Det berodde på att han gått förbi en skivaffär.
Där fick han ett infall och in och stod i kö för att köpa en platta.
Sedan stod han i en ny kö, mest bestående av tjejer i fjortonårsåldern, för att få skivan signerad.
För att till sist gå tillbaka till jobbet för att ge den till mig.
Amandas nya.
Med personlig dedikation.
Hur varm i hjärtat blir man inte av det?
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_tyTI1I1A0RgjpiBn_rfyOyrXwR_KW6yi7AhwhGjaoSUTH1FW7Ff5IFsJ0Oq9biF0CaVRLVQHmnVcsC0qvtaz6ffqVmCAZzcKRiOht4eh6Ns3AfCJ7bUQn9KCZDkFa9dffm7f-euPvaE/s400/amanda.jpg)
Andra bloggar om Amanda Jenssen, Killing my darlings, signering
3 kommentarer:
Shit, nu blev jag avis. Både på skivan och den omtänksamma kollegan. :)
Det förstår jag, Kristina. Det hade jag också blivit ;-).
Kul att du gillar Amanda. Och tack för den fina bilden.
Dagens länktips: http://www.amandaism.se/
Skicka en kommentar