedagen!".
Hur många procent av all post kan innehålla något som är, eller går att omsätta till något av värde?
Undrar en förvirrad och förundrad Göteborgscopy som numera verkar arbeta i en gangsterstad.



Andra bloggar om: Göteborg, rån, bombdåd, Posten

En lavaflod av nostalgi

Nästa termin ska Frida börja gymnasiet (hjälp!) och i kväll har hon och jag varit på öppet hus på en gymnasieskola.
Och det var inte vilket gymnasium som helst, utan min gamla skola, Rudebecks.
När jag kom in i aulan sköljde en nästan skrämmande stark flodvåg av nostalgiska minnen över mig.
Jag var ytterst nära att skämma ut Frida för all framtid genom att börja grina.
Jag vill också börja gymnasiet!
Jag vill också göra revy!
Jag vill också dansa folkdans!
Jag vill också gå runt i den labyrintliknande byggnaden!
Jag vill också hänga på innergården!
Jag vill också få en massa nya kompisar!
Hur kan det vara möjligt att det nu är min bebis Frida som nu funderar på att börja där?
Vad säger du, Dr Nic?



Andra bloggar om: gymnasieval, Sigrid Rudebecks Gymnasium, gymnasium, skola, Arn

Alla Jans hjältar är Jan på Guldbaggegalan

Säga vad man vill, men Guldbaggegalan är allt en halv julkärve vassare än de andra galorna.
Den är mer välproducerad, underhållande, den har en proffsigare och roligare programledare än de flesta andra galor (Sissela Kyle) och manuset är betydligt bättre skrivet (av Calle Norlén och Sissela).
Allting är förstås inte perfekt, men det går liksom inte att komma ifrån att skådisar gör sig bättre på den här typen av tillställningar än musikstjärnor och, framför allt, idrottshjältar.
Två anledningar så goda som några att se Guldbaggegalan var Freddie Wadlings version av "The winner takes it all".
Och låten om "Arn" på melodin "Det gåtfulla folket".
Åt den skrattade jag så jag grät.
Den handlade (så klart) om att alla Guillous hjältar egentligen är han själv.
"Alla är Jan, när Guillou är den magiska tolken."
Lysande.
Och så gillade jag Per Morbergs insats som birollsbaggeutdelare. Det mesta är gjort på prisutdelarfronten, men att dressa om till smoking på scen har jag aldrig sett förut.
Minus till några gaggiga tal och en riktigt usel spoof på "Irene Huss" – "Irene Snusk". Näe.

Roligt att Michael Segerström vann baggen för bästa manliga huvudroll. Känns som det blir lite mindre jobbigt att se "Darling" nästa gång på grund av det.


Andra bloggar om: Guldbaggegalan, Calle Norlén, Sissela Kyle, Jan Guillou, Arn

Musik jag minns?

När jag åkte hem från jobbet i fredags så var det en introtävling på radion. Alla låtarna var "moderna hits" och jag var jättenöjd, för jag kände igen allihop.
Samtliga hade jag laddat ner och lagt på en ut-och-springa-spellista som jag gjorde i somras.
Men det läskiga var att jag hade behövt minst fem minuters betänketid för att komma på vad de hette. Och nästan lika lång tid för att komma på vem artisten var.
Och det funkar ju inte i en introtävling där man kanske har 10 sekunder på sig.
Om det hade istället hade varit låtar från sjuttio- eller åttiotalet så hade jag varit snabb som en räka.
Det måste vara så att olika musik hamnar i olika minnen. De gamla låtarna sitter i långtidsminnet och poppar upp med hjälp av ryggmärgen.
De nyare sitter i (det allt segare) korttidsminnet och behöver en massa eftertänksamhet och resonemang för att komma fram.
Om ens då.
Eller beror det på att jag engagerade mig så mycket mer i musik jag lyssnade på när jag var yngre? Sparade pengar, gick och handlade, satt och glodde på omslaget och spelade om och om igen?
Och om jag inte köpte skivan så spelade jag in låtarna från "Rakt över disc" och la på ett blandband (där jag förgäves försökte undvika att få med Clabbes prat).
Nu laddar jag ner lite slentrianmässigt.
Det är makalöst underbart att den tekniken och möjligheten finns, men det gör förmodligen att mitt minnesklister för musiken blir betydligt svagare.


Andra bloggar om: introtävling, hits, blandband, minne, rakt över disc

Vidrighetsindex på reklamfilm, tack!

Den här dagen har jag ägnat åt städning. För att göra det hela mer uthärdligt har jag haft på MTV.
Men efter ett antal timmar med MTV nonstop håller jag på att få tuppjuck totalt.
Inte på grund av musiken, den är helt ok, men på grund av reklamen. Jag har nog hört "Jambas" imbecilla filmer 52 gånger om. Utan överdrift.
Imbecilla, som sagt, gapiga och fullkomligt vidriga. De förstör verkligen hela upplevelsen med att titta (lyssna) på MTV.
Därför har jag ett förslag till alla reklamkanaler på tv: Inför ett vidrighetsindex som styr priset på reklamfilmer. Så att det inte bara är längd och frekvens avgör hur mycket det kostar, utan även hur högt den hamnar på vidrighetsindex.
Jamba borde scora i topp och med andra ord inte ha råd att förpesta en kanal genom att annonsera med sådan frekvens som dom gör idag.

