tisdagen den 30:e september 2008

En före detta Idoleuforiker summerar kvällen

Sa jag att Idol var ett fantastiskt program?
Att årets startfält var vassare än någonsin?
I så fall tar jag tillbaka det.
Igår när det var tjejernas kval talade jag om en eufori som kom av sig.
Kvällens avsnitt fortsatte längs den vägen.
Kanske jag har haft för höga förväntningar, men det enda jag satt och tänkte på var att dom måste haft en jättestor kläutlåda full med manssmycken.
Okej, om jag ska sluta vara så grinig så tycker jag att Robin E, som sjöng sist, var bra, trots låten.
Det var överlag trista låtar ikväll igen. Varför en tjuogtvåårig kille som Kevin får för sig att välja How am I supposed to live without you övergår mitt förstånd.
Jag gissar att Jesper åker ut.
Och så är förstås Johan en charmgris som, precis som han själv sa för ett tag sedan: Kommer locka många unga tittare och framförallt tjejer som tycker "Åh, vilken söt kille!".
Dessutom var han den ende som inte kändes som om han haft sin farmor som konsult vid låtvalet.
Men ta det lugnt vid kläutlådan nästa gång, bara.

UPDATE Men va f... Rasmus! Kamma till er nu, va, svenska folket. Det fanns ju så mycket annat menlöst att plocka bort.
, ,

Konceptförvirring

Efter avslutat reklamblock hopar sig frågetecknen; har Boxerrobert börjat sälja vitvaror eller har Elonmannen börjat kränga digitalboxar?


Hörrö, Boxerrobert, how can you know som much?
, , , , , ,

måndagen den 29:e september 2008

Idoleuforin som kom av sig

Förra veckan älskade jag Idol.
Idag: Not so much.
Så fort dom kommer in i studion är det så mycket som dör.
Så många som förvandlas till karaokeartister och så mycket ful styling som hamnar i vägen för det som var bra.
Och så juryn som nu blev både men- och omdömeslösa när dom tyckte att Jenny sjöng bra.
Jag har förut klagat på Lailas hårstyling och Andreas kofta, men idag har jag bara en fråga till Anders och Andreas: Måste ni länsa Åhléns manssmyckeshylla varenda vecka? Och, ärligt talat, Anders; tumring har inte varit hett sedan sekelskiftet.
Peter Jihde hade klippt av sig sin signaturfrisyr, och det verkade som om han hade en bild på Andreas med sig till frisören.
Victoria och Jenny måste ha haft Bingo Rimér i tankarna när de gjorde sig klara för sina scenframträdanden. Hur kan man annars förklara allt överblekt hår, hårdbrända bruntoner, tipp-ex-vita porrnaglar och stillösa outfits?
(Fast kvällens fulaste styling stod ändå Linda för. Den där glipan mellan tajtsen och stövlarna...)
Och de två yngsta blev till små tanter, Anna och Yasmina.
Alice var bra som vanligt, men hade en trist låt.
En var riktigt bra: Sepideh. Men hade valt, som hon sa själv, kareokelåtarnas kareokelåt.
Och dom två bästa blev bleka besvikelser: Loulou och Anna.
Så här i början av kvalomgången har låtvalen inget tema. Men om jag inte hade vetat bättre hade jag gissat att kvällens tema var hissmusik.
Aftonbladets Idolprioritering är smått parodisk. Under rubrikerna om finanskrisen, står det, med lika stor nyhetsdignitet: Just nu. Anna ser inte nöjd ut.
Och Sverige håller andan tills efter Nyheterna, sporten och vädret.
Då får vi veta vem som åker ut. Jag andas fortfarande, men tror att det kommer stå mellan Victoria och Jenny.

UPDATE Jag förstår om du har annat att bekymra dig över, Anders, än om tumringar är hett eller ej.

, , , , , , ,

Morsan har koll

Som jag har nämnt förut har min mamma (född –32) blivit en hängiven internetanvändare ganska nyligen.
Och hon är den här bloggens kanske mest engagerade läsare, både av inlägg och kommentarer.
Vilket i sin tur har lett till att hon har koll på både vad som händer på Resumé och i andra bloggar.
Alldeles nyss pratades vi vid på telefon, och då kom den, kommentaren som jag aldrig hade kunnat drömma om att jag skulle få höra från min mamma:
–Har du sett att Ruggig Hund jobbar på Trigger?


Hur hon visste? Hon hade läst här förstås.

Chimären är över

Visst, ja.
Det var ju så här det var.
Mörker, kyla, regn.
Att se fram emot de närmaste sju–åtta månaderna.
Den där soliga, ljusa och varma (nåja) chimären tog just sin ände.
Det är snart dags att säga hej till oktober och alla dess dystra följeslagare.

God måndagmorgon, förresten!

söndagen den 28:e september 2008

Hur gick det för herr Miljömupp?

Jag kom just att tänka på att det aldrig kom något brev på posten med en bild på en präktig och fortkörande herr Miljömupp i.
Trots att han fick fartkamerablixten mitt i nyllet.
Är det någon som vet hur lång tid sånt kan ta?
Apropå Priusen (eller Hybrisen som vi kallar den) så är det faktiskt en älskvärd bil, trots allt.
Det är egentligen bara en grej som är lite enerverande.
Och det är backsensorn.
Meningen är att den ska hjälpa dig så att du inte backar på någonting.
Därför piper den allt mer intensivt ju närmre du kommer det som finns bakom dig.
Probemet är att den är som en gammal tant som blir hysterisk trots att det är en meter kvar.
Den piper som en stucken gris fast det är kolugnt på backfronten (ehh...).
Men om den bara coolar ner sig lite så är den, som sagt, en högst älskvärd bil.
Man kanske kan ge den nåt lugnande.

