tisdag 11 januari 2011

Den goda kommunistiska tanken.

Som väntat fick jag kommentarer på mitt förra inlägg om att kommunismen i grunden är en god tanke. Att man fortfarande tänker så, och fortfarande ansluter sig till partiet, istället för att se vad denna goda tanke i stort sett ofelbart lett till i praktiken, det är för mig en gåta. Att man än idag hänvisar till den fina kommunistiska grundtanken, trots att den i stora delar av världen, och under långa perioder av mänsklighetens moderna historia, varit den perfekta täckmanteln för att plundra människor på allt de äger och döda alla som inte håller med om godheten i denna handling, är ofattbart.
Och apropå GP:s glättiga fråga Vilket är ditt bästa revolutionära minne? som man ställde på fyrtioårsfriandet av gamla KPML:r, som om det vore ett jubileum för en barnteatergrupp och inte ett kommunistiskt parti, så har jag har ett par minnen som jag hittade i boken Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer.
Man behöver inte bläddra längre än till sidan sju för att läsa om följande revolutionära minne:

"Miljontals barn i Sovjetunionen blev hem- och föräldralösa till följd av inbördeskrig, svält, deportationer och massterror. Medan regimen på 1920-talet tycks ha strävat efter att finna humana lösningar i form av barnhem och adoptioner började man under 1930-talet att behandla barnen som kriminella. År 1935 sänktes åldern för straffmyndighet från 16 till 12 år. I stället för att placeras på barnhem skickades allt fler föräldralösa barn till Gulags arbetsläger."

Och på sidan 18 citeras Stephan Adamenkos bok Ödets väg – minnen ur mitt händelserika och dramatiska liv:

"Hungersnöd är något av det värsta som kan upplevas i denna värld. I Ukraina gick det till slut så långt att man hängav sig åt kannibalism. Man konstaterade helt enkelt att nu var Djedusjka (farfar, morfar) eller Babusjka (farmor, mormor) så gamla att de snart skulle dö. Så slaktade man dem och åt upp dem för att man själv skulle kunna överleva."

Nu ska jag snart lämna den politiska banan och återgå till att skriva om katter, teveprogram, min familj och göra underfundiga reflektioner om min vardag.

30 kommentarer:

Szofia sa...

Hear, hear!

Nils Holmlöv sa...

Det är en missuppfattning att den kommunistiska grundtanken är god. “Från var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” innebär i praktiken att det är ekonomiskt rationellt att mörka sin kompetens och förmåga och haussa sina fel, brister och svagheter. Det är vidrigt. IMNSHO

BB sa...

Jag tycker att det är en förmildrande omständighet när man är ung och opåläst att man tror att "riktig" kommunism är en bra och rättvis idé. Men någonstans i högstadiet är det dags att upptäcka sanningen. Att den är en dum och omöjlig idé. Nazismen däremot är vidrig från första till sista sekund. Där finns inte ens den förljugna tanken om en bättre värld.

Alltså: alla K över 18 år är ute och cyklar.

Andreas999 sa...

Även en 15-åring förstår folkmord. Det finns ingen ålder där det är ok med kommunism.

Fredrik sa...

Kontentan av min kommentar till det förra inlägget var inte att den kommunistiska tanken är god, utan att de flesta som engagerar sig i kommunistiska organisationer gör det med goda avsikter. Det är stor skillnad.

Och nej, man kan inte resonera likadant om nazismen – hur jag än vrider och vänder på det kan jag inte se något behjärtansvärt i att kämpa för den ariska rasen.

Fredrik sa...

Eller formulerat på ett annat sätt: Det är hur lätt som helst att beskriva kommunismen på ett sätt som gör att den åtminstone VERKAR god. Går det att göra samma sak med nazismen? Och om inte, vad beror den här skillnaden på?

Jag lämnar frågan öppen... ;)

Tootsie sa...

Ta en titt på vad Pol Pot gjorde...
Under 3 år och 8 månader utrotade han nästan en fjärdedel av Kambodjas befolkning!

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pol_Pot

Ofattbart. Man vill inte tro att det är sant.
Men jag har just varit där och hört allt för många hemska berättelser om just denna, deras hemska verklighet och historia.
Kambodja slogs i spillror för lång tid framöver pga Pol Pots galna ideologi.
Lidandet idag är otroligt, konsekvenserna enorma.
T. ex: De som bestämmer tycker att barnen inte behöver gå i skolan, för hur ska då deras familjer överleva, om inte barnen jobbar?
Hur bygger det landets framtid?