Det Jamba kränger är bland annat sådan här "rolig" grafik till din mobil.

Andra bloggar om: MTV, reklam, ringsignaler, reklamfilm

Jag har fått ett nytt huvud

Fullt medveten om att det här är en större nyhet för mej än för dej kan kan inte låta bli att visa en spontan glädjeyttring över att jag äntligen har en anständig header på min blogg. Anständigt, förresten, jag tycker den är jättesfin! Det kan jag säga, för det är inte jag som gjort det, utan det är Abbes pappa som varit så ofantligt snäll att han tagit sig tid och knåpat ihop den åt mej.

Andra bloggar om: Blogheaders, As good as it gets, design, glad

Så här efter "På spåret"

funderar man över vad Jan Guillou såg i Anne-Marie Skarp när han föll för henne.
Svaret?
Sig själv.



Andra bloggar om: På spåret, Jan Guillou, Anne-Marie Skarp, ego

Reklamgeografi

Fråga:
Var ligger den lilla Werthersbyn?
Svar:
Ta till höger därborta vid Vitamininstiutet i Schweiz.

Andra bloggar om: Werthers original, Reklam, Reklamfilm, VItamininstitutet i Schweiz,

Är det sådana vi är?

Frida läser läxa och söker info om Grekland på datorn. Hon drar följande slutsats:
"Det här måste vara en blogg, för det står "Snygt jobat"...

Popjunkiens finest

Nu har även Popjunkien hoppat på best-of-tåget.
Läs, så inser du varför hon var min första blogg-crush.


Andra bloggar om: Bloggosfären, Utmaningar, Best of,

Jag behöver inte vara mallig

över GOSS/Månadens Webb idag.
Robert gör det så bra så det blir överflödigt. Det är bara att masa dej över till honom och ta dej ett provåk i vår skidåkarbanner.


Andra bloggar om: Månadens Webb, Resumé, reklamtävlingar, reklam

Då var det gjort

Nu har jag blundat, hållit för näsan och kastat mig ut i det okända.
Mitt i filmjölksslafsandet vid frukostbordet (vanlig A-fil och svartvinbärs-A-fil med All Brans och bärmüsli – min frukostkombi speciale) gjorde jag det:
Bytte ut det uslaste bloggnamnet i världshistorien mot ett som förhoppningsvis är lite bättre *pekar upp mot blogghuvudet*.
"Det kan du inte döpa den till, mamma!" säger Frida och tycker att jag valt ett odrägligt malligt namn.
"Johodå, när man heter Good* i efternamn kan man det." säger jag, och tillägger att uttrycket "As good as it gets", så vitt jag vet, inte alls behöver betyda att någonting är speciellt bra, utan även kan innebära "det blev inte bättre än så här". Eller hur?
(Dessutom är det en väldigt bra film med Jack Nicholson och Helen Hunt.)
Men ganska läskigt känns det. Nu kommer säkert ingen någonsin att hitta hit längre *darrar med underläppen och tigger patetiskt om protester*.
Det var i alla fall nummer ett på att-göra-listan. Någon annan gång ska jag byta till en bättre url, bloggplattform och få till en egen layout. Men det får bli senare.
Vad tycker du om det nya namnet?

*Fast mitt efternamn uttalas faktiskt inte som engelskans "Good" utan som svenskans "God".



Andra bloggar om: Bloggnamn, As good as it gets, bloggplattformar, vånda

En läskig grej

Har du sett reklamfilmen för munvattnet SB12?
Den är ganska töntig, med en gubbe som dansar med en tant och hon säger att han luktar så gott. (Hon syftar på hans andedräkt.)
Tanten måste vara den übersnygga Malin från Saltkråkan. Eller rättare sagt Louise Edlind som spelade Malin.
Alltås, hon är fortfarande jättesnygg, men det är ändå ett läskigt exempel på hur... jävla mycket tid som gått sen Saltkråkans dagar.

Malin/Louise. Innan hon dansade med en andedräktsgubbe.


Andra bloggar om: Saltkråkan, Louise Edlind, SB12, reklam,

Klassisk novis

Ibland tänker jag att det är väldigt vackert med klassisk musik.
Och att jag gärna skulle lyssna mer på det.
Det tänkte jag igår när jag såg filmen Lavendelflickorna där det i slutet var ett underbart klassiskt stycke (som "Andrea" spelade på konserten).
I eftertexterna tyckte jag mig uppfatta att det var något av Bach.
Så idag försökte jag ladda ned något med Bach.
Vad fick jag? Jo, två signaturmelodier.
Försök nummer ett: "Beppes Godnattstund".
Försök nummer två: "Det var en gång".
Sen gav jag upp.
Som du förstår är jag sorgligt okunnig i ämnet, men jag skulle gärna bli lite bättre.
Är det någon som har några tips bra klassisk musik?
Lättillgängligt, men inte uttjatat à la Vivaldis "De fyra årstiderna" (eller som signaturmelodi för något sjuttiotalsprogram).