,

lördagen den 27:e september 2008

Till distributionsanvarig på Webhallen

Tydligen har ni en regel för leveranserna på Webhallen.
Skicka allting när sista grejen i beställningen kommit in.
En regel som ni verkar hålla stenhårt på.
Absurt stenhårt på.
Någon gång i början av 2007 beställde vi tre saker från er på Webhallen:
1. Brothers in Arms 3, Hells Highway för PS3.
2. En trådlös handkontroll till PS3.
3. Tony Hawk´s Project 8, också för PS3.
I går kom avin om att paketet gick att hämta på Posten.
Och på räkningen stod det att Tony Hawk kostar 599:-.
I er egen webbutik kostar det spelet nu 199:-.
Och är ganska ointressant, eftersom det har funnits på marknaden sedan mars 2007.
Det hela beror förstås på att releasen av Brothers in Arms 3 blivit mer än ett år försenat.
Men regler är ju till för att hållas.
Eller hur?

, , , ,

Bloggen som vän

Nu har Mymlan slagit till igen med ett sånt där på-pricken-bra-inlägg som är något av hennes signum.
Det hon resonerar över är vilka av hennes inlägg som uppskattas mest, och kommit fram till att det är de personliga och utlämnande inläggen som är de mest lästa, kommenterade och länkade.
Men att det samtidigt är mixen som är grejen:

"Jag skriver mycket om nätet, om andra bloggare och en del om jobb och allmänna saker om barn. Och ibland även riktiga tråkinlägg om vad jag äter eller att jag sover dåligt.
Och när jag då drämmer i med något riktigt personligt kanske det blir mer intressant än om jag alltid skrev så? Folk får en bild av mymlan, riktigt vad för bild vet jag inte, men när jag sedan plötsligt klär av mig naken blir det mer intressant när ni har en annan mer officiell bild av mig som person. Är det så? Eller borde jag fläka ut mitt inre varenda natt? Skulle ni inte tröttna då?"

Detta fick mej att tänka på att det är med bloggar som med vänner – man uppskattar mångsidighet.
Det blir lätt too much med vänner som bara kan berätta roliga anekdoter, tala om sina barn, sina kläder eller vad det nu kan vara.
Lika väl som det är påfrestande med vänner som gråter ut och ältar sina problem non-stop.
Eller dom som konstant är djupsinniga och aldrig kan skoja till det.
Helst vill man ha vänner som har en bra och fingertoppskänslig mix mellan skoj, allvar, yta, djup och som har ett stort register av samtalsämnen.
Precis som en riktigt bra blogg, som Mymlans, har.
En bra personlig blogg, kanske jag ska tillägga, för jag tror inte man kan jämföra nischade bloggar på samma parametrar.
Dom är mer som specialintressetidningar eller -butiker än som vänner.

I inlägget gör Mymlan också en väldigt bra jämförelse mellan bloggar och nyhetssajter:

"Men så slog det mig att om man översätter min blogg och mina bloggläsare till en större tidning och dess läsare så kanske det är så nyhetssajterna ska fungera också.
Ha en bra mix till vardags, hålla sina läsare ajour, skriva om vad som händer och om inget händer rapportera ändå. Och sedan, någon gång då och då, drämma till med det där riktigt bra välskrivna unika materialet som ingen annan hade kunnat göra. Det egna reportaget som skiljer sig och gör att folk fortsätter komma för att de väntar på nästa höjdpunkt."

Just det, Mymlan, och i ditt fall väntar vi inte förgäves.

, ,

torsdagen den 25:e september 2008

Macnörderivarning

Det sägs att det var så här det såg ut när Microsoft gjorde sin senaste film:

Från Cult of Mac.

, ,

En snuva i tjugosju ronder

Om man tittar in på de mest lästa bloggarna i landet kan man lätt få uppfattningen att bloggläsare tycker att inlägg av typen "Idag är jag så tröööött!" och "Blä! Jag är skit förkyld." är det mest spännande som finns.
Själv tycker jag att det är det är narkolepsiframkallande tråkigt att läsa om, men tänkte ändå droppa (hehe) några väl valda rader om min snuva.
Om du hellre läser om annat förstår jag dig mer än väl och önskar dig välkommen tillbaka.
Here it comes:
Jag har nog aldrig varit med om en förkylning som så tydligt utspelar sig som en boxningsmatch inne i min kropp.
Ena stunden vinner jag en rond och känner mig tiptop.
Nästa stund har viruset fått in en rak höger och jag ligger och flämtar i ringhörnan med hosta och halsont.
Nu väntar jag bara på att den internationella förkylningsdomaren ska höja min näve och tala om att jag vunnit på poäng.

onsdagen den 24:e september 2008

Zu morgen

Imorgon kväll är det Resumébar på Bliss i Göteborg.
Ses vi där, eller?

Om någon ligger sömnlös och funderar

på i fall nyheten om att Katrin och Alex Schulman separerat var ett mediaprank eller inte, kan du nog sluta grubbla nu. Eller vad tror du efter att ha läst det här?

UPDATE Det verkar som om Alex har tagit bort sitt ursprungliga inlägg. Jag kan inte hitta det längre.

Anna fick Idolhataren att grina*

Jag tror banne mej att kvällens avsnitt var det mest underhållande hittills.
Och, ser man på, till och med den förhärdade Idolhataren här bredvid mej i soffan fällde en liten tår när Anna Bergendahl sjöng Have a heart och gick vidare.
Just nu känns det som om årets startfält är det vassaste nånsin.
Harrenadå vad mycket begåvning.
Till och med nutcaset Nils har talang.
Om än en mycket egendomlig sådan.
Det ska bli mycket intressant att se vad dom kommer att göra med den.
Jag har stora problem med juryn, individ för individ.
Men på något sätt blir dom ändå väldigt bra i slutändan.
Det verkar, egendomligt nog, som om den här trion, som befinner sig i mainstream-musikens absoluta mittpunkt, ändå har större respekt för den artistiska särarten än Swartling och kompani.
Jag tvivlar på att dom hade släppt igenom en kille som sextonåriga Johan Palm. Och nu ser det ut som om han skulle kunna bli något av det mest spännande som stått på en Idolscen.