Anonym sa...

Jag tycker du har tillräckligt bläck i pennan för att fortsätta skriva inlägg av mer politisk karaktär. Se bara vilken intressant debatt du skapat här./Moncan

Andreas999 sa...

http://svtplay.se/v/2290855/stalins_sista_brott

Anonym sa...

jag tror att bevekelsegrunderna for nazister och kommunister ar ganska likartade. bada ideologierna erbjuder varsin forklaringsmodell for varfor livet och samhallet inte ar sa bra som man skulle onska - det ar kapitalisternas / judarnas fel. skillnaden ar en fraga om kvalitet i framforande av irrlaran och i intellektuellt konstnarlig niva pa profeterna - i bada grenarna vinner kommunisterna over nazisterna for att de klarade av att attrahera lite smartare idioter.

Fredrik sa...

Anonym: Du måste väl ändå medge att det är rimligare att sparka uppåt (mot kapitalisterna) än helt blint (mot judarna)?

Jag vet inte hur det är med dig, men personligen ser jag det som ett större problem att de ekonomiska resurserna (särskilt globalt sett) är så oerhört snedfördelade än att judarna har för stor makt. Jag har alltså större förståelse för dem som vill hitta en enkel lösning på det första problemet än för dem som vill lösa det andra. Därmed inte sagt att jag är kommunist, för så är alltså inte fallet.

Fredrik sa...

Jag kan tillägga att jag en gång i tiden faktiskt kallade mig för kommunist. Jag stödde inte Lenin, Mao och massmord för fem öre utan hade en naiv tro på att man kunde skapa ett klasslöst samhälle utan att använda våld. (Det är väl i grund och botten vad socialdemokratin stod för en gång, men eftersom den knappast gör det längre låg det närmare till hands att kalla mig för kommunist än för socialdemokrat.)

Betyder det här att jag hade en obehaglig människosyn? Att jag lika gärna kunde ha blivit nazist? I h-e heller!

Ulrika Good sa...

Fredrik: Jag tror du missar att min poäng går ut på hur körd kommunismen är som "varumärke". Och att det jag reagerar mot är det absurda i att man fortsätter att kalla sig kommunist trots allt som finns i bagaget. Man borde begravt det begreppet tillsammans med symboler som hammaren och skäran för minst ett par decennier sedan.
Och för övrigt tror jag inte att alla som anslöt sig till nazisterna i Tyskland på trettiotalet var onda de heller.

Anonym sa...

Jag tycker absolut att du ska fortsätta med inlägg ang politik!

mrarboc sa...

Kommunismen och nazismen bygger på en gemensam grundtanke - att göra tillvaron bättre för anhängarna. I det ena fallet en redan privilegierad grupp som kallar sig arier som anser sig vara värd mer än andra, i det andra fallet en grupp som anser som vara underprivilegierade och kallar sig arbetare som anser sig vara mer värdefulla än andra.

Agnes sa...

Försenad kommentar: Den här frågan om vad olika partier och deras företrädare kallar sig har verkligen dragits i långbänk. Likaså den i varierande grad lösa kopplingen mellan nazism och kommunism. Argumenten från alla håll har varit desamma sedan åtminstone 1990 och debatten börjar bli lite trött. Du som brukar skriva så piggt annars!

För mig är inte "kapitalism" och "kommunism" främst ideologier, inte heller är någon av dem automatiskt "god" eller "ond". (De adjektiven känns för övrigt också trötta i politiska debattsammanhang.) De är benämningar på ekonomiska system med olika regler för hur makt och välstånd i ett samhälle fördelas. Snälla och moraliskt fläckfria människor finns i båda typerna av samhällen, liksom idioter.

Fråga (att kanske svara på om du känner för att bli politisk nån mer gång): Tror du att kapitalismen är det sista samhällssystemet? Att historien är slut nu?

Ulrika Good sa...

Agnes: Jag har funderat mycket på det du skrev. Vad är det som är trött och varför? Jag kan förstå att det är tröttsamt att höra om allt elände som skapats under kommunistiska regimer, men ser inte att det är en anledning till att sluta prata om det. Det måste också vara tröttsamt att inse att även svenska kommunister verkar ha tyckt att förtryck och diktaturer var något "nödvändigt ont" som de aldrig PÅ RIKTIGT tagit avstånd i från.
Din sista fråga förstår jag inte riktigt.