Klassiskt barnprogram featuring Johann Sebastian i signaturen.


Andra bloggar om: Klassisk musik, Johann Sebastian Bach, Lavendelflickorna,

Koncentrerad kvalitet

Det gick så där med min utmaning jag gjorde för ett litet tag sedan.
I alla fall om man tänker kvantitativt.
Bara två av de fem utmanade bloggarna nappade på min förfrågan om en lista med "fem i topp-inlägg".
Men kvalitativt kunde det inte blivit mycket bättre.
Genom att läsa Mikebikes och Abbes pappas best of-sammanställningar får du dig till livs tio extremt varierande inlägg som nog hör till det bästa som bloggosfären kan erbjuda.



Andra bloggar om: Bloggosfären, Utmaningar, Best of,

429 43

Äntligen har fingrarna tinat upp tillräckligt för att jag ska kunna skriva det här inlägget.
Som jag berättat tidigare är Postkodlotteriets Grannyra här i Särö där jag bor och fullkomligen öser ut miljoner.
Till alla med lotter som bor på postnummer 429 42.
Jag har ingen lott.
Och bor på 429 43.
Men i alla fall.
För en liten stund sedan kom jag hem från inspelningen av programmet där miljonärerna ska rulla. Det hela ägde rum på parkeringen utanför restaurang Blomstermåla som ligger några hundra meter från där jag bor.
Promenaden hem därifrån var en av de längsta jag gått.
Det blåste minst 18 sekundmeter eller meter per sekund som det ska heta (rak motvind) och spöregnade. Lägg till att det bara är ett par plusgrader och att min klädsel inte var så värst friluftsmässig (klänning, kalasyxor, snyggjacka och tunna skinnhandskar. Jag kom direkt från en släktis).
Jag misstänker att någon som är ansvarig för produktionen av den här omgången av Grannyran fattat ett beslut som inte är jättepopulärt idag:
"Äsch, vi behöver inte hyra någon stor lokal, vi kör utomhus."
Jag kanske ska nämna att ösregnet blåste rakt in på scenen...
Den lilla stund som jag stod ut i väderinfernot hann dom spela in några publikscener. Så det är inte helt omöjligt att Frida, Jonathan och jag skymtar förbi när avsnittet sänds.
Trots att jag inte stannade och såg hur det gick när pengarna delades ut; precis när Rickard Sjöberg äntrade scenen gav jag upp och gick hem.
Men innan dess hann jag höra när Patrik Isaksson bajsade på sin publik.
Så här sa han:
"Det var jag som drog nitlotten idag; Sofia sa till mej att "Ta det du den här gången, så är jag hemma med barnen. Tack för den!""
Med det menade han att Sofia Rågenklint, som brukar dela ut pengar i det här programmet, och tillika är Patriks sambo, såg till att han fick stå i pissregnet och ökengigga medan hon fick vara hemma i värmen med barnen.
Sannerligen en lyckad uppvärmning av en extremt frusen publik.




Ett par bilder från location av inspelningen av "Grannyran" i Postkodlotteriet. I bakgrunden skymtar en av jordbruksbygdens maffigare kåkar.


Andra bloggar om: Särö, Postkodlotteriet, Patrik Isaksson, Rickard Sjöberg,

Ge den här 10 sekunder

Jag hinner själv sällan klicka och titta på alla filmer som läggs ut på oika bloggar.
Men via Robert hittad jag det här ofantligt roliga lilla barnklippet.
Missa inte det.

Andra bloggar om: Barn, barnspråk, You Tube, Videoklipp,

Sånt som händer

- Det var Grammis, det var fest, jag var full. Någon bjöd på en lina, jag fick kissa i en kopp, säger journalisten till Dagens Media.

En knarkpåkommen journalists beskrivning av förloppet. Låter lite som en dikt. Någon som blir sugen på att tonsätta?
Det var Grammis.
Det var fest.
Jag var full.

Någon bjöd på en lina.
Jag fick kissa i en kopp.

Shanna, na, na, na, nanna.
Jag fick kissa i en kopp.
I en kopp.
*scratching på ordet "kopp"'*



Andra bloggar om: Grammisgalan, knarkbrott, korgkommission,

Byxångest

Tidigare idag drabbade Luther mig extra hårt.
Eller om det var Susanne Lanefeldt, jag vet inte så noga.
Hursomhelst, för att botgöra för mitt syndiga leverne på semestern var jag vid niosnåret ute och sprang runt hela jordbruksbygden.
Trots att det ÖSregnade ett ISkallt jävla skitregn.
När jag kom hem fick jag duscha extra varmt.
(Du vet att du har sprungit för dåligt när du får duscha för att bli varm när du kommer hem från joggingrundan.)
Under joggandet (lufsandet, lunkandet) hade jag på mig ett par byxor som jag inte använt på något år.
Dom höll på att ramla av mig.
Tyvärr inte på grund av att jag blivit smalare, utan p