*En fläskig kvällstidningsrubbe, eller hur?

, , ,

tisdagen den 23:e september 2008

Malibu Laila is evil tonight

Idag inleddes den delen av Idol som jag inte kan få nog av.
Slutaudition.
Jag längtar redan till imorgon klockan åtta.
Hur ska det gå, hur ska det gå?
I kvällens avsnitt bitchade Laila loss helt i onödan mot den skrikiga servitrisen.
Hemmafru i nattlinne och sockiplast hävde Malibu-Laila ur sig till den stackars tösen.
När det hade räckt att säga: Det lät outhärdligt, hej och tack.

Men här får du en tillbaka, Laila:
Vem är det egentligen som stylar ditt hår?
Han eller hon borde beläggas med yrkesförbud.

, , ,

Låtom oss förenas

Mänskligheten kan, lite grovt räknat, delas in i två grupper.
Dom som skrattar åt, och dom som inte skrattar åt Jim Carrey.
Dom som inte skrattar åt Jim Carrey säger ofelbart: "Nej, han är för irriterande. Håller bara på och gör en massa miner hela tiden."
Nu har jag bara en liten önskan. Kan vi inte allihop ta varandra i hand, lägga våra förufattade meningar åt sidan och enas om att det här helt enkelt är jättekul:


, , ,

måndagen den 22:e september 2008

Någon har varit på inspirationsresa

i nån ball modestad och sett asfräna skyltdockor för någon superhet, lite hemlig butik där alla supermodellerna handlar.
Någon har tänkt: Det där blir perfekt!
För... Lindex?

Kränga Lindexkoftor med hjälp av halvsaggiga oversize garnhuvud?
Nja, jag är skeptisk.


Däremot är reklamfilmen ganska lyckad.
Vansinnigt cool och vacker modell i kombination med en bra låt (Electric Bird med Sia).
Och Lindex jobbar på riktigt bra med att klättra på modekreddighetsstegen.
(Vem hade kunnat ana?)
Och, ser man på! Så där tio sekunder in i filmen går den rödhåriga skönheten förbi det som skulle kunna vara förebilden för garnhuvudena.

Den röda, stickade fanan hade dom kunnat skippa, dock. Det finns andra sätt att säga revolution.

Låten kan du lyssna på här:

Discover Sia!

, , , , ,

söndagen den 21:e september 2008

När Ledin/Wiehe kom på vad syftet med berg är

1985 måste ha varit ett märkligt år.
När annars skulle följande scenario varit tänkbart:
Mikael "Victor Jara" Wiehe och Tomas "Wö-öh det ligger i luften" Ledin möts på stan.
Mikael säger: –Visst är det för jävligt det som sker i Sydafrika, med apartheid och så?
Tomas svarar: –Jag vet! Vi gör en låt. Och en konsert. Så låter vi pengarna gå till ANC. Vad tror du om att låten ska börja så här: Wööö-e-ö, wööö-e-ö?
Mikael: –Låter kanon! Jag ser framför mig att det är riktigt många trumset på scenen. Ok, nu ringer vi Sveriges artistelit (förmodligen första gången det ordet användes någonsin).
Tomas plockar upp luren till sin stekheta trekilos mobiltelefon och börjar ringa:
–Jag tar Mats Ronander, Sanne Salomonsen, Mikael Rickfors, Eva Dahlgren...
–Ok, jag kan ringa Imperiet, Py Bäckman, Dan Hylander, Tommy Körberg... svarar Mikael.
–När jag kommer hem, tillägger han lite tyst, eftersom han inte har en sådan där cool biltelefon som Tomas nu sitter och knappar på. Även om det är en typisk yuppiepryl och han är proggarnas proggare, så är han i hemlighet lite avundsjuk.
För att flytta fokus till något annat säger han:
–Vi skulle kunna kalla låten Berg är till för att flyttas.
Resten är, som man brukar säga, historia, men innan vi tittar på konsertklippet kan vi väl ägna oss lite åt logiken i låttiteln.
Det finns ett talesätt som lyder Tro kan försätta berg. Det är en rimlig och talande liknelse, men den tyckte visst herrarna Ledin/Wiehe var för lam och drog det istället till att berg är till för att flyttas.
Det är med andra ord därför berg finns till.
För att Sveriges artistelit ska kunna flytta på dom.
Jag vet inte om jag håller med om det riktigt, men så här lät det i alla fall på Scandinavium den tolfte december 1985:

Visst hade det varit en passande signaturmelodi till teveserien Berg flyttar in?
, , , ,

lördagen den 20:e september 2008

Instrument i köket

Idag fyller Johan år.
När jag var och skulle köpa födelsedagspresent hittade jag inte det han önskade sig, så jag ringde honom från husgerådsaffären.
–Det finns ingen sån där stor gjutjärnsgryta, är det inte någon annan kökspryl du önskar dej?
Han funderar en stund.
–Jo. En banjo.
Lång tystnad.
–Jaha, du menar en mandolin.

fredagen den 19:e september 2008

I´m a PC. Not.

Det enda jag kan tänka på när jag ser (på min fina MacBook, förstås) Microsofts senaste reklamfilm är den gamla bumperstickersloganen:
Femtio miljarder flugor kan inte ha fel. Ät skit!


Och här är ett exempel på Apples reklamfilmskoncept PC vs Mac (eller Get a Mac som det egentligen heter) som Microsoftfilmen travesterar:

UPDATE Så här såg min allra första Mac ut.

, , , ,

En kalsongparentes

När Johan gick och la sig igår deklarerade han: "Nu ska jag sova hela natten så att jag kan gå till jobbet i morgon."
Han hade fortfarande feberfrossa och var inte helt klar i knoppen.
Innan han la sig krängde han med viss möda på sig ett par långkalsonger för att inte frysa.
När jag nu gick upp i sovrummet hittade jag dom vid hans säng.
Det var Jonathans urvuxna.
I storlek 146 centilong.