Agnes sa...

Jomen, jag menar precis det jag skrev. Att debatten är trött. Den här: Person A säger: Om man kallar sig kommunist idag är man ju ond/dum i huvet, tänk på alla kommunismens brott mot mänskligheten! B: Det var inte kommunism, det var nån typ av realsocialism, jag tror på grundidén och det får jag göra hur mycket jag vill. A: Whatever. Förresten har du aldrig tagit avstånd från kommunismen. B: Det har jag visst. Realsocialismen alltså...
Och så vidare. Det leder ingenvart, och har inget att göra med att upplysa om den terror som försiggick i t.ex. Sovjetunionen. Vilket man förstås ska, precis som med all annan viktig världshistoria.
Ingen jag känner tycker att diktatur och våld är "ett nödvändigt ont", och då känner jag ändå ett par stycken som kallar sig kommunister...
Det här med att ”ta avstånd” är intressant. Tar avstånd gör man ju genom att säga det: ”Jag tar avstånd från det och det.” Har man sagt det så har man gjort det. Hur gör man det ”på låtsas”? Har jag missat nåt?
Nåt som däremot är ointressant för mig är vad folk kallar sig själva. Jag går hellre efter vad de faktiskt säger, gör och vill. Intressant på det temat är Folkpartiet, som ju som bekant kallar sig liberaler, alltså frihetsvänner. Ändå är de det parti som lagt flest förslag om inskränkningar i människors personliga frihet de senaste åren. (Tänk burkaförbudet.) Oops.
Och så min fråga då... Vi har ju haft ett gäng samhällssystem i svang här på jorden vid det här laget. Ett rätt jämlikt när alla var jägare/samlare, klansamhälle, feodalism under en väldigt lång tid, planekonomi på sina håll under 1900-talet... Och så kapitalism, sedan en sådär 200 år och nu i (i princip) hela världen. Kommer det inte hända något mer nu? Har vi hittat det perfekta sättet att ordna världen, och kan därmed luta oss tillbaka och softa i väntan på att solen ska explodera? Mitt svar: Nej, det känns för deppigt.
P.S. Ursäkta värsta spam-långa inlägget!

Ulrika Good sa...

Agnes: Jag tänkte faktiskt låta Lars Ohly himself svara.
Först vad han anser om (vad som inte är) en diktatur, om sin syn på demokrati och sist hur man gör när man inte inte tar avstånd på riktigt:

"...i ett samhälle som vårt där kommunisterna framställs som odemokratiska, Sovjetunionen som en diktatur..."
Lars Ohly, om Sverige

"I ett samhälle där arbetarklassen har makten måste inte nödvändigtvis en utvidgning av de demokratiska fri- och rättigheterna gynna arbetarklassen."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983

"Inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter kan användas i arbetarklassens intresse."
Lars Ohly, debattinlägg i Kommunistisk ungdoms interna tidning 1983

Ohly, som fram till helt nyligen sagt att han är kommunist, berättade där att han nu bestämt sig för att stryka ordet kommunist.

- Jag tänker inte använda det begreppet mer. Anledningen är att det finns ett stort antal vänstermänniskor som ser det som ett hinder när vi ska föra ut vår politik, säger Ohly till SVT.

Ulrika Good sa...

Och förslaget om burkaförbudet är en tämligen mild västanfläkt i sammanhanget.
Din fråga om samhällsystemen har jag faktiskt ingen aning om.

Agnes igen sa...

