Bosses hela

I dagens Resumé har den gamle reklamgurun Bosse Rönnberg en helsida.
En enda rad med negativ text:
www.ronnberg.com

Hahaha, det är humor, Bosse!


Bosse Rönnberg, Resumé, reklam, www.ronnberg.com, reklamgurus,

Ett viktigt inlägg i fildelningsdebatten

Är det så här det kommer se ut i backspegeln?
Förmodligen.

(Klippet är väldigt stor underhållning och Sverige anno 1979 är oavsiktligt vansinnigt komiskt, btw. Jag säger bara: discoavgift! Men Sydney "Big Brother" äger.)

fildelning, dansband, disco, YouTube, videoklipp,

Annat som hör Valborg till

Här skriver GP om vad som görs för att stävja tonårsfylla på Valborg.
Här skriver P något som borde användas i skolundervisningen för att få ungdomarna att förstå varför.


fylla, ungdomsfylla, Valborg, alkoholism

Idag för sjutton år sedan

såg det ut så här i Grinneröds kyrka i Ljungskile:


Ja, jag vet. Klänningen än hemsk.

Idag för tjugotvå år och ett par dagar sedan ringde det hemma hos en kille vid namn Magnus.
Det var Helena, tjejen han var tillsammans med den månaden.
"Vi ska ha middag på Valborg, jag och min bästa kompis, kan inte du tänka ut en bra dejt till henne?" frågade hon.

Han funderade ganska länge och ringde sen sin Handelskompis och tillika granne på Götabergsgatan.
Han fick tjata och ringa flera gånger, men han gav sig inte.
"Klart du ska med, du kan ju inte sitta hemma en Valborg."
"Okej då, jag hänger väl med." svarade den ganska motvilliga personen i andra änden av luren.

Den han ringde och tjatade på var Johan.
Hon som behövde en blinddate var jag.

Tack, Magnus. Det gjorde du bra.

bröllopsdag, blinddate, Valborg, Valborgsmässoafton

Packa bloggens packsäck

Det händer att jag skriver ett inlägg på kvällen.
Som jag sparar och lägger ut först nästa dag.
Då känner jag mig så där nöjd och väl förberedd.
Ungefär som när man lagt fram kläderna och packat packsäcken för morgondagen.

Höger kontra vänster hjärnhalva

Nu har jag lagt in en massa bloggar i Google Reader.
Verkar jättepraktiskt.
Och astrist.

Jag testar vidare.
Men är fortfarande skeptisk.




RSS-läsare, bloggar, RSS, Google Reader

Att RSS-läsa eller inte RSS-läsa

Funderar på att börja läsa bloggar via en sk RSS-läsare.
Om jag har fattat saken rätt så är det är en applikation, t ex Bloglines, som gör att man kan tillgodogöra sig massor av bloggar på kortast möjliga tid.
Ingen layout och tjafs som tar tid att ladda upp och stör ögat.
Ren text och några små bilder.
Snabbt och enkelt

Fast jag hör ju själv hur dumt det låter.
Det låter som om jag talar om att jag ska ge upp Mac bara för att det är så himla praktiskt med PC.
Och det kommer ju aldrig att ske.

Men okej då, jag får väl ge det en chans.
Är det någon som har något tips om vilken jag ska välja?
Viken är minst djävulens påfund?



RSS-läsare, bloggar, RSS, Mac

Små, små chalmerister

Ett irriterande ålderstecken blir synligt så här i Valborgstider.
Chalmeristerna.
De blir aldrig äldre, men det blir tyvärr jag.
En gång i tiden tyckte jag att det var tanter och farbröder som sålde Cortegeprogrammet.
Nu är det av någon märklig anledning väldigt små, pytteknappt vuxna som går där på Kungsgatan i sina före detta vita rockar.

Men idag är väderkartan över Göteborg oraaaaange!
Så det gör inte så mycket.



