tisdag 18 november 2008

Post Postengala.

Det var, som sagt, en makalöst kul kväll igår.
När vi åkte till Södra Teatern hade taxichauffören inte en susning om var den låg. Det var hans tredje körning ever (ja, det var Taxi Stockholm) och efter lite om och men släppte av oss där GPS:en sa att teatern låg.
Vilket innebar Medborgarplatsen, där han viftade diffust med handen och sa "därborta".
Efter att vi (bortkomna göteborgare) traskat runt en stund i den riktning som han pekade, frågade vi några Söderlocals, varav en hade vänligheten att ledsaga oss nästan hela vägen fram.
Detta innebar att vi var rejält försenade (och hade skoskav i klackstövlarna) när vi kom fram.
Vilket i sin tur betydde att vi inte hann äta någon mat och hamnade absolut längst upp i lokalen, tre trappor upp på andra balkong, femtio centimeter under den stora följespotten.
Det hade ju inte varit något speciellt med det, om det inte hade varit så att vi hela tre gånger fick den stora äran att gå upp på scenen.
Två gånger för att ta emot Guldlådor och en gång när Pia Grahn Brikell delade ut de Silverlejon som vi vann i Cannes i somras.
Varje gång fick publiken vänta en lååång stund på att vi skulle ta oss den långa vägen från översta balkong och upp på scenen.
När vi anmälde oss fick man fylla i några personliga fakta; vad man ville bli när man var liten, favoritblomma, -pryl och -låt.
De här uppgifterna användes sedan för att göra galan så personaliserad på individnivå som möjligt.
Johan och jag fyllde i Stigs anmälan och hittade fnissande på hans favoritattribut, vilket fick till följd att det spelades Arvingarnas Eloise när vi äntrade scenen och att han fick en väldigt fin yuccapalm som "blomsterkvast".
Eftersom vi inte hunnit äta var vi galet hungriga till sist och hamnade när Guldlådefesten led mot sitt slut på Riche tillsammans med ett gäng guldglada ANR:are. Där serverades vi en halstrad lax med tillbehör.
Alltihop väldigt halvfärdigt.
Vår teori var att kocken slutade halv tolv och då slutades även maten att tillagas.
Beställd eller ej.

Om inte Guldlådan står dej upp i halsen vid det här laget, så finns det vinnar- och mingelbilder här.
Och så har jag några egenplåtade:

Tant fyller sextio. Eller, förresten, har just varit på Guldlådeprisutdelning.

Stig och de glada Floridagirlsen.

Johan och Resumés Per Torberger.

Bröderna Rongedal... Eh, jag menar Gunnar och Johan framför en halvfärdig lax.


, , , ,

7 kommentarer:

Anonym sa...

Och lite sent säger jag - STORT GRATTIS!!!

Ulrika Good sa...

Åh, Myml. Tack, rara du.

Klaus-Peter Beiersdorf sa...

Grattis!
Uppmärksammar detta idag. Lite!

Kram,

Klaus

Dammråttan sa...

Världen är liten ibland. Per Torberger och jag var aktiva på Universitetet samtidigt.Trots halvfärdig mat och enorm hunger så låter det som om ni hade det väldigt bra!

lord Fredruk sa...

Största av grattis.
Hade förresten möte med en kund idag som var med på galan som tyckte att "han VD:n hade bra svar på tal och gjorde bra ifrån sig, men att resten av fågelholkarna gott kunde ha stannat i stolen".

Ulrika Good sa...

Klaus-Peter: Du har ju gjort värsta hyllningsgrejen hos dej. Tack, tack! (Gå dit och se efter själv.)

Dammråttan: Small world. Som vanligt. Och tacka tusan för att vi hade det görbra.

Lorden: Thanks for sharing. Men antingen var vi inte på samma gala, eller så vet han inte vem som är VD på GOSS. Själv hörde jag till fågelholksskaran som uppenbarligen inte hade på scen att göra.

lord Fredruk sa...

Du vet... flintis i kavaj. Det ser ju vem som helst att det måste vara VD:n. Nu är jag inte ens säker på att det var du som var holken...
Denna svåridentifierade värld. Tacka vet jag tiden då män var kontaktmän, copywriters redaktörer och AD:s affischtecknare.