Jag antar att det var svar på frågan hur man tar avstånd från nånting på låtsas? Fast just Ohly tog ju faktiskt aldrig avstånd från nånting, han gjorde en rätt klantig undanmanöver från hela diskussionen bara (vilket han sedan fortsatt göra på sitt gulliga ”eh... ojdå”-vis). Så han tycker kanske sådär fortfarande, vad vet jag. Jag känner honom inte personligen, bryr mig bara marginellt om hans privata åsikter och är inget fan heller.
Tycker inte att burkaförslaget var en västanfläkt alls. För det första går det inte att jämföra med Ohlys snurriga utopidrömmar (varav de flesta är från tidigt 80-tal om jag förstått rätt?), eftersom det var (är?) ett konkret politiskt förslag från ett parti som sitter vid makten. För det andra är det bara ett i raden av liknande förslag från våra stolta frihetsvänner under senare år. Ett axplock from the top of my head:
-SÄPO skulle leta terrorister i grundskolor.
-I samma skolor skulle ungar tvingas kissa i rör under övervakning för att man skulle kunna kolla om de knarkat.
-Invandrartjejer skulle tvingas till gynundersökningar.
-Ungdomarna i Rosengård i Malmö skulle få utegångsförbud på kvällarna.
-Barn skulle förbjudas använda sina modersmål i skolan (om det inte var svenska förstås).
-Godkänt språktest skulle krävas för svenskt medborgarskap (det ryktas att snubben som genomförde motsvarande förslag i Danmark inte klarade testet själv...).
Rätt oliberala förslag om du frågar mig. Rent av inskränkningar i folks demokratiska fri- och rättigheter. Men jag antar att de egentligen är liberala, eftersom FP säger att de är det...
Min sista fråga var mer filosofisk kanske. Ibland känner jag liksom för att anlägga ett lite vidare perspektiv när gammelkommunister och marginalskatter och burkor och vårdnadsbidrag diskuteras ad nauseam överallt.

Anonym sa...

Inväntar med spänning på svar från fru good, högerns ivrigaste beskyddare.

Fredric sa...

Ideologier är bara täckmantlar för maktgalna individer. Det är därför vi har sett deras terror både från höger och vänster. Och ideologier är som varumärken, där det är mer pk att prata nostalgiskt kring kommunismen jämfört med nazismen. Kanske enbart på den fina teori som sprack i verkligheten och som fortfarande berör och upprör.

Ulrika Good sa...

Nu ska "högerns ivrigaste beskyddare" försöka sig på ett svar.
För det första tycker jag att Vänsterpartiets (som ju ligger till höger om Kommunistiska partiet som inlägget initialt handlade om) ledare varken är marginell eller "gullig" när han uttalar sig på det sätt jag gav exempel på.
För det andra känner jag inte till alla de förslag du räknar upp, Agnes, men jag vägrar att se att Folkpartister ställt till med tillnärmelsevis så mycket elände som kommunister har, därav västanfläktsliknelsen. Däremot har jag länge tänkt att (med risk för att verka efterkonstruerat klok) de flesta jag känner egentligen är liberaler, men ganska få är folkpartister. Folkpartiet har velat runt med dåliga ledare, otydlig profil och usla prioriteringar (typ burkaförbud i skolan). Sedan kom Moderaterna sladdande in från höger och tog precis den lagom liberala positionen som väldigt många kunde identifiera sig med. Lång näsa för det märkligt sladderliberala Folkpartiet.

Agnes spammar vidare sa...

Hade tänkt ge upp det här men... nu gav du mig själv poängen i allt det jag babblat om i mina kommentarer men tydligen inte lyckats framföra tillräckligt tydligt: Att ordens betydelser inte ligger fast. Att vilken galning som helst får kalla sig precis vad som helst. Och att den som vinner politiskt också får makt att fylla begreppen med innehåll. Det är bara semantik! Det är därför jag kan komma och säga att ”Pinochet var liberal” (för det kallade han sig) men bara få höra att ”han var ingen riktig liberal”. För liberalismen är god och fin, det är bestämt. Det finns i definitionen av ordet i våra huvuden, för liberalismen (åtminstone av marknadstypen) har vunnit, och har tolkningsföreträde. Om jag däremot skulle förneka att Stalin var kommunist... ja, vi vet ju alla vad som händer då, så det ska jag inte göra! ;)

Folkpartiet har naturligtvis inte ställt till med något elände av typen massmord, och det har inte Vänsterpartiet heller för övrigt. Vi har inte det politiska klimatet i Sverige och har inte haft på länge. Om vi nu ska jämföra dessa två en sista gång, för symbolikens skull och för att inte blanda ihop äpplen och päron här: V var med i Kommunistiska Internationalen tillsammans med bland andra bolsjevikerna i Sovjet. FP är (idag) med i Liberala Internationalen, vars ordförande fram till nyligen var Roberto Micheletti, tidigare president i Honduras som kom till makten via en militärkupp 2009. I Honduras efter statskuppen förföljs och mördas politiska motståndare, fria journalister och fackligt aktiva på regelbunden basis, enligt Amnesty. Micheletti är liberal. Jan Björklund är också liberal, och har inte offentligt tagit avstånd från Micheletti.