Valborg, cortegen, chalmerister, sol, värme

Nya tider, nya trafikfaror.

Det var något som slog mig som en... jättestor sten i huvudet när jag var ute och körde bil idag.
Eftersom jag har ett barn mitt i mopedåldern och ett som snart är där, var det förstås deras tänkta trafiksituation som skrämde livet ur mig när jag såg den nya trafikfaran i vitögat.
(Eller, den är egentligen inte så ny, men jag har inte tänkt på den förut.)

Det hela utspelade sig när jag körde bakom en moped på en ganska smal väg. Plötsligt saktade den ned och körde väldigt långsamt, så att jag blev tvungen att köra om.
I backspegeln såg jag varför hon (det var en tjej som körde) hade saktat ned så mycket:
Hon sms:ade samtidigt som hon körde.

Det är då man inser den livsfarliga kombon: tonåring, moped och mobilt kommunikationsmedel.
Allt ska kollas genast, "viktiga" meddelanden måste besvaras omedelbart.
Även om moped körs samtidigt.
Även om annan trafik kommer från alla väderstreck.

När jag kom hem fick jag Frida att svära på allt som är heligt att aldrig, aldrig röra mobilen samtidigt som hon kör sin moppe.

Och om moppekidsen inte sms:ar själva så kanske dom möter någon som gör det.

mopeder, trafik, mobiltelefoner, sms, tonåringar

Förnedringsrisk?

En otäck tanke slog mig just.
Om en dryg vecka ska jag springa Vårruset.
Tänk om dom är där från typ Västnytt och filmar, fångar mig på bild och illustrerar det hela med den här låten:

Baby Elephant Walk, Vårruset, YouTube, videoklipp

Att översätta filmtitlar

Det är ganska sällan filmtitlar översätts till svenska nuförtiden.
Annat var det på sjuttiotalet, när alla Mel Brooks filmer fick heta något med "Det våras för...", allt som Goldie Hawn medverkade i fick titlar som började med "Tjejen som..." och filmen "10" blev "Blåst på konfekten" (för övrigt en film som stått sig förvånansvärt bra och fortfarande är väldigt rolig).

Men sommarens romantiska komedi, vars originaltitel är Made of Honour (en lek med det engelska ordet för tärna, Maid of Honour) har fått den fantastiska svenska titeln Brudens bäste man.
För att få en fiffig svensk titel har man alltså översatt ett engelskt begrepp som på svenska heter marskalk.

Brudens bäste man, Patrick Dempsey, romantiska komedier, Micheller Monaghan, made of honour, YouTube, videoklipp

På fredagkvällen

orkar man ju inte laga något krångligt, det blir bara en simpel räkmacka:

(Det var förstås inte jag jag som gjorde den, det var Johan.)

fredagsmys, räkor, middag

Här i Götet

vet vi banne mej hur man inreder en kåk.


(Det må se ut som en oansenlig länk, men låt dig inte luras. Missa för guds skull inte.)


hemnet, lundins, bostadsannonser, hisingen,

Vikten av att välja rätt människor till reklambilder

Här hade jag tänkt att snacka om hur viktigt det är att casta personer för reklambilder.
Att de ska utstråla rätt saker, yada, yada, yada.
Men du är inte dummare än att du fattar vad jag vill säga när jag visar dig det här spammailet som kom idag:




reklambilder, viagra, reklam, spam,

GOSS-annonser på Ads of the World

Tre av våra annonser för Langley Travel kan du titta på här.

ads of the world, annonser, reklam,

Kris i köket

Först när du försvunnit spårlöst från köket inser jag hur oumbärlig du är:

Slaskuppen, min vän, vad gjorde man egentligen innan du fanns?
Och varför har du lämnat mig?

Läs även andra bloggares åsikter om husgeråd, köksredskap, kök

Skrynkelfritt?

