fredag 28 januari 2011

Ur reabacken.

Frida gjorde ett stickat reafynd häromdagen, som hade en mycket märklig design. Det var svårt att veta riktigt vad som var upp och ned på den, men till sist kom vi på vad det var. En camouflagefärgad bärsjal för Maggan:


Detta ser jag som en anledning god som någon att reprisera mitt inlägg från september 2008 som handlade om den sektliknande företeelsen bärsjalar. Håll tillgodo:

Småbarnsföräldrar är det mest lättlurade som finns.

Eftersom jag är väldigt långt ifrån trendens centrum och målgruppens öga ligger min spaning så där tre år för sent. Den handlar nämligen om bärsjalar för bebisar. Dock har inte ens en tonårsmorsa som jag har kunnat undgå att se att alltfler mammor (och en och annan banbrytande pappa) bär sina små guldklimpar inlindade i långa tygstycken.
Detta tygstycksbärande verkar automatiskt ge ett självgott ansiktsuttryck som säger ”Jag gör minsann allt för mitt barn”. Ett ansiktsuttryck som en hederlig gammal Baby Björn aldrig skulle berättiga till.
Småbarnsföräldrar är kanske den målgrupp som är mest benägna att nappa på vad fasen som helst. Det räcker att använda ett antal magiska ord så är saken klar:
De viktigaste orden är:
1. Naturlig. En nybliven mamma köper allt som påstås vara det mest naturliga för ditt barn.
2. Närhet. Barn behöver närhet och om du inte köper en produkt som påstås ge närhet med ditt barn är du ju för fan en psykopat.
3. Trygghet. Om ditt barn blir kåkfarare är det ditt fel för att du inte köpte den där produkten som sades öka dess trygghet.
4. Sömn. Kan något göra så att barnet sover bättre? Spare no expenses!
Jag kan tänka mig att de som säljer bärsjalar kan bocka för de flesta av de magiska orden. Det är därför vi ser så många barn som hänger lite livsfarligt på svaj vid sina präktiga mammors sjalomlindade barmar.
Jag har gjort minimalt med research inför det här inlägget, jag valde att gå helt på magkänsla och förutfattade meningar. En sak som min magkänsla sa mig är att ett av argumenten för sjalarna är: ”Så har kvinnor över hela världen gjort i alla tider.” Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har aldrig förstått logiken i att det skulle vara detsamma som något som passar mig och min livsstil år 20XX. Ändå verkar det vara något oemotståndligt för alla nyblivna mammor.
Nyblivna mammor har för övrigt ofta något av sektkänsla över sig.
Samma lätt besatta blick och samma brist på distans.
Lite research har jag trots allt gjort. När jag som hastigast tittade på sjalbarn.se såg jag att det inte bara är spädbarn som ska bäras i en sjal, utan att man visst ska kånka runt på dom tills dom tar körkort.


, , , , ,

6 kommentarer:

Anna sa...

Förlåt men, Gud så larvigt. Trikåbärsjal och sen Ergo har jag använt av dessa anledningar:
1. otroligt bekvämt, går inte att jämföra en lång trikåsjal med en Babybjörn öht. Eller för den delen en Ergo.
2. För större barn funkar inte babybjörn alls, och bor man där det inte går att köra vagn så, tja, jag har burit 3 åringar uppför berg, bokstavligt talat, i en Ergo. Alternativet - att inte komma upp på det där berget med den fantastiska utsikten. Inte ett alternativ för oss.
3. Jo det är mysigt. Fantastiskt mysigt.

När vi bodde i stockholm hade vi en bugaboo som komplement. den var smidig på sitt vis.

Man kan faktiskt använda det bästa av flera världar, man behöver inte välja. Det är ju bra!

Medelklassman sa...

Ett annat alternativ till att man blir lurad är att man valt det för att det är bra på riktigt.

Anna sa...

Du har helt rätt, småbarnsföräldrar kan man lura vart man vill. Till exempel lurar barnvagnsbranschen varje år föräldrarna att köpa allt dyrare barnvagnar. Nio-tio tusen är inget onormalt pris! Sen kör de omkring med de här stora dyra vagnarna och trängs på bussar och kafeer, ofta med bebisen vänd från sig. Och det kanske är vanligare i Stockholm, men här ser man OFTA stora barn i vagn.

Japp! Lättlurade var ordet :)

Ulrika Good sa...

Anna 1: Du får gärna tycka att jag är larvig och att jag har fel. Jag antar att mitt raljerande grundar sig i någon slags längtan i att återgälda en liten smula av det JAG fick höra av äldre personer i min närhet när jag fick barn för arton år sedan. Vad SKA ni ha en sån till? undrade de om hoppgungor, baby listeners och kanske till och med skötbord. Sådant som är superduperbasic idag.

30+: Men du måste väl ändå hålla med om att barnafödandet blivit en sjuk materialsport? Och att säljargumenten är nästan löjligt uppenbara? Det kanske inte är applicerbart på bärsjalen, jag har som sagt aldrig använt en sådan och den kanske är kanon, men den fick bli symbol för hur lätt det är att sälja på småbarnsföräldrar diverse prylar.

Anna: Precis! När det kommer till barnvagnar känner jag mig som hundra år gammal. Den jag hade kan väl närmast liknas vid en Trabant i jämförelse med dagens BMW-vagnar. Även när det kommer till priset.

Fortfarande lycklig sa...

Jag skrattade gott åt detta, huvudet på spiken! Men skrattet fastnat lite i halsen. Nyblivna föräldrar är osäkra (såklart) och vill sitt barns bästa. En kombo som marknaden utnyttjar till att kränga diverse mer eller mindre oumbärliga produkter.

Therese sa...

Haha, så jävla rätt!:) En annan infiltrerad mening, som går hem hos småbarnsmammor (utöver när det gäller bärsjalen då, där talar det lite emot sig själv) är "ditt barns säkerhet"... ingen vill ju utsätta barnet för något farligt, och ALLT kan vara farligt, därför är det bäst att köpa den där säkerhetsgrejen. Nu! Helst igår;)