Så här inför fredagsmyset – lite om chips.

Häromveckan fick jag ett nytt betalkort från SEB.
Det var utrustat med ett datachip som sägs ska öka säkerheten.
Förut när jag handlade mat drog jag mitt ochippade kort igenom läsaren, knappade in min kod och packade mina varor tills det var dags att trycka på "Godkänn summa".
Nu ska jag stoppa in mitt kort, låta det sitta kvar i läsaren medan jag packar varorna och med andra ord lämna mitt kort oövervakat. Så mycket för ökad säkerhet, liksom.
Alternativt stå kvar och vakta mitt kort tills köpet är klart och därmed orsaka längre kö än nödvändigt.
Känns lite som det gamla uttrycket: Hur man än vänder sig så har man osv.

Mitt Eurocard blev förresten skimmat för ett litet tag sedan.
Det var Eurocard själva som upptäckte (fråga mej inte hur) att det var något fuffens på gång och givetvis kastade dom sig på telefonen och ringde mig för att säga: SPÄRRA KORTET!
Inte då.
Nej, dom skrev i lugn och ro ett brev, klistrade igen, satte på frimärke och lade i snigelpostlådan.
"Det är bara att fylla i en blankett där du uppger att du inte godkänner uttaget som skojarna gjort." sa dom till mig när jag ringde.
Detta fick mig att fundera på två saker:
1. Att dom inte verkar speciellt uppbragdta över bedrägeriet, utan tar det hela med ro och verkar mer måna om att jag inte ska börja bli orolig över att det kanske inte är så himla säkert det där med kontokort.
2. Att kortföretagen måste tjäna väldigt mycket pengar, eftersom dom annullerar uttag utan att blinka bara man fyller i en lapp.
Det är naturligtvis väldigt skönt att dom inte bråkar och tjafsar – men dom måste ha insett att ingen jävel skulle vilja ha ett betalkort om risken blev för uppenbar att någon enkelt kan använda ditt kort och du blir betalningsskyldig.

, ,

torsdagen den 18:e september 2008

Etta på bottentoppen

Det känns som det ligger i luften att göra dåliga grejer för varumärken som var peakade på åttio- och nittotalen.
Först Gevalia och nu Ramlösa.
Fast i jämförelsen ter sig Gevalia helt genialiskt.
För den senaste Ramlösafilmen är så dålig så rösten stockar sig och det blir svårt att andas.
Ögonen tåras och man tappar viljan att ens analysera eländet.
En gång i tiden var Ramlösa ett varumärke med både särart och en tydligt själ.
Någon tyckte visst att det var hög tid att fimpa allt som var unikt och bra med Ramlösa och ta fram det här:
Ramlösa - Balans, Reklamfilm 2008

När Jysk Bäddlager gör lika usla filmer knappras det inte på några bloggtangenter.
Men när man gör filmer för Ramlösa har man ta mej fan ett varumärkesansvar.

UPDATE Via kommentarerna på Dagens Media hittar jag det här klippet från Woody Allens film Deconstructing Harry. Jag säger inte att det är fel att hitta inspiration från filmscener, bara att man inte får göra det så erbarmerligt mycket sämre än originalet.


, , , ,

Ett kvarts sekel i reklamens tjänst

Jag räknade just ut (med viss möda, eftersom jag är så förbannat usel på matte) att det nästa år vid den här tiden är tjugofem år sedan jag började i branschen.
Faktiskt med råge, eftersom jag började prya och sommarjobba på min pappas byrå redan i högstadiet.
Får man en vaxmaskin i guld av Pia Grahn Brikell, då?
Dock är jag är inte säker på om det ger merit- eller skampoäng i vår ung-och-hungrig-fixerade bransch.
Gammal med cravings?
Duger det?

, , ,

onsdagen den 17:e september 2008

Little Britain Goes USA

Via Stationsvakt hittar jag nyheten (som jag missat) att Little Britain exporterats till USA och kommer att sändas i kvalitetskabelkanalen HBO.
I samband med lansering uppges något som kallas "West Hollywood Gay and Lesbian Alliance" rasa för att man skämtar om homosexuella och feta, men det hela verkar vara ett PR-trick.
I det här klippet kan du se en längre prewiew från den amerikanska versionen av serien, där bland annat Marjorie startat en amerikansk Fat Fighterfilial och har Rosie O´Donnell som gäst ("Are you fat because you´re a lesbian or are you lesbian because you´re fat?").
Grattis USA, till en av de roligaste serierna någonsin. Hoppas ni har vett att uppskatta den.


, ,

Någon har stulit Expressens fotograf

Och inte vilken "någon" som helst, utan en känd artist.


, , ,

tisdagen den 16:e september 2008

Det brunaste nyordet

På copybloggen Please copy me håller Mattias på och utser nyord.
Mycket intressant läsning.
I dagens nätupplaga ägnar sig GP också åt kreativ nyordshantering.
Vad sägs om:

Tur att vi får vårt vatten från Lygnern. I alla fall hemma. På jobbet kommer det från Bajsälven.
, , ,

Namnförslag till Robert Wells

Vad tror du om att kalla nästa turné för det här?

Eller möjligen Rapesody in Rock.

Monstersnuvans dag

Inte sedan dagistiden har det varit så snuvigt i familjen Good som det är idag.
Johan ligger och skakar i dubbla fleecekostymer och trippla filtar.
Frida och Jonathan är snart inne på andra veckan av hostande, snorande och uselt allmänstillstånd.
Det är bara jag som är på benen.
Igår var jag också däckad, men under en fjortontimmars sömnsejour lyckades mina heroiska vita blodkroppar brotta ner det elaka förkylningsviruset så effektivt att jag i princip mår bra idag.
Det måste bero på min superfysik.
Hoppas inte förkylningsvirus läser bloggar.
För då lär jag få äta upp det påståendet snabbare än jag kan säga Echinagard.