Nu har jag testat Derma Genesis från L´Oreal i nästan två veckor.
Det är ett batteri av cremer som ska "hjälpa till att skapa nya celler och göra huden synligt yngre".
Så skriver L´Oreal i alla fall på sin flashintensiva kampanjsajt.
(Hej! L´Oreal. Jag hittade ett korrfel. Det står "Huden får späns..." på ett ställe.)

Först det positiva:
Produkterna känns lyxigare än sitt relativt blygsamma pris och förpackningarna är kanon.
Dag- och nattcremen doftar milt men väldigt gott. Ögoncremen är... rätt ok.

Serumet är jag däremot tveksam till. Det känns som jag smetar in färglös gelé i ansiktet som inte har någon känn- eller synbar effekt alls.

Men det totala intrycket är nog ändå mest att det här inte är rätt för min torra hy. Den stramar och efter ett par timmar törstar den efter något som ger mer fukt. Och då känns huden som allt annat än synbart yngre.

Därför har jag fått komplettera kladdandet med en avslutande dos av min älsklingscreme Hope in a jar från Philosophy.

Men för dig som inte har så torr hy kanske Derma Genesis känns helt perfekt, vad vet jag.

PS. I kommentarerna hos Mymlan (som också ingår i testpatrullen) läser jag att man utlovar effekt redan efter en dag. Det är ju rent korkat! Då tigger man om stryk och missnöjda användare.


Läs även andra bloggares åsikter om L´Oreal, Derma Genesis, sminkblogg, Philosophy, hope in a jar

Johans syn på saken

Den kan du läsa om här.
(Saken handlar om tidningen Resumés ranking av personer i reklambranchen.)

Kändisar, lär av Kjell Bergqvist

I den senaste reklamfilmen för Eniro dyker Kjell Bergqvist upp som inhoppare för den lilla trolliknande Eniroflickan i den gula klänningen. Hon är sjuk och han ställer upp, i klänning och allt, för, som han säger: "Jag gör vad som helst för pengar."

Genom att ställa upp i den filmen visar han prov på två saker:
En skön självdistans och ett schyst omdöme när det gäller att välja produktioner att ställa upp i.
Kul och välproducerad produktion = cred och respekt (utöver stålarna).
Trist och töntig = hån och förakt (vilket i längden förmodligen leder till mindre stålar).

UPDATE I kommentarerna gjorde någon mig uppmärksam på den här varianten: http://www.youtube.com/watch?v=vN9LPp5ig9w
Det är exakt samma film, fast här vägrar Kjell att bära klänning och säger att dom ska ringa 118 118 för att hitta någon annan. Kan det vara så att det var så här filmen var tänkt att vara? Men så lajade man fram den andra under gång, och kom på att den var sjukt mycket roligare? (Väldigt bra jobbat att sälja in den versionen istället, i så fall.)
Är det någon som vet?
UPDATE 2 Nu visar det sig att det finns TRE versioner av exakt samma film. Hm. Då kanske inte mina teorier håller längre...

Kjell Bergqvist, Eniro, reklam, kändisar, reklamfilm, YouTube, videoklipp

Nu är det jul igen på SVT

På promenaden från jobbet till parkeringen idag hamnade vi mitt i ett film set.
Eller tv-serie set kanske är en bättre (?) ord.
I den sommarprematurt gassande solen framför gamla Televerket stod en klunga människor i fejkfrost klädda i sekelskifteskläder .
Public service in action.

En otroligt feg gissning är att det är julsatsningen Selma Lagerlöf de spelade in.

Men Helena Bergström som Selma? Njää. Jag är skeptisk.



(Som vanligt klickförstorningsbara bilder.)

UPDATE När jag läste GP en dag för sent så hittade jag det här om Selmainspelningen.

Selma Lagerlöf, SVT, Helena Bergström, drama, julsatsning

Popalike

Fredo har gjort en öppen liten utmaning med skivomslag som påminner om varandra.
Fast jag vet inte om mitt exempel kan beskrivas som "påminner om".
Snarare "identiska".