Tydligen kan mord och terror genomföras under precis vilken ideologisk flagg som helst. Både då och nu. Huh. Who knew?

Innehållet i begreppen glider också, precis som du ju verkar ha märkt. Vänsterpartiet är nu typ som sossarna var förr. Sossarna är som Folkpartiet var förr. Folkpartiet leker Sverigedemokrater. Sverigedemokraterna har dumpat nazismen. Moderaterna har dumpat konservatismen. Kristdemokraterna är knappt kristna längre. Det är väl bara Miljöpartiet som är som de alltid varit, men så fanns de inte förr heller, och ”bättre miljö” lär väl aldrig bli en kontroversiell paroll för någon.

Förresten, ”gullig” var ett försök till sarkasm. Mariginell har jag aldrig sagt att Ohly är. Fast jo, apropå det: Något som på riktigt är lite gulligt är den kommunistskräck som verkar plåga så många i Sveriges bloggar och kommentarsfält. Jag menar, jag hade typ fattat oron om skribenterna vore jordägare i Venezuela eller Bolivia. I så gott som hela västvärlden är ju dock vänstern (som nästan aldrig vare sig är eller kallar sig kommunister längre!) fullständigt mariginaliserad. V är tillbaka på de vanliga fem procent där de skvalpat runt sen partiet bildades, efter Schymans succéår på 90-talet. Det mest radikala de tyckt på senare år är typ att skatterna inte ska sänkas mer. Ett parti som kallar sig Sveriges kommunistiska parti (SKP) visar sig efter en snabb koll på val.se vara det uttalat kommunistiska parti som fått flest röster i det senaste valet: 375 stycken. Personligen känner jag mig inte särskilt rädd att dessa ska ta till vapen och göra revolution imorgon direkt.

Och nu blev det ett hiskeligt långt svar ser jag. Säg till när servern inte pallar längre. :)

Ulrika Good sa...

Agnes: För det första tycker jag inte alls att du spammar, för det andra pallar servern betydlig mer än så ;). Jag känner att jag definitivt nått min limit som politikbloggare, har ingen koll på allt det du säger. Men jag känner att nivån nu hamnat på att "lite folkmord kan hända i de bästa av familjer" och "brott mot mänskligheten kan den bäste råka göra" och det kan jag ändå inte köpa. Jag anser fortfarande att det borde vara lika stigmatiserat kalla sig kommunist som att kalla sig nazist. Och att det finns åt helvete för mycket falsk romantik förknippat med kommunismen. Även om det är hemskt om det är som du säger att det finns sådana som kallar sig liberaler som beter sig som du beskriver, är det fortfarande ganska många ljusår kvar till kommunistnivån.

Andreas999 sa...

Agnes, menar du att man inte klaga på kommunister (fast dom kallar sig v) för att dom är så få? Och att kommunism och liberalism är lika onda?

/wennborg

Agnes sa...

Lyckades jag inte övertyga dig efter den där salvan (inte för att jag trodde jag skulle göra det, men det är ju alltid kul att försöka!) så lär jag inte göra det med något annat heller. Så nu viker jag in hovarna. Nöjer mig med att säga att jag
1: bestämt tar avstånd från (!) det där med ”lite folkmord kan hända i de bästa av familjer” och inte riktigt förstår hur du fick fram det ur det jag skrev,
2: absolut håller med dig om det där med romantiseringen (finns få saker som irriterar mig så mycket som revolutionsromantik) samt
3: faktiskt tror att du inte riktigt förstod vad jag ville få fram med min jämförelse. Det var inte att man ska räkna dödsoffer och därmed komma fram till vilken ideologi som är sämst. Läs igen!
Tackar härmed för god debatt och fortsätter läsa din göttiga blogg i tysthet. Känner mig nämligen sällan manad att kommentera när jag håller med, eftersom jag är en bråkstake. Och du skriver ju politiskt ganska ofta, oftare än du tror kanske... You do the math!

Wennborg: Svar på fråga 1: Nej. Man får klaga på vem man vill. Och vara beredd på att bli klagad på tillbaks. 2: Jag ser ingen av dem som ond. Statssanktionerad ondska är nåt som uppstår i trasiga samhällen, oavsett politisk färg på dess ledare.

Andreas999 sa...

OCH där kom det: kommunism är inte ond.

Min morfar sköts ihjäl och andra delar av släkten fick sina hem skövlade eller beslagtagna. Några fick åka till Gulag. Inte ond?