, ,

måndagen den 15:e september 2008

Lika dålig som Simon and Garfunkel

Kommer du ihåg Jesper, min copykompis som uppträdde på Storan och blev geniförklarad på kuppen?
Nu har han släppt sin skiva på allvar och fått en recension i Zero Magazine som du kan läsa här.
Resecenten anser att skivan, som heter Talk of the Weather, börjar helt lysande med låten Vanity, men att den inte riktigt håller hela vägen ut.
"Påminner inte sällan om Simon and Garfunkel" är hans hårda dom över hur det låter när han inte tycker det är bra.
Jag kan tänka mig många som gärna hade låtit så i sina sämre stunder.

Själv tycker jag att titelspåret är plattans bästa. Det kan du lyssna på här:

Discover undefined!

, ,

söndagen den 14:e september 2008

Change of subject

Ett raskt inlägg för att flytta fokus från den usla ordvitsen i förra inlägget.
Jag ber om ursäkt för den.
Det ska inte upprepas.
Kanske.
Lotten skriver (bland annat) om fimen Pingvinresan.
I original heter den Le marche de l'empereur.
Empereur
är det franska ordet för kejsarpingvin.
Och kejsare.
Det fick mig att tänka på en fruktansvärt kul reklamfilm för Canal+ som vi gärna kan titta på igen.

, , ,

En Göteborgsvits om Stureplan

–Vet du vilken korv som går bäst kring Stureplan?
–De måste la va brattwursten.
–Just de! Schteekt brattwurst.

Vitsmakare U. Good

lördagen den 13:e september 2008

Linda lovprisar silikonet

Linda Rosing är i Barcelona.
I sin beskrivning av gårdagen passar hon på att tacka sina silikoninlägg (eller, som hon kallar det: silicon inläggen. Man kan inte låta bli att tänka Om det var något ord hon borde lärt sig att stava till så vore det väl ändå...).
Fast inte de i tuttarna.
De i skorna.
Hon gör det hock helt utan ironi eller någon som helst reflektion över vad hon just skrivit:

Skärmdump från Linda Rosings blogg.

PS. Jag lovar. Jag ska inte ta över Bloggkommentatorernas jobb. Det gör dom så bra själva så.

Vad är det för likhet mellan Blondinbella och Kojak

Att ha med Blondinbella i humorprogrammet Extra! Extra! måste vara som att ha med Kojak i ett hårstylingprogram.

, ,

Idol-Andreas is in da hood.

I nästa veckas Idol kommer Andreas lägga fram sitt främsta trumfkort i sin jakt på att bli utnämnd till Sveriges bäst klädde man:


, , ,

Slutsats

I morse sprang jag åtta kilometer.
Nu kräks Jonathan.
Något säger mig att jag kommer att få återse mina höftben kanske till och med snabbare än jag önskat.

Morgonsång

Nu ska vi ut, trallala.
Min Nike+ åsså ja.

fredagen den 12:e september 2008

Recensionsdags

Nu har jag tittat en bra stund på filmen Sahara som går i SVT1.
Så här står sig den i konkurrensen i fråga om underhållningsvärde:
1. Färg som torkar.
2. Cement som torkar.
3. Vafanhelst som torkar.
4. Något som inte ens torkar, utan förblir blött.
5. Sahara.

, , ,

När Bengt af Klintberg kom på oväntat besök

"Efter en stor skogsbrand i norra USA gick chefen för släckningsmanskapet och skogvaktaren ut för att studera skadornas omfattning. Plötsligt fick de syn på en förkolnad man som hängde högt uppe i ett avsvett träd. När de kom närmare, såg de att den döde mannen hade en komplett dykardräkt på sig. En undersökning visade senare att mannen hade dykt i ytan på en närbelägen sjö, då han sögs upp i ett av de släckningsplan som hämtade vatten där..."
Så lyder en känd så kallad Klintbergare (det vill säga en vandringssägen eller skröna).
Så här ser Gevalias nya reklamfilm ut, där man dammat av Sveriges kanske mest klassiska reklamkoncept När du får oväntat besök:
Fast i Gevalias film var det ingen skogsbrand som skulle släckas utan en, ehhh... pool som skulle fyllas?
"Ringer du helikopterfirman, Johan? Vattennivån i poolen börjar se lite låg ut."

UPDATE Vad i helv...?! Dom har tagit bort filmen från YouTube. Men klicka på ordet reklamfilm här ovanför så kommer du till Adland. Där både filmen och en making of.
UPDATE igen. Nu ligger den uppe.
, , , , , ,

Säg hej till Johan.


Han är lite skäggig, men ser ut att vara på gott humör.
Det måste vara för att det är fredag.

Det kom ett mail

som åkt hela världen från Brisbane.
Det var allas vår Silverfisk som tagit en bild.
"Dom har så konstiga gatnamn här i Brisbane" skrev han och bifogade det här:

Konstig? Jag tycker det är ett mycket adekvat namn. Det enda jag undrar är varför det inte finns någon sådan gata i Göteborg?

PS. Fattar du nada? Grejen är att jag jobbar här.

torsdagen den 11:e september 2008

Kalla mej gärna partisk

men Frida var ute och plåtade idag, och jag tycker det blev fint, jag.

Efter det satt vi och såg på gamla familjevideor.
Partisk eller ej, men jag drog i alla fall slutsatsen att Frida var ett omåttligt begåvat barn när hon vid 20 månaders ålder sa: "Ta av dej mössan!" till tomten.

Tidigare i dag var jag och hälsade på min pappa.
Han mår inte så bra just nu, så han bor på ett sjukhem.
När jag var i tio-tolvårsåldern och mina kompisars farsor lyssnade på... eh, ingenting (möjligen James Last eller Trio me´Bumba) då lyssnade min pappa på Pink Floyd och Genesis.
Idag får han lyssna på dragspel.
För det är det som bjuds på vårdhemmet.
Ålderdomen är inte vad den varit.
Undra när det ska gå upp för åldringsvården.