Eller vad säger du om de här?

Hey, Leona, kan du stänga munnen så märker nog ingen att vi plankat Alicia?

(Det var Jonathan som påpekade likheten för mig ursprungligen, så det är han som ska creddas.)

Om du har några andra bra exempel på utseendemässigt närbesläktade skivomslag så är du välkommen att bidra.

Skivomslag förresten, det måste ju vara ett utrotningshotat begrepp.
Vad ska man kalla dem när vi inte har några fysiska skivor längre?
Mp3-grafik?
Musikfilsillustration?


skivomslag, Leona Lewis, Alicia Keys, Spirit, As I am, utmaningar

Fläsket brinner

Ahh! Träningsvärk.
Den enda njutbara smärtan.

(Får man förresten träningsvärk av att sitt träningsverk?)

Det satt långt inne

men idag blev det av:
Jag var ute och sprang efter jobbet.

Men en maklig och ganska kort springtur utefter havet i den sköna kvällssolen, är det verkligen något att malla sig över?
Nej, egentligen absolut inte, men jag gör det ändå.
Jag är stolt för att jag vann den retoriska matchen över den där latmasken som bor och frodas inne i mig. Den som har tusen argument på lager när det gäller att övertyga mig om att det finns bättre saker att göra efter jobbet än att träna.

En av anledningar till att jag kom iväg är förmodligen att jag obegripligt nog är anmäld till Vår-ruset (eller Vår Ruset som dom envisas med att kalla det).
Vete fan hur det gick till men jag och fem andra GOSS-tjejer ska tydligen vara med.

Du kanske är en luttrad Marathonlöpare som tycker att fem kilometer knappt är värt att värma upp för.
Men så är det inte för mig.
Fem kilometer är ungefär max vad jag kan tänkas orka springlunka. Om det inte är för många uppförsbackar det vill säga.

Men det går betydligt lättare när man har svängiga Amarula Tree med Amanda Jenssen (jag vet, jag är värsta fjortisinsnöad på henne just nu) i lurarna.

träning, VårRuset, Amanda Jenssen, Amarula Tree, YouTuve, videoklipp

Vad har Sanna Nielsen genmensamt med Susanna Kallur? (Förutom namnet.)

Nu ska det tjatas Jan Gradvall. Igen.
Och DI Weekend. Igen.

Jan har satt fingret på något mycket sant. Igen.

I veckans nummer av nämnda blaska recenserade han Sanna Nielsens nya skiva Stronger och förklarar varför sånginsatser i tävlingssammanhang påminner om idrott. Svaret är att det är prestationer som uthållighet och styrka som premieras i båda fallen.
Det är därför Daniel Lindström vann över Darin och Marie Picasso besegrade Amanda Jenssen, hävdar han och tillägger:
"Det var också därför Sanna Nielsen fick flest telefonröster av svenska folket i finalen till Melodifestivalen. Att höra henne sjunga Empty Room, där det hörs att hon tar i med varje muskel i kroppen, är tårframkallande på ungefär samma sätt som när Susanna Kallur vinner i häcklöpning."

Vad tycker han om skivan då? Jo, "...misstaget man gör här är att man kombinerar dessa bombastiska låtar med ännu mer bombastiska arrangemang" är domen.
Och så beskriver han den typiska Bobby Ljunggren-kompositionen så här: "...som om den står längst fram i fören på Titanic och väntar på att bli fönad av en ishavsvind".

Sanna Nielsen, Marie Picasso, Susanna Kallur, Darin, Stronger, Empty Room

Idol. På riktigt.