Att personer fortfarande kan hylla kommunismen och prata om den som det skulle finnas något gott med den är för mig fullständigt obegripligt.

/Wennborg

Unknown sa...

En blir ju mörkrädd av nivån på din argumentation. Låt mig börja med en enkel fråga: Tycker du att världen så som den ser ut idag, med hungersnöd, global uppvärmning, ekonomiska kriser, en växande fascism, är en bra värld?

Förhoppningsvis svarar du nej. Och ska vi vara noga och räkna dödade människor så är kapitalismen värre än alla andra ideologier tillsammans. Alla människor som dött i imperialismens och kapitalismens namn, i krig, svält, slavhandel etc. går utöver till och med mongolernas härjningar under tolv- och trettonhundratalen. Och då ska de ha mördat ungefär 2.5% av världens befolkning eller 450 miljoner människor.

Jag är den första att skriva under på att ex. stalinismen var en fruktansvärd ideologi. Precis på samma sätt som kapitalismen och nazismen/fascismen. Det finns dock en grundläggande skillnad mellan kommunismen å ena sidan och kapitalism och nazism/fascism å den andra. De sistnämnda två har hemskheterna inbyggda i det ideologiska ramverket. Fascismen har det med sin grund i nationen/folket/kulturen/rasen, där människor måste utrotas för att skapa vad som i deras ögon är en bra värld. Kapitalismen har inbyggd i sitt system att vissa ska bli rika på att utnyttja andras arbete, den kräver att vissa människor är fattiga, utslagna, vad Marx kallade proletärer, för att fungera. Problemet för dagens västerlänningar är att vi inte längre så ofta ser dessa människor, för när kapitalismen blivit global har proletariatet flyttats från västerlandets förorter till kåkstäder i Sydamerika, Afrika, Sydostasien etc. Kåkstäder där det inte finns vatten, el eller mat och där knarkligor och brottssyndikat styr med sina egna lagar. Denna situation är inget misstag som måste åtgärdas, det är inte en brist i någons moral som liberaler och konservativa ofta vill få det att låta som. Det är en naturlig förlängning av det kapitalistiska systemet.

Häri skiljer sig kommunismen som en internationell rörelse med människans frigörelse i centrum. Många menar att upplysningstänkandet, som började i den vetenskapliga och den franska revolutionen (även om den första aldrig ägde rum förutom på ett historiskt plan), och att den frigörelse detta tänkande skulle innebära för människan är en i grunden liberal revolution. Och de må vara sant till viss del. Tyvärr gick den också tidigt fel i och med kapitalets varufetischerande logik i vilken ekonomin, inte människan, kom att sättas i fokus. Det här syns f.ö redan hos tänkare som Kant vars moraliska grund går att sammanfatta i "Tänk, men lyd" som en omformulering av den tidigare kristna doktrinen "Tänk inte, lyd". Den liberala ideologin (om det någonsin funnits en fristående sådan) blev således alldeles för tidigt ersatt av eller identisk med den kapitalistiska ekonomin och blev den liberala kapitalism vi lever under idag, med folkmord, svält, krig, naturkatastrofer och allt annat hemskt vi sett under de senaste trehundra åren som följd.

Allt det här visade redan Marx, om den moraliska problematiken i bland annat Den Tyska Ideologin där han går till attack mot den tyska idealismen, förutsättningen för allt liberalt tankegods av idag, och i Kapitalet, där han kritiserar kapitalismens ekonomiska system.

Ytterligare ett problem i din kritik av kommunismen är att du kritiserar något som inte finns eftersom kommunismen inte är en utopi, något Marx och Engels är väldigt tydliga med. Kommunism består i en analys av felen med det rådande, kapitalistiska samhället, och en tanke om behovet av en radikal förändring där ett nytt samhälle baserat på behovet hos majoriteten, inte det hos den lilla produktionsägande borgarklassen, ska instiftas. Hur detta exakt ska se ut går inte att säga, men helt klart är att både Stalin och Mao misslyckades.

Ytterligare ett problem i dagens samhälle är den liberala lögnen om medelklassen som en sorts klassintresse med mer gemensamt med den ägande klassen än med proletariatet. Det är inget annat än en lögn, så länge du inte själv äger produktionsmedlen är du för evigt en slav under systemet och du skulle tjäna på systemets avskaffande.