Klockan är sju och allt är lugnt

Okey, hon är faktiskt redan över halv åtta, men hursomhelst, trots ödesmättat datum idag och fatala prognoser igår, har natten varit lugn och helt utan undergångar.
Åtminstone på Stallbacken.
Här är bildbeviset:

"Allt väl så ock med dig hoppas jag" som någons hälsningsfras brukade lyda.

Förresten, en grej till (förutom att jorden stod pall). Grym tjej på Idol igår. Anna Bergendahl. Tror inte vi hört det namnet för sista gången.


UPDATE (igen). Saom på Älskade dumburk hittade Aftonbladets egen variant på universums skapelse:

Är dom helt säkra på att det inte ska vara Big Bengt?

, , , , ,

onsdagen den 10:e september 2008

Hemfrid och djävulsbarnen

Hemfrid är ett företag som hjälper dig med dina hushållsnära tjänster som det heter numera.
Just nu går en reklamfilm som handlar om allt Hemfrid kan hjälpa dig med.
Den kan du titta på här.
Vad jag tror att dom försöker säga är att:
– Dina barn kissar i tvättkorgen, häller ut juicekannor med vilje och ritar elefanter på väggarna.
– Samtidigt som dom ler ondskefullt.
Om dom gör det är dom antagligen besatta av djävulen.
Och då kan Hemfrid "ordna" det.
Jag tror inte du vill veta hur.


,

The slightly smaller bang

Jag är inte så insatt, men det verkar vara det här gänget som just nu håller på och experimenterar med universums skapelse och sånt.
Om du har bättre koll än jag får du gärna titta gärna i där (på CERN) och se om du fattar vad som pågår.
Så kan du väl bara hojta till om jorden håller på att gå under, eller så.
OK?

, ,

Lunchexperimentet

Vi kör ett litet lunchexperiment på jobbet den här veckan.
Som går ut på att vi ska hitta nya favoritställen.
Det går helt enkelt ut på att någon får välja ett ställe som vi inte brukar gå på.
Det betyder att man inte får välja Sandberg & Månsson, Malaysia, Nordstadsindiern, Kungstorgskaféet och några till.
En ny väljarperson och ett nytt ställe varje dag.
I måndags valde Fredrik Pasta Etc Grande och det fick väl... med nöd och näppe godkänt.
Om man kan leva med att två slevar pasta, ett fat med isbergssallad och några urvattnade bönor kostar åttio spänn, så.
I går var det min tur. Jag valde Gamle Port.
Gamle Port har funnits sedan urminnes tider och har karaktären av ett klassiskt Stadshotell av finare slag. Fast det är ett mycket schizofrent plejs, som har många olika ansikten. Några av dem är (degenererad) vita-duk-finkrog, "nattklubb" (låter elegantare än vad det är), sunkhäng och böspub.
Det har inte varit aktuellt som lunchalternativ på väldigt länge.
Men jag valde det ändå, bland annat för jag hade läst i GT:s lunchguide att man ryckt upp sig rejält.
Fyra getingar.
Det började bra med en fyllig salladsbuffé och en god soppa. Båda ingick i Dagens.
Men sedan kom varmrätterna.
Dom bestod av:
1. En ugnsbakad fisk med knaprigt hölje. Dock var den inte panerad utan överstekt.
2. En raggmunk som bestod av potatissörja med wettexyta, ettersalt fläsk och fem lingon.
3. En kycklingfilé vars konsistens mest påminde om en inte så murken stubbe på en bädd av överkokta babymorötter. Dessutom var den kall.
"Ska den vara kall?" frågade Stig ironiskt.
"Jag vet inte, jag har inte ätit den rätten" svarade den stackars servitrisen. Hon gjorde så gott hon kunde och det var inte hennes fel att jag nu kommer att bli påmind om mitt katastrofala lunchval i åratal framöver.
"Det är nog bara Mickes idé att gå till China Avenue förra året som har varit värre" sa Gunnar.
China Avenue serverar kinamat och pizza. Jag tror du kan tänka dig ungefär hur bra det är där.

, , , ,

tisdagen den 9:e september 2008

Veckans Sverker

Idag vill jag gnälla på... toapapper.
Numera är de så löst rullade att man måste byta rulle typ två gånger om dagen.
Om man inte köper "Extra mycket på rullen".
Men jag har nyheter för er alla som gör toapapper.
Det är inte "Extra mycket på rullen".
Det är "Extra lite på rullen".
På alla normalrullar.
Hur blev det så här?
Finns det någon dasspappersmakare därute som kan förklara sig?

måndagen den 8:e september 2008

En Kristallenauktoritet uttalar sig

Det hör ju till det vanliga att man sitter i sin tevesoffa och tycker om både det ena och det andra.
Till exempel vad som sög och vad som rockade på Kristallen.
Den här gången fick jag (av någon svårutgrundligt anledning) dessutom dela med mig av mina fantastiskt kvalificerade och spännande Kristallenåsikter i Resumé.

Klicka om det är för pluttigt.

Det gjorde jag förstås ganska långt innan själva galan.
Så här efter galan kan jag bara säga att jag står fast vid mina åsikter:
1. Jag skiter fortfarande ganska mycket i att Lyxfällan blev årets livsstilsprogram.
2. Henrik Schyffert som pratar svengelska är inte roligt.
3. Heja Mia och Klara. Ni är bäst! Jag ångrar ihjäl mig att jag inte vågade gå fram till er och berätta hur mycket jag gillar Roll-on när jag var och hälsade på ett webbföretag som höll till i samma lokaler som där ni spelade in Roll-on.
Jag hade tänkt berätta att vi säger "Läckurt" i tid och otid och att Roll-on-mannen är något av en husgud i vår familj. Bland annat.
Men jag kan ju alltid hoppas på att någon av er, Klara Zimmergren och Mia Skäringer, skulle råka googla på era namn och läsa det här istället.
Okej, nu tittar vi på Gulletussan när hon ska lämna barnen på dagis.