Just nu hände något oväntat.
Jag började längta våldsamt efter en Idoldeltagares kommande skivsläpp.
Det i sin tur beror på en annan väldigt osannolik händelse.
Att Jan Gradvall skriver en artikel i Café som tokhyllar en Idoldeltagare.
Tanken att han skulle hylla Danny, Daniel, Marcus eller Marie Picasso är fullkomligt skrattretande.
Men känns helt naturlig när det handlar om Amanda Jenssen.
Och det är ingen hejd på superlativen:
"Vem hade trott att en tv-sänd talangjakt skulle vaska fram 2000-talets mest originella och begåvade svenska sångerska?"
Titeln på Amandas album är också en av de bästa jag hört på mången god dag:
"Killing my darlings".
Jag blir inte mindre imponerad av Amanda när jag läser att hennes egenskrivna låtar tog över och trängde undan de professionella låtskrivarnas alster ett efter ett.
Tre av albumets låtar har hon skrivit tillsammans med Per Wiksten från gamla The Wannadies och han säger att det är han som ska vara tacksam över att få jobba med henne. Och så ger han ett omdöme som är svårt att toppa:
"Jag har aldrig träffat någon artist som kan förmedla både en sådan sorglöshet och sorgsamhet, ibland i samma ögonblick."

Som om inte det vore nog så är Cafés bilder på Amanda helt magiska.


Släpps den sjunde maj.
UPDATE Jag hittade ett smakprov från plattan. Låten heter Numb och är en underbart lågmäld ballad som hon själv skrivit.

Andra bloggar om Amanda Jenssen, Killing my darlings, Café, Numb, YouTube, Videoklipp, Jan Gradvall, Per Wiksten, Idol

Varför jag aldrig skulle anlita Cederquist advokatbyrå

Den här annonsen i DI Weekend tyder på en av två saker om advokatbyrån Cederquist.

Antingen är de monumentalt kunskapsföraktande och tycker att de utan vidare kan klara av andra människors professioner. Så de gör sina annonser själva.
(Men jag är ganska övertygad om att de skulle protestera om någon skulle fundera på att konsultera sig själv i något juridiskt spörsmål.)

Eller så har de fundamentalt dåligt omdöme och har lyckats anlita den sämsta reklambyrån söder om polcirkeln.

I inget av fallen vill jag anlita dem.

(Om du klickar på bilden så kan du se hela härligheten bättre; sportdrycksadvokaten, killen som spelar ett gigantiskt luffarschack, tidtagaruret och hon som sitter på en trappstege.)

Andra bloggar om advokater, reklam, Cederqvist

Så här i grilltider

kan det vara bra att få ett tips på hur man fixar till sin potatissallad så att den blir riktigt mumsig.

Ett grymt serveringsförslag som jag hittade på Avigsidan.

Andra bloggar om grillning, potatissallad, humor,

De va la rolit

Min nya slogan:
En av de bästa Göteborgsbloggarna enligt Metro 080418.




(Fast bloggar om shopping?! Bara för att jag råkade lägga ut mina nya Converse och den där hårgrejen. Ja, ja. Jag får väl skylla mig själv.)

Läs även andra bloggares åsikter om Metro, bloggar, Göteborgsbloggar, Göteborg, Göteborgs bästa bloggar, as good as it gets

Ungefär som tractor pulling

Det är fredag.
Solen vräker ner.
Om mindre än två veckor är det maj.
I morgon ska utemöblerna fram och grillen ska dammas av.
Snart ska jag åka och byta till sommardäck.
Och i kväll ska jag äta ostbågar.

Kort sagt: De e najs!

PS. Låter inte Måns väldigt lik Viggo Cavling (Resumés chefredaktör)?

Läs även andra bloggar om de e najs, Anders och Måns, YouTube, tractor pulling, videoklipp

Ett märkligt litet inlägg

Det här inlägget väckte inte mindre än två ovanliga reaktioner:
Först hörde Expressen av sig och ville att jag skulle göra en debattartikel av det.
(Vilket jag gjorde.)
Men det bidde inget.
Sedan ringde P1 och skulle prata om ämnet i Studio Ett.
Men det bidde inget heller.

Äntligen hittade jag den

Hela helgen plöjde jag igenom YouTube för att kunna lägga upp när femtonåriga Molly Sandén sjöng Gabriellas sång i Så ska det låta.
Nu först hittade jag den.
Missa på egen risk.
Skrämmande begåvad tjej.

Läs även andra bloggar om Molly Sandén, Så ska det låta, Gabriellas sång, YouTube, videoklipp

Snart blir det ändring på det här

Jag vet att det varit kanske lite väl stort fokus på mode, trender, krämer och fashionistor här på sistone.
För att motverka att du som inte uppskattar sådant ska tröttna på mig lovar jag att jag ska lägga min välinsmorda panna i klädsamma små pytteveck, klia mig med mina elegant lackade naglar i min nyfönade frisyr och fundera ut minst ett par inlägg som är kulturella, håriga, grabbiga, skitiga, rejäla, robusta, lerstänkta, naturmuppiga eller något annat som kan fungera som en motvikt till det fluffigt fåfänga som just nu har ett numerärt överläge.

Men först: En ny hårprodukt som ger mig framtidshopp.

En gång i tiden hade jag rakt hår. Och då trodde jag, som alla andra rakhåriga flickor, att lockigt hår var den största lyckan.
Nu har jag lockigt hår och vet, som alla andra lockhåriga flickor, att det är mest en källa till dåliga hårdagar.
Fukt är vår stora fiende.
Fukt gör din frisyr till en frizzyr med en egen vilja som aldrig överensstämmer med din egen.

Så gissa om jag blev förhoppningsfull när jag var och klippte mig idag och min frisör berättade om den nya produkten Humidity Blocker från Joico?
Gissa om jag köpte den fortare än en gris blinkar?
Gissa om jag vill att den ska fungera?


PS. Även om du inte uppskattar att läsa om hårprodukter så kanske du uppskattar en riktigt dålig ordvits, så därför bjuder jag på en:
Joico. Det måste la änna va utvecklat av samer.


Läs även andra bloggares åsikter om Humidity Blocker, Joico, hårprodukter, lockigt hår, frisyr, frisör, hår

Cynisk

"Det gick ju så himla bra med Paul Potts. Vi måste bara hitta en ny, lite överviktig mobbad loser som sjunger som en gud. Eller varför inte som en ängel? Kan ni hitta någon som är typ tretton år?"
Så tänker jag cyniskt när jag ser det här klippet från Britain´s Got Talent. (Titta bara när tanterna torkar sig i ögonen med näsdukar.)

Men han sjunger otvivelaktigt jättefint. Det är själva inramningen som känns lite väl Paul Potts-riggad.

Läs även andra bloggares åsikter om Britain´s got talent, Andrew Johnston, änglaröst, Pie Jesu, Simon Cowell, YouTube, videoklipp

En titt i min navel

Mymlan har svarat på en bloggenkät. Och skickat den vidare till mig, så därför kör vi:

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan juni –07 när jag åkte till reklamfestivalen i Cannes och var med i juryn för Cannes Lions.
Det var tänkt som en enveckasgrej som kompisar och kollegor skulle kunna läsa. Men efter första inlägget kände jag att det här var min tekopp och att jag inte kunde sluta.

Sedan dess har jag mer eller mindre oavbrutet funderat på nästa inlägg.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Den var ganska diffus, att det fanns några kändisbloggare och att det var en fluga som spred sig väldigt snabbt. Men jag var inte alls speciellt inne i bloggosfären.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Ett tag hade jag (gamla människan) väldigt svårt att hålla mig borta från Ebba von Sydow, men det skulle jag inte vilja kalla för förälskelse.

Den första blogg jag maniskt slukade från början till slut var Ett liv i exil (ursprungsversionen, alltså).

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Det är lite snuttigt och jag hade inte hittat formen, men inte jättepinsamt.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Tjugo, tjugofem stycken.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Jag började läsa (bra) modebloggar, som Fashionista, men nu läser jag mest dagboksbloggar (eller reflektionsbloggar, kanske är en bättre benämning) och en och annan reklamblogg, förstås.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Right back at ya, Mymlan.