, , , , ,

Varför jag springer?

Jo, för att jag tänkte att det skulle kunna ge mig chansen att få återse två gamla vänner som jag inte sett till på länge.
Mina höftben.

söndagen den 7:e september 2008

"Och så vill jag tacka rubriksättaren på DN."

Det har varit ett jäkla spring här de sista dagarna, rent ut sagt.
Min besöksstatistik har multiplats flera gånger om.
Och allt är det här inläggets fel/förtjänst.
Ett par välplacerade länkar, och vips ser det ut så här på Bloggportalen:

Finns det måntro någon tiotusenbesöksklubb?

Jag tror inte att gänget som sprang förbi här kommer lämna några bestående spår, direkt.
"Klick, klick. Kul grej, nästa grej." är nog mer principen.
Nästa vecka är antagligen allt som vanligt igen.
Men om du mot all förmodan skulle fastna här på grund av ett klick på "Dagens sköjiga grej" så är du så välkommen så.
Vi kan nog ha riktigt kul tillsammans framöver.

, ,

Inlägget jag aldrig trodde att jag skulle skriva.

Jag. Har. Sprungit. En. Mil.
Jag ber om ursäkt om det är lika spännande som ett Helgmålsbönmaraton för dej, men för mej är det fanimej stort.
Exakt en timme tog det.
Jag kan inte bestämma mig för om det är wöhööw eller en aaaning irriterande.
Men ok, då. Nu har jag ju en bra målsättning i att ta mig runt under timmen.
Runt, förresten, det var fram – andas tio djupa andetag – och så tillbaka.
På vägen tjingsade jag på min några av min barndoms bästa lekställen, huset där jag bodde från 0–21 års ålder och så vände jag där hållplatsen låg där jag tog bussen till högstadiet.
Jag har alltså inte tagit mej längre i livet än en halvmil.
Om man tar cykelbanan.

lördagen den 6:e september 2008

Jag har bytt frisyr

Vad tycks?

Jag hade med mig en bild på Trollet Rulle till frisören.

Och när vi ändå var på stan så passade vi på att prova ut en toupé till Johan.

Han hade med sig en bild på Christer Pettersson och sa "Så där vill jag se ut."

(Vill du också se ut som Christer Pettersson, Trollet Rulle, Fonzie eller kanske Agnetha Fältskog? Gå in på Yearbook Yourself och ladda upp en bild.)

, ,

fredagen den 5:e september 2008

Reklambyråer som gör coola saker tillsammans

Eftersom vi är en reklambyrå gör vi alltid väldigt rätta och avantgardistiska saker på våra företagsevents.
Låt mej se nu, vi har varit och discobowlat, åkt gocart och igår var vi på Liseberg och hade femkamp.
Efter kampandet åkte några av oss Balder.
Det är en värsting till berg-och-dal-bana.
Och mitt i värsta värstingbacken så tar dom kort.
Det är en slags sanningsspegel, där det avslöjas hur tuff man egentligen är.
Mickes min på Balderbilden beskrev någon som densamma som när han inser att det är raggmunk som Dagens på Kungstorgskaféet.
Glad och upprymd men ändå avslappnad.
Jättetuff, med andra ord.
Mattias, däremot, såg ut så här:

Själv kallar Mattias bilden för Grupptryck.

Tack, Mattias för att du gick med på att jag fick lägga upp bilden som vi nära nog hånskattat ihjäl oss åt.
Bredvid Mattias skymtar förresten Abbes pappa.

Jag åkte inte Balder. Jag satt och gnällde över en öl på Tyrolen att jag aldrig vunnit någonting på ett lyckohjul.
Eller på någon tombola, Bingolott, vinlotteri eller anyfuckingthing.
Sedan gick jag håglöst och la min lyckohjulsbiljett på nummer fyra i Daimhjulet och kom därifrån med den här:

Här ska fanimej käkas Daim!

, , ,

onsdagen den 3:e september 2008

Idol – lite tvångsmässigt

I kväll började alltså programmet som delar familjen Good i två läger.
Ett som hatar Idol och allt som har med det att göra.
Och ett som, kanske inte älskar, men tycker att det är stundtals väldigt underhållande.
Gissa vilket läger jag tillhör.
Retorisk fråga, det är förstås jag som står för det lättviktiga poplulärkulturstramset i familjen, medan Johan sitter i den nya fåtöljen och läser Roma på 635 sidor samtidigt som han skriker åt mej att sänka.
Fast ska jag vara helt ärlig så kanske jag är ganska Idolmätt vid det här laget. Mitt favoritparti av alla talangsåpor är sluttampen av auditionsdelen. När det bara är dom verkligt talangfulla som är kvar, men det ännu inte blivit sönderpolerat i en tevestudio.
Delen med falsksångarna kan jag gärna vara utan och ibland känns finalomgången väldigt utdragen.
Efter kvällens avsnitt är det tre personer som fastnat. Singer/songwriterkillen som kändes som om han hade ett ovanligt eget uttryck för det här sammanhanget (även om han lät som väldigt många andra singer/songwriters), han som blev lurad att han inte skulle ha fått någon gyllene biljett, men blev tillbakakallad.
Den tordönsstämmade servitrisen som kanske fick lite väl många superlativ.
Och den irriterande fotomodellen som bara inte kunde ta ett nej utan försökte gnälla sig till att gå vidare.
Och precis som Fredo så tycker jag att Andreas i juryn var skrämmande lik Gary Sinise.

UPDATE
Det var inte det enda som var skrämmande med Andreas Carlsson.