Och deep.ed. Fast sorgligt nog förstår jag mindre och mindre av det han skriver. Det mesta som handlar om teknik, internet och sociala mediatrender går över mitt huvud. Ibland förstår jag vad hans alter ego Researcher skriver om. När det handlar om reklam.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Jag undrar om det finns någon bloggare som är väldigt lik mig. Jag tänker ganska ofta på att jag nog är väldigt olik genomsnittsbloggaren. Närmast kommer nog Popjunkien.

Och så Abbes pappa, förstås. Inte bara på grund av att vi spenderar våra vardagar ihop och sitter och löser reklamproblem tillsammans, utan även för att vi flabbar åt samma saker. Och det gör vi ofta och mycket.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Ömsom vin, ömsom vatten.
(Fast min mamma är min främsta bloggsupporter.)

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Min bästa kompis brukar säga att jag är mer utåtriktad på nätet.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Eftersom jag skrivit under mitt eget namn från början, har jag hela tiden haft en klar och ganska tajt gräns. Den håller jag på.

Ibland funderar jag om jag skulle starta en anonym blogg där jag skulle kunna skriva precis vad som helst, men jag tror att jag skulle vara alldeles för orolig för att någon trots allt skulle avslöja att det var jag som låg bakom.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Sådant som skulle lämna ut människor i min omgivning alltför mycket.

Eller mig själv, för den delen.

Politik. Jag är för dåligt insatt och det finns redan alldeles för många bloggar som handlar om det.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Förmodligen en hel del. Jag har aldrig känt att jag gjort mig speciellt bra IRL, men när jag fick en blogg att förfoga över kände jag direkt att det här var mitt element, nu kunde jag också komma till min rätt.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Man får väl den bild som bloggaren vill att man ska få. Och så försöker man läsa resten mellan raderna.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, jag har träffat Popjunkien som ett resultat av bloggandet. Och Silverfisken (vilket han skrev om här) och Fredo, fast det var mer å jobbets vägnar.

Till sommaren är det meningen att jag ska träffa Mymlan.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Att drivas att skriva mer och mer spektakulära och elaka saker i jakt på läsare kan uppenbarligen gå över styr ibland. Familjen Schulman är levande bevis på detta.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej, inte speciellt.

Om jag skulle bli allvarligt sårad tror jag att jag skulle sluta blogga. Jag har tunn hud och skulle ta åt mig alldeles för mycket om någon gick in för att vara elak mot mig.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, inget allvarligt.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
De dagar jag tror att min inspiration är slut blir jag lite ledsen.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Vet inte säkert om jag håller på. Tror det kan vara svårt att orka hålla någorlunda hög standard under en lång tid, och vill inte (som man ser en del exempel på) hålla på när det går utför med inspiration och lust.

Om jag fortfarande håller på tror jag att det är i ungefär samma tramsiga banor som idag.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Det är en egen sfär som ibland kanske har en överdriven bild av sin egen betydelse, men det är också helt klart en ny, stark kraft som kommer att kunna göra skillnad i många lägen.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Ett nytt, stort intresse (vilket man inte skaffar sig så ofta i min ålder) och något som är ett glädjeämne nästan varje dag.

Och nya sköna bekantskaper

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har fått en annan uppfattning om vad "folk" tänker och tycker om saker. Bloggare tycker väldigt ofta tvärtemot.

Och nya sköna bekantskaper.

24. Nämn 5 bloggare som du vill ska svara på enkäten.
Jag brukar utmana Dr Nic, Popjunkien, Mikebike, Fredo, Nemo, Sonia, Kristina af Knusselbo och några till. Men de flesta av dem verkar ha tröttnat på mina propåer, så det är ingen garanti på att de kommer att svara.

Läs även andra bloggares åsikter om Bloggenkät, utmaningar, bloggosfären, bloggare