,

Småbarnsföräldrar är det mest lättlurade som finns

Eftersom jag är väldigt långt ifrån trendens centrum och målgruppens öga ligger min spaning så där tre år för sent.
Den handlar nämligen om bärsjalar för bebisar.
Men inte ens en tonårsmorsa som jag har kunnat undgå att se att alltfler mammor (och en och annan banbrytande pappa) bär sina små guldklimpar inlindade i långa tygstycken.
Detta tygstycksbärande verkar automatiskt ge ett självgott ansiktsuttryck som säger ”Jag gör minsann allt för mitt barn.”.
Ett ansiktsuttryck som en hederlig gammal Baby Björn aldrig skulle berättiga till.
Småbarnsföräldrar är kanske den målgrupp som är mest benägna att nappa på vad fasen som helst. Det räcker att använda ett antal magiska ord så är saken klar:
De viktigaste orden är:
1. Naturlig. En nybliven mamma köper allt som påstås vara det mest naturliga för ditt barn.
2. Närhet. Barn behöver närhet och om du inte köper en produkt som påstås ge närhet med ditt barn är du ju för fan en psykopat.
3. Trygghet. Om ditt barn blir kåkfarare är det ditt fel för att du inte köpte den där produkten som sades öka dess trygghet.
4. Sömn. Kan något göra så att barnet sover bättre? Spare no expenses!
Jag kan tänka mig att de som säljer bärsjalar kan bocka för de flesta av de magiska orden. Det är därför vi ser så många barn som hänger lite livsfarligt på svaj vid sina präktiga mammors sjalomlindade barmar.
Jag har gjort minimalt med research inför det här inlägget, jag valde att gå helt på magkänsla och förutfattade meningar. En sak som min magkänsla sa mig är att ett av argumenten för sjalarna är: ”Så har kvinnor över hela världen gjort i alla tider.” Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har aldrig förstått logiken i att det skulle vara detsamma som något som passar mig och min livsstil år 200X. Ändå verkar det vara något oemotståndligt för alla nyblivna mammor.
Nyblivna mammor har för övrigt ofta något av sektkänsla över sig.
Samma lätt besatta blick och samma brist på distans.
Lite research har jag trots allt gjort. När jag som hastigast tittade på sjalbarn.se såg jag att det inte bara är spädbarn som ska bäras i en sjal, utan att man visst ska kånka runt på dom tills dom tar körkort.


, , , , ,

Blåvitt–Gais 400–1

Jag håller med Prankmonkey.
Gais "hämnd" på Blåvitt efter retkampanjen och derbysegern är det lamaste vi sett.
Den gör att det nu istället står 400-1 till Blåvitt.
400 som i antalet bollar Gais lämnade tillbaka.
Eller som Prankmonkey beskriver det:
"GAIS budar tillbaka bollarna. I en liten Byggare Bob-lastbil, med en dyngrak Lasse Kongofigur bakom ratten som haltar ut och förstulet dumpar bollarna på Kamratgården och sedan drar, medan Blåvitt ser på och stilla konstaterar att de just fick en utgiftspost mindre."

, , , ,

Om det här var en panel i en morgonsoffa

och ämnet var Sarah Palins gravida dotter, då tror jag att snacket skulle gått ungefär så här:

"Men hur kommer det sig att McCain var så korkad att han valde abort- och sex-före-äktenskapet-motståndaren Palin som sin kandidat till vice presidentposten? Om han visste att hennes sjuttonåriga dotter var gravid?"
"Det är klart att han inte visste..."
"Men han sa ju att..."
"Om han nu hade sagt att han inte visste hade han ju varit tvungen att sparka henne, för undanhållande av viktiga fakta. Då hade han ju varit tvungen att blotta att hennes förtroende var förbrukat. Och så hade skandalen blivit ännu större."
"Obamas tackling av det hela var i alla fall ruskigt elegant."
"Men tänk om det var Sarah som inte visste?"
"Ja, den möjligheten finns ju förstås också. Att mardrömmen blev sann efter att vicepresidentgrejen släppts till media. Fan, vad det ska ha exploderat i nyllet på henne, i så fall."
"Men är det inte precis det man känner? Här får du smaka på din egen medicin, reaktionärkärring!"
"Men vad ska man säga om pojkvännen, då, som säger att han inte vill ha något barn? Han måste väl..."
"Tack, panelen, då var tyvärr tiden ute. Nu är det dags för vädret."

, , ,

tisdagen den 2:e september 2008

"Work it, girl, work it."

Fridas och mitt specialarprogram som vi alltid tittade på tillsammans var Top Model.
Ja, förfasa dig om du vill, men vi hade många höjdarögonblick framför Tyra & co.
Ikväll provade Frida mormors gamla klänning och den satt så perfekt att vi tänkte plåta den och skicka några bilder för att visa henne.
Eftersom klänningen har ett tydligt sextiotalsstuk började vi styla Frida i Twiggys anda.
Och sedan blev jag Tyra, Miss J, Jay och Nigel Barker i en och samma person.
Och Frida var min Top Model.
"Work it, girl!"
"Show me your best pose."
"And here is your best shot."
"You´re still in the running towards becoming Americas Next Top Model."
Så, kolla här, mormor. Så här blev Frida i din klänning. Vi skickar bilderna så här istället.




, , , ,

Hemsk nyhet med rubriksättartrauma

Först av allt, det här är ungefär så fruktansvärt tragiskt som det kan bli.
Men hade inte DN:s rubriksättare kunna formulera sig så att man inte fick bilden av att det var världens första ofödda gärningsman som var den skyldige?

Så här såg det ut på förstasidan av dn.se.

,

Identitetskris

Igår var det föräldramöte för första gången på nya skolan.
Gymnasiet.
Herregud jag identifierar mej ju mer med att på gymnasiet än att vara mamma till någon som gör det.

Blomman som fastnade i halsen?

Alltså kampanjen är helt underbar, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på hur det känns idag när Gais alltså slog Blåvitt igår i derbyt.

Hur känns det idag, Glenn Hysén?



, , ,
,

måndagen den 1:e september 2008

Bilden av Alex Schulman

Du som tror att Alex Schulman är detsamma som ett skymford ("din jävla Alex Schulman!") alternativt en obegåvad mediebroilerfjant får gärna läsa det här och berätta om din bild av honom nyanserats en smula.

, ,